I min spelgrupp brukar sådana höga skadevärden inte förekomma i större utsträckning. Det skulle i så fall vara en motståndare, dvs en spelledarperson, som för det första är extremt stark, och för det andra använder ett överdimensionerat vapen, alternativt en ohyggligt skicklig vapenmästare som använder vapen som gör stor skada.
I regel dock så brukar mina spelares rollpersoner ha en skadeverkan på runt H/K/S+Ob3T6. Vissa har vapen som gör mer skada, andra vapen som gör mindre. Medel brukar dock ligga runt Ob4T6+2. Sen tillkommer eventuella stridskonster.
Än så länge har ingen av mina spelares rollpersoner gjort mer i skada än Ob6T6 (normal skada, +Ob1T6 om kraftfullt) och det var en spelar som verkligen gick in för att göra en rollperson som gjorde mycket skada. Grundskada 1T6+2, Melorsvärd i kvalitetsstål och cirefalisk fäktteknik.
Det som var jobbigt var at jag var tvungen att anpassa fienderna efter den här rollpersonen, medan de andra rollpersonerna kanske gjorde Ob3T6+2 eller nått i skada, samt kanske inte var lika krigiskt bevandrade och således inte lika troliga att överleva i strid. Denna karaktär kasserades dock för ett tag sen då både jag och spelaren insåg att det skulle bli roligare med en lägre nivå på striderna.
Grundregeln för skador, vapen, rustningar och skicklighet med vapen är dock att spelarna bör vara jämnstarka, inte nödvändigtvis i just vapenfärdigheter eller stridskonster, men i alla fall i möjligheter att överleva strider. Om alla rollpersonerna är hjälteriddare, ärkemagiker och vapenmästare är det inga problem, låt dem göra skyhögt i skada, men låt deras motståndare göra det också, ge motståndarna massa underhuggare dom bussar på rollpersonerna, och låt dem lägga sig i bakhåll för rollpersonerna. Det hela handlar om balans. Jag föredrar dock en nivå någonstans mitt emellan grisodling och episk hjältesaga.
Hoppas det är svar på frågan.