Nekromanti Jag är kär

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,633
Location
Fallen Umber
Jag är kär.

Igår fick jag hem Planescape-lådan. I perfekt skick, det var som om ingen någonsin hade bläddrat i böckerna och boxen hade inte ens vita hörn. Och det är den coolaste världen jag har sett på mycket länge, trots att jag bara har hunnit läsa en liten bit och skumma igenom resten. Jag känner mig som ett barn på julafton. :gremlaugh:

Lagom lite text i hemtrevliga små böcker gillar jag också skarpt, så väldigt mycket mer hanterligt än till exempel Exalteds väldiga textmassor. Och färg överallt. Det känns rätt mycket modernare än 1994. I och för sig, det var ett bra år, med Castle Falkenstein och Chronopia också...

Jag gick miste om bra mycket förr i tiden, när jag trodde allt som hade med D&D att göra bara var hjärndöd dungeonbashing.

Så, för att inlägget ska vara lite konstruktivt också: vad har ni gjort i Planescape? Vilka kampanjer har ni spelat, vilka rollpersoner kan ni minnas?


/Dimfrost
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,764
Location
Stockholm
Det enda jag gjort ...

... med Planescape är att köpa grundboxen, planes of law och chaos och så många moduler jag kommer över på konvent ... och sen sitta och fundera på hur jag ska använda det ... för den världen är ta mig fan den bästa jag sett. Kanske svår att använda, absolut inget för de flesta, men så cool att jag blir gråtfärdig bara jag tänker på det.

Och så lirade jag Planescape: Torment på datorn. Det var så jag började älska Planescape.

/M
 

Pom

Swashbuckler
Joined
23 Jun 2003
Messages
2,926
Location
Enskededalen
Jag brukade använda planen en hel del före Planescape, som äventyrsplatser, genomfartsleder, resursförråd och gudahem. Framför allt använde jag dem när hjältarna började bli för mäktiga för trovärdiga utmaningar på sina hemplaneter.

Planescape skaffade jag ivrigt, men jag använde det inte riktigt som det var avsett: grundkampanj och exotiskt äventyrande för låg- och medelnivåare. Istället fortsatte jag som tidigare och inkorporerade det av den nya informationen som inte stred mot vad jag och TSR tidigare bestämt.

Sigil var skoj. Tveklöst.
En annan sak jag gillade med Planescape var att det gav styrsel åt en del företeelser som tidigare varit lite väl abstrakta. Ställen som Nirvana/Mechanus, Etern, Acheron och Limbo blev nu lättare att använda.
De olika planens magipåverkan var också nu mer lättöverskådlig.

Men det fanns en del jag ogillade med Planescape.
Eftersom hela vitsen med Planescape var att göra planen tillgängliga för oerfarna rollpersoner var jag lite besviken över den allmänna styrkenivån. Ställen som tidigare varit värdiga utmaningar för folk på lvl 20, 30 eller mer var nu rena lekplatserna i jämförelse.
Illustrationerna var också rejält avtändande för mig, kluddiga och med för många nytolkningar och förändringar.
Och Abyss våningar var inte längre 666.

När jag nu använder planen i 3.5 inser jag att Planescape i mångt och mycket förblev en parentes för mig. Den primära refernsboken är fortfarande Manual of the Planes till 1st ed AD&D.
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,633
Location
Fallen Umber
Illustrationerna var också rejält avtändande för mig, kluddiga och med för många nytolkningar och förändringar.
Där ser man hur smaken kan variera. Själv tycker jag Planescape är en av de snyggast illustrerade rollspelsmodulerna någonsin, tillsammans med kanske The Authority RPG och diverse DOD6-böcker (samt antagligen en del annat jag inte kan komma på just nu, men det får kvitta).


/Dimfrost
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Planescape is the good shit

Jag har tyvärr aldrig haft nöjet att spelleda eller spela Planescape. På sätt och vis är jag dessutom glad över att jag upptäckte världen relativt sent eftersom den unge walium inte hade kunnat göra den rättvisa.

Men skulle jag starta en kampanj, vilket jag hoppas att jag gör innan jag dör, så skulle jag nog inleda med att rollpersonerna var desertörer ifrån The Blood War som lyckat ta sig till Sigil.
 

Tyr

Hero
Joined
14 Oct 2000
Messages
1,647
Location
Karlskrona
Jag skulle vilja ha gjort mer

Jag har inte spelat Planescape alls så mycket som jag hade önskat. I själva verket har jag inte spelat det alls, bara spelett det. Som många andra fick jag upp ögonen för spelvärlden i och med Planescape Torment. Men det dröjde många år innan jag kunde använda det i rollspelandet. En vän till mig beställde då en massa Planescape-tillbehör, men dom samlade damm på hyllan medan spelgruppen väntade på att det skulle bli något av det. Det blev det inte, utan det var till slut jag som fick ta rollen som spelledare (till min stora besvikelse).

Jag förlade kampanjen till en påhittad stad i Outlands kallad Zenghar. Zengar är mycket influerad av planet Carceri, och det finns många portaler till dess olika lager. Det är bara en tidsfråga innan staden ligger någonstans på det planet istället. Men det finns folk som vill annorlunda. Både Tanar'ri och Baatezu ser i staden en möjlighet att snabbt kunna skaffa en liten fördel i blodskriget. Genom att spela ut stadens fraktioner mot varandra och sedan påbörja en omvändning så hoppas de tvinga staden till just sitt hemplan. I staden är blodskriget osynligt, men fortfarande mycket påtagligt. Det är Baatezu som har övertaget i staden, de styr borgmästaren som en marionette och har flera av de egna i det styrande skiktet.

Staden andas uppgivenhet. Många byggnader är fallfärdiga, knivrankorna växer fritt och invånarna går tyst omkring på stadens gator. Staden är mer eller mindre ett fängelse. Det är lätt att komma in, och desto svårare att ta sig ut. Liksom i staden Curst så växer knivrankorna på stadsmurens insida, inte utsida. De vanligaste fraktionerna i staden är anarkister och dystergökar men det finns även en betydande mängd harmonister som enbart är där för att omvända stadens invånare.

Rollpersonerna, en halvsatyrspräst och en luftgenasikrigare, kom till staden genom att de eskorterade en handelsman via Yggdrasils grenar. De gjorde misstaget att de valde att stanna i staden ett tag, och märkte sedan att det var svårt att ta sig därifrån. Efter att ha trakasserats av borgmästarens hejdukar så fick de snart träffa mannen själv, och de ställdes infor ultimatumet "skaffa ett jobb eller hamna i finkan". På detta sättet var de Baatezu's spelpjäser ett tag och tog då och sparkade ut en del av stadens harmonister ur staden. Men rollpersonerna hatade borgmästaren och lyckades frigöra sig genom att ordna en fejkanställning hos en butikinnehaverska. Det var ungefär nu som Tanar'ri som passade på. En quasit kontaktade rollpersonerna via magi och gav dom ett erbjudande. Han ville ha en man död. Om de behövde bevis på att mannen var en skurk så skulle de få en hyffsad summa pengar, om de gjorde det utan några frågor så skulle de få en stor summa pengar plus ett hus i staden. Allt verkade väldigt skumt, men de ställde inga frågor och utförde uppdraget. Det de i själva verket gjorde var att slå ut en av Baatezu's viktigaste marionetter i staden. Efter detta ville Baatezu ha rollpersonerna döda, medan Tanar'ri ville ha rollpersonerna till att döda borgmästare. Men vi kom aldrig så långt på blodskrigsdelen av äventyret innan jag flyttade (kan tilläggas att spelarna inte har en aning om att deras rollpersoner är så insyltade i blodskriget). Nu så introducerades en ny rollperson, en fjollig människomagiker från Sigil. Magikern kom hit av ett misstag från Sigil. Helt plötsligt hade han gått igenom en portal och befann sig i en mörk grotta vaktad av en stor isödla. Han kom undan med blotta förskräckelsen och lyckades ta sig till Zenghar, och i staden blev han snabbt arresterad för lösdriveri. Fångvaktaren beklagade sig snart hos borgmästaren om hur jobbigt det var att få höra magikerns pladdrande hela dagarna, och för att jälvas med de rollpersonerna så bestämde borgmästaren att prästen och krigaren skulle få agera faddrar till magiker (något som väntat inte var särskilt uppskattat). Nu vill rollpersonerna inget hellre än att bege sig ifrån denna hålan, så många strapatser efter detta går ut på att finna portaler och nycklar till dessa. Av bara farten så kärar prästen ner sig i en konstnär och magikern i ovan nämnda butikinnehaverska, de inreder huset, de sätter stopp för en mördare, de mördar själva, de låter ett spöke få frid, de hjälper en svartalf både en och två gånger, de vadar genom Othrys träskmarker, de träffar Styx färjkarl, de färdas 2 timmar genom Gehenna (något de inte vill göra om) osv. Vi gjorde för mycket för att jag ska orka skriva ner det, och jag har säkert glömt hälften. Tänkbara fortsättningar är att de fortsätter hjälpa svartalfen, att de fortsätter hjälpa Tanar'ri, att de färdas till Svartalfheim eller att de sticker till Sigil.
 
Top