En sak jag haft lite i bakhuvudet medan jag jobbat med mekaniken till Ett Steg Framåt är spelmekaniken inte ska störa immersionen - turordning i farosituationer och strid, t ex, hade jag någon idé om att den som förbereder vettigast, täcker rätt områden etc handlar först när något händer (monster genom ventilationstrummorna, slussdörren slits loss och all luft dras ut explosivt). På samma sätt känner jag nog därför, just nu, en viss aversion mot att detaljräkna saker i systemet - energi åkte ut, krafter blev "förbrukningsvara" som man kunde återanvända, skada gav nackdelstärning istället för minus till slag - och så vidare.
En av de vanligaste råden jag minns att man brukar få i rollspel är att man inte ska slå tärning om det inte är spännande. Dels är det nog för att det inte är någon poäng med det, eller för den delen att det är lagom kul att dratta av en häst trots 80% i ridning - men delvis främjar det immersionen. När tärningarna kommer fram, då är det fara och färde, och spelarna ändrar sitt sinnelag.
Jag kan mycket väl vara inne på fel linje här. Även med ett system med mycket tärningsslag, beräkningar och tabeller kan man kanske ha lika bra immersion - men jag antar att det är svårare att uppnå, att det kommer med vanan med spelsystemet och hur mycket man automatiserat det. Jag tvivlar alltså på att ett detaljsystem leder till lika bra immersion - så länge man sväljer abstraherandet.
Vilka system tycker ni är bäst på det här? Har ni några exempel på spelmekaniker som främjar (p g a närvaro eller frånvaro) immersion? Behöver ni gubbar, rutor och miniatyrer för er inlevelse? Eller är det tärningslöst flow som gäller för hela slanten?
En av de vanligaste råden jag minns att man brukar få i rollspel är att man inte ska slå tärning om det inte är spännande. Dels är det nog för att det inte är någon poäng med det, eller för den delen att det är lagom kul att dratta av en häst trots 80% i ridning - men delvis främjar det immersionen. När tärningarna kommer fram, då är det fara och färde, och spelarna ändrar sitt sinnelag.
Jag kan mycket väl vara inne på fel linje här. Även med ett system med mycket tärningsslag, beräkningar och tabeller kan man kanske ha lika bra immersion - men jag antar att det är svårare att uppnå, att det kommer med vanan med spelsystemet och hur mycket man automatiserat det. Jag tvivlar alltså på att ett detaljsystem leder till lika bra immersion - så länge man sväljer abstraherandet.
Vilka system tycker ni är bäst på det här? Har ni några exempel på spelmekaniker som främjar (p g a närvaro eller frånvaro) immersion? Behöver ni gubbar, rutor och miniatyrer för er inlevelse? Eller är det tärningslöst flow som gäller för hela slanten?
