Nekromanti Intresse i Superhjälte rollspel

[Ceram]

äntligen

Pojken med guldbyxorna
Ledare och finansiär.

Plåtniklas
Från Grodan Boll och Kalle Stropp.

Jag läste just igenom hela tråden. Tanken malde i mitt huvud: var är pojken med guldbyxorna och Grodan Boll? I näst sista inlägget kommer räddningen, Rising återupprättar hela bitrådens innehåll

/Ceram, litar på att folk ska skriva ned hans ideer innan han hinner göra det själv.

 

[Nightowl]

Mer obskyra figurer...

Om inte fringe-medlemmar, lämpliga som skurkar:
Ulf Turesson
Vem? Huvudpersonen i Jag är en varulvsunge , förstås. Tappar humöret lätt och är rädd för sig själv.

Sten
Han ser ut att vara i de nedre tonåren, men har levt sedan vikingatiden. Highlander som högstadieelev. ( Sten och Odens ilska , Sten och vikingarnas illdåd , jag vet inte om det kom några fler) Sten kan inte dö - han skändade en kultplats, och Oden, fylld av sorg över att han och asarna skulle blekna bort och försvinna, förbannade honom med att leva tills dess han hämtat en sten från Morgonstjärnan. Bör ha hejat på rymdprogrammet. Kan mycket mer än man tror. (Hm. Rais al Ghul?)

Allan Kämpe
Om det hela utspelas "nu" bör han vara jävligt gammal. Men man kan ju göra en Nick Fury... Allan Kämpe (kände från serien med samma namn) är en svensk ex-stridspilot som arbetar som agent för den hemlighetsfulla Hjärntrusten, som grundades av oberoende forskare som ogillade krig och elände. De har sitt högkvarter på Nordpolen och har tillgång till superteknologi som de utvecklat.

Snusmumriken
OK, åtminstone en av kartorna säger att Mumindalen ligger i Finska Viken... Anarkiskt lagd, minst sagt. Kan återföljas av Lilla My , som har liknande läggning, fast mer ilsken, och dessutom ju är mumrikens halvsyster. Borde uppskatta Långstrumps temperament, fast blandar vi in alla tre bygger vi the Invisibles, inte LXG*.

Karlsson på Taket
All superhjältegrupper behöver en egotrippad flygande cyborg.

Erik

*Jag har en gång drömt att jag drack sprit med Snusmumriken och John Constantine.

 

[Nightowl]

En LoEG-nörd uttalar sig.

Tanken med LXG är att de är fiktiva personer

Nja, det är lite för självklart. Tanken är att häftiga figurer samspelar - en nörd-crossover. Moore har sagt att han på tal om detta undvek de riktigt stora (som Holmes) och de med för mycket backstory. De drar in för mycket baggage i storyn.

Notera att Rising, mycket smart, har plockat folk som följer Moore: några suspekta figurer, sådana som inte interagerar i vanliga fall, och sådana som faktiskt kan vara effektiva agenter. Det är visserligen bara två i det viktorianska Förbundet som har regelrätta superkrafter, men de kan tjäna sitt syfte.

Ett flertal andra geeks har lekt med verkliga Leagues; tro mig, jag har lurkat på en mailinglista för serien... Ett av de bättre försöken, klart inspirerade av LoEG, var en superhjälterollspelskampanj (Adventure! var regelsystemet, tror jag) av en jänkare jag snackade med. Hans historier utspelade sig vid sekelskiftet, och hade regelrätta superhjältar baserade på historiska personer och inspirerade av seriehjältar.

*Wyatt Earp = Punisher i Vilda Västern
*Sir Robert Baden-Powell (grundade scoutrörelsen) = brittisk Nick Fury.
*Nicholas Tesla = Mr Fantastic, fast bara vetenskapligt geni, kombinerat med supersinnen (läs en av Teslas skildringar av sin barndom, och du förstår).

Superskurken var Thomas Edison, som inte bara snodde andras patent och byggde elaka gadgets, utan också ledde ett brottssyndikat, samtidigt som han var en respektabel och rik affärsman utåt (Lex Luthor).

Erik

 

[Nightowl]

Re: Svenska hjältar

Jag tror också att svenska superhjältar skulle behöva någon slags osynlighet, eftersom det är infernaliskt svårt att gömma sig i det här landet. Det behöver inte handla om optisk osynlighet, utan snarare om ett mentalt fenomen: "jag är så ointressant att ni inte lägger märke till mig". (Jämför med Hitch-hiker-seriens SEP-generator.)

Det där är en genre-artefakt - i all rimlighets namn borde Lois Lane ha genomskådat Clark Kent på en vecka (glasögon!?). Att folk kan hålla sina identiteter och mycket av sina aktiviteter hemliga är en sådan där accepterad genre-grej (många i DCs universum tror att Batman är en urban legend, och borta hos Marvel anser många att Spindelmannen är ett jippo startat av Daily Bugle för att sälja lösnummer). Den behöver inte nödvändigtvis förklaras rent speltekniskt. Den blir möjligtvis mer otrolig i ett mindre land, men...

Erik

 

[Rising]

Re: Svenska hjältar

Att folk kan hålla sina identiteter och mycket av sina aktiviteter hemliga är en sådan där accepterad genre-grej

Fast det käns inte lika bra i en svensk miljö. När Clark blir Stålmannen så är förvandlingen mer på det symboliska planet, jag har svårt att köpa den lösningen i en svensk setting. Kan de inte i själva verket få vara kända (om än misstrodda) för sina förmågor, då? Saida behövde ju inte ha en mask framför ansiktet, även om många (jag känner faktiskt ett par) som hade varit i kontakt med henne menade att hon faktiskt hade en förmåga som gick utöver det vanliga.

Så skulle jag kunna tänka mig en svensk superhjälte; känd för att ha en förmåga som många betvivlar, sedan kan de ha en annan förmåga också, som de håller dold. Ingen skulle ju ha trott på Lars-Inge Svartenbrandt om han -96, efter postrånet i Linköping, hade sagt att han hade kunnat fly om bara inte Saida hade kommit och demolerat hans flyktbil med sina mentala krafter.

Just eftersom Saida var känd så skulle hon ha undsluppit varje sådan misstanke. Inte ens de mest verklighetsfrånvända konspirationsteoretikerna hade ju börjat nysta i ett sådant fall, vilket de däremot hade kunnat göra om Svartenbrandt hade pekat ut någon vanlig intetsägande kufisk ungdom som ingen riktigt verkar känna på hennes skola. Jag menar; alla har ju sett "Carrie"... Alla vet att det är den lite skygga och hemlighetsfulla tjejen som besitter övernaturliga förmågor. Ingen skulle däremot tro något sådant om Saida.

 

[Nightowl]

Re: Svenska hjältar

När Clark blir Stålmannen så är förvandlingen mer på det symboliska planet, jag har svårt att köpa den lösningen i en svensk setting.

Därför att Sverige känns mer verkligt än Amerika? Nä, det är inte en elak pik, jag menar allvar. När man pysslar med geek-genrer känns det ofta konstigt att flytta klichéer till Sverige, eftersom det är nära inpå knuten och vardagligt. Det blir lätt parodi eller fånigt; det har inget att göra med faktiska förhållanden (historier om USA är lika osannolika för amerikaner) utan med att familiarity breeds contempt.

Ska det vara superhjältar ska det vara superhjältar, och då ser jag ingen anledning att de skulle ha mindre masker i Sverige än i USA.

Däremot är ditt resonemang hundra procent riktigt i *alla* super-hjältesammanhang där man vill ha åtminstone en gnutta realism, oavsett om man är i Stockholm, New York eller Ougadougou. I min Marvel-kampanj hade hälften av rollpersonerna inga täcknamn (men försågs med sådana av Expressen) och inga skumma masker eller dräkter (däremot uniformskläder, eftersom de var snutar, i stort sett).

I den kampanjen konstaterade man bara att masker och mer eller mindre hemliga identiteter bara är sådant folk i "hjältbranschen" tenderar att ha, ungefär som pudelfrisyr på hårdrockare eller dålig erfarenhet av tvål hos rollspelare eller skrikiga kläder på bögar. Det ligger i subkulturen, och de som tillhör kulturen men avviker suckar mest över sina knasiga kompisar.

Erik

 

[Rising]

Re: Svenska hjältar

Därför att Sverige känns mer verkligt än Amerika?

Ja! Precis därför. Även för jänkarna, tror jag, precis som du skriver. Amerika har en lång tradition av att se sig själva som invånare i ett sorts drömrike (-"dröm" som i "ideal" snarare än "fantasi", dock. Jag menar inte att USA skulle vara den bästa platsen att bo i för en dagdrömmare), medan vi i Sverige däremot är fostrade till att skärskåda verkligheten i vår samtid.

Maskerade superhjältar tror jag därför skulle funka betydligt bättre på Island, eller för all del i Tyskland (Kraftwerk var ju duktiga på att reducera sig själva till en sorts symbolvarelser; maskinmänniskor. De ser förresten ofta ut som superhjältar ). England, Sverige och Frankrike tycker jag däremot är länder där det inte funkar lika bra.

I den kampanjen konstaterade man bara att masker och mer eller mindre hemliga identiteter bara är sådant folk i "hjältbranschen" tenderar att ha, ungefär som pudelfrisyr på hårdrockare

Jag tycker att jag fick till en rätt bra vinkling på superhjälte-utseenden i mitt dogmaspel Vigilantez (som utspelar sig på Cuba). Där har hjältarna mexikanska brottningsmasker, vilket både motiveras och får en symbolisk innebörd i spelets bakgrundshistoria. Dessutom tyckte jag att det kändes äkta "superhjälteligt", samtidigt som det ändå hade en egen nationell prägel. En ball maskerad lirare med utsvängda byxor och kommuniststjärna på sin läderpaj som cruisar runt Havannas smågator i en gnistrande cadillac, det är ju en klockren superhjälte, även om han inte är stöpt i den amerikanska mallen.

Samma sak tror jag man bör göra med hjältar i Sverige.

 

[Rosen]

Re: Svenska hjältar

När man pysslar med geek-genrer känns det ofta konstigt att flytta klichéer till Sverige, eftersom det är nära inpå knuten och vardagligt. Det blir lätt parodi eller fånigt; //
Ska det vara superhjältar ska det vara superhjältar, och då ser jag ingen anledning att de skulle ha mindre masker i Sverige än i USA.

Och där håller jag förstås fullständigt med. Plus att de flesta "vanliga" superhjälteuniversa har som en av sina basiska fundament att slänga ut realismen genom tegelväggen, och då spelar det mindre roll om den muterade ärkeskurken har byggt sitt enorma underjordiska högkvarter med sin armé av androider under Shinjuku-distriktet i Tokyo eller under Hallonskolan i Bjärhult; han fungerar tematiskt oberoende av det omgivande samhället.

Det ligger i subkulturen, och de som tillhör kulturen men avviker suckar mest över sina knasiga kompisar.

"Borde inte du ha en tajt dräkt och så där, nu när du har superkrafter?"
"Men jag har ju solbrillor!"
Starstalker och Tina Wilhemsson

--
Åke