Nekromanti Jag suger på DDM!

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
I alla fall när jag är trött.

Efter månader av spel så har jag lärt mig vissa grundläggande knep som har gjort att bågskyttar inte är lika effektiva längre. Jag har även skaffat mig en hel del dugliga pjäser. Däremot så har jag fortfarande inte lyckats göra någonting åt min otur och mitt generella ointresse för tekniska detaljer. Jag bygger inte ständigt Warbands i huvudet och jag går inte runt och läser på nördiga DDM-forum (bortsett ifrån det här då). Dessutom så har jag fortfarande svårt för vissa specifika pjäser som vi snart ska se.

Igår spelade vi tre partier, ingen av oss var väl i toppform men det påverkade nog mitt spel mest. Jag förlorade samtliga tre partier även om det var mer eller mindre otur i alla fall två fall.

Den första matchen var en petitess, vi körde assault med varsitt halvtaskigt band och spelade med några pjäser som ingen av oss var särskilt vana vid.

I match nummer två så ställde jag upp ett LE-band bestående av det välprövade gänget Orog War Lord och 3x Chraal men bytte ut Snig och hans Goblins mot en Dread Guard, en Duergar och en Blue. Dimfrost körde med CE och Lich, 3x Red Samurai plus lite småkrafs. Han lyckades placera sina tiles rätt bra och uttnytja det faktum att hans samurajer bara är medium medan mina Chraaler är large. Men det så ändå ut att bli en jämn match med en liten fördel för LE. Eller det skulle man i alla fall kunna tro.

Jag vinner initiativet och vi ställer upp Chraalerna och Samurajerna så nära varandra att striden nästa runda kommer att bli ett faktum. Jag är lite klantig och placerar två stycken alldeles för nära varandra, men den tredje tror jag ska vara säker. Dimfrost vinner initiativet och det visar sig att han kan få in alla tre med en eldkon med minsta möjliga marginal. Två eldkoner senare så ligger mina Chraaler rysligt illa till, en är nästan död, en har missat ett moralslag och stuckit och den sista är inte långt ifrån ett moralslag den heller. Den döende Chraalen som har missat två DC-slag mot eldkonen ifrån två samurajer har endast 5 hp kvar och hasar sig fram så att den basar samurajerna och lägger en iskon. Hans kamrat gör samma sak och båda blockerar nu den tredje samurajens möjlighet att slänga eld på resten av mitt Warband. Så frågan är om han ska riskera en eldkon på de två kvarvarande Chraalerna även om det innebär en deathburst ifrån den med endast 5 hp kvar?. Dimfrost bedömer att det är värt det och dödar den ännu en Chraal och skadar allvarligt den sista. En empowered magic missile ifrån Lichen och ett misslyckat moralslag senare så är även den sista Chraalen på flykt. Men även en samuraj sticker iväg och de två återstående är ganska skadade.

Vid den här punkten i spelet så är jag övertygad om att jag har fått fett med stryk och moralen är låg. Jag har missat ett antal ganska lätta slag, råkat placera mig så att samtliga Chraaler kunde hamna i samma eldkon och förlorat ett initativ trots en bättre commandrating. Men jag tänker i alla fall dö med flaggan i topp och skickar fram Orog War Lord och hans minions.

Och nu börjar det hela mystiskt vända. War Lorden är trotsallt en ganska hård fighter särskilt mot Chaotiska fiender. Två kritiska attacker och ett Cleave är allt som krävs för att de två samurajer som fortfarande står på benen ska dö, och min Blue dödar en Orc Warrior. Med en Samuraj på flykt som dessutom är out of Command så ser det inte så illa ut. Men eftersom jag inte alls räknat med den här vändningen så har jag förstås en massa småkrafs ute och Dimfrost lyckas i sista minuten ta några snabba poäng och vinna med snäv marginal. Men det var i alla fall kvällens mest spännande parti. Och det är alltid kul att få röja med Warlorden som annars alltid brukar hålla sig i bakgrunden.

Det sista partiet var LG mot CG. Jag ställde upp fyra stycken Justice Archons mot två frenzied Berserkers och en Longstrider Ranger. Dimfrost ynkade och sedan ynkade han lite till, det var omöjligt för honom att vinna och han räknade med att få fett med stryk. Men då räknade han inte med tre saker, min dumhet, min ständiga oförmåga att hantera hans commander Inspiring Marshall och styrkan i att han hade fler aktiveringar.

Jag förlorade i praktiken under andra rundan när jag bestämde mig att behålla initiativet efter att jag hade vunnit det för att jag vill charga en Greycloak Ranger. Sedan sparade han sina Bersekers och sin commander till sist och dubbelmovade in och dödade mina två commander Quatl och Cleric of Order. Och då var det i praktiken över.

Jag hatar Inspiring Marshal mer än någon annan pjäs och jag hanterar den osäkerhet som den innebär genom att ignorera den vilket för det mesta förstås leder till att jag får spö. Men om man går runt och oroar sig ett helt parti för den jävla skitskallen så blir figuren verkligen värd sina poäng.

Usch och tvi! Hoppas ni har uppskattat åkturen in de bittra förlorarnas land.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Ni spelar med många "schackpjäser", alltså gubbar såsom Chraal och Inspiring Marshal - med vilka många menar att man får tänka i lite mer konkretistiska termer; såsom hur man egentligen tar sig framåt med en commander och tre chraalisar utan att någonsin blotta sin commander från några rangeangrepp, eller hur man egentligen ska gå till väga för att träffa motståndarens startruta med en fireball från Elf Pyromancer i ens första runda (eller undvika att det sker!).

När spelet på detta sätt upphör att vara "strategi" (såsom i konsten att göra kvalificerade uppskattningar av det oöverskådliga) och blir mer av ett handbegripligt logiskt spel med pjäser på spelrutor, så tror jag - precis som du själv säger - att man förlorar väldigt mycket på att vara trött och okoncentrerad. Jag tror också att det är i denna spelform som agnarna skiljs från vetet; för vissa spelare upplever det verkligen som att de inte alls klarar att spela på ett sådant sätt. Jag är nog en av dem. Jag gillar att lägga upp generella strategier - och när jag gör spelmässiga avvägningar så gör jag det alltid i väldigt abstrakta termer; såsom "skall jag storma motståndaren med alla björnar samtidigt eller använda en hit & run-taktik som jag ju borde tjäna på eftersom jag med min regenerationsförmåga har tiden på min sida och borde vinna på en utdragen fajt?"

Jag kan inte riktigt förmå mig till att tänka i rent speltekniska termer, såsom att räkna ut exakta "öppningar" med olika band för att spela så effektivt som möjligt på färdiga spelplaner, eller för att veta när man egentligen skall angripa commandern i ett 3xChraalband i framåtskridande med ens Archmage. Inte ens när jag är pigg klarar jag det.

Jag tror att ens generella, abstrakta strategiska spelsinne håller bra även om man är rätt trött, men för att palla det här konkretistiska spelsättet så tror jag att du helt enkelt måste vara så fokuserad du bara kan. Och inte vara ledsen om du inte klarar det ens då - för du är ju i så fall ändå inte sämre än jag.
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Vad var det där för ett tråkigt svar? :gremlaugh:

Någon slags dystert kåseri om olika spelstilar? Det var inte därför som jag beskrev min förlustsvit, för att få höra att jag inte är sämst. Jag tror att min spelstil är starkt färgad av de jag spelar med. Visst vill jag vinna men jag tar inte så seriöst på DDM egentligen. För att ha en chans mot en betydligt mer kalkylerande och insatt motståndare som Dimfrost så måste jag höja mig en smula ur min pöl och det går mer eller mindre bra. De omedelbara fällorna undviks och jag bygger band som inte är det sämsta som jag kan prestera utifrån mitt utgångsmaterial men jag har fortfarande svårt med mer avancerade grepp som Inspiring Marshal och att räkna ut statistiska chanser för olika saker.

Så upp med hakan Herr Dysterkvist! Om du verkligen vill hjälpa mig med något så kan du klura på vilka alternativ det kan finnas till Orog Warlord som boss för ett Chraalband. Jag vet att det är sunt att ha en rejäl klippa när man har så många figurer som är beroende av att commandern överlever. Men det är tråkigt att ha 70 p som bara sitter där och inte bidrar till striden mer aktivt trots att han är hyfsad på att slåss. Urtokh är billigare men också klenare. Det bästa vore en fet magiker eller bågskytt (i LE, yeah right) som åtminstone kunde slunga iväg någon liten semioduglig spell.
 

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,572
Location
Slätta
Det bästa vore en fet magiker eller bågskytt (i LE, yeah right) som åtminstone kunde slunga iväg någon liten semioduglig spell.
Rakshasa? Kan bli din för blott 18 amerikanska bucklingar. :gremgrin: Human blackguard har också använts med framgång. Kan bli din för 35 dollares. Jodå, detta är inget spel för de fattiga... Annars får du väl testa Dark Naga. Eller också får du göra som du tvingades till och börja svinga med Orog. Han är som sagt en riktig tuffing!

Trevlig rapport föresten. Fler sådana ses fram emot.
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
"Rakshasa? Kan bli din för blott 18 amerikanska bucklingar. Human blackguard har också använts med framgång. Kan bli din för 35 dollares. Jodå, detta är inget spel för de fattiga..."

Usch nä, jag får väl försöka hitta några pengastinna fjortisar att lura antar jag. Det hade förstås varit roligare om du föreslog någon utomordentlig figur som samtidigt var superbillig, lätt att komma över och som ingen annan ännu hade upptäckt. Känner du till någon sådan? :gremlaugh:

"Eller också får du göra som du tvingades till och börja svinga med Orog. Han är som sagt en riktig tuffing! "

Förvisso, men om han sticker så tar han med sig sina egna poäng plus ytterligare 105 om vi förutsätter att jag kör med 3xChraal. Jag tror att många motspelare är beredda att offra en hel del för att få en sådan flykt till stånd. :gremsmile:
Dessutom är han bra mycket långsammare än Chraalerna så när han väl har chansen att hamna i strid så är den antingen över eller redan förlorad vare sig han dyker in i den eller ej. Man jag ska nog försöka att agera mer offensivt med honom i fortsättningen.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Om du verkligen vill hjälpa mig med något så kan du klura på vilka alternativ det kan finnas till Orog Warlord som boss för ett Chraalband.
Nä, han verkar bra. Vad du behöver är nog snarare andra motståndare än Red Sams. Spöar du inte samurajbandet med Couatlen och Justice Archonerna?

---

Nä, men ärligt, jag tror inte att du kan komma längre på rena strategiska omvärderingar. Det är ju just det jag menar; det är inget fel på din strategi - det är på den rent konkretistiska speltekniken som du tabbar dig. Då är det den typen av råd du behöver. Och liksom... sådana råd pratar man knappt ens om på nördforumena. Så... du är körd.

Men jag ber om ursäkt om du tyckte att analysen över abstrakt strategi och konkretistisk spelteknik inte gav dig någonting. Jag är mitt uppe i en fas där jag tänker skitmycket över det ämnet själv - men jag kan gå med på att det har med mer spelkonstruktion än själva spelandet i sig att göra.

Men jag fick det ifrån ett DDM-forum; en kille sade att han hellre spelade med Duergar Champions än Chraals just för att han inte var så bra på "schackspelandet" som man behövde bemästra för att kunna spela säkert med dessa elementarer - medan det alltså var enklare att lira med de pålitligare och allmänare duergarna.
 

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,572
Location
Slätta
Det hade förstås varit roligare om du föreslog någon utomordentlig figur som samtidigt var superbillig, lätt att komma över och som ingen annan ännu hade upptäckt. Känner du till någon sådan?
Dark Naga? Faktiskt. :gremcrazy:

Nåja, det finns faktistkt en kille som är lite åt det hållet som du beskriver; Mordenkainen the Mage. Han är ganska dyr poängmässigt och lite mjuk samt att han kostar en del dineros (typ $15), men han har ett riktigt hyfsat artilleri och spelar gärna i bakgrunden bakom stora, blåa killar. Han blåser gärna av en 40 poängs empowered cone of cold över/genom Chraal:sen också. Därtill är han kul att spela i alla factions.

Förvisso, men om han sticker så tar han med sig sina egna poäng plus ytterligare 105 om vi förutsätter att jag kör med 3xChraal. Jag tror att många motspelare är beredda att offra en hel del för att få en sådan flykt till stånd
Mjo, jag vet. Jag för min del tycker inte det är kul att spela med Chraals längre just pga det som du beskriver. Det är inte den typen av "taktik" som jag gillar mest.
 

Eksem

Champion
Joined
19 Feb 2001
Messages
7,615
Location
Stockholm
Att vara förloraren

Jag är jättedålig på alla spel. Jag är inte ens en bra spelledare. Jag älskar däremot att spela spel, och för den delen sporter också. Jag undrar vad det är som driver mig. Jag är nämligen fysiskt svag, har ingen tävlingsinstinkt, har endast grundläggande känsla för logik och begriper mig inte på spelmekanik, taktik eller strategi, och är till på köpet ganska långsam. Jag vinner kort sagt aldrig någonting, någonsin. Men ändå spelar jag. Mina nyinköpta fina Carcassonne och Once Upon A Time spelas frekvent här i huset (t.o.m sambons nördfientliga vänner föll pladask för båda spelen) och jag har fortfarande inte vunnit en enda gång. En gång kom jag inte sist.

Jag tror att man till slut inser att man suger. Då blir det plötsligt väldigt lätt att acceptera det och spela ändå.
 

DODswe4

Hero
Joined
3 Mar 2004
Messages
1,283
Location
Stockholm
Re: Att vara förloraren

Jag skulle tro, att du helt enkelt tycker det roligara är att delta, inte vinna, även om det kanske kan vara en bonus. Sånna spelartyper behövs också
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,653
Location
Fallen Umber
Äh, du suger inte. Du gjorde egentligen bara två misstag (som jag märkte, alltså): du placerade den tredje chraalen så att jag kunde få in även den i mina koner, vilket inte alls var uppenbart (det är svårt att ha koll på koner som går diagonalt över rutorna, jag var själv tvungen att kolla flera gånger extra så att det verkligen fungerade som jag trodde), och du tog själv initiativet i andra rundan i sista matchen. I annat fall hade nog den kunnat gå annorlunda. Jag tror fortfarande att det bandet (4 JA, couatl, cleric of order, filler) har en fördel mot dubbel FB. Det var inte bara förställning att jag gnällde innan vi började. :gremlaugh: Eventuellt bör man byta ut CoO mot något som tål mer. Eller kanske byta ut en JA och CoO mot Skullclan Hunter och Cleric of Yondalla. Eller något.

Jag spelade också dåligt, speciellt i andra matchen, där jag glömde ta ett skelett när chraalen dog, gav dig en gratis möjlighet att döda en orc warrior etc. Det bara råkade vara så att dina (eller ditt, kanske) misstag råkade gälla dyrare och viktigare pjäser i den matchen.

Intressant tycker jag även första matchen var, trots att vi spelade lite märkligt i allmänhet. Det var kul att testa Assault, för det gjorde att fodderfigurerna faktiskt gjorde något i matchen. Det var första gången på många matcher som jag faktiskt slog ett anfallsslag med en man-at-arms. Tilesplacering blir också avsevärt intressantare.


/Dimfrost
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,653
Location
Fallen Umber
Jag vet inte om det handlar om att "skilja agnarna från vetet", för själv är jag nog bättre på "schacksituationerna" och sämre på de andra. Det är nog en av anledningarna till att jag gillar FB så mycket: bra attackbonusar så man kan räkna med att de flesta slag träffar, och fearless så att man inte behöver uppskatta risken för missade moralslag (det känns som att den enskilt viktigaste faktorn när jag spelar med multipla red samurais är hur många av dem som klarar stt moralslag).


/Dimfrost
 
Top