Nekromanti [idé] Äventyrskortlek

[rjonas]

Jag fick en liten idé. Den är mycket enkel så det skulle förvåna mig om det inte redan är gjort. Men man vet aldrig.

Tänk dig en kortlek med ett antal små flödesscheman som beskriver en särskild situation. Varje flödesschema har ett eller flera val att göra och utgången blir olika beroende på vad man väljer. Självklart ska man slå lite tärningar och lägga till egenskapssiffror och annat. De som har spelat Starfarers of Catan vet vad jag menar.

Då varje kort representerar en "encounter" kan en spelare som sköter leken brodera ut vad som händer emellan kort. Den som sköter kan antingen köra en blandat lek eller köra en tillrättalagd lek.

Den andra spelaren är den som ska bestämma vilka val som göres på varje kort. Valen påverkar vilka egenskaper som testas. -Ja, naturligtvis spelar man en rollfigur med värden som kan gå upp eller ner likt Talisman.

Man bestämmer innan hur många kort som ska finnas i leken och varje lek representerar ett äventyr, alldeles likt Ensamma Vargen. Det kan finnas hundratals kort men bara ett tjugotal används till ett äventyr.

Exempel:

Spoiler

Vid vägkanten står en övergiven vagn. Vill du undersöka?

Nej. Kortet avslutas.

Ja. Du finner att kusken är död. En orch stormar fram. Slå strid, om du vinner får du ett guld. Om du förlorar mister du ett guld. Kortet avslutas.

Detta skulle kunna vara fröet till ett kortspel med stort utrymme för rollspel och berättande, som kanske passar människor som aldrig spelat rollspel tidigare.

Vad tycker du om idén? Finns det redan något som fungerar så här?

 

[Ond bråd död]

Jag har funderat lite löst kring nåt liknande där jag tänkte mig att encounterkorten hänvisar en till andra lekar osv. Så de tillsammans bildar en sammanhängande historia.

 

[Rising]

Det är jättekul med kort som ger ett dilemma, med olika utfall.

Fast jag tycker det är viktigt att korten stimulerar till berättande. Om kortet ger för tydliga instruktioner så blir det ju så att man bara läser upp vad som står på kortet rakt upp och ner. Tricket blir att utforma korten så pass "ofärdiga" att när man läser kortet så skall man känna att man måste fylla i luckorna själv med ens egen fantasi för att skapa en meningsfull berättelse.

Om korten är tillräckligt generiska så skulle de också kunna fungera utmärkt för att använda om och om igen; medan mer uttryckliga kort förmodligen skulle kännas dryga och repetitiva om man återanvände dem.

Idén är absolut intressant.

 

[rjonas]

Man kan tänka sig följande:

Spoiler

Vägskäl. Reser du österut eller västerut?

-[Slå dolt för att upptäcka björnspår västerut]
-Österut. Kortet avslutas.
-Västerut. Byt ut de fyra översta korten mot lek B.

På det viset kan man följa samma historia men att sidospår tillåts.

 

[Ond bråd död]

Det kan vara möjligt att komplettera kortens generiska dilemman med olika stödord för olika platser. Om vagnen hittas i en skog så är stödorden mygg, svampar, rutten stam osv, och hittas vagnen vid havet så är stödorden fyr, fiskare, vass osv.

 

[Ond bråd död]

Trevlig tanke, då kan man ju också tänka sig preparera leken lite så att den där busen man spöade på baren, eller baronessan man förförde kan återkomma senare. Tio kort från slutet eller så.

Kanske också skikta leken så att de första 20 korten är normala, nästa 20 är +1 och de tio sista +2 (vad nu +1 och +2 kan innebära) vilket kan ge lite dramatisk stegring av handlingen.
Helst skulle man ha nån spelmekanik som pandemic där man inte vet riktigt när eländet kommer.

 

[rjonas]

Jag tror jag har löst en knäckfråga. De kort som innebär en faktisk avstickare från huvudhandlingen kan fungera så här:

Spoiler

Grotta, går du in i grottan?

-Nej. [Släng de tre översta korten.]
-Ja.

De tre följande korten avhandlar grottan. Om man har valt bort grottan har man valt bort tre kort. Det kan vara bra eller dåligt för i grottan kan det finnas fällor eller guld, eller både och.

Samma korttrick kan man använda i många olika sammanhang. Man slipper olika lekar. Hela handlingen ryms i en lek.

 

[rjonas]

Fyrtornets förbannelse

Jag skapade en kortlek med femton kort och lät hjk testa spela i chatten. Det gick riktigt bra. Så här gick det till:

Förberedelser:
hjk valde att spela tjuven. Han hade kunnat varit jägaren.
hjk fick färdigheterna Slöjd, Klättra och Smyga samt 6 liv.

1.

Spoiler

Du tänder fyren och skeppen får hopp om att undvika segla på grund. Du har vunnit!

 

[solvebring]

Re: Fyrtornets förbannelse

Ascoolt ju! Som de gamla bokspelen med singeläventyr, fast snabbare. Hur har du tänkt att detta egentligen ska ta sin form i spel då? ... För att kunna konstruera kortare scenarion, bokspel, strukturera lättare sidequests...?
Såg att du hade idé på att det skulle vara ett slags rollspels-kortspel. Låter underhållande tycker jag, fast det låter knepigt att faktiskt kunna göra ene gen lek så att allt klaffar.

 

[rjonas]

Re: Fyrtornets förbannelse

Det finns två sorters kort: äventyrskort och allmänna kort.

Äventyrskorten är specifika och innehåller beskrivande text. De allmänna korten är utbytbara och fungerar enligt principen om ja - inget händer, om nej - kasta översta kortet. Man kan på det sättet byta ut skatterna. Yxan kan ligga i kistan och bokrullen i högen med bråte. Man kan också byta ut dem mot andra kort; fällor, monster, skatter.

Vissa allmänna kort kan innebära att man kastar fler kort om nej. Till exempel: Vill du undersöka grottan. Om ja, inget händer. Om nej, kasta tre kort.

Äventyrskorten beskriver handlingen men det är inget som hindrar att man tar bort bråten och yxan, eller fyller på med fler behållare med påföljdskort. Fyrtornets förbannelse kan man bygga ut till en trettikortslek.

Det är inte svårt att lägga en lek tillrätta. Man lägger korten på en rad på bordet och arrangerar leken så som man vill ha den. Om det uppstår en bugg kan lekledaren fixa det i spel (det är inte hela världen).

Tanken är att man ska kunna slänga denna krycka när man känner sig varm i kläderna och bli en riktig spelledare.

Samtidigt är det en kreativ övning att bygga en lek. Det nöjet ska icke förringas.

 

[rjonas]

Re: Fyrtornets förbannelse

Formatet hindrar inte flera spelare från att delta. Förmodligen blir det roligare om man måste komma överens med någon annan om vilket val man ska ta. Man kan kanske välja olika väg också så som att den ene klättrar och den andre vandrar. I just detta fallet hade det varit win-win men det behöver du ju inte alltid vara.

Eventuellt skulle man förkasta idén med färdigheter och istället rikta in sig på föremål. Det kunde betyda att man i scenariot ovan fick välja mellan att ta med sig dyrkar, rep eller svärd.

 

[rjonas]

Re: Fyrtornets förbannelse

Jag fortsätter spåna. Spelet skulle med fördel distribueras via skrivare. Det vill säga man tillhandahåller kortmallar på internet som man kan ändra i och skapa sina egna kort. Man skriver en kort och koncis regelpdf för nedladdning. Korten skriver man ut på vanliga A4 och stoppar i plastmappar för samlarkortspel.

På det viset öppnar man upp för spelarnas egen kreativitet. Om man vill illustrera korten är det bara att rita, klippa och klistra in.

 

[MrG]

Bra idé!

Det är nu några år sedan jag senast var inne på att använda kort mycket, men det är ett najs sätt att få flyt i scenarion. Det mest utpräglade i det hållet som jag gjort är Våra måndagar i baracken som bygger på att man varje gång man spelar det skapar ett nytt scenario av ett par blandade lekar av plotter. Jag älskade det och det är nog det scenario som jag skrivit som varit roligast för spelare att spela om. Fast jag vet att en del spelare tyckte det var svårspellett då det var annorlunda.

Jag har lek med tanken på att skriva generellare plottkort, men att knyta dem till en miljö som jag gjort i bland annat baracken är smidigare och jag har inte hittat ett behov av att göra dem mer generella (det är roligare att skriva flera).

Och i min smak så krånglar du bara till det med massa system på det, men det är ju en smak sak.

-Gunnar (som visserligen skulle kunna hävdat att rollspelsbarens hundra konceptkakor för några år sedan skulle kunna varit en stor generell plottkortlek)

 

[rjonas]

Så va det klart. Jag har knutit det till min blogg om 66 demoner. Nu finns det en kort beskrivning om vad poängen är samt kortmallar att ladda ner.

 

[rjonas]

Nu har jag skrivit en fullfjädrad äventyrslek. Äventyret heter Den som alltid hungrar och består av 45 kort.

Jag har också speltestat prototypleken på 15 kort vid bordet med en livslevande spelare och resultatet är uppmuntrande. Jag finner att det är riktigt kul att spelleda med en äventyrslek. Det blir rollspel på fem minuter. En hitintills helt främmande upplevelse.

Här finns en tråd om lättillgängliga rollspel och jag tror att jag kan ha snubblat på en tänkbar lösning.

Man kan spela Den som alltid hungrar som ett soloäventyr men det är bra mycket roligare att vara två tre personer. Jag ska spela DSAH imorgon när jag fått korten utskrivna.

 

[Karl Olsson]

Intressant, och sådana kort skulle man kunna göra till vilket rollspel som helst! bara ta fram korten och så skrivs äventyret av sig självt. Och som du sa, det skulle nog kunna vara en lösning till problemet som diskuteras i den andra tråden. Om inte har du iaf kommit en bra bit på vägen när man inte behöver förbereda ett äventyr för att spela

 

[Ond bråd död]

Eftersom leken inte blandas kanske det kan vara lika så bra att göra det till ett litet häfte istället, så slipper man lägga alla kort till rätta. Eller blir det för krångligt med kort som slängs?

 

[rjonas]

Intressant, och sådana kort skulle man kunna göra till vilket rollspel som helst! bara ta fram korten och så skrivs äventyret av sig självt. Och som du sa, det skulle nog kunna vara en lösning till problemet som diskuteras i den andra tråden. Om inte har du iaf kommit en bra bit på vägen när man inte behöver förbereda ett äventyr för att spela

Precis. Gör ett till Saga, gör ett till Noir. Det är fritt fram. Fast en äventyrslek kan inte ersätta en vanlig modul. Upplevelsen är helt annorlunda, prova så får du se. En äventyrslek är mycket snabbspelad jämfört med ett riktig rollspelsäventyr.

Eftersom leken inte blandas kanske det kan vara lika så bra att göra det till ett litet häfte istället, så slipper man lägga alla kort till rätta. Eller blir det för krångligt med kort som slängs?

Bättre med kort om man skulle vilja blanda eller byta ut enskilda kort.

 

[rjonas]

Vi hade en brädspelskväll och spelade Zombie Town. Det var en trevlig upplevelse. Ganska bra spel faktiskt.

Sån tur var hade jag en erfaren rollspelare med runt bordet så när Zombie Town var undanstoppat plockade jag fram min äventyrslek: Den som alltid hungrar.

Jag och min kompis har spelat rollspel tillsammans i många år så testspelet utfördes alltså med en van rollspelare, och vi vet hur vi fungerar.

Kompisen valde att spela tjuv och snart nog uppstod det som vi i allmänhet brukar kalla rollspel. Plus att internskämten haglade som de brukar göra när vi spelar. Jag valde att inte läsa ut några alternativ utan lät min vän välja fritt från hjärtat. Det fungerade bra trots att han gjorde flera val som jag inte hade tänkt på vid lekskapandet. Det gjorde inget utan leken "höll" i alla fall, kanske lite tack vare att kompisen spelade med, utan att försöka spräcka spelet. (Min kännedom om leken gjorde att jag kunde hålla handlingen på rätt spår trots "bubblor" av ren improvisation.)

Mot slutet dog spelaren i strid men jag fuskade med tärningarna så att vi kunde fortsätta trots det. -Så så man brukar göra som spelledare i ett rollspel. Vi fortsatte och det slutade med att spelaren misslyckades på näst sista kortet och det ledde till förlust av äventyret.

Jag tror att vi skulle kunna spela samma lek ett par gånger till. Särskilt om han skulle välja att vara krigare, jägare eller lärd istället för tjuv. Framför allt vore det kul att spela igen med ytterligare en spelare. Något som min vän funderade över efter spelet.

Lärdomarna för min egen del var att nästa lek ska innehålla lite mindre exposition och fler spelarval, samt att spelidén fungerar - den emulerar riktigt rollspel riktigt bra.

Jag lärde mig också något matnyttigt om min egen spelledarstil. Jag brukar forcera lite för mycket och jag borde lära mig att lägga band på min iver.