Nekromanti Intrigrollspel och Sinkadus 23

[Van der Maaster]

I Sinkadus nr 23 presenteras en kampanj med intrigrollspel i Ereb Altor. Där axlar två av RP:na det ödestyngda ansvaret att söka Meh-Zadrias pelare på vilken en kamp om det uråldriga riket ska utspelas. RP:na är utvalda av varsin gud för att genom segern på pelarens topp bereda väg för respektive guds ankomst. Varken spelare eller RP:er är medvetna om varandras uppdrag, men har genom sägner och forskning kommit fram till att de har en konkurrent i hälarna. Under kampanjens gång söker de kunskap, makt och allierade, de sistnämnda i form av bl.a. övriga RP:er. Detta är förstås ett långsiktigt mål, men bygger upp ett episkt äventyr samtidigt som det är möjligt att väva in deläventyr så länge de kan motiveras utifrån grundplotten.

Vad jag undrar är om nån känner till det här och kanske även spelat det. Isåfall fungerade det, och är det något ni rekommenderar? Vad tycker ni för övrigt om intrigrollspel, är det något positivt eller skapar det bara misstänksamhet och bråk i gruppen?

/Van der Maaster

 

[Lottomannen_UBBT]

Intrigrollspel brukar fungera för oss om man spelar det som ett löst äventyr. Att ta med det i kampanjer är mindre lyckat, åtminstone om det är intriger med mer permanenta resultat (dvs. en RP blir sur och har ihjäl en annan.)

Det kan ju iof fungera som avslutningen av en kampanj, då man har kämpat länge tillsammans, men plötsligt blir var och en tvungen att tänka på sitt eget öde.

/Lars, som har negativa erfarenheter av intriger i kampanjer. Fast det kan bero på spelarna.

 

[Dilandau]

Just denna kampanjidé har länge fascinerat mig. Jag tycker den verkar rent av skitrolig! Många gånger har jag börjat planera att spelleda den, men aldrig riktigt kommit igång. Skulle också tycka det var jätteroligt att höra om någon annan fått ändan ur vagn!

 

[entomophobiac]

Vad tycker ni för övrigt om intrigrollspel, är det något positivt eller skapar det bara misstänksamhet och bråk i gruppen?

Det är alldeles underbart, fantastiskt och en av anledningarna till att jag fortfarande ägnar mig åt rollspel. Flera av mina kampanjer har varit rena rävspel (och då vare sig Västmark eller något annat Krille klur) där spelarna varit varandras fiender mer än något annat. Diskussioner, lögner, svek, panikanfall och mycket annat har ägt rum runt spelbordet när jag axlat spelledarmanteln (eller -skärmen) och för det mesta har åtminstone jag tyckt att det varit väldigt lyckat.

Något jag varmt rekommenderar är att aktivt spela ut RP mot varandra eller att, som de tydligen gjort i detta DoD epos, plantera intriger redan från början. En så enkel sak som att en RP är svart och en annan rasist kan ju leda till konflikter i gruppen (ett exempel jag har för mig nämns i AFMBE grundboken). Däremot får det ju aldrig bli personligt eller strida mot folks preferenser, men ett par skrik eller två är alltid välkommet.

Jag minns särskilt när det var en spelare som försökte få en annan att stoppa bilen han körde för att han nästan körde ned i diket vid flera tillfällen. När föraren vägrade, kombinerat med en strid och kalabalik i baksätet, så reste sig spelaren upp från soffan, pekade på föraren och skrek åt honom att stanna!

Denna korta och egentligen generellt sett ganska oväsentliga händelse förhöjde stämningen väldigt mycket, och den inleddes av att jag då och då halvskrek ordet "vägen!" åt spelaren vars RP körde bilen. Hans reaktion blev att utropa förvåning, kasta sin tärning för ett förarslag och vilt exemplifiera en panisk bilförares gestikuleringar.

 

[entomophobiac]

...som har negativa erfarenheter av intriger i kampanjer. Fast det kan bero på spelarna.

Mer troligt spelledaren, eftersom det är denne som ska se till att allt hålls på en lagom nivå.

Jag har nästan uteslutande goda erfarenheter av längre intrigspel, både som SL och som spelare. Det tillför enormt mycket, och gör att intrigerna inte löper samma risk att upprepa sig trots att det fortfarande är samma spelledning. För utan att tänja på sanningen så har alla spelledare en tendens att upprepa sig. Jag är nästan helt säker på att era spelare - ni spelledare där ute - kan nämna saker som kommer och går i era scenarier och kampanjer. Detta behöver givetvis inte vara dåligt, men det gör att spelares egna intriger tillför ganska mycket.

Jag har använt mig av intriger många gånger och på olika sätt. Mutant Chronicles blev på detta sätt en favorit, eftersom man kunde låta vissa RP vara kättare som mer eller mindre aktivt motarbetade övriga RP. För att de skulle kunna fortsätta motarbeta så var de ju tvungna att hålla det på en något så när låg nivå - annars började ju folk ana något. Det hela avslutades med en eldstrid i ett kolsvart rum, där det tog lång tid innan icke-kättar RP förstod vilka som sköt på dem eftersom jag själv slog träff- och skadeslag... mycket rolig scen när det till sist gick upp ett ljus för dem.

Så i enligt mina erfarenheter ger intrigrollspel mycket goda möjligheter för kampanjer, och är samtidigt perfekt för kortare scenarier.

Men det beror kanske på hur man är van att spela; vad vet jag.