Man kan ju också...
Tolka reglerna som det står, nämligen att besvärjelsen är färdig först när magikern säger det.
Problemet med alla varianter (inklusive den i regelboken) är att improviserad magi antingen kan bli väldigt bra, eller väldigt dålig.
Standard: Alstra och väv varje effekt tills du är nöjd med kombinationen du åstadkommit.
PLUS: lätt att använda.
MINUS: bra magiker kan lätt kasta besvärjelser på 8-9 magnituder (även om det tar 6-8 rundor).
Tomma effekten: Väv en ataxatropieffekt av magnitud n och följ sedan standardreglerna, med tillägget att det totala antalet magnituder inte kan vara högre än n.
PLUS: Begränsar improviserad magi så att den inte kan bli mäktigare än formaliserad magi.
MINUS: Alla extemporörer (improvisationsmagiker) måste vara experter på ataxatropi - det går inte att skapa en fototropiker specialicerad på improvisation t.ex. Svårighetsgraden på improviserad magi öker också väldigt mycket.
Fundering på annan lösning: Som standardmetoden, men för varje färdigvävd effekt magikern "håller i handen" så blir alla slag mot mystiska färdigheter en nivå svårare.
PLUS: Ganska lätt att använda, begränsar improviserad magi så att den bara kan bli marginellt mäktigare än formaliserad magi.
MINUS: Konstiga effekter på besvärjelser som måste innehålla flera effekter av samma magnitud (t.ex. en "personlig" effekt med Beröring och Avstånd"). Bra planering kan negera en del av begrännsningen och tillåta mäktiga effekter.
/Henrik