Nekromanti Karaktärer som dött "meningslöst"?

Caspen

Veteran
Joined
3 Mar 2015
Messages
14
Vet inte vad som skulle kunna räknas som spoiler men spelar du Mutant År Noll och inte har träffat på magtorsk än så skulle du kunna sluta läsa nu om du hellre vill upptäcka det i spelet. :)

Det här har jagat mig i flera veckor nu. Jag tror att min karaktär är döende och det är egentligen inte meningen att jag ska vet om det men nu vet jag och jag kan inte sluta tänka på det. Min sambo är GM och han hade en massa flikar kvar uppe på laptoppen efter att vi hade haft en spelomgång. Jag skulle lyckligt ovetande använda den till något annat än rollspel dagen efter och där var Word dokumentet när jag slog upp datorn. Jag såg det bara snabbt innan jag minimerade fliken men hann se min karaktärs namn tillsammans med namnet magtorsk, hon har blivit smittad med magtorsk. Efter det kan man lix inte oveta det. Jag har inte berättat för någon att jag vet, inte ens min sambo men nu ventilerar jag lite här. Det kanske känns bättre än att hålla det för sig själv :p

Min spelgrupps närmaste erfarenhet med magtorsk är den stackars mutanten Poters öde. Han följde med oss ut på en Zonvandring. Den andra natten började han klaga över en hunger, åt all sin mat. Han gick till och med så långt att han under natten stal mat från oss andra vilket vi upptäckte tidigt nästa morgonen när han högljutt började jämra sig om magsmärtor. Vi skällde på honom innan vi insåg att något var allvarligt fel. Plötsligt föll han ned till marken och hans mage exploderade, ut forsade handflatestora silvriga yngel som hastigt slingrade sig iväg ut över marken och in i skrymslen. Poter dog där och då. Ibland dör andra mutanter i Arken av magtorsk, men vi hör bara om det. Vi har aldrig brytt oss om att leta reda på källan för att få stopp på det. Eller ja, jag har brytt mig och försökt få de andra intresserade men de har inte nappat. Och nu sitter jag här, har antagligen magtorsk och väntar med förfäran över den där första gången hon kommer känna en plötslig bottenlös hunger.

I och med att jag inte ska veta att min karaktär har magtorsk vill jag inte leta reda på någon information om det heller. Jag vet inte hur dödligt det är. Naturen måste få ha sin gång, det är så jag försöker tänka i alla fall! Jag kommer inte rota djupare i det men jag har hunnit tänka så mycket de senaste veckorna. Jag vill helst inte dö så här.

Man vill väl att ens karaktärs död ska vara meningsfull? Kommer jag bara vänta på att explodera nu? Jag brukar spela ganska ”vårdslöst” när jag spelar för man vill ju röra om i grytan, man vill ju vara någon. Jag har inget emot att dö om jag gör det meningsfullt, om jag kan offra mig för en annan eller för en god sak. Att dö av att yngel äter sig ut ur magen känns så himla hemskt och man känner sig så hjälplös. Jag har spelat henne nu mer än ett år. Hon har blivit så himla ”levande” med drömmar, känslor, vänner och fiender. Hon har så mycket kvar att göra. Hon har precis hört om Rostborgen och hon har fortfarande inte hittat Eden. Vem ska skydda Birter om inte hon finns kvar?

Kan slå vad om att det finns gott om rollspelskaraktärer där ute som dött meningslöst men tror det blir extra laddat när man spelat med en karaktär länge. Om det är någon som sitter inne med en bra story om en "antiklimax död" så dela gärna med er så kanske jag kan finna en mening i det som händer ;)
 

Twooshort

Veteran
Joined
31 Oct 2002
Messages
82
Location
Stockholm, typ
Jag har upplevt både bra och mindre bra "meningslösa dödsfall" bland mina roller. Med ett framträdande undantag så har jag gillat alla mina dödsfall hur meningslösa de än har varit (eftersom jag lärt mig att älska att skapa nya roller).

Vi kan först ta undantaget, min favoritmagiker som blev överfallen av banditer med armborst mitt i natten. Detta var rollen som överlevt att trampas på av en drake (när jag nästan började gråta när han skulle ta farväl av livet) och som jag då hade spelat i hundratals timmar. Rollerna hade kommit över alldeles för mycket pengar och några inbrottstjuvar tog sig in på värdshuset genom fönstret och innan min magiker hann demolera både dem och halva värdshuset så satte de tre skäktor i bröstet på honom, vilket var game over. Därefter drevs de till flykt av de andra rollerna. Det kändes mycket surt men å andra sidan har jag därefter kunnat säga "det var i alla fall inga banditer med armborst den här gången" varje gång en roll har dött på något snopet vis.
(Fotnot: peppra ovanstående beskrivningar om banditer, armborst och överfall mitt i natten med fritt val av svordomar.)

Men sedan dess har jag haft roller som har dött massor av oväntade saker som att:
...mötas av två hagelgevärsmynningar i ögonhöjd när han försökt dra ut en till synes obeväpnad förare ur sitt fordon.
...bli slagen i ansiktet med en träskål där tärningarna verkligen ville mig illa til den grad att träffen blev direkt dödlig (oddsen för det var ca 1 på 10000).
...träffas i huvudet av en krypskytt omedelbart efter ett mindre bra tärningslag för att smyga.
...bli sönderriven av en jättegrip i dess dödsryckningar efter att ha fått mitt svärd genom halsen.
...snubblat i en brant backe och sett på när tärningarna beslöt sig för att jag tillfogades kritiska skador ungefär en halvtimme efter att min nya roll introducerades.
...grovt missbedömma vad för slags äventyr min roll befinn sig i, eller överskatta min rolls betydelse för berättelsen (har skett oräkneliga gånger).
...dö för att statuera ett exempel till de andra spelarna om äventyrets dödlighet. (Min personliga favorit, om jag tycker att det är för mycket sång och solsken in en gritty krisgmiljö så slutar det ofta med att jag offrar min roll för att de andra rollerna ska kunna ta sig ur en situation där jag egentligen inte hade behövt att dö.)

Jag erkänner att de flesta exempel där är att mina roller dog på grund av öppna tärningsslag och extrema resultat, men det är sådant som händer. En annan spelares roll drabbades av trippla hjärnskakningar, interna blödningar och omedelbar ond bråd död efter att ha fått en "skärp dig för fan"-käftsmäll av en tredje spelare en gång när vi spelade Neotech. Vi spelade inte så mycket Neotech sedan dess, förutom när vi känner att vi vill köra en till match mot tärningsgudarna.

Just ja, jag var även delaktig i ett ganska onödigt dödsfall en gång när SL tolkade det som att jag slog undan en inkommande granat så att den flög åt exakt samma håll som en annan spelares roll försökte fly. Det slutade dåligt för den andra rollen.
 

.113

Swashbuckler
Joined
8 Feb 2012
Messages
2,660
Location
norrlänning
Tja, vi körde något egen-gjort rollis av en kompis, där jag spelade en lord son som råkat(det var iaf inte planerat från början.. men ja, det var jag, hans blodiga kropp och en blodig dolk i min hand ensamma i ett rum tillslut.. Råkade är kanske att ta i..) döda sin far och flydde för att sedan börja bygga en arme. Jag samlade ihop en större grupp, tränade dem, utrustade dem, skaffade nyckelpersoner (bland annat en gammal kapten som var enarmad men väldigt bra på träna upp soldater) osv. Fixade vänner högt upp i adeln, vänner som skyddade mig bland annat mot min övriga familj som inte var helt glad på mig. Fixade fiender, vi stötte på en lönnmördar kult som jag tydligen, minns inte hur (de höll till i en stad iaf, ägde hela staden typ) gjorde förbannade så de skickade 6 lönnmördare mot mig mitt i natten. Jag vaknade av ett ljud, slet ett svärd och stack det genom tältet rakt i magen på en av dem, slet mitt andra svärd och rullade ut. Spöade sen på dem i enbart kalsonger. (och svärd.). Systemet var med exploderande tärningar och det flöt på rätt bra. Dagen därpå gick jag till staden med en säck, slängde fram den till personen som mötte mig (en utsänd av de där lönnmördarna), han kollade där i.. såg 6 huvuden. Kort därefter såg vi någon hängas från stadsporten, det var han som jag "gjort arg" som fick sitt straff för att han gjorde mig arg/misslyckades mörda mig..

Vi blir indragna i något mystiskt krig. Massor med lorder mot massa andra lorder, samtidigt som hemska saker börjar hända här och där.. Vi intar en stad. Vi drar vidare, mot nästa. Det blir ett anfall på natten. Mystiska svartklädda män + någon sorts trolldemon. Jag slänger mig på trolldemonen, den hugger, jag parerar, hugger tillbaka, skär av delar på den hit och dit men den verkar nästan omöjlig döda. Vid det här laget är jag faktiskt rätt bra också. Vi ska sluta för kvällen för det börjar bli sent, jag envisas med att vi ska köra klar striden iaf..

Jag dödar trolldemonen, klyver halsen på den. Sen hugger någon mig i benet bakifrån. Till saken hör att just då använde min kompis och SL en app på telefonen som rollade tärningarna. Han råkade dessutom ha ljudet på. Kombinationen med exploderande tärningar blev ungefär rassel. Rassel, rassel. Rassel, rassel. Rassel, rassel. Det fortsatte så ett tag. Samtidigt som rasslandet ökande så sjönk min glada min jag fått efter att äntligen lyckats döda de där monstret. Tillslut slutar det. Helt tyst runt bordet. Alla inser ju att det där var ett dödande hugg.

Game over. Kampanjen över. Ledde dock till en viss förändring av systemet sen ;)
 

Twooshort

Veteran
Joined
31 Oct 2002
Messages
82
Location
Stockholm, typ
Caspen;n87991 said:
Ibland dör andra mutanter i Arken av magtorsk, men vi hör bara om det. Vi har aldrig brytt oss om att leta reda på källan för att få stopp på det. Eller ja, jag har brytt mig och försökt få de andra intresserade men de har inte nappat. [...]
I och med att jag inte ska veta att min karaktär har magtorsk vill jag inte leta reda på någon information om det heller.[...]
Jag har inget emot att dö om jag gör det meningsfullt, om jag kan offra mig för en annan eller för en god sak.
Jag tycker förresten att det här låter som en fantastisk berättelse om hur den enda som faktiskt bryr sig och som försökt leta efter ett botemedel är den som ironiskt nog blir sjuk. Ni har ju sett hur det gick för de andra stackarna. Nu när det drabbar en av er, en av de andra rollernas näraste vänner som hjälpt dem genom vått och torrt, så har ni ett väldigt stort incitament för att försöka hitta ett botemedel (eller experimentera med nödkirurgi för att operera ut eventuellt masksamlingar vid första tecken på okontrollerbar hunger om ni blir riktigt desperata).

Jag skulle nog krypa till korset och erkänna för SL att jag råkat se en anteckning om det, men att jag gärna spelar ut det hela om SL i alla fall kan låta mig få en huvudrollsförsäkring mot att inte omedelbart drabbas av ond bråd död utan snarare gå runt med avdrag för hunger och magsmärtor en längre stund. Det vil säga fråga SL om han kan tänka sig låta förloppet dra ut på tiden så att spelarna hinner inse att något är fel och framförallt för att ge de andra rollerna en ärlig chans att hjälpa till att rädda din rolls liv.
 

Caspen

Veteran
Joined
3 Mar 2015
Messages
14
Twooshort;n88003 said:
Jag har upplevt både bra och mindre bra "meningslösa dödsfall" bland mina roller. Med ett framträdande undantag så har jag gillat alla mina dödsfall hur meningslösa de än har varit (eftersom jag lärt mig att älska att skapa nya roller).

Vi kan först ta undantaget, min favoritmagiker som blev överfallen av banditer med armborst mitt i natten. Detta var rollen som överlevt att trampas på av en drake (när jag nästan började gråta när han skulle ta farväl av livet) och som jag då hade spelat i hundratals timmar. Rollerna hade kommit över alldeles för mycket pengar och några inbrottstjuvar tog sig in på värdshuset genom fönstret och innan min magiker hann demolera både dem och halva värdshuset så satte de tre skäktor i bröstet på honom, vilket var game over. Därefter drevs de till flykt av de andra rollerna.
Åh jag läste om din magiker i en annan tråd och det lät väldigt sorgligt! Det lät så snopet, när man precis tror att man klarat sig från en DRAKE och så händer något sånt.

Jag har kommit fram till att mitt största problem är nog att jag inte är van att dö. Mina karaktärer håller ut till slutet, de är som kackerlackor. De jag brukar spela med blir galna ibland på hur mycket tur jag har med tärningarna. Jag tror bara att jag behöver acceptera det som håller på att hända. Har ändå haft det på känn att det borde vara dags för en av mina karaktärer att dö nu snart. Tiden är mogen. Anledningen till att jag fegar ur så himla mycket är nog bara att det känns verkligen som att jag håller på att skiljas från en kär vän. Men ska försöka se på det som att jag ska skapa historia med en ny rolig filur.

Hurt som helst, tack för alla dina exempel på dödfall! Man borde ha en bok där man skriver ned alla som dött. Det blir så många bra historier.

Twooshort;n88003 said:
En annan spelares roll drabbades av trippla hjärnskakningar, interna blödningar och omedelbar ond bråd död efter att ha fått en "skärp dig för fan"-käftsmäll av en tredje spelare en gång när vi spelade Neotech. Vi spelade inte så mycket Neotech sedan dess, förutom när vi känner att vi vill köra en till match mot tärningsgudarna.

Just ja, jag var även delaktig i ett ganska onödigt dödsfall en gång när SL tolkade det som att jag slog undan en inkommande granat så att den flög åt exakt samma håll som en annan spelares roll försökte fly. Det slutade dåligt för den andra rollen.
Haha såna där dödsfall är inte okej! Jag hade skrattat så himla mycket om jag dött av granaten :D
 

Caspen

Veteran
Joined
3 Mar 2015
Messages
14
Twooshort;n88021 said:
Jag tycker förresten att det här låter som en fantastisk berättelse om hur den enda som faktiskt bryr sig och som försökt leta efter ett botemedel är den som ironiskt nog blir sjuk. Ni har ju sett hur det gick för de andra stackarna. Nu när det drabbar en av er, en av de andra rollernas näraste vänner som hjälpt dem genom vått och torrt, så har ni ett väldigt stort incitament för att försöka hitta ett botemedel (eller experimentera med nödkirurgi för att operera ut eventuellt masksamlingar vid första tecken på okontrollerbar hunger om ni blir riktigt desperata).

Jag skulle nog krypa till korset och erkänna för SL att jag råkat se en anteckning om det, men att jag gärna spelar ut det hela om SL i alla fall kan låta mig få en huvudrollsförsäkring mot att inte omedelbart drabbas av ond bråd död utan snarare gå runt med avdrag för hunger och magsmärtor en längre stund. Det vil säga fråga SL om han kan tänka sig låta förloppet dra ut på tiden så att spelarna hinner inse att något är fel och framförallt för att ge de andra rollerna en ärlig chans att hjälpa till att rädda din rolls liv.
Haha jaa men det är typ mitt enda hopp! Att de andra ska börja bry sig nu om jag dör. Det kanske blir arvet jag lämnar efter mig, ett slut på magtorsken.

Får se hur jag gör med det där "korset" ;) Jag vill inte känna att jag sabbar hans ess i rockärmen eller vad man nu ska säga. Han är säkert så himla nöjd över att han har mig i en svår situation nu för en gång skull. Och jag tror inte jag kommer dö omedelbart Tror jag har några timmar på mig efter att jag känner hungern. Så jag har lite av en chans hoppas jag.
 

Caspen

Veteran
Joined
3 Mar 2015
Messages
14
.113;n88018 said:
[...]Vi ska sluta för kvällen för det börjar bli sent, jag envisas med att vi ska köra klar striden iaf..
Jag lider med dig! Det är ju nästan så att man indirekt orsakat sin egen död när nått sånt där händer :D

Så himla antiklimax på en cool strid dessutom. Man hade nog kunnat leva med det lättare om det var trolldemonen som dödad en.
 

Limpovicz

Veteran
Joined
23 Apr 2015
Messages
6
Jag spelade ett rollspel ganska nyligen där en spelare gnällde över att resterande RP bar med sig hjälmar istället för att använda de 2kg till att bära med sig extra ammunition. han blev krittad i huvudet av standardfiende i ett oviktigt encounter halvvägs igenom sessionen och tvärdog.
på ett sätt var det inte helt meningslöst, han visade ju gruppen varför man absolut bär hjälm i strid.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,224
Det finns inga karaktärer som dör meningslöst. Det finns karaktärer som dör som fegisar, det finns karaktärer som dör med brutna ben efter att ha ramlat ner i ett hål, det finns karaktärer som dör från slumpade lyckträffar från goblins, det finns karaktärer som gruppens tjuv skär halsen av mitt i natten och det finns karaktärer som dör av sjukdomar genom att bokstavligt talat skita sig själv till döds.

Inget av det är meningslöst. Alla de sakerna sätter tonen för världen. Och det är en ton där den sanna dommaren är välsignad eller man rullar runt i en grop av nihilism. Och är,det inte vad vi alla vill ha? :)

Så här är mitt tips. Suck it up och dö. Det är fantastiskt att dö och verkligen få det att se smärtsamt, oundvikligt och förudmjukande ut. Vad skrämmer de andra spelarna mer? :D Var en av killarna som dör bara för att visa krigets fasor i en krigsfilm.
 

Kraetyz

Omöjlig att ha att göra med
Joined
13 Feb 2014
Messages
356
Location
Kanada
God45;n88223 said:
Det finns inga karaktärer som dör meningslöst. Det finns karaktärer som dör som fegisar, det finns karaktärer som dör med brutna ben efter att ha ramlat ner i ett hål, det finns karaktärer som dör från slumpade lyckträffar från goblins, det finns karaktärer som gruppens tjuv skär halsen av mitt i natten och det finns karaktärer som dör av sjukdomar genom att bokstavligt talat skita sig själv till döds.

Inget av det är meningslöst. Alla de sakerna sätter tonen för världen. Och det är en ton där den sanna dommaren är välsignad eller man rullar runt i en grop av nihilism. Och är,det inte vad vi alla vill ha? :)
Fast det beror ju på vilken spelstil man har eller eftersöker.

Ontopic: Personligen har jag inte haft tillräckligt med karaktärer för att kunna lägga till något i diskussionen. Min enda karaktär blev avrättad, tillsammans med hela partyt, på grund av vår extrema girighet. Fast egentligen skyller jag på riddaren.
 

IcarusDream

Anti-populist
Joined
9 Jan 2007
Messages
1,043
Location
Carapalea
Jag försöker alltid när jag är SL göra så att varje död, oavsett om den är meningslös eller meningsfull, att bidra till berättelsen.. Om den stora hjälten dör, gör det till en tragedi (Tänk GRRM-style). Jag var med i ett tillfälle när gruppens ledare (en adelsdam) råkade bli dödad i en slumpstrid. Det blev bråk mellan soldater i ett läger, hon gick för att sära på dem och fick ett spjut i hjärtat första rundan. Det blev bra story, då det drev karaktärerna vidare.

Dock har jag problemet just nu med en spelare som verkligen bara dör meningslöst hela, HELA, tiden, i alla rollspel. Han (off) verkar ha extremt svårt att fatta konsekvenser. Vi har spelat Symbaroum och 13th Age sedan nyår och han dör med en karaktär varannat spelmöte i snitt, oavsett system. Att han dör så ofta har blivit ett running gag i spelgruppen.

Hur dör han? Jo, oavsett karaktär, oavsett situation så är han alltid besatt av att vara först in/fram överallt. Han bokstavligt talat springer in i alla rum, alla skogar, alla hus, för att hitta loot. Så han springer in i alla fällor, alla monster, ramlar ner i alla brunnar, hela tiden. Han besatthet av att alltid jaga loot, oavsett spel och system har också resulterat i att han konstant gnäller över att han tycker det är orättvist att han inte får köpa kattungar (som är billigare än matransoner) istället för vanliga matransoner, för att de är billigare. Han hade också en karaktär som dog av förgiftad/rutten mat han tjatade till sig att få köpa billigare. (Spelaren resonerade att om han slog lågt på alla skadeslag han var tvungen att göra så skulle han överleva). Detta gjorde han inte så han kom till nästa äventyr halvdöd och dog kort senare.

Han har dött så pass ofta att spelgrupperna han är med i tycker att döden verkligen bara blivit ett skämt, det finns ingen substans i det längre.

*rant over*
 

Jocke

Bäst i rollspel
Joined
19 May 2000
Messages
4,098
Location
Sthlm
Jag har tjatat om det här förut, men jag tycker att det värsta är att dö snabbt och utan förvarning under konventsäventyr där det inte finns möjlighet att göra en ny rollperson.

Jag har tagit ledigt från familjen, betalt för resa, boende och antagligen för att spela själva äventyret också.
Jag har dessutom valt att göra det för att spendera tid med mina vänner, vilket vi inte har hur mycket som helst av längre.
OM du tänker döda min rollperson en halvtimme in i ett femtimmarspass, signalera det innan och ge mig en väg ut.
Det värsta var när jag gick ut ut ett tält. Och dog.
Jag fick inte veta vad som hände, inte ens att jag var död meddelades mig. Jag fick sitta tyst och titta på när mina vänner spelade rollspel, i tre timmar.
Första timmen trodde jag att spelet skulle växla till mig efter en stund. Andra timmen ritade jag, ungefär som ett barn som väntar på något. Tredje timmen räknade jag mina andetag.
 

.113

Swashbuckler
Joined
8 Feb 2012
Messages
2,660
Location
norrlänning
Angående konvent och Jocke, det låter ju bara otrevligt faktiskt.. Jag har aldrig varit på ett konvent och om det där hände mig så skulle jag nog aldrig åka igen, eller åtminstone vara väldigt tveksam.

Till IcarusDream: Det GÅR ju helt enkelt säga så att, även om det är jobbigt, "Du får inte vara med om du kör så här eftersom det förstör just nu för hela gruppen. Allt handlar om dig och det du gör istället för allt arbete jag lagt ner på spelet och alla spelarna på sina karaktärer. Hela känslan för allt försvinner.
Du får vara med om du skärper till dig och slutar rusa in i allt. " typ.
 

IcarusDream

Anti-populist
Joined
9 Jan 2007
Messages
1,043
Location
Carapalea
.113;n88847 said:
Angående konvent och Jocke, det låter ju bara otrevligt faktiskt.. Jag har aldrig varit på ett konvent och om det där hände mig så skulle jag nog aldrig åka igen, eller åtminstone vara väldigt tveksam.

Till IcarusDream: Det GÅR ju helt enkelt säga så att, även om det är jobbigt, "Du får inte vara med om du kör så här eftersom det förstör just nu för hela gruppen. Allt handlar om dig och det du gör istället för allt arbete jag lagt ner på spelet och alla spelarna på sina karaktärer. Hela känslan för allt försvinner.
Du får vara med om du skärper till dig och slutar rusa in i allt. " typ.

Jo, jag ska ta upp det mer honom. Har även lite andra saker som jag tagit upp med honom innan, såsom brist på förmåga att passa tider, men det är OT. Jag ville mest ventilera lite :p
 

Fridigern

Swordsman
Joined
23 Sep 2014
Messages
404
Min rollperson i Mutant blev uppäten av radioaktiva spindlar. Jag blev nästan gråtfärdig, han var så bra. Och så god. Hade dragit Magnetism, Rötätare och Hyperreflexer och fått en mystisk medicin som gav mig tillbaka alla mina grundegenskaper. Fan vad grym han var. Nästa gubbe fick bli hans bäste vän, som var exakt likadan fast med annan frisyr. Och sämre.

Får dock hålla med God45, man måste dö då och då för att hålla stämningen uppe.
 

.113

Swashbuckler
Joined
8 Feb 2012
Messages
2,660
Location
norrlänning
Fridigern;n88963 said:
Min rollperson i Mutant blev uppäten av radioaktiva spindlar. Jag blev nästan gråtfärdig, han var så bra. Och så god.
Måste bara... Uppäten av spindlar.. Han var så bra och så GOD! :) Spindlarna tyckte säkert han va jättemumsig ;)

Senaste två gångerna jag körde mutant så dog jag med ena gubben pga att jag smög på en stridsrobot, hoppade fram och smällde in näven i bröstkorgen på den. Den såg väldigt mänsklig ut, men när det Klonkade till väldigt högt så (jag hade en cybernetisk arm) förstod jag ju vad det var. Sen gick det ganska fort.

Den andra blev avskjuten benet med sitt eget hagelgevär. Vi räddade en kille från raiders och jag litade inte på honom för 5 öre någonsin, höll alltid koll på han hela tiden. Tills ett svagt ögonblick då vi blev överfallna och jag slängde geväret till han och tog min pistol och han sköt mig i benet. Lita aldrig på någon i mutant. ;)
 

Dr. Acula

Veteran
Joined
19 Mar 2002
Messages
176
Vi körde Drakar och Demoner back in the days. Vår grupp hade hamnat i ett grottsystem och där träffat på en ledsen drakunge som ville hitta sin mamma. Vi tänkte att det kan ju bara vara bra att ha en drake som står i skuld till oss så vi tog med den. Efter lite letande hittar vi mamma Drake som blir glad och tacksam och erbjuder oss att välja något från hennes skatter i grottan.
På den mjuka magen har hon fäst en massa skatter som en skyddande rustning. En RP får syn på ett magiskt vapen på hennes mage och vill ha det.
Hon blir misstänksam och undrar om vi försöker skapa en blotta i hennes skydd. Innan vi hinner svara har hon bränt upp RPn som frågade med en välriktad eldkvast. Efter det undrar hon om vi övriga ville ha något. Vi tackade för oss och sprang därifrån.
 

Ulfgeir

Swashbuckler
Joined
6 Feb 2001
Messages
3,244
Location
Borås, Sverige
Vi körde drakar och Demoner Expert, och jag råkade ut för en neslig död på en av mina karaktärer. Karaktären var en kvinnlig alv som var jägare. Jag hade gått hem för att käka och skulle komma tillbaks senare under kvällen. Gruppen hittade en magisk spegel med text på alviska, vilket jag var den ende som kunde läsa. De tyckte det var en bra idé att jag skulle läsa det, vilket medförde att besvärjelsen syn utlöste med fördubblad effektgrad varje runda utan någon chans att avbryta den, inte ens genom att offra hjältepoäng. Så jag dog.... :(
 
Top