Nekromanti Intrig omöjliggör skräck?

[Guest]

Re: Krilles våta skräcknirvana

"Tänk er en Westernkampanj där plötsligt vampyrer dyker upp? Ramen för spelet rasar"

Jag därimot finner just den sortens senario intresant, man gör något i sin kampanj som spelarna alldrig hade förväntat sig.
Och får fram den känslan som man får när man ser på filmen marix för första gången.
Kan tyvär inte avslöja något,i och med att min spelare är flitiga användare av forumet.
Men endå,konceptet med att rasera ramar är inte så tokigt.

 

[Seraphim]

Appropå Skräckrollspel eller inte Skräckrollspel..

"Jag kan gå med på att en kasse folk anser det vara ett skräckrollspel. För egen del anser jag det inte."

Och Kult anses av "en kasse folk" vara ett actionspel, eller kanske ett guts&gore-spel eller..
Kan man inte helt enkelt säga att skräckrollspelet till stor del utgörs utav den individuelle Spelledarens tolkning utav materialet och spelsätt, och att de självutnämnda skräckrollspelen i sig bara är mer eller mindre goda grundplåtar att bygga skräckscenarion på.
Tidigare har ju sagts att det är riktigt god förutsättning för skräck när den kommer oväntat; tillexempel i "icke-skräck"-system (typ Eon, Viking) eller systemlösa äventyr (som kan visa sig vara vad som helst).
Då kan man väl lika gärna också säga att "skräckrollspelandet" beror mer på SL:s insats än grundförutsättningen för skräckscenarion i rollspelet självt (som i de här sammanhanget kanske mest ska sägas bestå utav en 'setting' - grogrund för skräckscenarion och en hög regler).

Skälet till det här inlägget är att jag redan har blivit väldigt less på debatter av typen "det här är skräckrollspel och det här är inte skräckrollspel".

- §eraphim.
Och förövrigt tycker jag att Call of Chthulhu verkligen inte kan kallas ett skräckrollspel; det är ju bara en massa banalt detecktivarbete och "something goes bump in the night"-scenarion. *fnys*

 

[Örnie_UBBT]

Re: Krilles våta skräcknirvana

>>Vet du vad som fått mig som spelare att hicka till mest? Det var i gamla Star Wars, när min jedi hade fäktats i fyra rundor mot Vader och offrat tre kraftpoäng och skaffat ett
mörkerpoäng för att bränna ett fjärde, och Vader hade bara hållit undan. Sedan tröttnade Vader på att leka och offrade själv ett kraftpoäng. Spelledaren skrapade ihop alla
sina tärningar (det var en del) och frågade "Kan jag få låna åtta tärningar till?"

Så din värsta (bästa?) skräckupplevlese i rollspel kom sig alltså av en ren reflektion (analys?) förorsakad av spelsystemets konstruktion? Det är naturligtvis svårt att uttala sig om kontrafaktiska förhållanden, men hade du blivit mindre rädd om SL hade sagt “Kan jag få sex tärningar till?”? Hade du blivit dubbelt så rädd om SL hade sagt “Kan jag få sexton tärningar till?”? Hade du blivit lika rädd om det hade varit ett procentsystem och SL hade mumlat “Få se nu, 345% chans, det gör att han får en special på 69 eller mindre och en crit på 17 eller mindre...”?

Jag vill inte förringa din skräckupplevelse - om du blev rädd så blev du rädd, och vad som sedan orsakade det spelar mindre roll (skottlossning utanför huset där man spelar kan också skapa tunga skräckreaktioner hos spelarna). Men är jag elitist om jag tycker att det verkar lite torftigt att bygga all skräckstämning på rent systemrelaterade händelser (i de exempel du tagit fram kommer sig ju skräcken av att spelarna efter en relativt enkel kalkyl förstår att de har liten eller ingen chans att överleva, givet att regelsystemet ser ut som det gör - de har dåliga odds, helt enkelt)?

Nåja, “To each his own” som det heter på utrikiska. Jag kommer nog att fortsätta att försöka framkalla ångest, obehag och dylikt istället för “äkta skräck” (uppenbarligen ungefär synonymt med att spelarna gör en oddsberäkning i vilket system det nu månde vara och kommer fram till att de förmodligen är rostat bröd). Utan att direkt klassa mig själv som någon friformare (spelar jag och mitt spelgång friform är det på konvent, aldrig i våra pågående kampanjer) så föredrar jag att spela på stämningar som bygger på att man lever sig in i sin roll, inte distanserar sig från den med hjälp av regeltekniska överlevnadssannolikhetsberäkningar (jag älskar att vi har fri ordbildning i svenskan!). Om detta sedan inte är “äkta skäräck” - fuck it, mina spelare brukar se rätt skraja ut när jag anstränger mig för att skapa en skräckstämning som bygger på annat än att de i en viss situation riskerar att få 1D100 SAN-loss eller 8D10 skada. Eller de kanske bara låtsas bli rädda för att göra mig lycklig?

mvh
Örnie

 

[Örnie_UBBT]

Re: Krilles våta skräcknirvana

>>"Jag pratar inte om den sorts fantasi som behövs för att räkna ut hur mycket skada det kommer göra när SL skramlar ihop femtioelva T6, som i ditt SW-scenario (suck). Inte
heller den som används när spelarna hör ett pingande ljud från sina rörelsesensorer och ser att det kommer tjugo "blippar" i en rasande fart mot dem från alla håll, eller
andra panik-scenarion. Jag menar den som bygger på din karaktär och din tolkning av denne. "

>>Tänka sig. Det gör jag med.

Förklara gärna en gång till på vilket sätt det har med karaktärstolkning att göra att du blir skräckslagen när din SL lånar en massa tärningar för att slå Darth Vaders mördar-slag. Karaktärerna har rimligen ringa eller ingen kännedom om det system av regler som styr deras handlande i den fiktiva världen (fast ni kanske spelade Star Wars som metarollspel av typen Dream Park eller It Came From The Late, Late, Late Show? More power to you i så fall!).

Se'n förstår jag inte riktigt hur man kan säga att man som grund för den skräckstämning man vill uppnå anser det som centralt att skrämma spelarna och inte karaktärerna (en helt legitim ståndpunkt), och sedan samtidigt påstå att detta bygger på karaktärstolkning. Har jag missuppfattat allting, men att skrämma spelarna kräver väl att man, som du också flera gånger har beskrivit, går utanför karaktärstolkningarna och istället skrämmer spelaren med hot om karaktärens snara undergång? Att skrämma spelarna är säkert effektivt för att skapa skräck, men det fungerar ju uppenbarligen också distanserande och däremd till men för inlevelsen. Eller?

mvh
Örnie

 

[Krille]

Alla medel tillåtna!

"Så din värsta (bästa?) skräckupplevlese i rollspel kom sig alltså av en ren reflektion (analys?) förorsakad av spelsystemets konstruktion?"

Jo, faktiskt. Jag hade ingen aning om att Vader var så förbaskat bra, och när det gick upp för mig så kom det som en hickning. Hade jag fått reda på det utan hjälp av spelsystemet? Knappast troligt.

"Det är naturligtvis svårt att uttala sig om kontrafaktiska förhållanden, men hade du blivit mindre rädd om SL hade sagt “Kan jag få sex tärningar till?”?"

Jag är skeptisk. Det var mest det faktum att spelledaren, trots sin hög med tärningar, behövde låna fler tärningar som skrämde.

"Men är jag elitist om jag tycker att det verkar lite torftigt att bygga all skräckstämning på rent systemrelaterade händelser"

Näe, men jag personligen tycker att det är kontraproduktivt (läs: puckat) att överge ett potentiellt praktiskt verktyg för att uppnå sitt mål. Om det kan vara skrämmande att le elakt, le elakt. Om det kan vara skrämmande att vräka ur sig två ton adjektiv, använd två ton adjektiv. Om det kan vara skrämmande att spela i ett mörkt rum med Dracula-musiken i bakgrunden, spela i ett mörkt rum med Dracula-musiken i bakgrunden. Och om man kan öka skräckstämningen med hjälp av regelsystemet, använd regelsystemet. Så enkelt är det med det.

"I krig och kärlek är alla medel tillåtna" - dito i skräckrollspel.

"Utan att direkt klassa mig själv som någon friformare (spelar jag och mitt spelgång friform är det på konvent, aldrig i våra pågående kampanjer) så föredrar jag att spela på stämningar som bygger på att man lever sig in i sin roll, inte distanserar sig från den med hjälp av regeltekniska överlevnadssannolikhetsberäkningar (jag älskar att vi har fri ordbildning i svenskan!)."

Själv skiter jag i om det är rollspel, spelmiljö, stämningsbeskrivningar eller sannolikhetskalkyler som skrämmer. Blir spelarna rädda är jag nöjd, och sedan struntar jag faktiskt i vilken metod som används så länge som de tuggar på naglarna tills det smakar armbåge.

 

[Örnie_UBBT]

Re: Krilles våta skräcknirvana

Intressant och naturligtvis helt spekulativ teori.
Läs också gärna Gärdenfors (1992) för information om den senaste (d v s tio år gamla) hjärnforskningen som visar att funktionsuppdelningen mellan hjärnhalvorna inte är på långa vägar lika stark som man tidigare trott (d v s det finns ingen direkt motsättning mellan inlevelse och logik, eller språkligt tänkande och bildligt tänkande).

Kort sagt: Jag tror inte din skiljelinje mellan “inlevelse och fantasi” å ena sidan och “rolltolkning och analys” å andra sidan existerar i någon väsentlig utsträckning. Goda forskare kan t ex göra mycket fantasifulla analyser, och jag har sett rollspelare ägna sig åt inlevelsefulla rolltolkningar.

Eller så använder vi bara orden olika. Och då är det här, strängt taget, en debatt om påvens skägg.

mvh
Örnie

 

[Krille]

Re: Krilles våta skräcknirvana

"Förklara gärna en gång till på vilket sätt det har med karaktärstolkning att göra att du blir skräckslagen när din SL lånar en massa tärningar för att slå Darth Vaders mördar-slag."

Enkelt: jag struntar i vilken metod som används för att skrämma spelare, så länge som spelarna blir skrämda. Om det är spelarens karaktärstolkning eller spelledarens hotfullt viftande med en kasse T6 spelar mig ingen roll, så länge som spelaren blir rädd.

"Se'n förstår jag inte riktigt hur man kan säga att man som grund för den skräckstämning man vill uppnå anser det som centralt att skrämma spelarna och inte karaktärerna (en helt legitim ståndpunkt), och sedan samtidigt påstå att detta bygger på karaktärstolkning."

Lägg till ett "också" så blir det klarare.

 

[Örnie_UBBT]

Re: Alla medel tillåtna!

>>Själv skiter jag i om det är rollspel, spelmiljö, stämningsbeskrivningar eller sannolikhetskalkyler som skrämmer. Blir spelarna rädda är jag nöjd, och sedan struntar jag faktiskt
i vilken metod som används så länge som de tuggar på naglarna tills det smakar armbåge.

Jorå. Fast nyckelordet är förstås variation. Jag är inte främmande för att använda regelsystemet för att skrämmas - särskilt efter att jag ägnat en session åt att spruta ur mig adjektiv . Jag när därför också en smygande misstanke om att dina spelare så småningom inte kommer att bli rädda oavsett vilka Fasor Från Bortom Med Miljoners Miljarders Attacker Per Runda du utsätter dem för...men det vet du givetvis själv också, du verkar ju vara en klok och omdömesgill person.

Bara för att man hittar ett potentiellt praktiskt verktyg, behöver man inte använda det hela tiden. Och liknande självklarheter.

mvh
Örnie

 

[kefka]

Re: Krilles våta skräcknirvana

Ja speciellt som resten av meddelandet inte är det minsta ödmjukt.

 

[Krille]

In My Humble Opinion [OT]

"Förstår mig inte på folk som skriver "IMHO", hur ska det tolkas (?!), vad menas med det igentligen, menar du inte allt annat du skriver eller är det någon annan som har skrivit det som inte "är din ödmjuka åsikt". Man menar väl allt som man skriver, eller skojar ni bara, ja a man undrar ju ibland ..."

IMHO används på två sätt:

1) När man egentligen inte är ett dugg ödmjuk, och vill indikera att folk som inte tycker som skribenten är puckade idioter, men det är deras problem.

2) När man faktiskt vill påpeka att man säkert snackar goja (mer än vanligt, vill säga) och åsikten kan mycket väl vara uppåt väggarna, men man har i alla fall en åsikt och om folk har andra åsikter så får de ha det. Uttrycket används då för att särskilt poängtera att det är en åsikt, inte ett fakta.

Själv brukar jag mena variant 2. Ta till exempel det jag skrev och ta bort "IMHO". Det skulle då bli något i stil med: "All annan analys har inte i skräckrollspel att göra." Hur låter det? Jag tycker att det låter som ett snudd på bekräftat vetenskapligt faktum eller ett politiskt mantra, snarare än en åsikt. Sätter man in ett "IMHO" så påpekar man extra noga att det är just en åsikt, inte fakta.

 

[Guest]

Re: In My Humble Opinion [OT]

Men brukar man inte poängtera att man presenterar fakta. Tycker fortvarande att det värkar snevridet, med att skriva "I Min Ödmjuka Åsikt", det blir på något sätt kaka på kaka.
Karnse gäller det bara mig, i och med att jag är dyslektiker och inte kan använda mig av, såna subtila uttryksformer.

 

[Eksem]

Re: Appropå Skräckrollspel eller inte Skräckrollspel..

Ajajaj, CoC INTE ett skräckrollspel? Nu måste vi ju förstås konstatera att skräck är individuellt (och jag och mina spelare blir rädda när vi läser Lovecraft). Men det vet ju alla redan. Bra, då kan vi fortsätta.

Aja, vad har då skräck med spelet i sig att göra? Kunde man inte bara introducera Lovecraft-inspirerade berättelser i vilket spel som helst? Jo, men då får man inte den läskiga spelledarskärmen!
Men seriöst, spelets regler lämnar mycket utrymme för rollspel (till skillnad från Eon, t.ex.), reglerna om galenskap är precis den twist som behövs för att tvinga spelarna att åtminstonde spela rädda/galna. Många av de Lovecraftianska (oj vilket påhittat uttryck! ) elementen beskrivs. Boken ger guidelinjer för hur regler kan användas för att styra upp typiska Lovecraft-situationer (som alla rollspel, dock inom respektive genre). Och framförallt. Spelarna kan sällan döda eller besegra sina monster i en kamp, monster SKA vara läskiga. Dyker det upp en läskig demon eller nåt i Drakar och Demoner så blir det aldrig riktigt läskigt. Det blir mer fantasy-action av det hela. Därför tycks själva valet av spelet tycks ha en inverkan på hur läskigt det blir på det sättet att spelarna förbereder sig på skräck när vi spelar CoC, och därmed också blir lite räddare (att introducera skräckelement i "fel" spel tycks därför inte alls fungera för mig...).

Så blir man skrämd av Lovecraft (vilket åtminstonde ett antal tycks bli) blir man skrämd när man spelar CoC. "banalt detecktivarbete och 'something goes bump in the night-scenarion'" till trots =P

 

[Seraphim]

Jeez..

Can't ya take a hint?

Tillåt mig att citera mig själv:

"Skälet till det här inlägget är att jag redan har blivit väldigt less på debatter av typen "det här är skräckrollspel och det här är inte skräckrollspel"."

Okej? Sedan skrev jag:

"Och förövrigt tycker jag att Call of Chthulhu verkligen inte kan kallas ett skräckrollspel; det är ju bara en massa banalt detecktivarbete och "something goes bump in the night"-scenarion. *fnys*"

Ha ha. *jätteroligt* OJ vad smart!
Visserligen är det svårt att uttrycka ironi och sarkasm i textform, men jag tycker ändå att den där var ganska solklar..

- §eraphim, som verkligen *beundrar* folk som läser inlägg.

 

[Eksem]

Re: Jeez..

Det kanske skulle varit tydligare om det inte vore för att jag träffat folk med den åsikt du presenterade i slutet av ditt inlägg. Och att hycklande vad det gäller skräck/inte skräck inte är helt ovanligt på det här forumet...

Och du behöver fan inte vara så otrevlig bara för att jag inte uppfattade din sarkasm.

 

[Seraphim]

Allvarligt OT

"Och att hycklande vad det gäller skräck/inte skräck inte är helt ovanligt på det här forumet..."

Jag förstår faktiskt inte. Vad menar du? Jag menade att det förekommer så otroligt mycket tidsödande debatter i stil med "Det här ÄR ett skräckrollspel och det här är INTE ett skräckrollspel". Vanligast förekommande bland dem är väl "Vampire - skräck?" eller kanske "Kult=Splatter".
Det jag hädvade var att de inte ger något egentligen och att tid och energi kan ödslas på bättre saker; tex de, enligt mig, mycket givande diskussionerna om skräck som varit nyligen.
Min kommentar i slutet var helt enkelt en "ironisk poäng", då väldigt få personer tycker att CoC skulle vara något annat än ett renodlat skräckrollspel; det har funnits länge, är välkänt och omtyckt, vilket ofta kommer fram i inlägg av typen "Bästa skräckrollspelet?". Poängen bestod då i att fnysa åt det rollspel som ingen ifrågasätter bara för att ironisera över de inläggen och mitt eget inlägg. Jag tror det var ett desperat försök till humor, men jag kan inte vara riktigt säker, eftersom du tycks ha tagit det mycket allvarligt.

"Och du behöver fan inte vara så otrevlig bara för att jag inte uppfattade din sarkasm."

Ehm.. Som sagt; du verkar vara en mycket allvarlig person. "Can't ya take a hint?" var en något långsökt anspelning på ett spel..

"Ha ha. *jätteroligt* OJ vad smart!"
Var en illustration för att visa olika sätt att uttrycka ironi i skrift (i alla fall som jag gör det).

"Visserligen är det svårt att uttrycka ironi och sarkasm i textform, men jag tycker ändå att den där var ganska solklar.."
Var inte otrevligt som jag ser det, det var bara vad jag tyckte. Det var solklart. Om du inte förstod ironin (villket du uppenbarligen inte gjorde) så är det väl inget mer med det - ett lätt missförstånd, nothing more.

"som verkligen *beundrar* folk som läser inlägg."
Spinner vidare på att visa min typ av ironi (och "humor") i inlägg, det var inget illa ment.

Sådär. Nu vet du vad jag menade och hur jag uttrycker ironi i skrift (vilket jag gör ganska ofta). Och jag menade inget illa. Faktiskt.

- §eraphim, som gillar sin nära omgivnings starka tecken på interlektuell bildning.
"Fan ja är less på lunar, va ska man då göra?" *blurk*

 

[Eksem]

Re: Allvarligt OT

Det är skillnad på ironi (som den jag inte förstod i ditt första inlägg) och sarkasmer (som i ditt nästa inlägg).

Vad jag menade med hycklandet i fråga är att det inte skulle vara första gången jag sett folk först skriva saker i stil med att "skräck inte skräck-debatter" är slöseri med tid, och några rader senare ändå bidra till en sådan debatt (och gäller inte nödvändigtvis spel, utan också hur man spelar spelen i fråga).

Vad det gäller ditt exempel på ironi i skrift så var det knappast ironi, utan sarkasmer.

Och det var det sista i ditt inlägg som jag störde mig på.


""Can't ya take a hint?" var en något långsökt anspelning på ett spel.. "

Det där förstod jag ingenting av. Utveckla gärna...

 

[Organ]

Film-trivia (OT sårebarastänkerommet)

>I nämnda Alien spelar regin, miljöerna, det rika persongallerit (Lamb tycker jag är ett perfekt rymdoffer)

Roligt att veta i det här fallet är att Veronica Cartwhright som skådisen heter (ja, jag blev tvungen att kolla upp hennes namn) först var castad att spela Ripley men producenterna ändrade sig efter ett tag och tog Sigge istället (ett klokt beslut tycker jag). Även om hon gjorde bra ifrån sig så har Veronica Cartwhrights karriär efter detta har inte varit direkt lysande, men hon har iallfall medverkat i filmer som Häxorna i Eastwick och Scary Movie 2. Hon har även synts till i ett par X-Filesavsnitt. Nämnas kan att hon debuterade redan som 7-åring 1957 i den klassiska amerikanska TV-serien Leave It To Beaver. En annan barnroll att nämna är i Hitchcocks Fåglarna.

>mina komplimanger till vilka det nu än var som var ansvariga för castingen.

Mary Goldberg och Mary Selway.

/Anders (som tycker att www.imdb.com är den enda filmsajten man kan tänkas behöva

 

[Nemesis_UBBT]

Re: Allvarligt OT

"Can't ya take a hint?" var faktiskt först i inlägget, inte sist. (rätt meningslös kommentar men ändå)

 

[Eksem]

Re: Allvarligt OT

Extra meningslös då det inte var kommentaren jag störde mig på.

 

[Rosen]

Re: Film-trivia (OT sårebarastänkerommet)

Även om hon gjorde bra ifrån sig så har Veronica Cartwhrights karriär efter detta har inte varit direkt lysande,

Bart Simpsons röst görs av en Veronica Cartwright...

--
Åke