Nekromanti [Järn] Järn är magiskt

[Krille]

Järn är magiskt.

Inte idag, dock. Idag är järn så vanligt att vi inte lägger märke till det.

Men om du följer med på en resa till mytisk forntid så är saken helt annorlunda. Ta en titt runt omkring dig. Allting du ser skulle vara gjort av trä, sten, rep, lera, flätverk, halm, torv, ylle, linne och till och med dynga. Så ser världen ut: matt och naturfärgad.

I den här världen togs järnet ur marken och myrarna som matt grå och rostbrun sten. Det formades med eld och vatten och idogt hamrande till blänkande metall. Det är överjordiskt klart och skinande, som en blixt från himlen.

Det är den här världen som återkallas i rollspelet Järn. Det är en mytisk forntid där runor håller hemligheter och andar ger järtecken. Det är en vild forntid där vargar och alver jagar i skogarna och troll och jättar hemsöker bergen.

Det är också en mörk forntid, där rovdjur och bestar rör sig i skuggorna bortom facklans sken och där skogen är vild och otämjd och farlig. Det är en forntid där blodsband är din enda trygghet men också den största faran av dem alla.

I Järn kommer du att få uppleva allt detta. Du kommer att vandra på mörka stigar långt ut i vildmarken, långt från långhusets värme och ljus. Du kommer att festa i salar och skåla för din klan, och andra kommer att stöta dolken i din rygg för det. Du kommer att se saker som inte var ämnade för dödligas ögon. Du kommer att vandra med gudarna, och de kommer att lära dig järnets hemligheter.

För järn är magiskt.

---

Jag vet inte om det här är en för lång baksidesblurb eller om det är en introduktion. Men den ville bli nerskriven.

 

[Hans E Magnusson]

Lite lång som baksidesblurb kanske men den är lockande.
Nästan som

Spoiler

Steampunk

 

[Basenanji]

Min fru som arbetar som presschef och kan en hel del om kommunikation har ett märkligt tips som kan vara användbart ibland: stryk varannan mening. Ett annat tips är att "vända på texten" och börja bakifrån, för det är oftast där det intressanta står. Varför i så fall inte börja med det?

Nu vet jag inte om de där tipsen passar dina texter, men fick jag redigera i din baksides-blurp så skulle det bli så här:

Järn är magiskt.

Inte idag förstås. Idag är järn så vanligt att vi inte lägger märke till det.

Men om du följde med på en resa till mytisk forntid så skulle saken vara helt annorlunda. Allt du såg skulle vara gjort av trä, sten, rep, lera, flätverk, halm, torv, ylle, linne och till och med dynga. Vad lyste upp forntidens mörker?

I forntiden tog man järn ur myr och mark som mattgrå sten. Och med eld, vatten och idogt hamrande förvandlades det till något blankt och skinande – likt en gudarnas blixt över himlen – åkallad genom mystiska viskningar i mörkret vid ässjan.

Järn är en vild forntid där vargar och alver jagar i skogarna och troll och jättar hemsöker bergen. Runor håller hemligheter och andar ger järtecken.

Det är också en mörk tid, där rovdjur och bestar rör sig i skuggorna bortom facklans sken och där skogen är vild och otämjd och farlig. Det är en forntid där blodsband är din enda trygghet men också den största faran av dem alla.

I Järn kommer du att få uppleva allt detta. Du kommer att vandra på mörka stigar långt ut i vildmarken, långt från långhusets värme och ljus. Du kommer att se saker som inte var ämnade för dödligas ögon.

För järn – är magiskt.


---

Typ. Även om du inte är nöjd över min ev ostyriga redigering hoppas jag att det framgår hur tät texten kan bli genom att ta bort något.

Jag har f.ö. sett ett otroligt snyggt rollformulär på annan plats och ser mycket fram emot att det här spelet blir färdigt!

 

[Krille]

Jag gillar hur du tänker. Visserligen var texten inte i sin slutliga form, men snabb och bra feedback tycker jag om.

Det enda jag saknade var en återkomst till "järn är magiskt" så att cirkeln sluts, så meningen om gudarna och järnets hemlighet är nog tvungen att vara kvar.

 

[God45]

Jag älskar introt!

 

[Mannen i skogen]

Järn är dessutom det hårdaste materialet som existerar.
Järnet stannar inte upp för skinn eller kött. Det tvingar sig genom trä och jord. Det krossar ben.
Till och med berget tvingas till sist ge vika för järnet.