Nekromanti Info om friform?
- Thread starter stenhöna
- Start date
Rising
Vila i frid
Det är skitsvårt. Nån Sverox skrev om friform och storytelling för inte så länge sedan.
---
Den Sveroxen hittar du här och artikeln hittar du på sidan 14.
---
Annars är det som sagt rätt svårtolkade begrepp. Ska man ha rollformulär i friform? När ska man slå tärningar i storytellersystemet egentligen? De flesta vampyrnördar rullar ju fler tärningar under en enda verbal förhandling än vad warhammerspelare brukar göra under tio fältslag. Storytellar de verkligen?
Det här är som de musikaliska termerna "twostep" och "garage". Alla är överrens om att Craig David är en Twostep-artist, men när övergår Twostep i Garage och när blir Twostep House? När övergår Goa till Trance och när blir bla bla bla... Hey, vi på det här forumet kommer ju inte ens överrens om vad Fantasy resp. SF egentligen betyder, hur skulle vi kunna ha en chans att enas om en definition på en sån lös term som "friform"?
Storytelling verkar enklare att få ett grepp om, eftersom det står förklarat i varenda WW-spel (jag antar att de flesta kommer i kontakt med Storyteller-begreppet genom dessa spel) men även där blir det alltså problem, eftersom de tycker man ska rulla tärningar för jämnan.
Förvänta dig inga uttömmande artiklar på ämnet, alltså. NisseNytt är som vanligt klarsynta och uttryckte det en gång så här:
""Friform" har blivit någon sorts begrepp på konvent landet över. Jag avskyr ordet, t.o.m. de som gillar att använda det verkar inte riktigt vara överrens om vad det betyder, men det implicerar i alla fall någon sorts regellöst rollspel. Mycket av detta regellösa tycks ha sprungit ur White Wolfs storytellingsystem - hur nu detta har gått till, med en serie spel som fullkomligt dränker sig själva i tärningsslag."
Det här är taget ur ett mycket tänkvärt och bra debattinlägg som kan läsas här. Det är så smart att jag är lite sur att det inte är jag själv som skrivit det. (Ni som känner mig kan förstås enkelt se hur betydelsefullt det här har varit för min egen rollspelssyn)
Kort sagt: Storytelling är (ska vara) när man försöker slå så få slag som möjligt. Endast när det verkligen är kritiskt för spelarna så slår du tärningar, annars så går du lite efter spelarnas värden och bara berättar hur väl de lyckas. När spelarna själva vet hur bra deras rollpersoner är så kan de berätta själva vad deras rollpersoner lyckas med utan att konsultera SL. Så gör man dock förstås bara i situationer där det inte är kritiskt viktigt för äventyret huruvida man lyckas eller inte. Resultatet blir (förhoppningsvis) en mer flytande, personlig och intuitiv spelupplevelse, tyvärr ofta på bekostnad av opartiskhet och spänning. Om SL är dum så blir man dessutom rejält frustrerad.
Friform är när man tar bort regler helt. Av nostalgiska skäl måste jag nämna äventyret Road to Hell av Michael Bjurshagen, min första kontakt med begreppet friform. Det är måhända något linjärt, men det står man ut med. "Friform" kan inte riktigt beskrivas i ord, det är bättre att bara lira det och se vad man tycker.
Hoppas det här var till någon hjälp.
/Rising
---
Den Sveroxen hittar du här och artikeln hittar du på sidan 14.
---
Annars är det som sagt rätt svårtolkade begrepp. Ska man ha rollformulär i friform? När ska man slå tärningar i storytellersystemet egentligen? De flesta vampyrnördar rullar ju fler tärningar under en enda verbal förhandling än vad warhammerspelare brukar göra under tio fältslag. Storytellar de verkligen?
Det här är som de musikaliska termerna "twostep" och "garage". Alla är överrens om att Craig David är en Twostep-artist, men när övergår Twostep i Garage och när blir Twostep House? När övergår Goa till Trance och när blir bla bla bla... Hey, vi på det här forumet kommer ju inte ens överrens om vad Fantasy resp. SF egentligen betyder, hur skulle vi kunna ha en chans att enas om en definition på en sån lös term som "friform"?
Storytelling verkar enklare att få ett grepp om, eftersom det står förklarat i varenda WW-spel (jag antar att de flesta kommer i kontakt med Storyteller-begreppet genom dessa spel) men även där blir det alltså problem, eftersom de tycker man ska rulla tärningar för jämnan.
Förvänta dig inga uttömmande artiklar på ämnet, alltså. NisseNytt är som vanligt klarsynta och uttryckte det en gång så här:
""Friform" har blivit någon sorts begrepp på konvent landet över. Jag avskyr ordet, t.o.m. de som gillar att använda det verkar inte riktigt vara överrens om vad det betyder, men det implicerar i alla fall någon sorts regellöst rollspel. Mycket av detta regellösa tycks ha sprungit ur White Wolfs storytellingsystem - hur nu detta har gått till, med en serie spel som fullkomligt dränker sig själva i tärningsslag."
Det här är taget ur ett mycket tänkvärt och bra debattinlägg som kan läsas här. Det är så smart att jag är lite sur att det inte är jag själv som skrivit det. (Ni som känner mig kan förstås enkelt se hur betydelsefullt det här har varit för min egen rollspelssyn)
Kort sagt: Storytelling är (ska vara) när man försöker slå så få slag som möjligt. Endast när det verkligen är kritiskt för spelarna så slår du tärningar, annars så går du lite efter spelarnas värden och bara berättar hur väl de lyckas. När spelarna själva vet hur bra deras rollpersoner är så kan de berätta själva vad deras rollpersoner lyckas med utan att konsultera SL. Så gör man dock förstås bara i situationer där det inte är kritiskt viktigt för äventyret huruvida man lyckas eller inte. Resultatet blir (förhoppningsvis) en mer flytande, personlig och intuitiv spelupplevelse, tyvärr ofta på bekostnad av opartiskhet och spänning. Om SL är dum så blir man dessutom rejält frustrerad.
Friform är när man tar bort regler helt. Av nostalgiska skäl måste jag nämna äventyret Road to Hell av Michael Bjurshagen, min första kontakt med begreppet friform. Det är måhända något linjärt, men det står man ut med. "Friform" kan inte riktigt beskrivas i ord, det är bättre att bara lira det och se vad man tycker.
Hoppas det här var till någon hjälp.
/Rising
För mig är "Friform" en budgetvariant av rollspel, för att man inte har några andra regler än sitt sunda förnuft av vad man klarar av att göra i handlingsväg.
Men när det gäller "Friformare" kan jag rekomendera NisseNyttarnas äventyr, de SL:ar på de flesta SillyCon, i alla fall som jag har varit på.
Men med andra ord, andvänd sunda förnuftet, om RP kommer att klara av handlingarna eller inte.
Men när det gäller "Friformare" kan jag rekomendera NisseNyttarnas äventyr, de SL:ar på de flesta SillyCon, i alla fall som jag har varit på.
Men med andra ord, andvänd sunda förnuftet, om RP kommer att klara av handlingarna eller inte.