Rising
Vila i frid
Något jag är väldigt fascinerad av är maktkamper som inte sker via militära medel, bråk och äventyrande; utan som sker via förhandlingar, allianser, politik och ekonomiska blockader.
Jag är lite sugen på att knåpa på en sådan setting; men den idé jag har just nu tycker jag påminner lite väl mycket om Dune - då jag i nuläget har valt att låta de flesta konflikterna kretsa kring en enda episk resurs a la spice melange.
Jag känner mig lite stumped och frågar därför er om det finns några andra bra grejer att centrera sådana här settingar kring.
Pågående:het
Ett viktigt kriterium är det jag lite slarvigt väljer att kalla "pågående:het"; att man kan fortsätta bygga kampanjer och konflikter kring ämnet utan risk för att det skall upphöra eller ändras alltför mycket.
Ett exempel på maktkamper som inte fungerar särskilt bra är successionsordning; alltså i stil med att den nuvarande konungen är på väg att dö och den som kontrollerar den kronpretendent som står närmast under konungen - den kommer att ta över makten.
Det är en ashäftig källa för intriger och maktkamper - absolut - men det har inte riktigt "pågående:het" eftersom de inte pågår särskilt länge; förr eller senare så kommer ju kronpretendenten till makten, får egna barn, osv, och då ändras spelreglerna så tydligt. (Vilket ju är en av anledningarna till att den här sortens konflikter är så häftiga till att börja med - men det lämpar sig inte så bra när man skall beskriva en setting, eftersom det man skriver i regelboken riskerar att bli inaktuellt direkt efter de första två spelmötena.
---
Allomfattande:het
Det finns en annan sorts kvalitet som man bör ha i åtanke. Det jag gillar så mycket med Dune (och det här var något som Brior gjorde mig uppmärksam på; när han berättade om hur han inspirerats av Dune-brädspelet när han klurade på Trakorien) är att de olika fraktionerna är så oerhört assymetriska: Kejsaren har Sardaukar-arméer, Rymdgillet har monopol på interstellära resor och Bene Gesserit är hemliga kunskapare och konspiratörer. De "möts" inte riktigt på någon arena - såsom när olika maffiabossar gör upp med våld eller när olika länder startar krig mot varandra - utan de bringar alla helt olika medel till spelbordet; vilket gör det svårt att mäta dem mot varandra.
I min setting vill jag driva vidare på den linjen, och låta konflikterna röra både religioner, undre världen, byråkrater och handelsimperium, m.m. Det betyder att jag allra helst ser att konflikten kan röra något som är angeläget för alla - precis på det sätt som Spice Melange är relevant för alla olika parter i Dune - och då faller somliga typer av intriger bort.
---
Eller är det kanske bara jag som är direkt allergisk mot att sno konceptet med att någon enskild viktig resurs får stå i centrum för de flesta konflikter?
Låt höra vad ni har för åsikter om intrig- och maktkampssettingar! Hur löses det i settingar såsom A Game of Thrones osv?
Jag är lite sugen på att knåpa på en sådan setting; men den idé jag har just nu tycker jag påminner lite väl mycket om Dune - då jag i nuläget har valt att låta de flesta konflikterna kretsa kring en enda episk resurs a la spice melange.
Jag känner mig lite stumped och frågar därför er om det finns några andra bra grejer att centrera sådana här settingar kring.
Pågående:het
Ett viktigt kriterium är det jag lite slarvigt väljer att kalla "pågående:het"; att man kan fortsätta bygga kampanjer och konflikter kring ämnet utan risk för att det skall upphöra eller ändras alltför mycket.
Ett exempel på maktkamper som inte fungerar särskilt bra är successionsordning; alltså i stil med att den nuvarande konungen är på väg att dö och den som kontrollerar den kronpretendent som står närmast under konungen - den kommer att ta över makten.
Det är en ashäftig källa för intriger och maktkamper - absolut - men det har inte riktigt "pågående:het" eftersom de inte pågår särskilt länge; förr eller senare så kommer ju kronpretendenten till makten, får egna barn, osv, och då ändras spelreglerna så tydligt. (Vilket ju är en av anledningarna till att den här sortens konflikter är så häftiga till att börja med - men det lämpar sig inte så bra när man skall beskriva en setting, eftersom det man skriver i regelboken riskerar att bli inaktuellt direkt efter de första två spelmötena.
---
Allomfattande:het
Det finns en annan sorts kvalitet som man bör ha i åtanke. Det jag gillar så mycket med Dune (och det här var något som Brior gjorde mig uppmärksam på; när han berättade om hur han inspirerats av Dune-brädspelet när han klurade på Trakorien) är att de olika fraktionerna är så oerhört assymetriska: Kejsaren har Sardaukar-arméer, Rymdgillet har monopol på interstellära resor och Bene Gesserit är hemliga kunskapare och konspiratörer. De "möts" inte riktigt på någon arena - såsom när olika maffiabossar gör upp med våld eller när olika länder startar krig mot varandra - utan de bringar alla helt olika medel till spelbordet; vilket gör det svårt att mäta dem mot varandra.
I min setting vill jag driva vidare på den linjen, och låta konflikterna röra både religioner, undre världen, byråkrater och handelsimperium, m.m. Det betyder att jag allra helst ser att konflikten kan röra något som är angeläget för alla - precis på det sätt som Spice Melange är relevant för alla olika parter i Dune - och då faller somliga typer av intriger bort.
---
Eller är det kanske bara jag som är direkt allergisk mot att sno konceptet med att någon enskild viktig resurs får stå i centrum för de flesta konflikter?
Låt höra vad ni har för åsikter om intrig- och maktkampssettingar! Hur löses det i settingar såsom A Game of Thrones osv?