Det mest intressanta med inbördeskrig enlighet mig är nog om du låter en av spelarna vara en Adleman med förläning och låta de övriga vara bröder/riddare/hustru/barn (om länsherren är tillräckligt gammal) och rådgivare till honom. Alltså att RP (och deras ätt) är en egen spelare i det politiska spelat som agerar för sina egna intressen, istället för lakejer för någon annan som är vanligast.
Inbördeskrig öppnar många möjligheter för elakt spel och intrigerande, speciellt om ätten har en position där det finns legala och praktiska möjligheter att själv välja vilken sida man vill stödja, kanske även ändra sig och byta sida om situationen finns. Det finns också stora vinster att göra då förlorarnas gods och läns går över till de som stod på den segrande sidan. Ett högriskspel, mycket att vinna, allt att förlora…
Man skulle nog kunna säga att man spelar ätten/familjen som helhet i stor utsträckning. Dör någon så finns det alltid någon annan släkting som kan ta hans plats (så att ha 2-3 reserv RP per spelare kanske inte är en dum idé).
Spelar just nu en kampanj i "Drunok*" på det här temat, mycket lyckat.
* Vi har skrivit om Drunok fullständig, i våran värld påminner det mest om det medeltida Ungern och Polen.