Krille
Super Moderator
Jag sitter och klurar på ett japanrollspel-hack som jag skulle kunna trivas med. Det är rätt ont om dem: Greg Stoltzes inkarnation av Usagi Yojimbo är väl typ det enda i min bokhylla. Så jag utgår från Järn (eller om man ska vara petig, Hjältarnas tid, men skillnaden är inte så stor).
Men som sagt, en klassisk trope är fäktskolor. Hur ska de kunna implementeras på ett sätt som inte blir obalanserat och superdetaljerat?
Jag fick hem betafilerna till Shinobigami, ett spel som är ungefär som Vampire, fast i Tokyo och med ninjor istället för vampyrer. Från det kom en tanke som är ungefär så här:
När du skapar en person som är tillräckligt bra på att slåss får du hitta på en dödsmördarteknik som din lärare lärde ut eller som du hittade på under krigen, eller nåt. Det spelar inte någon roll hur, utan det viktiga är att du kan en dödsmördarteknik när du har 60% eller mer i en slåssfärdighet. Tekniken består av ett namn ("Månblommehugget!") och en beskrivning, och inget mer.
Vill du använda tekniken så behöver du bara vråla dess namn. Då finns tre möjligheter:
Om de inte fattar systemet så kommer de använda den typ en gång per strid (sen har skurkarna sett tekniken, och då är det ingen fördel längre), i alla fall till en början. Sen kommer de börja träffa på fiender som redan har sett tekniken eller hört talas om den. Det kan man använda spelets ryktesmekanism för: spelaren måste slå ett slag för Status eller motsvarande. Om slaget lyckas har fienden fått tekniken beskriven, och om den lyckas perfekt har fienden bevittnat den. Och ju oftare rollpersonerna använder tekniken, desto lättare blir slaget då fler har hört talas om den.
Tekniker behöver inte vara dödsmördartekniker, utan skulle kunna användas för att gömma sig, springa fort etc. Det enda kravet är väl att den måste användas i strid eller i motsatta slag.
---
Tankar om det?
Men som sagt, en klassisk trope är fäktskolor. Hur ska de kunna implementeras på ett sätt som inte blir obalanserat och superdetaljerat?
Jag fick hem betafilerna till Shinobigami, ett spel som är ungefär som Vampire, fast i Tokyo och med ninjor istället för vampyrer. Från det kom en tanke som är ungefär så här:
När du skapar en person som är tillräckligt bra på att slåss får du hitta på en dödsmördarteknik som din lärare lärde ut eller som du hittade på under krigen, eller nåt. Det spelar inte någon roll hur, utan det viktiga är att du kan en dödsmördarteknik när du har 60% eller mer i en slåssfärdighet. Tekniken består av ett namn ("Månblommehugget!") och en beskrivning, och inget mer.
Vill du använda tekniken så behöver du bara vråla dess namn. Då finns tre möjligheter:
- Motståndaren har inte fått tekniken beskriven för sig och har aldrig bevittnat den. I så fall har motståndaren ingen chans att försvara sig. Tekniken lyckas. Användes tekniken för anfall slår man skada direkt.
- Motståndaren har bara fått den beskriven för sig, i text eller muntligt. I så fall får motståndaren slå ett slag för Lärdom och ett slag för färdigheten som normalt används för försvar, och det sämsta slaget används som försvar.
- Motståndaren har sett tekniken personligen. Försvar sker som vanligt. Trodde ni att han gick på den lätte?
Om de inte fattar systemet så kommer de använda den typ en gång per strid (sen har skurkarna sett tekniken, och då är det ingen fördel längre), i alla fall till en början. Sen kommer de börja träffa på fiender som redan har sett tekniken eller hört talas om den. Det kan man använda spelets ryktesmekanism för: spelaren måste slå ett slag för Status eller motsvarande. Om slaget lyckas har fienden fått tekniken beskriven, och om den lyckas perfekt har fienden bevittnat den. Och ju oftare rollpersonerna använder tekniken, desto lättare blir slaget då fler har hört talas om den.
Tekniker behöver inte vara dödsmördartekniker, utan skulle kunna användas för att gömma sig, springa fort etc. Det enda kravet är väl att den måste användas i strid eller i motsatta slag.
---
Tankar om det?