Könspreferenser på rollpersoner

[Dr_Dängrot]

Av mina spelare tre män och en kvinna så tenderar två av männen att spela manliga roller , kvinnan tenderar att spela kvinnliga roller och den siste mannen tenderar att switcha mellan manliga och kvinnliga roller utifrån vilket som han anser är lämpligt för det koncept han tänkt ut för sin karaktär.

Icke binära har jag tyvärr inte haft chansen att spela med i någon större utsträckning så jag vet inte vad dom tenderar att ha för könspreferenser på sina karaktärer .

Jag själv föredrar att spela som vit heteronormativ cis-man då det är vad jag är bekväm med att gestalta och jag vill inte förolämpa någon genom att spela vad som skulle kunna bli en stereotyp.

Rent generellt har dom flesta personer i dom spelgrupper jag spelat med låtit sina karaktärer ha samma kön som sin irl-persona med några få undantag.

 

[Henke]

I ett scenario jag och min spelgrupp deltog i hade de förskrivna rollpersonerna könsneutrala namn. Eftersom två av dem var gifta och jag blev osäker på om den andre spelaren ville spela homosexuell så valde jag att ta rollen som kvinnan. Jag tycker på sätt och vis inte om att RPs kön och sexualitet skall styra mig som spelare till vad jag skall gestalta då tvång sällan är en bra utgångspunkt (i några situationer) men också för inte fastna i stereotyper. Om jag som spelare vill utforska kön och sexualitet i spel så uppskattar jag att den möjligheten finns, men om det är något centralt så bör det också finnas uttalat i beskrivningen så man har chans att välja (eller välja bort det).

Även Anders Björkelids ”Mörkret mellan stjärnorna” har valt att de fyra obligatoriska RP är kvinnor vilket kanske egentligen inte är nödvändigt för scenariots del. Ingen hade synpunkter på detta under spel, men det är alltid trevligt med fria val.

 

[Martin3]

Hos oss har jag inte märkt någon större skillnad mellan kvinnor och män men gruppen i sig är hyfsat snedfördelad mot manliga deltagare så det är svårt att säga något konkret.
Själv däremot upplever jag att jag har haft svårt att göra kvinnliga rp rättvisa, de blir alldeles för ofta stereotypa kvinnokaraktärer istället för mer intressanta karaktärer av ett annat kön. Jag har jobbat på det på sistone och fått till någon mer som inte varit rakt av stereotyp men tyvärr har jag en del att jobba på.

 

[Genesis]

Hos oss har jag inte märkt någon större skillnad mellan kvinnor och män men gruppen i sig är hyfsat snedfördelad mot manliga deltagare så det är svårt att säga något konkret.
Själv däremot upplever jag att jag har haft svårt att göra kvinnliga rp rättvisa, de blir alldeles för ofta stereotypa kvinnokaraktärer istället för mer intressanta karaktärer av ett annat kön. Jag har jobbat på det på sistone och fått till någon mer som inte varit rakt av stereotyp men tyvärr har jag en del att jobba på.

Det klassiska botemedlet är ju att bestämma könet sist.

Men jag har haft mer problem med det motsatta. Att känna att jag minsann måste visa att nu när jag spelar en kvinnlig rollperson ska jag inte falla in i stereotyper, och så kör man hårt åt andra hållet och spelar någon som är väldigt "okvinnlig". Vilket också är trist när det blir repetitivt. Här tror jag att jag har blivit mer avslappnad på senare tid, men det är nog framförallt i grupper där jag känner mig ganska trygg. Spelar jag med folk jag inte känner så vågar jag inte riktigt spela en tjej som gillar shopping och smink och att skvallra med sina tjejkompisar, eller ännu värre en tjej som är passiv och lättpåverkad. Då känner jag mig lätt tvungen att spela dominanta, starka kvinnor som inte tar skit.

 

[fjodorsenuba]

Hos oss har jag inte märkt någon större skillnad mellan kvinnor och män men gruppen i sig är hyfsat snedfördelad mot manliga deltagare så det är svårt att säga något konkret.
Själv däremot upplever jag att jag har haft svårt att göra kvinnliga rp rättvisa, de blir alldeles för ofta stereotypa kvinnokaraktärer istället för mer intressanta karaktärer av ett annat kön. Jag har jobbat på det på sistone och fått till någon mer som inte varit rakt av stereotyp men tyvärr har jag en del att jobba på.

Här känner jag samma problem med manliga rp också. Allt blir steriotypiskt. Å andra sidan så känns det mer som en verklighetsflykt.

Håller med om tankarna kring att man inte ska trampa andra på tårna så inom spelgruppen jag spelar i skulle jag nog inte ha nått problem med att välja själv att portettera något som jag kanske inte vet allt om men skulle jag spela med en grupp där jag inte känner de andra spelarna skulle jag nog antagligen falla tillbaka till hetronormativ man alternativt varelse/robot där det inte har betydelse.

Bra förslag där @Genesis att välja könet sist eller slumpa på slutet om man inte absolut känner att det är av vikt för rollen.

 

[JJoghans]

När jag senast körde en one-shot så gav jag endast efternamn åt karaktärerna jag hade gjort innan. Allt annat var klart på förhand. Spelarnas första uppdrag var att 1) välja en rollperson, och 2) ge dem ett förnamn (och då samtidigt, per automatik, ge dem en könsidentitet som går precis så djupt som spelaren önskar). Jag hade två kvinnliga spelare vid andra spelpasset. Bägge valde att göra sina rollpersoner kvinnliga, men den ena spelade med liv och lust en riktigt normbrytande sådan. Jag har för mig att de manliga spelarna även valde att spela män. Jag tyckte dock det föll riktigt väl ut. Jag slapp tvinga någon av spelarna att spela ett kön de inte ville spela, och det kändes åtminstone som om de fick lite mer "ägande" över sina förgenererade karaktärer.

 

[Ymir]

Jag gillar inte könsneutrala karaktärer, där könet bara behandlas som kosmetik, och blir något man själv får bestämma på slutet. Jag upplever att hur man blivit könad genom livet formar hela ens personlighet på fundamentala vis, och när man tar bort den aspekten får jag omedelbart svårt att relatera till karaktären jag förväntas porträttera. När jag spelar konventsscenarion vill jag få en riktig karaktär att spela, en som är komplett och fleshed out med alla relevanta aspekter av sin personlighet - vilket i allra högsta grad inkluderar kön och pronomen.

Därför avskyr jag också SLP-designfilosofin "koncept först, sedan personlighet, sist kön." Jag föredrar koncept-kön-personlighet.

 

[Genesis]

Jag gillar inte könsneutrala karaktärer, där könet bara behandlas som kosmetik, och blir något man själv får bestämma på slutet. Jag upplever att hur man blivit könad genom livet formar hela ens personlighet på fundamentala vis, och när man tar bort den aspekten får jag omedelbart svårt att relatera till karaktären jag förväntas porträttera. När jag spelar konventsscenarion vill jag få en riktig karaktär att spela, en som är komplett och fleshed out med alla relevanta aspekter av sin personlighet - vilket i allra högsta grad inkluderar kön och pronomen.

Därför avskyr jag också SLP-designfilosofin "koncept först, sedan personlighet, sist kön." Jag föredrar koncept-kön-personlighet.

Jag kan absolut hålla med, men det är ett enkelt botemedel om man upplever att man är fast i stereotypa könsroller.

EDIT: Jag är ju också för "Jeopardy-tricket": att hitta på något överraskande och sedan i efterhand komma på motiveringen.

 

[Conan]

Spelar bara män

 

[luddwig]

I min krets finns två män som relativt ofta spelar kvinnliga karaktärer, samt två kvinnor som relativt ofta spelar manliga karaktärer. Annars är det mest män som spelar manliga karaktärer. Jag har knappt reflekterat över det tidigare men för egen del tillhör jag den sistnämnda kategorin.

 

[Lodin2000]

Jag har på senare år börjat spela fler kvinnliga karaktärer, omväxling förnöjer liksom, men det har inte blivit någon större skillnad i hur karaktären gestaltas och har inte påverkat någon spelsession. Så summa summarum, det har inte spelet någon roll. Lite som att välja hårfärg som någon nämnde tidigare, det är bara lite flavour.

 

[DanielSchenström]

Jag har spelat med 60-70 personer. Av dem är det en kille som 99% av gångerna spelar kvinna. Och om det går nån slags helare. Av de andra så är det bara en som verkar föredra att spela man. Resterande gör fler av sitt eget kön. Av de ovanstående är det 8 kvinnor, men jag har inte spelat med dem tillräckligt länge för att kunna se någon tendens.

När det görs rollpersoner, om jag märker att alla andra gjort killar, eller vita, eller orcher så brukar jag göra nåt som sticker ut.

Än så länge har det bara varit en handfull med andra könsidentifikationer än man eller kvinna, undantaget robotar och växter med okänt kön.

 

[Björn den gode]

Än så länge har det bara varit en handfull med andra könsidentifikationer än man eller kvinna, undantaget robotar och växter med okänt kön.

Lite OT men i vilket spel har ni spelat växter? Känns som något jag skulle vilja prova...

 

[DanielSchenström]

Lite OT men i vilket spel har ni spelat växter? Känns som något jag skulle vilja prova...

Gamma World och Tales from the Floating Vagabond. För det förstnämnda rekommenderar jag alla versioner förutom den allra senaste som bygger på (A)D&D 4.

 

[Nöjestur]

Jag har skapat betydligt fler manliga roller än kvinnliga, men av någon anledning så är antalet spelade kvällar per roll typiskt sett mycket högre hos kvinnorna. Det är nog mest en slump, men trenden har hållit i sig under alla år.

 

[Aristarkos]

De allra flesta jag rollspelar med är män och de spelar konstant manliga karaktärer. Jag är ärligt talat lite less på de ständiga korvfesterna som våra spel blir på det sättet så de få gånger jag själv spelar så spelar jag kvinna cirka 40-50% av tiden. Inte bara en utan två gånger från två olika personer har jag fått frågan om jag har dolda transsexuella tendenser. Båda gångerna blev jag smått mållös över en sån korkad fråga, som om de känner sig hotade av att jag spelar något annat än mitt eget kön.

 

[Ymir]

De allra flesta jag rollspelar med är män och de spelar konstant manliga karaktärer. Jag är ärligt talat lite less på de ständiga korvfesterna som våra spel blir på det sättet så de få gånger jag själv spelar så spelar jag kvinna cirka 40-50% av tiden. Inte bara en utan två gånger från två olika personer har jag fått frågan om jag har dolda transsexuella tendenser. Båda gångerna blev jag smått mållös över en sån korkad fråga, som om de känner sig hotade av att jag spelar något annat än mitt eget kön.

Som ung och dum reflekterade jag mycket över att jag alltid spelade kvinnor, och tänkte ett par gånger "är det kanske något transsexuellt?" Jag nämnde det för en queer kompis och hon ba':

"Skulle du kunna tänka dig att spela en oattraktiv kvinna?"
"... Okej, jag är nog inte trans ändå..."

 

[Dimfrost]

Som ung och dum reflekterade jag mycket över att jag alltid spelade kvinnor, och tänkte ett par gånger "är det kanske något transsexuellt?" Jag nämnde det för en queer kompis och hon ba':

"Skulle du kunna tänka dig att spela en oattraktiv kvinna?"
"... Okej, jag är nog inte trans ändå..."

Är det verkligen en relevant fråga i sammanhanget? Jag menar, skulle du (då) spela en oattraktiv man om du spelat en manlig karaktär?

 

[Svarte Faraonen]

Är det verkligen en relevant fråga i sammanhanget? Jag menar, skulle du (då) spela en oattraktiv man om du spelat en manlig karaktär?

Min erfarenhet av Ymirs rollpersoner är att de rätt ofta är tämligen vackra. Den första jag tänker på som nog inte var det var en AW-faceless, men å andra sidan vet jag inte om vi någonsin etablerade hur hon såg ut under masken.

 

[Ymir]

Är det verkligen en relevant fråga i sammanhanget? Jag menar, skulle du (då) spela en oattraktiv man om du spelat en manlig karaktär?

inte egentligen kanske, men det var ändå bra food for thought som jag tagit med mig genom livet.

Mina rollpersoner är antingen mer eller mindre vackra, eller direkt vanställda (och måste då bära mask, att bara gå runt och vara Nosferatu-ful funkar inte). Inget mellanting. Däremot har jag först nyligen vågat spela kvinnor med kroppstyper som jag själv faktiskt tycker är attraktiva, länge spelade jag bara Hollywood-smala tjejer. När jag spelar män har jag däremot alltid spelat män jag tycker är dreamboats i någon form.

Undantaget är roboten jag spelar i Star Wars, som bara är kool men bisarr.


I min begreppsvärld finns en sällsynt subtyp av rollspelare jag kallar "nosse-spelare". Detta är den typ av spelare som har klanen Nosferatu, de fula och äckliga och patetiska, som sitt first pick i Vampire. I fantasy gillar de att spela goblins och andra typer av bespottade och ynkliga raser. Nosse-spelare är ovanliga och extremt åtråvärda, för de är nästan undantagslöst helt fantastiska rollspelare. Ibland måste man dock tygla dem så att de inte gör en alltför eländigt patetisk och äcklig rollperson. Av de 100+ rollspelare jag känner finns bara en handfull äkta nosse-spelare som jag vet om, kanske 3-4 stycken, så ovanliga är de.