XP är en klassfråga
Först: mycket vettigt sagt av Mr. Peterson.
Men för att ta saker i en helt annan än kronologisk ordning:<blockquote><hr>I system om inte använder levels blir progressen för dn gubbe i stort sett obetydlig, eftersom den sker "jämt" känns det inte som om gubben egentligen blir någe bättre.<hr></blockquote>Jag undrar om inte lite av det beror på att i de flesta levelsystem så formligen sprutar det XP, och tiden mellan levlarna är inte så särdeles långi början, i alla fall om man följer regelbokens rekommendationer - sedan är det ju inte ens i närheten av säkert att SL använder dessa regler. Detta har väl i och för sig förbättrats i modernare spel, från att vara som i ED, AD&D, och till viss del MERP: man får XP för att klubba monster och hitta skatter. Nu för tiden får man XP för en massa andra saker också, men för det mesta betyder det bara att det finns sätt att skrapa ihop till nästa level ÄNNU fortare.
Som gamla hederliga horisontella spelare var vår första modifikation till Earthdawn att dra ner Legendpoint-belöningarna till kanske en femtedel, eller till och med tiondel, för att få en mer realistisk utveckling av karaktärerna. Nu sitter dom på cirkel 5-8, är 7-h*lvetes mäkiga, och är alla kring 40-50 år gamla gubbar som lär upp en massa osnutna ungar i magins konster, är polare med furstar och hertigar de lärt och retat under åren, har viktiga poster inom akademier, stora härar och inom det politiska livet.
Om man i Expert skulle gödsla på med XP på samma sätt som i ED-reglerna, skulle en standardiserad 180-poängs-RP inom 10 år vara Shagul. Detta är naturligtvis, åter igen, helt SLs val, och har i många fall förbättrats i senare system, men i mitt tycke kvarstår fenomenet.<blockquote><hr>Det blir också tydliga skillnader/belöningar när man lyckas levla sin gubbe.<hr></blockquote>...vilket jag tänker aktivt missförstå, och på så sätt kunna komma in på en annan fråga: ligger inte problemet med vertikal vs. horisontell utveckling mer i KLASS-systemet än i levelsystemet? Jag ser egentligen inga problem i att införa levelsystem i exempelvis EDD eller N2 eller CoC, men jag skulle omedelbart slå bakut om det kom in rena klasser.
Förvisso har dessa spel yrken, arketyper, templates eller vad dagens modeord nu råkar vara, men de är mest till för att ge en bakgrund till var RPn står i sin kunskapsutveckling just nu. Vad jag vill minnas (och nu skall sägas att jag inte har djupdykt, eller knappt ens plaskat, i d20-D&D) så sätter de flesta gamla hederliga levelsystem strikta gränser på, eller i viss mån bestraffar, alla försök till att hoppa mellan klasserna. Antingen är det dyrt som attan, eller så finns det motsatsförhållanden mellan olika kunskapsinriktningar (illusionister kan inte kasta nekromanti i AD&D, att ha två discipliner i ED är swein-dyrt, samt i de flesta fall omöjligt att kombinera). Det är väl här, snarare än i levlarna som begränsningen för horisontell utveckling finns? Vad jag har förstått, så låter d20, eller i alla fall OGL, förvisso utvecklarna att välja bort klass-systemet, så det är kanske ett övergående problem.<blockquote><hr>Din gubbe i CoC kan dö, och du kan ersätta den med en ny gubbe som nästan är lika bra redan från början.<hr></blockquote>Åter igen, jag tror att det mer är ett utfall av SLs belöningsvilja, än något annat. Sedan måste man ju ta en funderare på vad som är "bra". Min rigger/decker/magiker - med 8 i pistol - i shadowrun hade inte så många höga värden (förutom den där 8:an då), speciellt inte i jämförelse med de specialiserade i gruppen (för er som kan SR-systemet, kan ni ju lista ut hur bra magiker han var med allt det skräpet i kroppen) - de andra gick omkring med värden runt 9-11 i sina viktigaste färdigheter när det var som värst. Det var dock inte så att de andra var bättre, de fick oftare stryk än min karaktär, för de snubblade allt som oftast in i händelser de inte kunde hantera, medan jag var förberedd (värdemässigt, om än inte turmässigt /images/icons/mad.gif) på det mesta.
Denna valfrihet att, i brist på bättre uttryck, "Be all that you can be", och själv välja vad som är bra vill jag personligen alltid ha anser jag vara mycket viktig, inte bara för min själsliga frid och att jag har kontroll över den regeltekniska delen av min RP, utan även för att den till viss del minskar risken att falla in i arketyper i själva spelandet:
"Jasså, du är fighter? Vad fightas du med då?"
"Bredsvärd"
"Fan, vad innovativt!"
Ok, ett extremt exempel, men ändå...