Ymir
Liten kantbaron
I det här inlägget refererar W176 till en rollspelande tjej som skriver så här:
men problemet är, jag tycker könssegregering är...well, awesome. Det är klart det finns skitdåliga exempel på det, ganska gott om dem antagligen, men på något plan, någon del av mig, tycker liksom det är -koolt- när fantasyraser eller fantasycivilisationer har könsuppdelade koncept. kanske inte de mest redundanta, typ "alla männen är fighters alla kvinnor är clerics", men bara könssegregeringen är marginellt mindre klyschig, typ "kvinnorna är ninjor, männen är mongolkrigare" så köper jag det somehow, trots att jag vet att jag kanske inte borde. I fall som det betraktar jag helt klart detta som ett guilty pleasure, helt enkelt, och vi ska återkomma till -varför- det är ett pleasure. Men är -alla- såna här koncept verkligen fel? Fler exempel: I Messiah, Draugens rollspel som jag filar på, har vi tagit beslutet att religionen är aningen matriarkal, och att alla präster (psi-kraft-prästinnor, ofc) är kvinnor. Detta försätter män som vill bli profesionella religionsutövare i en prekär sits, och låter dem få kämpa mer för erkännande. Jag är mer eller mindre övertygad om att detta är ett legitimt beslut att ta rent kreativt, men vore det det även om man vände på steken, att bara män fick vara psi-präster? Ja, jag tycker det. För mig är könsskillnader och ojämlikhet i vår värld givetvis något icke-önskvärt, men just därför (eller delvis just därför) tycker jag de är oändligt intressanta att utforska i rollspel. Detta bör nog ses i ljuset av att jag är en transvestit-rollspelare; irl är jag man, men vill hela tiden spela kvinnliga rollpersoner, och det är väl givetvis något fucked up förhållande till privilegier i botten där, att jag på nåt sätt vill -känna- på kvinnoförtryck och utsatthet från ett inifrånperspektiv. Jag vet ärligt talat inte. Men jag vet att jag -inte- tycker att alla könssegregeringar i fantasysettingar är onödiga begränsningar, utan mycket väl kan vara saker som tillför drama, konflikt och rentav ren konceptuell koolhet. Är jag helt ute och cyklar med min ståndpunkt här, eller rentav patriarkal? Ni får gärna spekulera helt vilt om varför jag är så förtjust i ojämlikhet och segregering i settingar, men mest är jag väl ute efter era perspektiv på den här frågan. Könssegregerade fantasykoncept - koolt eller okoolt? Bra eller dåligt?
Det här är något som slagit mig ibland, för jag vet andra som också känner så, och jag tycker mig förstå det...On the other hand, I think the idea of limiting a fantasy class to just one gender is boring and ignores that part of this hobby that is supposed to be fun. I’m already told I “can’t” do things in the real world because of my gender, why on Earth would I want games trying to pull the same line?
men problemet är, jag tycker könssegregering är...well, awesome. Det är klart det finns skitdåliga exempel på det, ganska gott om dem antagligen, men på något plan, någon del av mig, tycker liksom det är -koolt- när fantasyraser eller fantasycivilisationer har könsuppdelade koncept. kanske inte de mest redundanta, typ "alla männen är fighters alla kvinnor är clerics", men bara könssegregeringen är marginellt mindre klyschig, typ "kvinnorna är ninjor, männen är mongolkrigare" så köper jag det somehow, trots att jag vet att jag kanske inte borde. I fall som det betraktar jag helt klart detta som ett guilty pleasure, helt enkelt, och vi ska återkomma till -varför- det är ett pleasure. Men är -alla- såna här koncept verkligen fel? Fler exempel: I Messiah, Draugens rollspel som jag filar på, har vi tagit beslutet att religionen är aningen matriarkal, och att alla präster (psi-kraft-prästinnor, ofc) är kvinnor. Detta försätter män som vill bli profesionella religionsutövare i en prekär sits, och låter dem få kämpa mer för erkännande. Jag är mer eller mindre övertygad om att detta är ett legitimt beslut att ta rent kreativt, men vore det det även om man vände på steken, att bara män fick vara psi-präster? Ja, jag tycker det. För mig är könsskillnader och ojämlikhet i vår värld givetvis något icke-önskvärt, men just därför (eller delvis just därför) tycker jag de är oändligt intressanta att utforska i rollspel. Detta bör nog ses i ljuset av att jag är en transvestit-rollspelare; irl är jag man, men vill hela tiden spela kvinnliga rollpersoner, och det är väl givetvis något fucked up förhållande till privilegier i botten där, att jag på nåt sätt vill -känna- på kvinnoförtryck och utsatthet från ett inifrånperspektiv. Jag vet ärligt talat inte. Men jag vet att jag -inte- tycker att alla könssegregeringar i fantasysettingar är onödiga begränsningar, utan mycket väl kan vara saker som tillför drama, konflikt och rentav ren konceptuell koolhet. Är jag helt ute och cyklar med min ståndpunkt här, eller rentav patriarkal? Ni får gärna spekulera helt vilt om varför jag är så förtjust i ojämlikhet och segregering i settingar, men mest är jag väl ute efter era perspektiv på den här frågan. Könssegregerade fantasykoncept - koolt eller okoolt? Bra eller dåligt?