Spelmöte #2
Cast:
Sylva - Half elf warlock
Nissa - Gnome thief [spelare frånvarande]
Vimak - Goliath ... kommer inte ihåg nu vad klassen hette xD
Blue - Warforged fighter [spelare frånvarande]
Merzlyax - Dragonborn paladin
När spelmötet började befann sig våra hjältar i en stor spiraltrappa tillsammans med sex zebrarandigt klädda och drogpåverkade cynodiceaner med kamelmasker. De sex flydde från osynliga ormar och hade sett ut spelgruppen till sina räddare. Det beslutades att de sex skulle leda vägen ner mot den underjordiska staden och de tog täten ner för trappan. Efter en lång vandring i vindlande tunnlar kom ni fram till en korridor med en dörr i varje ände och en panel med knappar strax innanför dörren. När en av knapparna trycktes in smällde dörren bakom er igen och marken började skaka kraftigt. Efter cirka 20 sekunder svängde dörren upp igen men denna gång mot en ny korridor. Sällskapet noterade vilken knapp de tryckt på och begav sig sedan ut i gången. De hittade ett förråd i vilket det växte en mängd gula svampar. När Sylva petade på en av svamparna med ett armborstlod sprutade den ut gula sporer i luften, varpå flera andra svampar gjorde detsamma och skapade ett helt moln. Sällskapet flydde undan rökmolnet men tre av de zebraklädda verkade inte se någon fara och stod kvar. Snart efter att svampsporsdimman träffat dem föll de samman, skrikande och hostande och ögonblick senare var de döda.
Sylva, Vimak och Merzlyax gick försiktigt in i förrådet när dimman lagt sig och hittade där, förutom en massa ruttna lådor med svamp på, ett stort rävansikte i sten ingjutet i väggen. Under rävens mun stod en skylt med främmande tecken, om en av de kvarvarande zebraklädda kunde översätta till "Hunger". Merzlyax och Vimak tog upp en av de döda zebraklädda för att trycka in den i rävens mun men när de skulle ta sista steget fram trampade de på en tryckplatta, dörren bakom dem smällde igen och rummet började fyllas med vatten! De skyndade sig att kasta in den döda i munnen och efter några ögonblick bet räven ner och hela väggsektionen öppnades upp i en dold gång. de tre hjältarna rusade in där samtidigt som vattnet steg och hittade ännu en dörr. Denna ledde in till ett rum med flera trasiga korgar och en stor och hel korg i mitten av rummet. Merzlyax tittade ner i korgen som var full med skatter (!) men också två enorma giftormar (!!!) som kastade sig upp och bet Merzlyax i ansiktet! En vild strid bröt ut och som tur var kunde Merzlyax läka giftet med helig kraft innan det tog död på honom. Efter några attacker var ormarna döda och skatten samlad i Vimaks väska.
Vattnet fortsatte dock att stiga och hjältarna letade efter alternativa vägar. De hittade tillslut ännu en dold dörr vidare och efter att ha passerat en kort korridor kom de till en dörr. När de drog i dörren klickade något till och marken började skaka kraftigt. Efter 20 sekunder svängde dörren plötsligt upp och där bakom fanns korridoren med knapparna! Efter att ha gått in och tryckt på samma knapp som tidigare kunde Vimak, Sylva och Merzlyax snart sammanstråla med resten av gruppen igen, till allas lättnad!
Utforskandet fortsatte och snart hittade gruppen vad som såg ut som ett sönderslaget tempel med ordet "ZARGON" klottrat, graffiti-style, på väggarna. Efter att ha sökt igenom rummet hittade hjältarna en stor tryckplatta som när de ställde sig på den sjönk ner och bildade en ramp ner till våningen under. Där nere fanns ett rum med bilder målade på väggarna av en narr som underhöll två drottningar. På golvet stod en likkista i trä. När Merzlyax öppnade den smällde det ljudligt till och ett enormt dvärgansikte i trä flög ut ur den som en gubbe i lådan på en enorm stålfjäder. Hjältarna fortsatte utforskandet och nedkämpade trearmade odöda monster och en grupp jätte-myrslokar. Resan fortsatte in i en lång gång där de plötsligt konfronterades av två spöken som varnade dem att gå längre. Spökena påstod vara drottning Alexis och drottning Zenobi och varnade hjältarna att om de gick vidare skulle de drabbas av drottningens förbannelse. Gruppen bönföll spökena om hjälp och berättade om hur Zargon fördärvat hela folket och spökena sa att Usamigaras hemliga skrifter kan innehålla nyckeln till att förgöra Zargon. Gruppen struntade i varningen och fortsatte ändå och efter ännu en hemlig dörr hittade de en vackert utsmyckad hall som de senare skulle få reda på var ingången till drottningarnas gravkammare. Hjältarna fortsatte dock inte djupare in i hallen utan hittade en hemlig sidogång som efter att ha lett dem ner för en stege förde dem in i ett uråldrigt sovrum. Förutom möbler fanns där en vit mantel hängandes på en hängare, som tycktes opåverkad av tidens tand. Merzlyax kände en närvaro av odöda från manteln men Sylva tog den ändå på sig och blev besatt av anden av Usamigaras överstepräst från Cynodicea som levt för tusen år sedan! Prästen heter Demetrius och styr helt Sylvas kropp. Sylvas medvetande finns fortfarande kvar där inne men Demetrius kommer att äga kroppen tills det att han slutfört sitt uppdrag: att döda sin onda tvillingbror som är präst under Zargon, vid namn Darius. Allt detta kom som en chock för hjältarna men de kom överens med Demetrius om att arbeta tillsammans, i alla fall för stunden. Hjältarna var vid det här laget trötta och skadade och bestämde sig för att ta sig tillbaka upp till Gorms lärjungar och den säkra platsen högre upp i templet. Resan tillbaka var händelselös och de lyckades lista ut vilken knapp i den mystiska knapp-korridoren som ledde tillbaka till därifrån de kom.
I trappan på väg upp mot sin säkra viloplats mötte hjältarna Kanadius och hennes krigare som var glada att se hjältarna (mest Blue som sedan tidigare svurit trohet till Gorm, men även resten!). Hon berättade att åtta tungt beväpnade dvärgar hade kommit in från utsidan och att de sökte efter Nissa och Blue, för att de skulle "förstöra den styggelse som de själva skapat". Hjältarna gick tillbaka till sitt rum och vilade. Under natten drömde samtliga mystiska drömmar:
Vimak drömde att han var tillbaka i sin by som nu var övertagen av onda demonliknande varelser som plågade hans vänner och släktingar. En enorm krigare om fram mot Vimak och slog ner honom "Fortfarande för svag..." Vimak vaknade skrikande.
Merzlyax drömde att han var tillbaka på den plats han hittat sin gud första gången. Han drömde att han följde en flygande snöflinga därifrån och ner genom gångar i jorden, ner förbi en underjordisk stad och en underjordisk sjö, ner till en kammare där han kände att hans gud ville visa att något ondskefullt existerade, något som måste förgöras. När han vaknade fanns en liten lysande snöflinga som svävade över hans bröstkorg.
Sylva drömde att hon var en korp som flög över ett fält fyllt av skugglika kroppar. Framför henne fanns en hundra-armad best, så stor att den täckte solen och himlen. Från dess svarta horn strömmade mörker som åt upp månen och dess krokodilliknande dödskallehuvud skrattade moln och pest. Det sista Sylva minns innan hon vaknade är att hon och tusen korpar dök i attack mot bestens svarta horn.