Khan
Kondottiär
- Joined
- 23 Apr 2014
- Messages
- 4,536
Kammarspel - en sorts scenario
I teatern är kammarspel en väldigt intim typ av spel, med bara ett fåtal roller och en enkel, icke-rörlig plats att spela på. Det enda faktiska kammarspel jag någonsin sett är Ibserns Gengångare, som utspelar sig i ett hus, med bara fem roller över huvudtaget. Men det var tillräckligt för att redan i ungdomen fundera på om det går att skriva rollspel på det sättet.
Kammarspel, som jag använder termen i rollspel, är scenarion som handlar om RP i så hög grad som möjligt, där så gott som all handling utspelar sig på en liten plats. Oftast ett hus, en pytteliten ö, eller liknande.
Kammarspel har så gott som alla pilar inåt, där RP förutsätts hamna i konflikt med varandra. Även om själva plåtten handlar kan handla om något annat (bygga ett hus, någon som ska begravas, etc) är det bara ett verktyg för att starta storyn, som handlar om att upptäcka vilka RP egentligen är och hur långt de är beredda att gå för att få sin vilja och/eller ambition igenom. Karaktärsdrivet i så stor grad det går.
Exempel
Det bästa exemplet jag sett är äventyret En Byråkrats Bortgång till Noir där RP är inlåsta på Arkivministeriet och letar efter en försvunnen akt med hemliga dokument. Alla tror att någon annan av RP är skyldig, med resultatet att paranoia och PvP var vad som blev spelet för oss. Riktigt kul.
Jag har aldrig spelat Montsegur 1244, men har ett hum om att det rör sig i lite samma genre.
Vem gillar det?
Det är en spelstil som passar bra för konventsscenarion och engångsspel, men passar inte alla. Framför allt funkar det bra för de som vill berätta en ball historia, och sämre för de som vill "vinna äventyret". Mer drama än äventyr, kan man säga.
***
P.S. Lite annorlunda version av detta postades tidigare på FB, men tänkte det passade här också.
I teatern är kammarspel en väldigt intim typ av spel, med bara ett fåtal roller och en enkel, icke-rörlig plats att spela på. Det enda faktiska kammarspel jag någonsin sett är Ibserns Gengångare, som utspelar sig i ett hus, med bara fem roller över huvudtaget. Men det var tillräckligt för att redan i ungdomen fundera på om det går att skriva rollspel på det sättet.
Kammarspel, som jag använder termen i rollspel, är scenarion som handlar om RP i så hög grad som möjligt, där så gott som all handling utspelar sig på en liten plats. Oftast ett hus, en pytteliten ö, eller liknande.
Kammarspel har så gott som alla pilar inåt, där RP förutsätts hamna i konflikt med varandra. Även om själva plåtten handlar kan handla om något annat (bygga ett hus, någon som ska begravas, etc) är det bara ett verktyg för att starta storyn, som handlar om att upptäcka vilka RP egentligen är och hur långt de är beredda att gå för att få sin vilja och/eller ambition igenom. Karaktärsdrivet i så stor grad det går.
Exempel
Det bästa exemplet jag sett är äventyret En Byråkrats Bortgång till Noir där RP är inlåsta på Arkivministeriet och letar efter en försvunnen akt med hemliga dokument. Alla tror att någon annan av RP är skyldig, med resultatet att paranoia och PvP var vad som blev spelet för oss. Riktigt kul.
Jag har aldrig spelat Montsegur 1244, men har ett hum om att det rör sig i lite samma genre.
Vem gillar det?
Det är en spelstil som passar bra för konventsscenarion och engångsspel, men passar inte alla. Framför allt funkar det bra för de som vill berätta en ball historia, och sämre för de som vill "vinna äventyret". Mer drama än äventyr, kan man säga.
***
P.S. Lite annorlunda version av detta postades tidigare på FB, men tänkte det passade här också.