Så frågan blir då, uur mäter man om ett rollspel är framgångsrikt?
Tja, genom ett begrepp TeamXbox använder när de recenserar sina spel? Longetivity. Omspelbarhet.
Dessutom ska det helst fylla ett behov, alltså erbjuda något åt kunderna/publiken/konsumenterna. Hjältehistorier med väna prinsessor och onda drakar erbjuder tydligen något, sjätte utgåvan av det spelet är tämligen ny och första kom vad? tidigt åttiotal? alltså 20+ år sen.
Hur tusan man räknar versionerna i D&D vet jag inte, men det har ju funnits längre och antagligen tillfredsställt samma ådra.
Samma sak med CoC. Behovet av att skrämmas är där också.
Fast jag tror att rollspelshobbyn går igenom en morph i och med att den hela tiden blir större. Nuförtiden är det nästan ingen slump att man introduceras till rollspel utan det verkar attrahera ungdomar som vilken sport som helst. 'Detta verkar kul, det testar vi'. Folk som ger sig in i hobbyn idag vet vad de ger sig in på. Ska vi tacka Sverok eller alla oändligt många kapitel om hur man spelleder, inte vet jag.
Det intressanta är om det kommer släppas fler utgåvor. Helt nya utgåvor, alltså. Både Dod6 och Mutant: UA är ju remakes på gamla versioner. Kommer de att utvecklas? Kommer det ett Dod7 eller ett Mutant: UA 2? Mutantlinjen urartade ju till Chronicles till slut, och Dodlinjen till Chronopia. Sen gick de och dog, lite smått. Nån som ser sambandet? Chron. De bokstäverna.. det måste vara något magiskt med dem.
Nä, seriöst dock. Jag tror att rollspelsmarkanden är på väg att bli mättad. Nu finns det åter ett gammalt hederligt Drakar och Demoner igen, och det finns ett gammalt hederligt Mutant, det finns cyberpunk, det finns vampyrspel, det finns skräckspel, det finns smurfspel, serierollspel....
Kort sammanfattning: Ett rollspels Braighetsfaktor mäts av antalet spelare över en given tidsperiod, där tidsperioden är en aning viktigare än spelarnantalet. Dagsländor är populära, visst, men de har inte det som får folk att fortsätta spela, tydligen.