Nekromanti Kanon i stället för beskrivning?

[Simon]

Nu kan man tycka att det här funkar lika bra med uppslagsverk, men det finns gott om forskning som visar att så är det inte. Uppslagsverksläsning, i de allra flestas fall, är av en annan art som inte har samma krav på medskapande. De egna föreställningarna behövs inte i läsningen på samma vis, och därför kommer de heller inte i nya relationer så att Wirkung kan uppstå -- åtminstone inte i alls samma utsträckning.

Till detta kommer frågan om inlevelse. Den typ av "läsarmedverkan" som jag tror är överförbar på rollspel kräver inlevelse.

Just det, exakt! Och att inlevelsen (förhoppningsvis) uppstår vid spel är ju en sak, men det luriga är ju att åstadkomma detta vid läsningen av speltexten. Krävs det intradiegetiska texter, som i Oktoberlandet, och i så fall skjuter jag mig i foten med min modell här? Min plan, eller min förhoppning, är att läsaren ska möta beskrivningen av kanonberättelserna och känna: "wow, fan det här hade jag velat att det var vi som spelade!". Och sen rusar iväg och bygger rollpersoner och pilotinnehåll tillsammans med spelgruppen.

Jag undrade först om det var intradiegetiskt, eller "in-game"-, material som var grejen, men nu när jag tänker på det så tror jag inte att det är så. Jag tror snarare att det handlar om att det finns en berättelse att följa i materialet, att det finns ett "hur ska det gå?"-inslag i läsandet, som är avgörande för ett mått av inlevelse. Det är ju det som är licensspels styrka! Inte att filmerna eller böckerna de baseras på innehåller en massa fakta om en rik och detaljerad värld, utan för att man som spelare har en feeling för världen och för platser, fraktioner och andra inslag däri och att den upplevelsen av världen man har fått är en trampolinstuds när man ska skapa sitt eget storyuppläg i form av rollpersoner och kampanjidé.

Och en kanon som använder skönlitterära stilmedel har en lång, lång rad verktyg för det här.

Vad tänker du på här?

Men framför allt behöver det talas om. Det borde vara naturligt när ett nytt spel kom att relatera det till saker som har betydelse för oss som människor också utanför spellokalen.

Menar du här att du vill se en sådan diskussion i själva spelet, att författaren kommenterar spelets relation till vår verklighet, eller menar du att texten outtalat ska ha den effekten att läsaren gör sådana reflektioner? Eller är det mer i recensionssammanhang du tänker, och typ i författarintervjuer och i forumsdiskussioner och så?