Re: Kuei-jin
De två blodlinjer som presenteras i 'Wind from the East' är helt vanliga kainiter, två nya blodlinjer bara - Anda, en Gangrel-blodlinje, och Wu-Zao, en Salubri-blodlinje. Däremot finns det mycket riktigt ett helt annat vampyrsläkte bland mongolerna - de östasiatiska Kuei-jin/Wan Kuei, som inte har något med Kain att göra.
Kuei-jin (äldre form: Wan Kuei) påstår sig härstamma från Wan Xian, ett släkte av halvgudar som åtföljde mänskligheten i historiens gryning, och sedermera blev förvisade från himlen av gudarna. De har sedan dess hemsökt östasiens nätter, i evig kamp mot demonerna från Yomi, och i evigt sökande efter insikt och evig frid.
Kuei-jin, kallade 'Cathayans' i väst, blir inte omfamnade, utan är snarare Risen eller Wraiths än egentliga vampyrer, även om de uppvisar stora likheter också med kainiterna. Istället uppkommer Kuei-jin genom att deras P'o-själ (The Beast) efter döden (ofta en allt för tidig sådan) sliter sig fri från Hun-själen ('Humanity') och tvingar den nyligen avlidna att återuppstå till världen. För att detta ska inträffa krävs nästan alltid en mycket stark ångest vid dödstillfället, en okuvlig vilja att leva vidare, samt att själarna lyckas ta sig igenom fruktansvärda plågor i Yomi, de tusen helvetena. (Saker som, på vissa sätt, ger Kuei-jin större ångestpotential än vanliga Kainiter).
Kuei-jin behöver Chi-energi, något som finns i blod, men de kan också tillgodagöra sig det på andra sätt, genom att äta människokött eller, om de är tillräckligt mäktiga, ta Chi ur själva luften. Vidare saknar de de västerländska vampyrernas generationskoncept. Kuei-jin är istället bundna till världsaltets eviga cykler, och når makt genom insikt i olika filosofier som kallas Dharmor. Ju längre man nått i sin dharma desto mer är man i harmoni med världsalltet, och desto större krafter kan man tillgodoräkna sig. Det slutgiltiga målet är för de flesta att fullfölja sin dharma, och följaktligen uppnå Golconda och uppgå i Nirvana (Oblivion?). Detta är något som vissa Kuei-jin lär ha lyckats med under århundradenas lopp, och de har således ett visst hopp om att deras eviga liv förr eller senare kan nå ett slut - till skillnad från Kainiterna, vars allra äldste Kuei-jin sällan kan tävla med i fråga om livslängd (+5000 år). Däremot har Kuei-jin sannolikt ett bredare åldersgenomsnitt (= fler äldste), då de dels har undgått inkvisition och förföljelser, och dels inte begränsas av sires - hur många Kuei-jin som helst med Dharma 9, Bodhisattvas (typ Methuselah), hade teoretiskt kunnat finnas samtidigt, iochmed att det bara handlar om hur hög insikt man har lyckats uppnå.
Kuei-jin presenterades ingående i Vampire: Kindred of the East, och det finns numera en hel produktlinje kring dem. KotE är rätt och slätt Vampire i en östasiatisk tappning - goth-punken finns där fortfarande, men är uppblandad med drösvis av asiatisk mystik och filosofi och fantasy-elementen är lite fler än i vanliga Vampire. Inspirationen tycks primärt komma från östasiatisk film i alla tänkbara genrer, och liksom Vampire är det ett mycket mångbottnat och bra spel, med underbara intrigmöjligheter, en mångtusenårig historia att falla tillbaka på, och en settings som stödjer allt från demon-slashing och estet-action till mörka, cyniska storstadsthriller och tunga, ångestladdade dramer. Dock är KotE ett av de mer svårspelade spel jag sett - allt sinofilt dravel, östasiatiskt flum och de djupa filosofier karaktärerna måste följa ställer ganska höga kvar på spelarna. De flesta jag talat med som inte gillar östasien spyr på Kindred of the East.
(Kuei-jins discipliner är för övrigt det i särklass fuskigaste som finns i World of Darkness. Glöm varulvarna - Kuei-jin är Kainit-slaktarna #1, något som också märkts på sistone i San Francisco. ;-) )
- Ymir, älskar Kindred of the East
