Jag skulle vilja ha gjort mer
Jag har inte spelat Planescape alls så mycket som jag hade önskat. I själva verket har jag inte spelat det alls, bara spelett det. Som många andra fick jag upp ögonen för spelvärlden i och med Planescape Torment. Men det dröjde många år innan jag kunde använda det i rollspelandet. En vän till mig beställde då en massa Planescape-tillbehör, men dom samlade damm på hyllan medan spelgruppen väntade på att det skulle bli något av det. Det blev det inte, utan det var till slut jag som fick ta rollen som spelledare (till min stora besvikelse).
Jag förlade kampanjen till en påhittad stad i Outlands kallad Zenghar. Zengar är mycket influerad av planet Carceri, och det finns många portaler till dess olika lager. Det är bara en tidsfråga innan staden ligger någonstans på det planet istället. Men det finns folk som vill annorlunda. Både Tanar'ri och Baatezu ser i staden en möjlighet att snabbt kunna skaffa en liten fördel i blodskriget. Genom att spela ut stadens fraktioner mot varandra och sedan påbörja en omvändning så hoppas de tvinga staden till just sitt hemplan. I staden är blodskriget osynligt, men fortfarande mycket påtagligt. Det är Baatezu som har övertaget i staden, de styr borgmästaren som en marionette och har flera av de egna i det styrande skiktet.
Staden andas uppgivenhet. Många byggnader är fallfärdiga, knivrankorna växer fritt och invånarna går tyst omkring på stadens gator. Staden är mer eller mindre ett fängelse. Det är lätt att komma in, och desto svårare att ta sig ut. Liksom i staden Curst så växer knivrankorna på stadsmurens insida, inte utsida. De vanligaste fraktionerna i staden är anarkister och dystergökar men det finns även en betydande mängd harmonister som enbart är där för att omvända stadens invånare.
Rollpersonerna, en halvsatyrspräst och en luftgenasikrigare, kom till staden genom att de eskorterade en handelsman via Yggdrasils grenar. De gjorde misstaget att de valde att stanna i staden ett tag, och märkte sedan att det var svårt att ta sig därifrån. Efter att ha trakasserats av borgmästarens hejdukar så fick de snart träffa mannen själv, och de ställdes infor ultimatumet "skaffa ett jobb eller hamna i finkan". På detta sättet var de Baatezu's spelpjäser ett tag och tog då och sparkade ut en del av stadens harmonister ur staden. Men rollpersonerna hatade borgmästaren och lyckades frigöra sig genom att ordna en fejkanställning hos en butikinnehaverska. Det var ungefär nu som Tanar'ri som passade på. En quasit kontaktade rollpersonerna via magi och gav dom ett erbjudande. Han ville ha en man död. Om de behövde bevis på att mannen var en skurk så skulle de få en hyffsad summa pengar, om de gjorde det utan några frågor så skulle de få en stor summa pengar plus ett hus i staden. Allt verkade väldigt skumt, men de ställde inga frågor och utförde uppdraget. Det de i själva verket gjorde var att slå ut en av Baatezu's viktigaste marionetter i staden. Efter detta ville Baatezu ha rollpersonerna döda, medan Tanar'ri ville ha rollpersonerna till att döda borgmästare. Men vi kom aldrig så långt på blodskrigsdelen av äventyret innan jag flyttade (kan tilläggas att spelarna inte har en aning om att deras rollpersoner är så insyltade i blodskriget). Nu så introducerades en ny rollperson, en fjollig människomagiker från Sigil. Magikern kom hit av ett misstag från Sigil. Helt plötsligt hade han gått igenom en portal och befann sig i en mörk grotta vaktad av en stor isödla. Han kom undan med blotta förskräckelsen och lyckades ta sig till Zenghar, och i staden blev han snabbt arresterad för lösdriveri. Fångvaktaren beklagade sig snart hos borgmästaren om hur jobbigt det var att få höra magikerns pladdrande hela dagarna, och för att jälvas med de rollpersonerna så bestämde borgmästaren att prästen och krigaren skulle få agera faddrar till magiker (något som väntat inte var särskilt uppskattat). Nu vill rollpersonerna inget hellre än att bege sig ifrån denna hålan, så många strapatser efter detta går ut på att finna portaler och nycklar till dessa. Av bara farten så kärar prästen ner sig i en konstnär och magikern i ovan nämnda butikinnehaverska, de inreder huset, de sätter stopp för en mördare, de mördar själva, de låter ett spöke få frid, de hjälper en svartalf både en och två gånger, de vadar genom Othrys träskmarker, de träffar Styx färjkarl, de färdas 2 timmar genom Gehenna (något de inte vill göra om) osv. Vi gjorde för mycket för att jag ska orka skriva ner det, och jag har säkert glömt hälften. Tänkbara fortsättningar är att de fortsätter hjälpa svartalfen, att de fortsätter hjälpa Tanar'ri, att de färdas till Svartalfheim eller att de sticker till Sigil.