Nekromanti Inspiration till jättemonster

[Rymdhamster]

Medan jag snokade runt på I F*CKING LOVE SCIENCE efter min hemkomst från midsommarfirandet snubblade jag över den här trevliga artikeln om sengångare. Ett par paragrafer gjorde mig extra uppspelt:

Sloth fur contains fungi and algae, for good reason
Sloths move incredibly slowly at less than three meters per minute, so their top line of defense against predators (eagles, jaguars, snakes, and poachers) is just hoping they aren’t seen. Sloth fur has two layers: an inner layer closest to the sloth’s skin that is short, fine, and provides warmth, and a coarse outer layer that has cracks, allowing for the growth of algae and fungi, which is fantastic news for the sloth. In this case, being filthy and covered in algae gives the fur a green tint, acting as an effective camouflage up in the trees.
As a bonus, researchers recently discovered that some fungi within sloth fur could have applications for fighting off certain parasites, cancers, and bacteria.
Their fur acts as a home for many insects
While there is a population of hematophagous insects that feed on the sloth itself, including ticks and mites, there is also a coprophagous guild of insects which have a commensal relationship with the sloth and feed on the fungi and algae in sloth fur. The coprophagous guild can have around nine different species of beetles, mites, and moths, with many members of each species. One sloth was found to have 980 individual Trichilium adisi beetles living within its fur.
The five species of sloth moths find a host and ride around with it, waiting until the sloth relieves itself (more on that later). After the sloth defecates, the moth lays her eggs in the dung. The larvae remain in the dung until they have reached the adult stage, where they will then find their own sloth to live on and continue the life cycle. As the moths die, they decompose within the fur, feeding the algae and fungi.

Jag älskar när monster så att säga är farliga i förbifarten snarare än på ett direkt sätt. Dvs monstret har egentligen inget intressa alls av att anfalla en liten grupp äventyrare utan traskar gladeligen förbi dem på jakt efter en bra sovplats och kanske lite grottsvamp att tugga på, men själva förbipassagen kan i sig vara ett hot om monstret exempelvis har massa vassa taggar som sticker ut och grottan är trång eller så kanske monstret avsöndrar någon giftig ånga så att man måste hålla sig på avstånd.

Det här tyckte jag var mycket inspirerande då ett tillräckligt stort monster kan vara ett helt litet ekosystem i sig själv med varelser som bor i pälsen och kanske rent av inuti monstret. Konceptet är för all del inte nytt, det tydligaste exemplet jag kommer på är mynocks i Star Wars men jag har även svaga minnen av en massa barnprogram/böcker/serier som handlar om hur någon blir jätteliten och sen utforskar den värld som är en människokropp (både invändigt och utvändigt) med diverse ohyra som monster.

Med ett tillräckligt stort ekosystem på monstret kan monstret utgöra en hel liten slumpmötestabell i sig för att se vad det är för hot som råkar trilla av när äventyrarna är i närheten:

1. Jättelöss trillar av monstret ruskar på sig och söker en ny boplats. Äventyrarna är så klart alldeles för små med det hindrar dem inte från att försöka. Låg skada per lus, men det tar lång tid att slå ihjäl allihopa.
2. Sporer. Någon av de svampar som växer i pälsen tar tillfället i akt att spy ut en mängd sporer. Misslyckade motståndsslag innebär lättare förgiftning och högljudda hostattacker resten av dagen. Ett bad är att rekommendera och var noga med att tvätta all kroppsbehåring för att undvika svamputslag.
3. En groteskt stor tarmparasit bryter sig ut på jakt efter nya jaktmarker. Den kommer att försöka ta sig in i en av äventyrarna genom valfri kroppsöppning. Inträde kommer att resultera i akut smärta på grund av de allvarliga bristningarna detta skulle orsaka och ganska snar död till följd av den relaterade blodförsluten. Massor av tentakler och en otrevlig avloppsstank.
4. En fläck av kladdigt sekret, en taggig utväxt eller något annat får ett slumpvis valt föremål från någon äventyrare att fastna på monstret och dras loss. Ett lyckat styrkeslag får loss föremålet igen.
5. Explosiv diarë. Precis när monstret passerat hörs ett avgrundsbrak akompanjerat av en illaluktande sprej av lös sörja som täcker äventyrargruppen och hela grottgången.
6. Monstret passerar förbi utan att något händer.

 

[krank]

Jag älskar jättemonster, och har tänkt göra dem till en hyfsat framträdande feature i det fantasyspel jag ibland går och tänker på (det med portalerna, för er som minns de diskussionerna).

Jag gillar ekosystem-idén skitmycket. Jag hade ju mest tänkt mig att det kunde bo typ hyfsat intelligenta -- men oftast vilda -- stammar på monstren, eller att man kunde bygga städer i och kring håligheter i deras kropp. Men det är klart de ska ha löss, tarmparasiter och annat också.