Nekromanti Karaktärsutveckling med fantasin

Ackerfors

Alas, your rapids!
Joined
21 Jan 2001
Messages
7,475
Jag har en liten alvmagiker, eler jag ska börja såhär; Jag tycker inte DnD är något värst speciellt som rollspel men ändå är det det roligaste just nu. Varför? Jo, för att vi ger våra rollpersoner personligheter. Inte med hjälp av miljoner utav tabeller som i Eon eller så, utan mer under spelets gång. Nu tillbaka till alven. Från början var han en kaxig overkiller som sprang runt och dödade allt. Sök på Kill-tjuven ifall ni vill läsa en tråd om honom. Sedan blev han mer och mer tillbakadragen och paranoid och allting nådde sin topp efter att han blivit ihjälslagen av Zombies och sedan återupväckt. Det gjorde honom äckligt paranoid och pessimistisk. Så fort de mötte någon fiende kläckte han kommentaren "Vi är döda, vi är alla döda." Det blev som en kultmening och användes alltför ofta för den stackars alvens sinne så han blev mer tyst än någonsin. Trots hans riktigt bra stats, så är han en riktig fegis. (Slog som en gud när jag slog statsen)

Så, nu vill jag höra hur ni utvecklat personlighet och spelstil med era rollpersoner.
 

Jaak

Warrior
Joined
17 Aug 2001
Messages
281
Location
sthlm
Anoó

innan du slutar att läsa så måste jag bara säga att historien inte är lika tråki som den verkar...../images/icons/wink.gif

ömm.... min förra karaktär kan jag ju börja prata om Anoo var hans namn och jag spela han ända från level 1 till otroliga level 21 på under ett år iaf... Anoo var och är troligen fortfarande en stor magiker... i början låg han därför och surfade på exp vågen från de stora krigarnas slakter, höll sig mest i bakgrunden.... men efter någon månads spelande (i realtid) hade han kastat sitt första eldklot (eller hur amn nu översätter fireball till svenska) i och med detta var det helt plötsligt han som dräpte monstrena räddade teamet.... hans ego seg otroligt lika så mitt eget som spelare... steg gjorde också hans makt, kraft och girighet...tills en dag då hans girighet höll på att bli hans undergång .... under dagen hade han och hans närmste kompis i gruppen dödat om jag inte minns fel ett par frostworms och var ganska nöjda med sig själva... de tog skydd från kylan i stora gångar under isen... det dröjde inte länge innan grottornas invånare hittade kämparna...... invånarna var ett par otäcka imps och dessa satt nu och lekte med en kort lek (deck of many things tror jag den heter) iaf de förklara reglerna och fråga om jag inte ville dra några kort... jag hade redan dragit kort ur en annan deck of many things och visste på ett ungefär vad den gjorde... men giriga som vi var beslöt vi oss för att dra några kort jag kommer inte ihåg hur många men fler än 3 tror jag iaf så var detta ett stort misstag eftersom blad annat att jag ägde försvann *snyft* min kompis kom dock undan lindrigt han dog bara.... jaja men det dröjde inte länge Anoo va på benen igen girigare än aldrig förr nu skulle han ju ha tillbaks sina saker också denna gång sluta det med en "snäll" gammal man gav honom en "magisk krona".... det han egentligen gjorde var att göra sig av med en mycket otrevlig krona, myrkuls (lär mej aldrig stava) krona, för dej som inte vet är myrkul en gammal otrevlig gud vilen nu bor i en krona..... iaf så blev jag ond och här slutar på historien..............
 

Ackerfors

Alas, your rapids!
Joined
21 Jan 2001
Messages
7,475
Re: Anoó

Fräckt. Min kompis gnome fick en hjälm med ett öga på sig. Hjälmen var förhäxad så han kunde aldrig blunda och han såg vad folket tänkte. Det var jefligt jobbigt...
 
Joined
26 Apr 2001
Messages
1,512
Location
Stockholm
Calimshansk karaktärsutveckling(långt)

Jag tycker inte DnD är något värst speciellt som rollspel men ändå är det det roligaste just nu.

Fast jag måste säga att jag inte riktigt håller med på karaktärsutvecklingsplanet. D&D verkar vara ett spel där det med hjälp av feats går att skräddarsy sin karaktär och på så sätt ge sin karaktär ett djup. Det är skitkul faktiskt. Bla håller jag och min DM på med att hitta på speciella feats som kan passa min rollperson efter ett tag bara för att ge spelet extra krydda.

Nåja, för att återgå till det som titeln nämner: Calimshansk karaktärsutveckling.

Vi i vår spelargrupp har just börjat en kampanj från skratch på lvl 1. Jag hade en idé som jag inte riktigt fick fullfölja i vår förra kampanj som jag nu tog tag i riktigt hårt: En Calimshansk sun elf wizard med lite speciell bakgrund: Han har besökt andra plan och levt med genies i en oas i calimshan. För det första började jag med väldigt karaktärsgivande abilities, bla 20 i int, 6 i Str och 6 i Cha. Jag tänkte mig att han led av en fruktansvärd muskelsjukdom och var helt okarismatisk därför att han inte hade umgåtts med så många icke-extraplanära varelser. Han har besökt andra plan, bla som budbärare åt sin sun elf bosättning i Calimshan kom jag på efter lite input från min DM, som bland annat kom på att sun elf kolonin an vände lite genies för dessa extraplanära resor och öppnandet av portaler. Jag föreställde mig bosättningen som han kommer ifrån, och vi kom fram till med DM's inrådan att 500-1000 sun elves var en ganska bra siffra, många av dom isolerade och i fejd med varandra beroende på klaner som inte kommer överens. Vi tänkte oss att alverna i kolonin hade golems( eller kanske extraplanära varelser, typ summon spells frammanade varelser kommer jag på nu) som slogs mot varandra för att det var dödssynd för alverna att skada varandra. Efter att ha föreställt mig lite mer om hans bakgrund fortsatte jag med att gå tillbaka till min karaktär och köpa in lite utrustning. Från ett kebabställe som vi besökte innan spelmötet fick jag iden att han skulle göra arabiskt te vid lägerelden ibland och hälla upp i sin arabiska(Calimshanska) kanna och kanske bjuda sina vänner på. På samma sätt såg jag till att han hade nästan överdrivna röda arabiska kläder med spetisga skor, luftiga byxor, turban med grön glasbit i pannan och svart kofta med silverbrodyrer på. Fixade honom ett par ombyten kläder också så att han skulle ha någonting att byta om till.

Så mycket för förberedelsebiten innan spelmötet. Efter första spelmötet började jag tänka lite på hur han ska utvecklas i grova drag, som vilka feats han ska ha och vilka prestigeklasser han ska ha. Det är ganska viktigt att tänka i förväg för många prestigeklasser har ruskiga krav på feats och skills som man ska ha för att få bli dom. Jag hade visualiserat att han skulle utvecklas till att bli den typen av wizard som fanns hemma i hans hemby, så jag visste att han skulle delvis vara incantatrix i varje fall, men jag ville kombinera det med någon annan klass. Jag var osäker lite på om demonolog var det rätta för jag visste att gruppen skulle innehålla goda characters så jag ville helst ha någonting neutralt. Tack vare König, min DM, fick jag en länk till en sida där det stod om planescape som höll på att göras om till 3:ed. När jag läste på den sidan läste jag om en Tiefling som kallade sig planewalker som epitet och fick därifrån inspirationen att det skulle vara väldigt coolt med en sådan prestigeklass. Efter lite kollande om var det kunde finnas lite liknande pretstigeklasser och moduler så bestämde jag mig för att köpa Manual of The Planes. Mycket riktigt fanns det en prestigeklass som i princip i allt förutom namnet var en planewalker, nämligen prestigeklassen planeshifter( som visserligen kunde vara bättre dock).Därmed hade jag fått en defentitiv idé om hur min rollperson skulle utvecklas, först vara en incantatrix, därefter bli en planeshifter. Detta skulle vara en bra kombination och täcka ett lagom kunskapsområde. Jag började kolla att min rollperson skulle fungera som avsett vid den lvln, framförallt att han skulle kunna hantera extraplanära varelser. Jag ville att min rollperson skulle i framtiden när jag nått detta stadium kunna hantera extraplanära varelser itermer av Diplomacy mm, och min rollperson som det var nu hade ett alldeles för lågt Cha-värde för att vara bra på sånt även i framtiden, åtminstone om han samtidigt skulle vara tölp gentemot normal civilbefolkning, vilket jag helst ville. Min DM kom då snabbt på att man kunde skapa lite roliga feats som skulle avspegla att han var duktig på att hantera extraplanära varelser. VIPS så var det hindret avklarat. Det tog lite arbetande och kompromissvilja av König och mig, men det var bara mest roligt.

Så mycket för att blicka in i framtiden.

Sen finns det en sista aspekt av karaktärsutveckling, och det är den man gör under och mellan spelmötena i framtiden, beroende på dom data och de saker som händer under spelmötena. Ens karaktär kan ju utvecklas olika beroende på om man möter en massa zombies eller dueregars eller orcher eller alla tre. Men det är saker som man tar allt eftersom.

Det enda jag nu hoppas är attvi får spela med våra karaktärer ett långt tag och inte börjar om, så att inte allt arbete som vi lagt ner på karaktären går i stöpet. Men det är sånt som man bara kan hoppas.



Caen
 

Ackerfors

Alas, your rapids!
Joined
21 Jan 2001
Messages
7,475
Re: Calimshansk karaktärsutveckling(långt)

Vad jag menar med karaktärsutvecklingen är att man inte får någon hjälp på traven mer än för att slå ihjäl motståndarna smidigare.

Det här är vad jag kallar en riktig bakgrundshistoria. Så ska det vara!!!
 
Joined
26 Apr 2001
Messages
1,512
Location
Stockholm
Svar från Calimshan

Ah. Då förstår jag.

Hmm, jo det är en bakgrundshistoria och en viss typ av karaktärsutveckling i ett. Jag gillar dynamiska bakgrunder som man har arbetat fram i samråd med DM för då kan DM använda det när man äventyrar......typ: Du känner igen den här varelsen som en Thoqua, en varelse som du har läst om förut när du bodde i Medina Al Jamila i din farbror eldplansdiplomatens böcker. Det krävs att man hittar på lite, men det är bara kul.
 

Ackerfors

Alas, your rapids!
Joined
21 Jan 2001
Messages
7,475
Re: Svar från Calimshan

Allting blir så mycket roligare om man kan sätta sig in i rollpersonens liv. Det är trots allt det går ut på. Tyvärr är det inte så ofta man har möjlighet att göra det utanför spelet. Det är mest in-game man (vi iallafall) utvecklar karaktärerna...
 
Joined
26 Apr 2001
Messages
1,512
Location
Stockholm
Håller med......

....det är ganska roligt att sätta sig in i sin karaktärs liv.

Vem vet, det kanske slutar med att jag skaffar vit turban med en grön glasbit i opch börjar gå omkring i Stockholm med den.....
 

Jaak

Warrior
Joined
17 Aug 2001
Messages
281
Location
sthlm
SVARA

va e de här endast två små svar på nån timme nää nu kräver jag fler svar!!!!!!/images/icons/mad.gif
 

Feliath

Swashbuckler
Joined
28 Nov 2000
Messages
1,905
Att uppmuntra utveckling

Tyvärr är det inte så ofta man har möjlighet att göra det utanför spelet.

Pröva att utfästa en XP-belöning för texter om karaktärerna. Så har jag gjort i kampanjen jag spelleder, och jag har *blädder, räkning* i snitt 8 A4 text om varje karaktär.

/Feliath
 

Jaak

Warrior
Joined
17 Aug 2001
Messages
281
Location
sthlm
Re: Att uppmuntra utveckling

men du sätter väl XP på hur bra den e int hur mycket personen vart me på.....
 

Ackerfors

Alas, your rapids!
Joined
21 Jan 2001
Messages
7,475
Re: Att uppmuntra utveckling

En liten fråga innan kommentarerna. Ger du xp för kvalitet elle kvantitet? Jag menar vem som helst kan ju knåpa ihop en värdelös berättelse om vilken karaktär som helst men det är ju roligare ifall det är bra skrivet.

Det var en bra idé. Ska tipsa spelledaren här. Det kan göra rollspelandet mer spännande.
 

Ackerfors

Alas, your rapids!
Joined
21 Jan 2001
Messages
7,475
Re: Håller med......

Om du vill kan du ju försöka klara dig utan turban. /images/icons/smile.gif Vem vet, man kanske kan trolla en vacker dag...
 

Quan'talis

Swashbuckler
Joined
14 Jun 2001
Messages
2,235
Location
Utlandet
Eftersom jag nästan alltid är spelledare och aldrig spelat med samma RP någon längre tid kan jag inte svara på din fråga, men om vi går och ändrar lite på frågan ska jag väl kunna hitta på något...

Så, nu vill jag höra hur ni utvecklat personlighet och spelstil med era rollpersoner

Om man helt struntar i vad du egentligen vill veta kan man ta det hela som en fråga om hur mina rollpersoner ändrats (alltså inte samma person under en längre tid, utan hur spelstilen ändrat mellan olika rollpersoner). Inte riktigt vad du frågade efter, men däremot en fråga jag kan svara på. Här kommer mitt livs historia. Med tolv helsidesillustrationer i färg. All rights reserved.

Min första RP någonsin var prästen Mitchifer, premade out of the box (den liksom rödbruna boxen med en drake på framsidan. Om ni kan er utgivningshistoria och bryr er tillräckligt kan ni säkert räkna ut ungefär hur länge jag spelat) Han hade inte mycket till personlighet. Eftersom det här var D&D i sin enklaste form stod det inte ens vilken religion han hade, bara att han var cleric. Hans största bedrift var att slå ihjäl vampyren i källaren (i ett av introduktionsäventyren i samma box) efter att de andra mjukat upp den ordentligt. Annars sysslade han mest med cure light wounds. En healing potion har mer personlighet än honom.

Sedan spelade jag inte särskilt mycket rollspel innan Baldur's Gate kom och fick oss att gräva fram boxen igen. Vi märkte då hur mycket som fattades (jag påstår inte att Baldur's Gate ger så stora möjligheter till personlighetsutveckling, men mer än introduktionsboxen i alla fall. Den slutar vid lvl 5). Lyckligtvis hade 3rd edition nyss kommit ut (för er som är noga med datum och sånt kan jag tala om att jag köpte BG ungefär ett år efter att det kommit ut. Nästan fullpris i alla fall, om nån är intresserad) och stod där som lösningen på alla mina problem, skinande med löften om unika karaktärer, variation och... eh... ja, ni fattar.

Sedan dess har jag spelat halfling rangers, gray elf wizards (det är något speciellt med +2 till intelligence) och Murdoch, the Cheerful Dwarven Necromancer (TM), men inte tillräckligt länge åt gången för att kunna svara på din fråga. Tyvärr. Inget svar. Det blir inget mer. Det är slut. Nu.

/JPS - rear ut sin själ
 
Top