Jag sitter ju och fipplar med In Nomine, med tanken att göra det "öh, samma grej fast bättre". Min senaste tanke är att attunements, resonances och dissonances generellt är skittråkigt skrivna.
Eller ja, många är det.
För de oinvigda:
Resonances är ofta bra men överdrivet mekaniska, eller skulle iaf kunna bli bättre. De är dock inte det största problemet här; resonances kommer jag att ändra om jag kommer på nån kul knorr eller så.
Attunements är ofta tråkiga som fan. Här visar sig verkligen fantasilösheten; många demonband (som jag kollar mest på just nu) har astråkiga attunements under vissa superiors. De får typ plussa på grejer i vissa situationer och så; rent mekaniska grejer som inte alls tillför berättelsen eller rollpersonens coolhet nånting.
Dissonanserna är värst. Nästan alla handlar bara om att undvika saker. Det betyder dels att det ofta är ganska lätt att slippa dissonans eftersom det är så lätt att undvika saker, och dels att de uppmuntrar rollpersonerna att inte agera, vilket ju nånstans måste vara ett problem.
Jag vill istället att rollpersonerna ska få både saker de ska undvika OCH saker de MÅSTE göra för att slippa dissonans. Tanken är att de ska få både och från både superior och grupp, dvs två "gör inte detta" och två "gör detta annars..."
Här är ett första exempel:
Svårast var helt klart Kobal, för jag har så svårt att ta honom på allvar...
Men, min grundtanke var:
- Jag ville ha lite mera knorr på balseraphernas resonans; alltså lade jag till att målet bara tror på lögnen så länge balseraphen själv också gör det. Det gör att balseraphen faktiskt måste anstränga sig; det tvingar fram ett slags agerande från spelaren som jag tror kan bli roligt.
- Jag ville ha både nåt man skulle undvika och nåt man måste göra för att slippa dissonans (även om "ljuga om nåt viktigt" känns lite lamt)
- Jag ville att alla attunements skulle vara ganska direkt kopplade till resonansen, och kännas hyfsat roliga att använda sig av i spel.
Åsikter?
Eller ja, många är det.
För de oinvigda:
In Nomine = rollspel där man spelar änglar och demoner.
Grupp = alla rollpersoner har en änglakör eller ett demonband man tillhör.
Superior = alla rollpersiner har en chef i form av demonprins eller ärkeängel.
Resonance = specialförmåga man får från sin grupp.
Attunement = specialförmåga man får från sin superior-plus-gruppkombo.
Dissonance = Att vara som ett ostämt instrument, universum tycker illa om en för att man agerat mot sin natur. Man får generellt sätt att få dissonance från både grupp och superior.
Grupp = alla rollpersoner har en änglakör eller ett demonband man tillhör.
Superior = alla rollpersiner har en chef i form av demonprins eller ärkeängel.
Resonance = specialförmåga man får från sin grupp.
Attunement = specialförmåga man får från sin superior-plus-gruppkombo.
Dissonance = Att vara som ett ostämt instrument, universum tycker illa om en för att man agerat mot sin natur. Man får generellt sätt att få dissonance från både grupp och superior.
Resonances är ofta bra men överdrivet mekaniska, eller skulle iaf kunna bli bättre. De är dock inte det största problemet här; resonances kommer jag att ändra om jag kommer på nån kul knorr eller så.
Attunements är ofta tråkiga som fan. Här visar sig verkligen fantasilösheten; många demonband (som jag kollar mest på just nu) har astråkiga attunements under vissa superiors. De får typ plussa på grejer i vissa situationer och så; rent mekaniska grejer som inte alls tillför berättelsen eller rollpersonens coolhet nånting.
Dissonanserna är värst. Nästan alla handlar bara om att undvika saker. Det betyder dels att det ofta är ganska lätt att slippa dissonans eftersom det är så lätt att undvika saker, och dels att de uppmuntrar rollpersonerna att inte agera, vilket ju nånstans måste vara ett problem.
Jag vill istället att rollpersonerna ska få både saker de ska undvika OCH saker de MÅSTE göra för att slippa dissonans. Tanken är att de ska få både och från både superior och grupp, dvs två "gör inte detta" och två "gör detta annars..."
Här är ett första exempel:
BALSERAPHS
Grundkoncept: Lögnare
Resonans: Kluven tunga. Kan under kort tid få folk att tro på precis vadsomhelst (intellektuellt), men måste stämma in sig mot lögnen själva, och agera som om den vore sann. Bryter balseraphen mot sin lögn upphör målet att tro på den.
Dissonans: Att avslöja någons lögn, eller att inte ljuga om något viktigt på ett dygn.
Andrealphus: Resonansen fungerar automatiskt om man rör vid offret.
Asmodeus: Har en känsla av vilken sorts lögn som fungerar bäst vid förhör.
Baal: Kan, i strid, forma en falsk spegelbild medan de, osynliga, förflyttar sig.
Beleth: Kan få folk att känna intensiva, obehagliga, psykiska känslor (ångest, terror)
Belial: Kan få folk att känna intensiva, obehagliga, fysiska känslor (hetta, kliande, etc)
Haagenti: Ge folk Gluttony.
Kobal: Få någon att permanent tro att en specifik person alltid bara ljugit för dem och i hemlighet gjort narr av dem.
Kronos: Kan emulera en änglakörs spår och celestiala form.
Malphas: Andra personer som tillhör samma gruppering som målet börjar också tro på samma lögn (t.ex. alla punkare, alla poliser). Grupperingen måste ha hyfsat klar avgränsning, och väljs av balseraphen. Celestiala grupper fungerar inte (körer, band), men celestials som tillhör en avgränsad jordisk grupp (feminister, hårdrockare) påverkas.
Nybbas: Kan använda resonansen genom etermedia, internet, etc.
Saminga: Kan döda någon med sina bara händer utan att störa symfonin.
Valefor: Kan få spåren efter en stöld att peka mot någon helt annan.
Vapula: Kan ljuga för elektroniska apparater, datorsystem (identitet, etc).
Grundkoncept: Lögnare
Resonans: Kluven tunga. Kan under kort tid få folk att tro på precis vadsomhelst (intellektuellt), men måste stämma in sig mot lögnen själva, och agera som om den vore sann. Bryter balseraphen mot sin lögn upphör målet att tro på den.
Dissonans: Att avslöja någons lögn, eller att inte ljuga om något viktigt på ett dygn.
Andrealphus: Resonansen fungerar automatiskt om man rör vid offret.
Asmodeus: Har en känsla av vilken sorts lögn som fungerar bäst vid förhör.
Baal: Kan, i strid, forma en falsk spegelbild medan de, osynliga, förflyttar sig.
Beleth: Kan få folk att känna intensiva, obehagliga, psykiska känslor (ångest, terror)
Belial: Kan få folk att känna intensiva, obehagliga, fysiska känslor (hetta, kliande, etc)
Haagenti: Ge folk Gluttony.
Kobal: Få någon att permanent tro att en specifik person alltid bara ljugit för dem och i hemlighet gjort narr av dem.
Kronos: Kan emulera en änglakörs spår och celestiala form.
Malphas: Andra personer som tillhör samma gruppering som målet börjar också tro på samma lögn (t.ex. alla punkare, alla poliser). Grupperingen måste ha hyfsat klar avgränsning, och väljs av balseraphen. Celestiala grupper fungerar inte (körer, band), men celestials som tillhör en avgränsad jordisk grupp (feminister, hårdrockare) påverkas.
Nybbas: Kan använda resonansen genom etermedia, internet, etc.
Saminga: Kan döda någon med sina bara händer utan att störa symfonin.
Valefor: Kan få spåren efter en stöld att peka mot någon helt annan.
Vapula: Kan ljuga för elektroniska apparater, datorsystem (identitet, etc).
Svårast var helt klart Kobal, för jag har så svårt att ta honom på allvar...
Men, min grundtanke var:
- Jag ville ha lite mera knorr på balseraphernas resonans; alltså lade jag till att målet bara tror på lögnen så länge balseraphen själv också gör det. Det gör att balseraphen faktiskt måste anstränga sig; det tvingar fram ett slags agerande från spelaren som jag tror kan bli roligt.
- Jag ville ha både nåt man skulle undvika och nåt man måste göra för att slippa dissonans (även om "ljuga om nåt viktigt" känns lite lamt)
- Jag ville att alla attunements skulle vara ganska direkt kopplade till resonansen, och kännas hyfsat roliga att använda sig av i spel.
Åsikter?