Nightowl
Champion
Jag gillar postapokalyps, så världen måste ju ha gått under vid något tillfälle. När är egentligen inte viktigt, så vi säger att det är höjt i dunkel - tillräckligt länge sedan för att det ska vara mycket som är glömt, tillräckligt nära för att koola prylar och strukturer ska finnas kvar. (Tack, Mutant:UA)
Jag har länge haft en fix idé om en värld där det är människan som är den gamla, visa, mystiska och lite suspekta rasen. Samtidigt är det så jävla boring att spela människa från koboldsynvinkel. I mer seriösa rollspel kan man ju hävda att det är så svårt att indentifiera sig med ickemänniskor men det tycker jag inte ens i seriösa rollspel.
Så, det var den mänskliga civilisationen som gick under. Människorna var en mäktig ras av magiker, krigare och framförallt handelsmän; de behärskade en sorts portalmagi som gjorde att de kunde resa till andra planeter och dimensioner. (Tack, The Fantasy Trip, Mnoren och planeten Ciri).
Interna motsättningar utvecklade sig dock till en fruktansvärt magisk krig med alkemiska, thaumaturgiska och mystagogiska metoder. Detta ledde till att stora delar av jordytan förvandlades till ödemark, om inte öken. (Då har jag en ursäkt för dramatisk natur, eller sparsam natur, öken är rätt att rollspela i.) Det ledde också till att det där systemet med portar till andra dimensioner slutade fungera. Det ledde alltså till att vad som är en massa aliens är fast på "jorden". (Tack, Tekumel!)
I alla fall, vissa regioner klarade sig bättre än andra. Ormmännen (låter serpenter ballare än ofidier? jag är kåt på grekiska och latin till och med när jag är kobold), analytiska, rationella och disträa alkemister och tekniker, kom från ökenvärlden Hzztakaah, plågad av syrastormar och utbredd vulkanism, så de var vana. Deras kolonier blev de enda städerna som klarade sig bra, i synnerhet som ormfolkets underskattade syn på materialistiska lösningar istället för magiska blev värdefull när den magiska kunskapen förföll (thaumaturger och mystagoger blev direkta målsökta av den magiska förstörelsen, så den magin har man i princip lärt sig från böcker).
Djupfolket, de bistra fiskmännen från den mörka vattenvärlden Aotor, hade städer under vattnet där de trivdes bäst, ibland nere i djupa grottor. De undgick mycket av förstörelsen, och när det var subsistence economy som gällde fanns det mer krubb kvar i havet.
Lepidopterna, smäckra, fjärilsliknande insektoider från molnvärlden Cirrus, hade flugit in en del av sina hela molnstäder. En del störtade under kataklysmen, men andra klarade sig undan de värsta katastroferna.
Människan hade skapat stora kolonier i underjorden för att utnyttja dess resurser, och den överlevde som en separat civilisation, även om inte alla städer hade kontakt med varandra. Den magikunniga eliten blev med tiden allt mer världsfrånvänd och dekadent, medan de som faktiskt arbetade muterade till krumrygga, trollliknade varelser, morlockerna. Under det senaste decenniet har underjordsstäderna skakats av en rad uppror, då morlockerna tröttnat på att leva som slavar, och de sista magikerdynastierna har flytt till ytan.
Andra varelser kommer också från människan: barbarer är beteckningen på de människor som blev kvar på ytan och har härdats och muterats av omgivningen, medan chimärer (djurfolk) och mandragoror (växtfolk) en gång skapades som slavar och leksaker till de forntida människorna. Häxorna är en muterad version av människor med inre talanger, medan nekromaterna är intelligenta urverksrobotar som getts intelligens genom att man bundit de dödas själar i dem.
Det finns naturligtvis också en svärm med andra bortomjordingar, mutanter och hemsnickrade raser i farten, men de här kommer att få värden och bös.
Civilisationen är alltså begränsad till ett fåtal städer i balla miljöer; mellan dem är det barbarer, vildmark och ruiner. De handlar med varandra, men den gamla portalmagin funkar inte, så handeln sker med luftskepp, båtar och karavaner. Mycket av den gamla magin är bortglömd (framförallt kan man inte tillverka magiska föremål som man inte själv måste ha magisk utbildning för att använda, sånt hittar man bara i grottsystem), men alkemi, mekanik och nekromantik har utvecklats till nya höjder.
Erik
Jag har länge haft en fix idé om en värld där det är människan som är den gamla, visa, mystiska och lite suspekta rasen. Samtidigt är det så jävla boring att spela människa från koboldsynvinkel. I mer seriösa rollspel kan man ju hävda att det är så svårt att indentifiera sig med ickemänniskor men det tycker jag inte ens i seriösa rollspel.
Så, det var den mänskliga civilisationen som gick under. Människorna var en mäktig ras av magiker, krigare och framförallt handelsmän; de behärskade en sorts portalmagi som gjorde att de kunde resa till andra planeter och dimensioner. (Tack, The Fantasy Trip, Mnoren och planeten Ciri).
Interna motsättningar utvecklade sig dock till en fruktansvärt magisk krig med alkemiska, thaumaturgiska och mystagogiska metoder. Detta ledde till att stora delar av jordytan förvandlades till ödemark, om inte öken. (Då har jag en ursäkt för dramatisk natur, eller sparsam natur, öken är rätt att rollspela i.) Det ledde också till att det där systemet med portar till andra dimensioner slutade fungera. Det ledde alltså till att vad som är en massa aliens är fast på "jorden". (Tack, Tekumel!)
I alla fall, vissa regioner klarade sig bättre än andra. Ormmännen (låter serpenter ballare än ofidier? jag är kåt på grekiska och latin till och med när jag är kobold), analytiska, rationella och disträa alkemister och tekniker, kom från ökenvärlden Hzztakaah, plågad av syrastormar och utbredd vulkanism, så de var vana. Deras kolonier blev de enda städerna som klarade sig bra, i synnerhet som ormfolkets underskattade syn på materialistiska lösningar istället för magiska blev värdefull när den magiska kunskapen förföll (thaumaturger och mystagoger blev direkta målsökta av den magiska förstörelsen, så den magin har man i princip lärt sig från böcker).
Djupfolket, de bistra fiskmännen från den mörka vattenvärlden Aotor, hade städer under vattnet där de trivdes bäst, ibland nere i djupa grottor. De undgick mycket av förstörelsen, och när det var subsistence economy som gällde fanns det mer krubb kvar i havet.
Lepidopterna, smäckra, fjärilsliknande insektoider från molnvärlden Cirrus, hade flugit in en del av sina hela molnstäder. En del störtade under kataklysmen, men andra klarade sig undan de värsta katastroferna.
Människan hade skapat stora kolonier i underjorden för att utnyttja dess resurser, och den överlevde som en separat civilisation, även om inte alla städer hade kontakt med varandra. Den magikunniga eliten blev med tiden allt mer världsfrånvänd och dekadent, medan de som faktiskt arbetade muterade till krumrygga, trollliknade varelser, morlockerna. Under det senaste decenniet har underjordsstäderna skakats av en rad uppror, då morlockerna tröttnat på att leva som slavar, och de sista magikerdynastierna har flytt till ytan.
Andra varelser kommer också från människan: barbarer är beteckningen på de människor som blev kvar på ytan och har härdats och muterats av omgivningen, medan chimärer (djurfolk) och mandragoror (växtfolk) en gång skapades som slavar och leksaker till de forntida människorna. Häxorna är en muterad version av människor med inre talanger, medan nekromaterna är intelligenta urverksrobotar som getts intelligens genom att man bundit de dödas själar i dem.
Det finns naturligtvis också en svärm med andra bortomjordingar, mutanter och hemsnickrade raser i farten, men de här kommer att få värden och bös.
Civilisationen är alltså begränsad till ett fåtal städer i balla miljöer; mellan dem är det barbarer, vildmark och ruiner. De handlar med varandra, men den gamla portalmagin funkar inte, så handeln sker med luftskepp, båtar och karavaner. Mycket av den gamla magin är bortglömd (framförallt kan man inte tillverka magiska föremål som man inte själv måste ha magisk utbildning för att använda, sånt hittar man bara i grottsystem), men alkemi, mekanik och nekromantik har utvecklats till nya höjder.
Erik
Alltså, det är kimeran jag tänker på.
Jag har helt enkelt annorlunda smak än andra kobolder. Jag tycker alver, enhörningar och drakar är ganska larviga och ger en tjejbaciller.
