Jag skulle säga att elementarer och kosmiska varelser förmodligen mer eller mindre kan ta den form de vill, så länge det inte övergår deras rangs storleksbegränsningar... En undin som är förenad med vattnet låter som en bra idé, speciellt om den är naturligt förekommande. Vad skulle egentligen en kosmisk varelse har för anledning att ta en mänsklig form? (om inte för att lättare kunna kommunicera med människor, då).
Jag skulle vilja separera dem i två olika grupper här: naturligt förekommande och frammade. Naturligt förekommande aspektvarelser (improviserad samlingsterm för elementarer och kosmiska varelser, då det är långt att skriva) kan ta vilken form de vill inom de storleksgränser som tillåts av deras rang. De har ingen fast form, utan förändras efter behov enligt deras aspekts egenskaper; undiner förenas med vattnet, salamandrar är en vag skepnad av eld, sylfer en knappt urskiljbar form i vinden, golemer (eller vad nu den officiella pluralformen är i Eon) en rullande eller gående klumpig gestalt på grova ben eller en rörlig samling jord, stellarer och lunioner närmast ljusfenomen (de kan ju ändå inte interagera fysiskt, om jag minns rätt), och helioner ett lysande klot; kort sagt tar de efter sin aspekt, och har förmågan att byta form när de behöver (även om golemer har det lite svårare än de andra) eller anser det påpassligt. De kan kontrollera sitt element på samma sätt som de frammade (eller möjligen mer och bättre eftersom de kan ha högre rang och intelligens), och är tänkande varelser, om än kanske inte besjälade. De starkaste har förmågan att frammana fler av deras sort, vilka närmare liknar de som magiker använder till förmågor och intelligens.
De frammanade aspektvarelserna är lite annorlunda; de har sällan en mycket hög rang, och har skapats av en magiker genom att tvinga en del av aspekten att ta form i det som relaterar till den (månljus, jord, eld etc.). De har utvecklade instinkter och nästan intelligens, vilken härör från deras band med magikern, men inte förmågan att tänka som deras mäktigare kusiner. De former de tar är ofta människolika, då det är på det sättet en människa föreställer sig en tänkande, tjänande varelse (undantagen är salamandern och helionen, vilkas avvikande form härör ur människans vilja att relatera eld med drakar och solen med, tja, solen).
Så tror jag i alla fall att aspektvarelser härmed ska fungera i mitt Mundana
En magiker som sedan har en helt annan syn på aspekterna kanske sedan frammanar en formlös "månljuslunion", men det är förmodligen sällsynt. Vi vill helt enkelt helst ha sakerna familiära, för annars är det obehagligt.
Förslag till olika useenden
*Undin: jättebläckfisk? Långa tentakler av vatten är nog mycket effektivt för att få tag i irriterande mål på stranden eller vid brunnskanten...
*Salamander: Varför får inte eldelementarer ha vingar? (man bör dock begränsa flygförmågan något om man kör på detta, en anfallande minidrakar av eld kan nog vara kanska häftigt). Sen kan ju en utflytande "vätska" av eld som förtär allt i sin väg vara en något skrämmande form hos en naturligt eldelementar.
*Golem: en klumpig, människoliknande form för att kunna ta sig fram på ett bra sig. Kan som sagt "rulla" fram över marken genom att låta mjukare jord utgöra underdelen och bära den framåt. Antaller med kraftiga slag från armarna, som mycket väl kan vara tre-fyra stycken, eller genom att gå/rulla på motståndaren i fråga.
*Sylf: denna ser man ju till en början knappt, så det är väl människolik eller formlös som gäller.
*Stellar och lunion: vilken form som helst som inte sabbar storleksbegränsningen. Dock finns det här ingen större vits med att ändra form om det inte handlar om räckvidd, då de ändå inte påverkar saker fysiskt. Stjärndrakar och månbläckfiskar, någon?
*Helion: som sagt, både den själv och människor förknippar den ju med något runt och brinnande (förmodligen för att den inte ska kunna förväxlas med salamandern), men om nu någon har en annan idé, så...
Fotnot: det om att kosmiska varelser inte kan påverka fysiskt härör ur slutsatser dragna ur texterna om dem. Jag ser dem som endast halvt materiella, och därmed oförmögna att förlytta objekt, medan de ändå är hindrade av dem. De kan kort sagt inte förmedla kraft till annat. Att de sedan går att skada beror på att attackerna destabiliserar deras fysiska fält och på sikt gör det omöjligt för dem att upprätthålla sin form, varpå de upplöses i det de är skapade av. Hur detta påverkar naturligt förekommande varelser... tja, de är ju sprungna ur aspektens förmåga att skapa något självt, så om deras form upplöses uppgår de återigen i sin aspekt och slutar existera. Som i hinduismen, när atman uppgår i brahman, ni vet?
Förresten, borde det inte heta "inhumanoida?"
