Coffe_Kanon
Swordsman
Det jag hoppas att uppnå med det hela är överaskningsbiten av att det finns "facking jävla zombies!!!" i denna till synes normala och tråkiga världen, som håller på att raserar civilisationen som rollpersonerna känt den och så står de där mitt i tumultet och paniken, och måste avgöra vad de ska göra härnäst.Min fråga är, vad hoppas du att du kommer att uppnå med tilltaget? Vad är målet?
Sedan ställer du samma fråga till dina spelare och ser om det finns någon rimlig break even.
Jag är f.ö själv SL till en zombiekapanj just nu och har svårt att se hur det skulle bli mer givande eller spännande om spelarna famlade i blindo.
Men innan jag dissar din idé vill jag veta varför? Och en disclaimer, det kan bli väldigt intensivt och coolt om det funkar.
Alltså jag vill få spelarna att uppleva samma sak som karaktärerna i zombiefilmerna får uppleva. En vanlig solig dag med fågelkvitter och lekande barn, man hör lite smått på radion i bilen om någon suspekt sjukdom som upptäckts, men eftersom att man är trött efter jobbet så byter man kanal och lyssnar på musik istället. Sen kommer man hem kastar av sig kläderna och lägger sig i badet en timme eller två (eller dansar lite afterwork-horisontell tango med frugan/maken om man har en sådan) och slummrar till. Sen väcks man av ett distant muller (en transportbil exploderade i fjärran) och man kliver upp ur badet/sängen och torkar sig/fixar en macka och knäpper på tv:n och överöses då med bilder från nyheterna som visar bilder på stora folkmassor som attackerar och vandaliserar allt i deras väg, sen hör man att något bankar slött på fönstret och tillslut krossas fönstret. Man hör stapplande steg och känner en stank som inte är av denna världen och ut från köket så stapplar en sargad människokropp med glasartad blick och dreglande mungipor och är helt nedsmetad med blod, han ser ut som en bruten karikatyr av grannen i kåken bredvid och han närmar sig hotfullt.
Alltså jag vill uppnå att spelarna som i någon timme eller två fått spela väldigt mundana och verklighetsbaserade karaktärer får känna samma överraskning när de själva står där mitt i smeten där folk springer för livet och gapar för full hals medans stapplande lik jagar efter människorna och försöker äta deras varma, levande lekamen.
Om jag säger från början att vi ska göra karaktärer till "All Flesh" så vet ju spelarna redan på förhand vad som väntar dem, det tycker jag personligen tar bort något ganska vitalt från hela zombie-genren. Meningen är ju att man ska vara en helt vanlig medelsvensson som plötsligt ställs inför en minst sagt, apokalyptisk röra utan någon som helst förvarning.
Ett zombie-rollspel är liksom redan tillräckligt "cheezy" i sig, och skulle man förvärra saken genom att låta spelarna vara helt förberedda på zombies och skapa militärkaraktärer med både k-pistar och automatkarbiner så blir det ju bara crap av alltihop. Därför funderade jag på denna approach istället, den enda settingen de har att gå på är vår egna värld i nutid i något i-land (Sverige borde ju göra hela grejen påtaglig och rolig).
Jag vill helt enkelt att spelarna inte ska behöva låtsas att de blir överraskade att det kutar runt zombies på gatorna som lemlestar och dödar, jag vill överraska dem på riktigt. Låter det rimligt?
Dessutom, om jag frågar spelarna på förhand "är det okej om jag skulle ljuga och förleda er lite för upplevelsens skull när jag spelleder?" Så kommer de ju ha en föraning om att jag kanske kommer att ljuga om ett rollspel i framtiden. Det skulle vara bäst för upplevelsen om de inte vet något alls från början, bara att vi ska spela rollspel.
Så vad sägs? Visst kan jag förstå om man hade blivit lite grinig om man inte vet något från början och så plötsligt blir man attackerad av en fluffig rosa kanin med laserpistol. Men om det kommer till ett zombie survival rollspel så kan väl nästan ALLA spelare förstå att man bara vill förstärka upplevelsen med sådant hemlighetsmakeri?
Kort och gott, syns det att mina avsikter är goda?