Eksems scenarioskrivarskola
Rubriken lovar måhända mer än vad inlägget ger, men det fungerar typ som när jag gömmer min kropp i kläder så det är inget nytt från min sida. Eh, nå, till saken:
Det finns lite olika sätt att börja skissa på sina scenarion, men en bra idé kan vara att börja med temat. Ett tema kan vara väldigt allmänt, såsom kärlek eller kanske hämnd. Men det kan också vara smalare, såsom Loch Ness-odjuret. När du väl valt tema kan du klura lite på dina favoritscenarion, böcker, filmer och låtar om just det ämnet, och börjar plocka ur godbitarna.
Vilka är då godbitarna? I mitt fall älskar jag berättelser som drivs av karaktärer, och i rollspel är det väldigt lätt att spelleda äventyr som fungerar så, för de utvecklar liksom sig själva medan man håller på. Men jag älskar också riktigt balla enstaka scener, som: fräcka jakter, tunga eller kvicka dialoger eller en maffig fajt. Så då börjar man plocka lite sådana grejjer. Bäst är om man kan ta nån person som redan har en anknytning till någon eller några av rollpersonerna.
Men okej, då har vi två-tre riktiga balla spelledarpersoner som dina spelare bara kommer bli störtförälskade i, och fyra-fem astunga scener som de kommer snacka om över en latte i månader framöver. Vad gör man sen?
Återigen finns det massvis med sätt att göra det på, men man kan ju kanske börja med slutscenen, eller något sådant. Det låter vanskligt, för man vet ju aldrig vad de där eländiga och bångstyriga spelarna får för sig, men följ med nu:
Tricket är alltså att inte spika den slutscen man valt, utan bara att ha något att arbeta sig baklänges ifrån.
Så, vi har ett slut, så det börjar bli dags att ta reda på vad som ska/kan hända på vägen dit... till din hjälp har du ett gäng balla lirare som du kan stoppa in i ett gäng balla situationer. Föreställ dig hur de olika scenerna kommer leda fram till slutscenen, ända tills du kommer till början. Och plötsligt har du egentligen allt du behöver! En början, ett slut, och en massa saker som kan hända på vägen. Var beredd på att improvisera lite, och sen är det bara att köra!
Det är förstås bara en variant av många. Andra varianter är att inte bestämma något förutom några olika intressenter och deras mål och stoppa in rollpersonerna där (kallas ofta för Fisktanksmodellen, sök på "Fisktank" i Rollspel-forumet för närmare förklaringar och tips).
Eller att skriva ett äventyr där spelarna inte kan påverka handlingen egentligen, genom att man hela tiden pressar och stressar runt dem; det är nämligen helt okej så länge spelarna inte fattar att det är så det ligger till. Magnus Seter skrev ett fantastiskt äventyr till b.la Western som fungerar så. Det kan du titta på här:
Äventyrsutmaningen
Eller bara beskriva en massa lattjo platser och ge rollpersonerna en anledning att springa runt bland dessa platser, som i Vildhjarta.