Nekromanti Jag recenserar de gammla DoD äventyren!
- Thread starter God45
- Start date
När kommer fortsättningen på DoD (Trudvang) ? Har suttit och läst Snösaga senaste veckorna och herreguuud vad jag ogillar det äventyret. Får samma vibbar som från Nidländska Reningen och jag tror nästan rälsen här är (om möjligt) ännu värre. Scenariostrukturen är under all kritik och det episka blir löjligt överdrivet. Allt är liksom så storslaget att RP bara skall häpna gång på gång på gång. Massa saker skall ges underliga namn och dessutom ett ytterligare och ännu mer underligt namn. Råheten slår de flesta tidigare rekord för DoD (mycket tortyr i allmänhet, utpetade ögon, avklippta lemmar, bränna varelser levande osv osv). Dessutom går rälsen och råheten ofta parallelllt så RP blir ofrivilliga nåldynor som skribenterna till och med föreslår skall dö under äventyret. Jag blir bara arg .... men recensera gärna ändå 
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,678
Jag har inte gett mig in på Trudvang och kommer inte ge mig in på Mutant år noll av den djupa anledningen att det är för dyrtHenke;n288571 said:När kommer fortsättningen på DoD (Trudvang) ? Har suttit och läst Snösaga senaste veckorna och herreguuud vad jag ogillar det äventyret. Får samma vibbar som från Nidländska Reningen och jag tror nästan rälsen här är (om möjligt) ännu värre. Scenariostrukturen är under all kritik och det episka blir löjligt överdrivet. Allt är liksom så storslaget att RP bara skall häpna gång på gång på gång. Massa saker skall ges underliga namn och dessutom ett ytterligare och ännu mer underligt namn. Råheten slår de flesta tidigare rekord för DoD (mycket tortyr i allmänhet, utpetade ögon, avklippta lemmar, bränna varelser levande osv osv). Dessutom går rälsen och råheten ofta parallelllt så RP blir ofrivilliga nåldynor som skribenterna till och med föreslår skall dö under äventyret. Jag blir bara arg .... men recensera gärna ändå
Men om jag kommer över sakerna billigt så köper jag dem. Jag har gjort mitt yttersta för att inte sno något material för mina recensioner. (Vilket är varför jag sitter på en massa Mutant material just nu oh, och jag köpte en massa EON när jag skulle recenserade det).I övrigt håller jag med om att Trudvang är dyrt. Samma gäller såklart Mutant UA (Nordholmia, Hindenburg och Ulvriket-böckerna landar ju samtliga på 1-2 tusen kronor styck hos Tradera). Jag har de flesta av dessa böcker samt att jag köpte Svarta Solen till Trudvang för något år sedan då jag blev nyfiken utifrån alla diskussioner.
Såhär i slutet av boken fortsätter bedrövelserna och hittade dessutom ett exempel på just det överdrivet storslagna och ofattbara som man hela tiden försöker förmedla till spelarnas rollpersoner. RP eskorteras av en alv och efter några dagars vandring så dyker hans alvkompisar upp. De utbyter några meningar, och ÄVEN om RP kan alviska så är det för svårt att begripa vad de säger.?!?!Henke;n288571 said:När kommer fortsättningen på DoD (Trudvang) ? Har suttit och läst Snösaga senaste veckorna och herreguuud vad jag ogillar det äventyret. Får samma vibbar som från Nidländska Reningen och jag tror nästan rälsen här är (om möjligt) ännu värre. Scenariostrukturen är under all kritik och det episka blir löjligt överdrivet. Allt är liksom så storslaget att RP bara skall häpna gång på gång på gång. Massa saker skall ges underliga namn och dessutom ett ytterligare och ännu mer underligt namn. Råheten slår de flesta tidigare rekord för DoD (mycket tortyr i allmänhet, utpetade ögon, avklippta lemmar, bränna varelser levande osv osv). Dessutom går rälsen och råheten ofta parallelllt så RP blir ofrivilliga nåldynor som skribenterna till och med föreslår skall dö under äventyret. Jag blir bara arg .... men recensera gärna ändå
Detta är ett återkommande tema hela boken igenom. Oavsett om RP har eller inte har färdigheterna för att i normala fall klara av något så är det antingen helt omöjligt iallafall, eller så är svårighetsgraderna hissnande så att man skall förstå att man är helt underlägsna.
När man färdas till äventyrets slutdestinationen (som är någon form av polarområde i norr) så får RP rejäla kläder som skall skydda mot det kyliga klimatet. För att toppa detta får man magiska ringar för att motstå kylan. ÄNDÅ fryser man halvt ihjäl och får avdrag på bonusslagen för att det är så kallt. Boken beskriver att det nästan inte kan leva något alls i det här området, men ändå kan fiendens trupper tydligen tåga omkring där och ännu längre norrut. Möjligt att ärkefienden och bossen "snödrottningen" skonar alla fiendetrupper, men det blir en sån sjuk nivå av det episka att man får en flashback till hur man själv skrev sagor och berättelser när man gick i mellanstadiet.
...och nu har jag läst klart. Fy f*n alltså. Rälsat hela vägen in i slutstriden som sker mellan två SLP. Äventyret rekommenderar att man tar över en SLP som längs vägen blivit rollperson så att den kan göra så som äventyret är tänkt. Man får även tipset att man eventuellt kan låta den överleva om spelaren fäst sig vid RP:n.
En sanslöst låg nivå på spelledartips och äventyrsprogress som allt som oftast skrapar i botten...
En sanslöst låg nivå på spelledartips och äventyrsprogress som allt som oftast skrapar i botten...
Dock ska tilläggas att äventyret fortfarande är episkt, men på ett sådär sötsliskigt äckligt och överdrivet sätt. Hjätarna har verkligen fått genomleva och övervinna enorma utmaningar, men det hjälper liksom inte...God45;n288657 said:Usch
Leon
Leo carcion
- Joined
- 8 Mar 2004
- Messages
- 7,191
När vi spelade det var de långa rälsade sekvenserna så tråkiga och skitiga att vår SL lade in dröm/flashbacksekvenser kopplade till våra RPs bakgrunder för att göra det uthärdligt. De roligaste bitarna var alltså när i inte längre spelade äventyret...Henke;n288661 said:
Jag var så taggad på Snösaga när jag var spelledare i mellan- och högstadiet. Jag körde Vildhjarta (en någorlunda frivillig del 1) i DoD6, och jag har för mig att vi började på Snösaga, kom av oss, och sedan något år senare började igen för att jag var övertygad om att det var så jävla bra och episkt?
Under de ~5 år vi spelade tillsammans bytte vi system ett par gånger mellan DoD och Eon – troligtvis när någon av oss köpte en ny utgåva. Detta var i början på 2000-talet då både Eon III och "reviderade utgåvan" till DoD6 var nya. Den gång vi faktiskt spelade Snösaga tror jag vi spelade det mesta under en Eon-fas, så att jag fick konvertera en massa stats, men också att vi bytte system vid något tillfälle och konverterade alla RP
Jag har ingen aning om hur mina spelare upplevde rälsningen som jag måste ha utsatt de för under det mesta av äventyret. Jag minns två saker:
1) Fortet Ysetur. Det var en asfet dungeon med troll, deras härförar-jätte, och en ond kult! Och alla våningar hade detaljerade kartor. Och jag hade precis lärt mig använda Micrografx Windows Draw (tänk InkScape) och jag återskapade alla kartor där, för att kunna städa upp dem, göra små moddar, och få min pappa att skriva ut dem på jobbet i A3 så att vi kunde använda dem i spel! Jag tror inte vi hade miniatyrer, men jag ville ha kartor på bordet och de i boken var ju både för små och det gick ju inte att lägga fram boken uppslagen på en karta, för då skulle spelarna kunna läsa om de olika rummen. Jag gjorde 7 A3-kartor och vi hade kul med att utforska borgen – även om jag tror att vi tillbringade max 2 spelmöten i den.
2) Kriget, där modulen hade med nya regler för att avgöra stora slag genom att räkna ut stridsvärden för de olika sidorna – ascoolt! Snösaga är rälsat, men just här minns jag att mina spelare gick bananas och tillbringade minst ett år in-game med att leda gerillaräder, uppfinna nya krigsmaskiner och opta magisystemet för storskaligt krig.
God45: om du har vägarna förbi Göteborg, eller om vi ses på ett konvent, så kan du få mitt gamla Vildhjarta och recensera det.
Under de ~5 år vi spelade tillsammans bytte vi system ett par gånger mellan DoD och Eon – troligtvis när någon av oss köpte en ny utgåva. Detta var i början på 2000-talet då både Eon III och "reviderade utgåvan" till DoD6 var nya. Den gång vi faktiskt spelade Snösaga tror jag vi spelade det mesta under en Eon-fas, så att jag fick konvertera en massa stats, men också att vi bytte system vid något tillfälle och konverterade alla RP
Jag har ingen aning om hur mina spelare upplevde rälsningen som jag måste ha utsatt de för under det mesta av äventyret. Jag minns två saker:
1) Fortet Ysetur. Det var en asfet dungeon med troll, deras härförar-jätte, och en ond kult! Och alla våningar hade detaljerade kartor. Och jag hade precis lärt mig använda Micrografx Windows Draw (tänk InkScape) och jag återskapade alla kartor där, för att kunna städa upp dem, göra små moddar, och få min pappa att skriva ut dem på jobbet i A3 så att vi kunde använda dem i spel! Jag tror inte vi hade miniatyrer, men jag ville ha kartor på bordet och de i boken var ju både för små och det gick ju inte att lägga fram boken uppslagen på en karta, för då skulle spelarna kunna läsa om de olika rummen. Jag gjorde 7 A3-kartor och vi hade kul med att utforska borgen – även om jag tror att vi tillbringade max 2 spelmöten i den.
2) Kriget, där modulen hade med nya regler för att avgöra stora slag genom att räkna ut stridsvärden för de olika sidorna – ascoolt! Snösaga är rälsat, men just här minns jag att mina spelare gick bananas och tillbringade minst ett år in-game med att leda gerillaräder, uppfinna nya krigsmaskiner och opta magisystemet för storskaligt krig.
God45: om du har vägarna förbi Göteborg, eller om vi ses på ett konvent, så kan du få mitt gamla Vildhjarta och recensera det.
Kan det möjligtvis vara så att Snösaga inte var så dåligt om man ser det i relation till tidpunkten då äventyret skrevs (tidigt 2000-tal?). De flesta (iaf svenska) äventyren var väl rälsade på den tiden (med en handfull undantag). Det jag tror jag ogillar mest i äventyret är ändå språket, nivån och tvånget kopplat till utmaningarna (för att få spelarna att tycka allt är så häftigt som möjligt så skall det vara omöjligt eller nästan omöjligt). Så kan jag inte påminna mig att jag uppfattat de flesta äventyr från samma/tidigare tidpunkt (det var väl något liknande med Nidland-modulerna).
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,678
Just Vildhjärta har jag faktiskt (för jag fick det i present) så...Pilzeman;n288701 said:Jag var så taggad på Snösaga när jag var spelledare i mellan- och högstadiet. Jag körde Vildhjarta (en någorlunda frivillig del 1) i DoD6, och jag har för mig att vi började på Snösaga, kom av oss, och sedan något år senare började igen för att jag var övertygad om att det var så jävla bra och episkt?
Under de ~5 år vi spelade tillsammans bytte vi system ett par gånger mellan DoD och Eon – troligtvis när någon av oss köpte en ny utgåva. Detta var i början på 2000-talet då både Eon III och "reviderade utgåvan" till DoD6 var nya. Den gång vi faktiskt spelade Snösaga tror jag vi spelade det mesta under en Eon-fas, så att jag fick konvertera en massa stats, men också att vi bytte system vid något tillfälle och konverterade alla RP
Jag har ingen aning om hur mina spelare upplevde rälsningen som jag måste ha utsatt de för under det mesta av äventyret. Jag minns två saker:
1) Fortet Ysetur. Det var en asfet dungeon med troll, deras härförar-jätte, och en ond kult! Och alla våningar hade detaljerade kartor[/URL]. Och jag hade precis lärt mig använda Micrografx Windows Draw (tänk InkScape) och jag återskapade alla kartor där, för att kunna städa upp dem, göra små moddar, och få min pappa att skriva ut dem på jobbet i A3 så att vi kunde använda dem i spel! Jag tror inte vi hade miniatyrer, men jag ville ha kartor på bordet och de i boken var ju både för små och det gick ju inte att lägga fram boken uppslagen på en karta, för då skulle spelarna kunna läsa om de olika rummen. Jag gjorde 7 A3-kartor och vi hade kul med att utforska borgen – även om jag tror att vi tillbringade max 2 spelmöten i den.
2) Kriget, där modulen hade med nya regler för att avgöra stora slag genom att räkna ut stridsvärden för de olika sidorna – ascoolt! Snösaga är rälsat, men just här minns jag att mina spelare gick bananas och tillbringade minst ett år in-game med att leda gerillaräder, uppfinna nya krigsmaskiner och opta magisystemet för storskaligt krig.
God45: om du har vägarna förbi Göteborg, eller om vi ses på ett konvent, så kan du få mitt gamla Vildhjarta och recensera det.
Scenario: Vildhjärta
Av: Theodore Bergquist
År: 2001
Vildhjärta har ett briljant upplägg där man sakta men säkert lär sig navigera en magisk skog som gör sitt allra bästa för att förgöra en. Det är ett upplägg som görs med en tabell och där man letar sätt att navigera utan tabellen som en galning eftersom det är mer värdefullt än guld. Det finns också riktigt amazing möten i skogen, men de är tyvärr uppblandade med flera som bara är okej. Det stora felet med scenariot är hur man ska finna vägen ur skogen, något som är lite för obskyr och tråkigt.
Men den där strukturen alltså, den är absolut briljant. Det är den enskilt bästa grejen designad i hela rollspelssverige. Det finns två scenarion till som stjäl strukturen rakt av, Stenhjärta (som faktiskt är ett bättre scenario) och som finns helt gratis på scenariobanken. Stenhjärta fick 5 av 5 från mig när jag recenserade det och det är nästan en 6:a av 5. Det är en megadungeon som du inte behöver plugga in!
Det andra scenariot som stjäl strukturen från Vildhjärta rakt av är Cyberhjärta som jag skrivit och som är sista delen av Razorgirls kampanjen (som också finns på Scenariobiblioteket). Och Cyberhjärta är skrivet av mig! Jag tycker så mycket om Vildhjärta att jag stal strukturen.
Men å andra sidan är trollen skittråkiga
5 av 5. Ett mästerverk som inte är perfekt men som är det första av sitt slag. Jag hade spelar Stenhjärta istället, men jag hade läst Vildhjärta om du någonsin vill göra ditt eget äventyr så är det en master class.
CapnZapp
Myrmidon
- Joined
- 3 Apr 2008
- Messages
- 4,015
Jag tillåter mig lite trådnekromanti eftersom du just puffat för detta äventyr i barkvälls-tråden, @God45Äventyr: Förlorade bland molnen
Av: Johan Sjöberg
År: 1996
Jag älskar det här scenariot så mycket!
Ens kompis, med samma livsstil, har försvunnit efter en ovanligt brutal kväll av knarkande och horande och nu måste man gå mellan bordellerna, opium hålorna, knarklangarna, barerna och BDSM bordeller för att hitta honom. Ingen vill snacka, alla vill fucka up en om man ställer för många frågor och karaktärerna fördröjs hela tiden av frestelserna att hora, knarka och göra BDSM stuff.
Till sist (eller först, det är väldigt öppet upplagt) upptäcker man att killen som äger några bordeller kommer in medan någon som han inte tror folk kommer sakna är mitt i sexakten med en prostituerad, slår dem brutalt medvetslösa med en klubba, rullar in dem i en säck och säljer dem till en ond vetenskapsman. Ingen har reagerat för det är bara skit som händer i det här området.
Den onde vetenskapsmännen har sitt högkvarter på ett motherfucking luftskepp och experimenterar, lite kinky, på dem. Han har också inhyrda smutsiga halv-alver som är lönnmördare som man måste döda. Att stoppa hela grejen gör en till fiende med fucking alla för att man fuckat upp planerna för typ fem faktioner!
5 av 5. Det är kort, det är kinky och min enda kritik är att det kunde varit lite mer queer. Det här borde vara grunden för vilken typ av karaktär man spelar i Chronopia och vad man sysslar med. Alltså, man ska vara alv Lord Byron ute på stan med sina polare alv De Sade, alv Sasha Grey och alv Betty Page. Alla redo att sticka ner eller eldbolla en motherfucker.
Först när du beskrev äventyret tyckte jag det lät helt rätt för min kampanj, men ärligt talat, nu när jag läst igenom det... jag vet inte. Allt det fräcka är antingen sådant som HAR hänt, eller som äventyret lämnar åt spelledaren att själv komma på.
Kan det vara så att din entusiasm kommer sig av att du läst in mer i äventyret än vad som står på pappret? Isåfall, kommer du ihåg någonting av vad du hittade på eller lade till?
Jag tänker att för att bli ett "fullt" äventyr måste varje nöjesställe kopplas till någon form av utmaning (gärna rollspelsmässig sådan) - annars återstår ju bara ett halvdussin intervjuer innan man pusslat ihop tillräckligt med ledtrådar för att lämna Tusen Fröjders Gata och gå till äventyrsfinalen. Kött på benen, så att säga...
På din säljpitch lät det som ett äventyr där hjältarna "tvingas" carousa våldsamt för att nå sina mål, och den ene efter den andre "faller ifrån"
Men nu har jag beskrivit vad som hände INNAN äventyret startar. Inte vad äventyret går ut på. Vad säger du? Tycker du jag missat poängen?Man skulle kunna tro äventyret drar nytta av de SLPer och platser som beskrivs i boken, men så verkar inte vara fallet. Alla platser i äventyret är nya och... helt utan närmare beskrivning.
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,678
Jag har inte läst äventyret sedan jag skrev recensionen (och alvboken har lämnat Skåne) så allt jag säger nu kan tas med en nypa salt.Jag tillåter mig lite trådnekromanti eftersom du just puffat för detta äventyr i barkvälls-tråden, @God45
Först när du beskrev äventyret tyckte jag det lät helt rätt för min kampanj, men ärligt talat, nu när jag läst igenom det... jag vet inte. Allt det fräcka är antingen sådant som HAR hänt, eller som äventyret lämnar åt spelledaren att själv komma på.
Kan det vara så att din entusiasm kommer sig av att du läst in mer i äventyret än vad som står på pappret? Isåfall, kommer du ihåg någonting av vad du hittade på eller lade till?
Jag tänker att för att bli ett "fullt" äventyr måste varje nöjesställe kopplas till någon form av utmaning (gärna rollspelsmässig sådan) - annars återstår ju bara ett halvdussin intervjuer innan man pusslat ihop tillräckligt med ledtrådar för att lämna Tusen Fröjders Gata och gå till äventyrsfinalen. Kött på benen, så att säga...
På din säljpitch lät det som ett äventyr där hjältarna "tvingas" carousa våldsamt för att nå sina mål, och den ene efter den andre "faller ifrån"
Man skulle kunna tro äventyret drar nytta av de SLPer och platser som beskrivs i boken, men så verkar inte vara fallet. Alla platser i äventyret är nya och... helt utan närmare beskrivning.
Äventyret existerar som en del av Alvboken som ägnat gott om tid till att bygga upp stämningen och sätta förväntningar. Även det som hänt tidigare är material som bör användas i scenariot. Så ja, spelledaren kommer få använda material från boken eller i samma stil för att måla ut en del, men du har alla byggbitarna för det. Karaktärerna man spelar i scenariot är etablerade som massiva libertiner, att man mer Miss Mapel aktigt skulle gå runt och prata med folk utan att carousa som galningar samtidigt känns inte som vad äventyret vill vad man ska göra.
CapnZapp
Myrmidon
- Joined
- 3 Apr 2008
- Messages
- 4,015
Jag kan ju inte veta men jag undrar om inte följande är ett sannolikt scenario, @God45
Jag tror du blandar ihop dina minnen av hur du använde äventyret (eller tänkt använda äventyret) med vad äventyret verkligen innehåller.
Självklart kan mina hjältar carousa, det är inte det. Vi har jätteroligt med Carousingtabeller i Dungeon Crawl Classics, som inte är för den pryde. Det är istället så att inget av detta är med i äventyret.
Alla scener i stil med "du måste förföra fröken Kuttrasju för att hon ska ge dig någon information, och först måste detta och detta hända" eller "hjälten måste motstå följande tre frestelser för att kunna nysta tråden till dess slut", alltså specifika äventyrsutmaningar och scener, med specifika detaljer, finns det ingenting av i äventyret.
Troligen finns dessa i din hjärna, och jag förstår verkligen hur du kunde ge högsta betyg till din egen bild av äventyret och/eller hur du använde det. Men de sidor text jag tittar på leder mig till att ge två svaga stjärnor av fem - det finns "ingenting där" förutom de allra mest övergripande äventyrsskelettet. Allt "det roliga" måste man hitta på själv. Äventyret säger ingenting om att man "måste carousa som galningar". Inte en enda rad sägs om hur frestelser kan sätta fälleben för undersökningen.
Nåväl. Tack för svar. Nu vet jag iallafall att jag inte bara missat någonting uppenbart.
PS. Jag säger inte emot dig - dina idéer för hur man ska använda äventyret är gjutna. Det är bara det att credd för dem ska gå till dig och inte äventyrsförfattaren. Du förtjänar att själv behålla minst tre av de fem stjärnorna du gav Du borde komma hem till mig och spelleda äventyret, är vad jag försöker säga
Jag tror du blandar ihop dina minnen av hur du använde äventyret (eller tänkt använda äventyret) med vad äventyret verkligen innehåller.
Självklart kan mina hjältar carousa, det är inte det. Vi har jätteroligt med Carousingtabeller i Dungeon Crawl Classics, som inte är för den pryde. Det är istället så att inget av detta är med i äventyret.
Alla scener i stil med "du måste förföra fröken Kuttrasju för att hon ska ge dig någon information, och först måste detta och detta hända" eller "hjälten måste motstå följande tre frestelser för att kunna nysta tråden till dess slut", alltså specifika äventyrsutmaningar och scener, med specifika detaljer, finns det ingenting av i äventyret.
Troligen finns dessa i din hjärna, och jag förstår verkligen hur du kunde ge högsta betyg till din egen bild av äventyret och/eller hur du använde det. Men de sidor text jag tittar på leder mig till att ge två svaga stjärnor av fem - det finns "ingenting där" förutom de allra mest övergripande äventyrsskelettet. Allt "det roliga" måste man hitta på själv. Äventyret säger ingenting om att man "måste carousa som galningar". Inte en enda rad sägs om hur frestelser kan sätta fälleben för undersökningen.
Nåväl. Tack för svar. Nu vet jag iallafall att jag inte bara missat någonting uppenbart.
PS. Jag säger inte emot dig - dina idéer för hur man ska använda äventyret är gjutna. Det är bara det att credd för dem ska gå till dig och inte äventyrsförfattaren. Du förtjänar att själv behålla minst tre av de fem stjärnorna du gav
Du borde komma hem till mig och spelleda äventyret, är vad jag försöker säga
Last edited:
CapnZapp
Myrmidon
- Joined
- 3 Apr 2008
- Messages
- 4,015
Jag kan inte sluta tänka på det här och det är ditt fel, @God45 !
För det första, idén att supplementera informationen från modulen med dina favorit carousing-tabeller (eller bara egna fantasin) är det naturligtvis inget fel på. (Att jag kan tycka det är själva köttet på benen i ett äventyr och alltså något jag vill äventyrsförfattaren ska ge mig har jag redan sagt, så det ska jag inte tjôta om här)
Men är inte tanken att köra det här äventyret direkt efter en carouserunda? Så tänker jag mig det iallafall. Kanske att "den karaktär som fick det dråpligaste resultatet är också den karaktär som blivit kidnappad". I mitt fall tänkte jag helt sonika "den karaktär som hade mest tur med att få bonus-XP av Carousing-tabellerna är också den som blir kidnappad" - denna karaktär är ju den som saknar äventyrets XP minst! (Alla spelare har mer än en karaktär så det är inte så att karaktärens spelare förväntas skippa äventyret. Kör du mer traditionellt väljer du såklart en hjältes flickväns brorsas sysslings vaktmästares farmor som offer, så hjältarna har anledning bry sig)
Då vore det ju mest repetitivt att skapa äventyret från fler carousetabeller. Vad som behövs är specifika utmaningar på vart och ett av de ställen partyt frågar runt på, för att så småningom pussla ihop vad som hänt.
Alltså, att äventyret behöver bli en kedja av informationssnuttar där partyt försöker rekonstruera deras saknade väns snurriga väg in i spritdimmorna, för att sedan övergå till att rekonstruera kidnapparnas väg till "evil HQ". Specifika snuttar, med kartor och SLPer och definierade händelser. Inte bara "du kollar runt och får så småningom tag på rätt person", vilket är det enda äventyret erbjuder. Jag ska även säga att jag tänker mig utforskningarna startar tidigast nästföljande eftermiddag/kväll; kanske inte förrän 2-3 dagar senare. (Det är inte ett äventyr där varje sekund är dyrbar)
Så. Först beskriver vi (för spelarna) vilka etablissemang som kan komma ifråga (och äventyret ger ju oss ett antal namn). Vill spelarna spara tid behöver de splitta upp så alla ställena kan besökas samma kväll. Att bara fråga runt bland servitriser eller stamgäster ska inte ge särskilt mycket utan mest riskera att hjälten blir utkastad eller till och med överfallen för att ha snokat runt. Bättre är att tänka efter vilken typ av underhållning kompisen kan ha deltagit i, och vilja fråga sannolika "festpartners". Och det är ju där äventyrets utmaningar kommer in.
Det viktigaste i alla äventyr är att redan från början ge en kort koncis och fullödig sammanfattning till läsaren/spelledaren, så här kommer den:
XX är den försvunne. XX började sin soloresa på Röda Lyktan, varefter han med "Lilith" gick till Vattenfallet där han eller hon kom ihop sig med en underlig snubbe vid namn "Senix". Han var i hemlighet dödskultist och fixade till att de (Senix och XX) blev överfallna av tre konkurrerande dödskultister; XX dräpte två av dem i självförsvar. Innan Senix kunde utnyttja den hyfsat drogade XX ramlade hen in i ett glatt sällskap som skulle till Den Bundne Slaven. Där blev hen förförd av Miriam som jobbar på Kristallen, bara för att mitt under akten bli nerklubbad och bortförd i vagn till Himlaporten. Varpå kidnapparna byter bakgård till Skelande Hunden där hen sattes i "mellanlager" tills hen alldeles nyss förts ut ur staden till "Evil HQ", där hen är inplanerad för hemska experiment cirka strax efter att hjältarna stormar/smyger/socialiserar in för att rädda henom. Happy ending
Så till äventyret. Jag har lagt in en kvinnlig och en manlig SLP, men givetvis ska äventyret anpassas för att passa XX's preferenser. (Att XX gillar att alls carousa får nog dock sägas vara en förutsättning)
** På Röda Lyktan dansar Salome de sju slöjornas dans, eller Gerome jonglerar med glödande dolkar, något en av hjältarna dimmigt minns XX har tidigare sagt sig villa kolla in nån gång. Här behövs en hjälte som köper "VIP-biljett", klarar av att se hela numret utan att "distraheras" av de unga män och kvinnor som går omkring och säljer "coffee? tea? me?" och sedan lyckas få tillträde till en privat pratstund med Salome/Gerome. Då kan hon berätta att XX var här men spenderade tid med Lilith/Tilbar som kan vara alltifrån söt tjej till skäggig karl i drag till läderklädd bitch med piska. Lilith/Tilbar kan berätta att de gick till Vattenfallet för att röka på; XX försvann tillsammans med en skum snubbe och hon/han tänkte inte mer på detta.
(Givetvis kan de slå en critical success på ett allmänt gossip/snoka slag och få tag på Lilith/Tilbar den vägen, men det är ju mycket tristare att reducera äventyret till ett antal slag. Motsvarande gäller för alla dessa utmaningar)
Äventyret fortsätter på Vattenfallet, men först tre ställen till för att ge lite blindspår och allmänt bredda sökterrängen...:
På Lotusland är man fientlig mot folk som snokar, men hjältarna kommer inte längre än onödiga slagsmål och knivfajter. På Avgrunden träffar de Gerda som företagsamt nog låter påskina att hon träffat XX, men pratar bara med den snyggaste/bystigaste hjälten/hjältinnan och först vill röka på med denne. Hon pumpar helt enkelt hjälten på pengar. Hon har träffat XX, och kan berätta om diverse perversa lekar, men till slut fattar hjälten att hon beskriver vad som hände vid förra carousingsvepet, alltså inget som har med det aktuella försvinnandet att göra! På Svarta Katten ramlar de i en nycirkusföreställning, och Maestro Zidler förälskar sig omedelbart i en av dem - om de inte vill bli utkastade måste han/hon delta i dekadenta framträdanden såsom oljebrottning eller knivstriptease. Tyvärr leder detta enbart till fripass eller löften om anställning; först lät det som att XX var här men det visar sig vara greve/grevinnan Mendoza, som ser ut som XX...
** På Vattenfallet minns ingen XX, men de minns mannen som Lilith/Tilbar beskrev: Senix, en man som visar sig har kopplingar till en lokal dödskult vid namn "Bhaals Portväktare". Genom att klä sig i mörk kåpa med lila rand kan de utge sig för att vara kultist och får då kontakt med, inte Senix men väl Selena, som berättar att hon och hennes grupp av kvinnliga akolyter tävlar mot Senix och hans grupp av manliga akolyter om att ha ihjäl flest av konkurrentgruppen för att på så vis försäkra sig om Bhaal's gunst. Selena kan berätta att hon ledde innan Senix fick XX att ha ihjäl två av hennes akolyter, och hon berättar inte vart XX tog vägen förrän de hjälper henne bli av med minst en helst fler av Senix grupp. (Att ha ihjäl XX själv tjänar hon inget på eftersom han aldrig blev medlem i kulten). Både Selena och Senix vet att XX helt plötsligt anslöt till en grupp partyprissar som gick in på Den Bundne Slaven för deras fräsiga tävlingar eftersom en av dem blivit rekommenderad av "Charon".
** på Den Bundne Slaven har de, inte direkta gladiatorfighter, men nästan. Två frivilliga ur publiken står på varsin piedestal och skjuter båge på varandra. Alla som överlever får 15 minutes of fame. Om du besegrar en konkurrent får du en hel månads mat och husrum, om än modest sådan. Om du (utan vila emellan) besegrar två får du 1T6 månaders inkvartering på själva stället (mycket lyxigare). Om du besegrar tre blir du utnämnd till "Utbrytarkung/drottning", du får fritt inträde på Slaven hela sex månader, och en privat pratstund med den annars mystiske ägaren Charon. Det är givetvis Charon hjältarna behöver prata med, om så bara för att börja misstänka honom. Han berättar helt sonika att "Miriam" tog med sig XX, och att hon jobbar på Kristallen.
Men först några ord om tävlingen. Kickern är (bortsett från sedvanlig vadslagning) att deltagarna får tre (3) pilar, vilket ju sällan räcker för att besegra tre kandidater - men genom att bete sig på typiskt vulgärt vis (och nu fattar ni varför stället är poppis) kan de få publiken köpa dem fler pilar! (Den Bundne Slaven säljer "officiella pilar" dyrt, och deltagaren uppe på piedestalen får dem direkt av personalen) På så vis funkar det inte att exempelvis ha en gömd pilbågsmästare som skjuter extraskott, om de inte mekkar med att förfalska pilar osv osv Det som funkar är att skjuta falska pilar i den egna partymedlemmen för att på så vis diskvalificera motståndet... ;)
Charon har motiv att ange Miriam eftersom hon jobbar för konkurrenten Kristallen. Han vill att hjältarna ska göra ett exempel av henne ("sluta sno mina kunder"). Hjältarna kanske inte gör dylika smutsiga jobb utan väljer att smussla ut henne ur staden i stället, det viktiga är ju att de får reda på att XX blivit tagen. Om de skaffar sig en fiende i Charon är det ju bara ett upplägg för framtida äventyr.
** Men när de besöker Kristallen, enklast för att en av dem begär Miriam personligen, visar det sig hon gått under jorden. Här kan det räcka med att de uppmärksammar vilka andra flickor som ser besvärade/oroade ut och frågar dessa istället. Om de är diskreta kan Rahab ge en address i slummen. Är de inte diskreta får de Kristallens vakter på sig.
** För att nå Miriam i slummen behöver de antingen göra något smart eller hugga sig igenom slummens "medborgargarde". Miram kan ge signalement till både män och vagn, men det hjälper ju knappast - XX är ju bortförd och inte alls kvar på Kristallen! De kan säkert fånga in Mortimer, en av Kristallens hantlangare, men allt han kan säga är att de lämpade in XX i en vagn som han inte vet var den tog vägen.
Hjältarna måste antagligen gillra en fälla där en av dem är fylleristkund så de triggar en ny kidnappning så de har någonting att följa till Himlaporten. (Eller hugga kusken, tvinga honom avslöja destinationen, och själva leverera kvällens offer) Alternativet är att sätta klorna i Levianol, föreståndare för Kristallen, och få honom ge upp Verions namn; leta upp honom och följa honom. Han är "untouchable" ädling så att försöka få honom att berätta är inte att välja den smidiga vägen (men RP är givetvis välkomna att försöka). Om spelledaren är generös låter hen partyt följa Verion till Himlaporten; annars är vi tillbaka till att iscensätta en ny kidnappning. Ditt party kommer säkert försöka något jag inte tänkt på...
** Hur de än söker igenom Himlaporten hittar de ingenting, tills någon kläcker den geniala tanken på att kolla Skelande Hunden som ligger precis bredvid. Flera kring stället har sett bylten in; ingen har sett bylten ut. Eller att de lyckas följa en offertransport inte bara till Himlaporten utan även vidare, kanske enklast - en frivillig hjälte som kan kommunicera med, eller bli spårad av, gruppen låter sig kidnappas?!
** Sedan återstår bara att följa andra transporten, från Skelande Hunden ut ur staden. Äventyrets final är när hjältarna bluffar sig in på den maskeradbal som Verion håller i sin "evil HQ" villa/flygskepp/grotta (eller smyger in, eller slaktar sig in).
Återstår då bara eventuella blindspår; alltså vad som händer dem som inte besöker Röda Lyktan (där ena ändan av nystanet finns). På Vattenfallet finns det inte mycket att hämta - eftersom ingen där är involverad. Att komma i kontakt med kulten av en ren slump låter osannolikt.
Utan att veta eller gissa att Charon är mannen de behöver träffa kan det vara svårt göra något aktivt på Bundne Slaven, och då hittar de heller ingen information. På Kristallen är man fientligt inställda till alla som snokar. Det i sig kanske räcker för att äventyrarna ska spana på stället och på så vis kunna följa vagnen till FF. Men stället bör ju inte vara enda stället som "inte uppmuntrar" folk som snokar runt... Jag tänker mig att presentera Lotusland, Avgrunden och Svarta Katten som namn i äventyrets början - på orelaterade ställen som inte gillar folk som snokar så Kristallen inte står ut i mängden.
Slummen lär inte figurera i storyn om de inte specifikt jagar Miriam.
Att hitta Himlaporten utan att följa äventyret är fullt möjligt med höglevelsmagi, men det utgår vi väl ifrån hjältarna (ännu) inte har tillgängligt? Skelande Hunden: Hittar de Himlaporten kan de hitta Skelande Hunden bara genom uteslutningsprincipen.
Evil HQ hittar de genom att följa leveranser från Skelande Hunden, eller om de lyckas få någonting ut av de skumrasktyper som jobbar där.
För det första, idén att supplementera informationen från modulen med dina favorit carousing-tabeller (eller bara egna fantasin) är det naturligtvis inget fel på. (Att jag kan tycka det är själva köttet på benen i ett äventyr och alltså något jag vill äventyrsförfattaren ska ge mig har jag redan sagt, så det ska jag inte tjôta om här)
Men är inte tanken att köra det här äventyret direkt efter en carouserunda? Så tänker jag mig det iallafall. Kanske att "den karaktär som fick det dråpligaste resultatet är också den karaktär som blivit kidnappad". I mitt fall tänkte jag helt sonika "den karaktär som hade mest tur med att få bonus-XP av Carousing-tabellerna är också den som blir kidnappad" - denna karaktär är ju den som saknar äventyrets XP minst! (Alla spelare har mer än en karaktär så det är inte så att karaktärens spelare förväntas skippa äventyret. Kör du mer traditionellt väljer du såklart en hjältes flickväns brorsas sysslings vaktmästares farmor som offer, så hjältarna har anledning bry sig)
Då vore det ju mest repetitivt att skapa äventyret från fler carousetabeller. Vad som behövs är specifika utmaningar på vart och ett av de ställen partyt frågar runt på, för att så småningom pussla ihop vad som hänt.
Alltså, att äventyret behöver bli en kedja av informationssnuttar där partyt försöker rekonstruera deras saknade väns snurriga väg in i spritdimmorna, för att sedan övergå till att rekonstruera kidnapparnas väg till "evil HQ". Specifika snuttar, med kartor och SLPer och definierade händelser. Inte bara "du kollar runt och får så småningom tag på rätt person", vilket är det enda äventyret erbjuder. Jag ska även säga att jag tänker mig utforskningarna startar tidigast nästföljande eftermiddag/kväll; kanske inte förrän 2-3 dagar senare. (Det är inte ett äventyr där varje sekund är dyrbar)
Så. Först beskriver vi (för spelarna) vilka etablissemang som kan komma ifråga (och äventyret ger ju oss ett antal namn). Vill spelarna spara tid behöver de splitta upp så alla ställena kan besökas samma kväll. Att bara fråga runt bland servitriser eller stamgäster ska inte ge särskilt mycket utan mest riskera att hjälten blir utkastad eller till och med överfallen för att ha snokat runt. Bättre är att tänka efter vilken typ av underhållning kompisen kan ha deltagit i, och vilja fråga sannolika "festpartners". Och det är ju där äventyrets utmaningar kommer in.
Det viktigaste i alla äventyr är att redan från början ge en kort koncis och fullödig sammanfattning till läsaren/spelledaren, så här kommer den:
XX är den försvunne. XX började sin soloresa på Röda Lyktan, varefter han med "Lilith" gick till Vattenfallet där han eller hon kom ihop sig med en underlig snubbe vid namn "Senix". Han var i hemlighet dödskultist och fixade till att de (Senix och XX) blev överfallna av tre konkurrerande dödskultister; XX dräpte två av dem i självförsvar. Innan Senix kunde utnyttja den hyfsat drogade XX ramlade hen in i ett glatt sällskap som skulle till Den Bundne Slaven. Där blev hen förförd av Miriam som jobbar på Kristallen, bara för att mitt under akten bli nerklubbad och bortförd i vagn till Himlaporten. Varpå kidnapparna byter bakgård till Skelande Hunden där hen sattes i "mellanlager" tills hen alldeles nyss förts ut ur staden till "Evil HQ", där hen är inplanerad för hemska experiment cirka strax efter att hjältarna stormar/smyger/socialiserar in för att rädda henom. Happy ending
Så till äventyret. Jag har lagt in en kvinnlig och en manlig SLP, men givetvis ska äventyret anpassas för att passa XX's preferenser. (Att XX gillar att alls carousa får nog dock sägas vara en förutsättning)
** På Röda Lyktan dansar Salome de sju slöjornas dans, eller Gerome jonglerar med glödande dolkar, något en av hjältarna dimmigt minns XX har tidigare sagt sig villa kolla in nån gång. Här behövs en hjälte som köper "VIP-biljett", klarar av att se hela numret utan att "distraheras" av de unga män och kvinnor som går omkring och säljer "coffee? tea? me?" och sedan lyckas få tillträde till en privat pratstund med Salome/Gerome. Då kan hon berätta att XX var här men spenderade tid med Lilith/Tilbar som kan vara alltifrån söt tjej till skäggig karl i drag till läderklädd bitch med piska. Lilith/Tilbar kan berätta att de gick till Vattenfallet för att röka på; XX försvann tillsammans med en skum snubbe och hon/han tänkte inte mer på detta.
(Givetvis kan de slå en critical success på ett allmänt gossip/snoka slag och få tag på Lilith/Tilbar den vägen, men det är ju mycket tristare att reducera äventyret till ett antal slag. Motsvarande gäller för alla dessa utmaningar)
Äventyret fortsätter på Vattenfallet, men först tre ställen till för att ge lite blindspår och allmänt bredda sökterrängen...:
På Lotusland är man fientlig mot folk som snokar, men hjältarna kommer inte längre än onödiga slagsmål och knivfajter. På Avgrunden träffar de Gerda som företagsamt nog låter påskina att hon träffat XX, men pratar bara med den snyggaste/bystigaste hjälten/hjältinnan och först vill röka på med denne. Hon pumpar helt enkelt hjälten på pengar. Hon har träffat XX, och kan berätta om diverse perversa lekar, men till slut fattar hjälten att hon beskriver vad som hände vid förra carousingsvepet, alltså inget som har med det aktuella försvinnandet att göra! På Svarta Katten ramlar de i en nycirkusföreställning, och Maestro Zidler förälskar sig omedelbart i en av dem - om de inte vill bli utkastade måste han/hon delta i dekadenta framträdanden såsom oljebrottning eller knivstriptease. Tyvärr leder detta enbart till fripass eller löften om anställning; först lät det som att XX var här men det visar sig vara greve/grevinnan Mendoza, som ser ut som XX...
** På Vattenfallet minns ingen XX, men de minns mannen som Lilith/Tilbar beskrev: Senix, en man som visar sig har kopplingar till en lokal dödskult vid namn "Bhaals Portväktare". Genom att klä sig i mörk kåpa med lila rand kan de utge sig för att vara kultist och får då kontakt med, inte Senix men väl Selena, som berättar att hon och hennes grupp av kvinnliga akolyter tävlar mot Senix och hans grupp av manliga akolyter om att ha ihjäl flest av konkurrentgruppen för att på så vis försäkra sig om Bhaal's gunst. Selena kan berätta att hon ledde innan Senix fick XX att ha ihjäl två av hennes akolyter, och hon berättar inte vart XX tog vägen förrän de hjälper henne bli av med minst en helst fler av Senix grupp. (Att ha ihjäl XX själv tjänar hon inget på eftersom han aldrig blev medlem i kulten). Både Selena och Senix vet att XX helt plötsligt anslöt till en grupp partyprissar som gick in på Den Bundne Slaven för deras fräsiga tävlingar eftersom en av dem blivit rekommenderad av "Charon".
** på Den Bundne Slaven har de, inte direkta gladiatorfighter, men nästan. Två frivilliga ur publiken står på varsin piedestal och skjuter båge på varandra. Alla som överlever får 15 minutes of fame. Om du besegrar en konkurrent får du en hel månads mat och husrum, om än modest sådan. Om du (utan vila emellan) besegrar två får du 1T6 månaders inkvartering på själva stället (mycket lyxigare). Om du besegrar tre blir du utnämnd till "Utbrytarkung/drottning", du får fritt inträde på Slaven hela sex månader, och en privat pratstund med den annars mystiske ägaren Charon. Det är givetvis Charon hjältarna behöver prata med, om så bara för att börja misstänka honom. Han berättar helt sonika att "Miriam" tog med sig XX, och att hon jobbar på Kristallen.
Men först några ord om tävlingen. Kickern är (bortsett från sedvanlig vadslagning) att deltagarna får tre (3) pilar, vilket ju sällan räcker för att besegra tre kandidater - men genom att bete sig på typiskt vulgärt vis (och nu fattar ni varför stället är poppis) kan de få publiken köpa dem fler pilar! (Den Bundne Slaven säljer "officiella pilar" dyrt, och deltagaren uppe på piedestalen får dem direkt av personalen) På så vis funkar det inte att exempelvis ha en gömd pilbågsmästare som skjuter extraskott, om de inte mekkar med att förfalska pilar osv osv Det som funkar är att skjuta falska pilar i den egna partymedlemmen för att på så vis diskvalificera motståndet... ;)
Charon har motiv att ange Miriam eftersom hon jobbar för konkurrenten Kristallen. Han vill att hjältarna ska göra ett exempel av henne ("sluta sno mina kunder"). Hjältarna kanske inte gör dylika smutsiga jobb utan väljer att smussla ut henne ur staden i stället, det viktiga är ju att de får reda på att XX blivit tagen. Om de skaffar sig en fiende i Charon är det ju bara ett upplägg för framtida äventyr.
** Men när de besöker Kristallen, enklast för att en av dem begär Miriam personligen, visar det sig hon gått under jorden. Här kan det räcka med att de uppmärksammar vilka andra flickor som ser besvärade/oroade ut och frågar dessa istället. Om de är diskreta kan Rahab ge en address i slummen. Är de inte diskreta får de Kristallens vakter på sig.
** För att nå Miriam i slummen behöver de antingen göra något smart eller hugga sig igenom slummens "medborgargarde". Miram kan ge signalement till både män och vagn, men det hjälper ju knappast - XX är ju bortförd och inte alls kvar på Kristallen! De kan säkert fånga in Mortimer, en av Kristallens hantlangare, men allt han kan säga är att de lämpade in XX i en vagn som han inte vet var den tog vägen.
Hjältarna måste antagligen gillra en fälla där en av dem är fylleristkund så de triggar en ny kidnappning så de har någonting att följa till Himlaporten. (Eller hugga kusken, tvinga honom avslöja destinationen, och själva leverera kvällens offer) Alternativet är att sätta klorna i Levianol, föreståndare för Kristallen, och få honom ge upp Verions namn; leta upp honom och följa honom. Han är "untouchable" ädling så att försöka få honom att berätta är inte att välja den smidiga vägen (men RP är givetvis välkomna att försöka). Om spelledaren är generös låter hen partyt följa Verion till Himlaporten; annars är vi tillbaka till att iscensätta en ny kidnappning. Ditt party kommer säkert försöka något jag inte tänkt på...
** Hur de än söker igenom Himlaporten hittar de ingenting, tills någon kläcker den geniala tanken på att kolla Skelande Hunden som ligger precis bredvid. Flera kring stället har sett bylten in; ingen har sett bylten ut. Eller att de lyckas följa en offertransport inte bara till Himlaporten utan även vidare, kanske enklast - en frivillig hjälte som kan kommunicera med, eller bli spårad av, gruppen låter sig kidnappas?!
** Sedan återstår bara att följa andra transporten, från Skelande Hunden ut ur staden. Äventyrets final är när hjältarna bluffar sig in på den maskeradbal som Verion håller i sin "evil HQ" villa/flygskepp/grotta (eller smyger in, eller slaktar sig in).
Återstår då bara eventuella blindspår; alltså vad som händer dem som inte besöker Röda Lyktan (där ena ändan av nystanet finns). På Vattenfallet finns det inte mycket att hämta - eftersom ingen där är involverad. Att komma i kontakt med kulten av en ren slump låter osannolikt.
Utan att veta eller gissa att Charon är mannen de behöver träffa kan det vara svårt göra något aktivt på Bundne Slaven, och då hittar de heller ingen information. På Kristallen är man fientligt inställda till alla som snokar. Det i sig kanske räcker för att äventyrarna ska spana på stället och på så vis kunna följa vagnen till FF. Men stället bör ju inte vara enda stället som "inte uppmuntrar" folk som snokar runt... Jag tänker mig att presentera Lotusland, Avgrunden och Svarta Katten som namn i äventyrets början - på orelaterade ställen som inte gillar folk som snokar så Kristallen inte står ut i mängden.
Slummen lär inte figurera i storyn om de inte specifikt jagar Miriam.
Att hitta Himlaporten utan att följa äventyret är fullt möjligt med höglevelsmagi, men det utgår vi väl ifrån hjältarna (ännu) inte har tillgängligt? Skelande Hunden: Hittar de Himlaporten kan de hitta Skelande Hunden bara genom uteslutningsprincipen.
Evil HQ hittar de genom att följa leveranser från Skelande Hunden, eller om de lyckas få någonting ut av de skumrasktyper som jobbar där.
Last edited:
CapnZapp
Myrmidon
- Joined
- 3 Apr 2008
- Messages
- 4,015
CapnZapp
Myrmidon
- Joined
- 3 Apr 2008
- Messages
- 4,015
Lite trist att din entusiasm är som bortblåst, men okej. Jag var uppenbarligen tre år för sent på bollen...
Anyway, om mitt äventyr blir en succé kanske jag ger en rapport om det här.