God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 19,416
Kaskelot är ett mysterielandskap (vilket är en fantastisk svensk term för en ”Campaign setting” som vi alla borde börja använda) till Kutulu. Författaren är Johan Fahlvik Thilander med medförfattarna Samuel Lowejko och Deniz Solborg.
Ett fruktansvärt Lovecraftianskt vidunder flyter i land i Essex 1921 och störtar mänsklighetens hela världsbild. Den här döda och ruttnande kroppen som inte ens gör något bevisar att alla religioner har fel, vetenskap inte fungerar egentligen, mänsklighetens roll i skapelsen är inte den vi trodde den var och allt är omstörtat. Det här är utgångspunkten för hela mysterielandskap och de fyra äventyr som finns i boken.
Första delen av boken beskriver kadavret och hur världen hanterar vetskapen om det. Den här delen är enormt stark! Det finns inga svar om var kadavret kommer ifrån, varför det dog eller något annat. Fuck you! Här finns information om hur individer och samhället i stort reagerar, och slutsatsen är att allt rör sig vidare men på en mycket skakigare, mindre stabil grund. För kadavret FINNS! Det här är så bra. Det sätter också upp en ton som kan tolkas som lätt komisk ELLER som existentiellt förödande som återkommer genom hela boken. Här etableras också att vi inte egentligen kommer hantera något om kadavret, bara följderna av att det ligger där.
Den andra delen av boken är en beskrivning av staden där kadavret har flutit i land, Clacton-On-Sea. Så den riktigt bra biten här är NPC:erna som alla är vagt vridna av att de utsatts för att veta att kadavret finns. William Butler Yeats (!) dyker upp här och ska hålla en seans. Vi har en seriemördande pastor. Och en engelsklärare som insett att kadavret är bortomgramatiskt och nu lär ut saker som förvrider hennes elever. Problemet är att resten av staden är en väldigt generisk stad på 1920-talet. Det är inte på något sätt dåligt, det bara tillför inget. Det hade varit bättre med mer utrymme för NPC:erna. Liksom, en NPC är lugn över kadavret för hon har ”samröre” med andra monster redan, men hon beskrivs under strandpromenadsektionen. Den texten hade kunnat användas för mer information om den här coola antydda monster fuckern.
Nästa sektion handlar om hur och varför spelarkaraktärerna utreder saker i Clacton-On-Sea. Det finns ingångar för normala människor ”Yrkesutövare” och specialiserade utredare ”Ockultister”. Alla ingångarna är bra och ger olika ton/vinklar till spel i mysterielandskapet.
Mer än halva boken utgörs sedan av fyra äventyr. Dessa håller alla väldigt hög kvalité och har lite olika ton. På första sidan i sektionen presenteras alla äventyren med en mening lång beskrivning och tre nyckelord.
Kadaverklubben: Den allra bästa delen i boken för det här är äventyret mest kopplat till bokens grundteman. Det gör dessutom ett meta-Lovecraftiansk äventyr jättebra. Inget övernaturligt pågår alls men en grupp unga män har blivit besatta av tanken på att kadavret betyder att de pulphistorierna de läst måste vara sanna. De tror att om de offrar varandra och kastar kropparna i vågorna vid kadavret kommer de att bli odödliga. De bygger detta på inget äkta övernaturligt, äventyret kretsar istället kring galenskap hos en karismatisk person och kult liknande beteende hos grupper av unga män, ett tema som är mer aktuellt än någonsin. 5 av 5 i betyg.
Möglet från Yuggoth: Okej, så utomjordingar som är ett mögel dyker upp för att äta en restprodukt från att kadavret bryter ner. De bryr sig inte om Clacton-On-Sea, Jorden, mänskligheten eller någon annan skit. De är här för att göra sitt jobb bara, okej, men de här halv-intelligenta primaterna ställer till en massa skit. Så de stackars utomjordingarna dras in i att göra lite lätt Invasion of the Body Snatchering. Här är boken mest tydlig med sin ”Gudarna måste vara tokiga” inspiration och sin komedi. Den bästa lösningen är att bli mutad av utomjordingar för att lämna dem ifred. Helt fantastiskt. 5 av 5 i betyg.
Bjudningen på Moot Hall: Det här äventyret är skrivet av medförfattaren Samuel Lowejko. Det märks inte så mycket att det är en annan författare för tonen och språket är väldigt likt. En rik galning får en trollkarl att karva loss en bit kött från kadavret för hennes fina middag. De som äter köttet börjar avge feromoner som driver andra till kannibalistiskt vansinne. Jag behöver inte gå igenom detaljerna utan ni kommer få ett citat från texten: ”På kvällen anordnas en offentlig grillning där flertalet invånare långsamt rostas över elden. Alla är inbjudna på ett sätt eller annat.”. Det här är kul, lite lätt apokalyptiskt och actionfyllt. Äventyret lutar sig ganska mycket på spektakel… Men wow vilket spektakel det är! 4 av 5 i betyg.
Våra Fäders Synder: Är skrivet av medförfattaren Deniz Solborg. Det är tyvärr det svagaste äventyret i boken vilket är jättesynd för det är nästan det bästa. Spelarkaraktärerna är medlemmar i en familj som får skulden för att kadavret dykt upp. Det är väldigt The Crucible, Dogville och Shirley Jacksson noveller. Biten där familjen sakta förskjuts och utsätts av samhället är väldigt bra, men inte utbyggt nog. Och anledningen till att det inte är utbyggt, och anledningen till att äventyret inte fungerar, är en Selkie. Liksom, en sälkvinna. Det fungerar inte alls. Hade det här äventyret bara varit att människorna i staden blir grymma mot familjen och det spåret som etableras här hade följts hade det här kunnat vara helt otroligt. Nu är det tyvärr inte det. 2 av 5 i betyg.
Sammanfattningsvis är Kaskelot en fantastisk grund för egna äventyr, flera toppenbra äventyr och en möjlighet att jobba med flera olika toner utan att byta genre. Det håller en klass och nivå som ärligt talat är skrämmande hög byggt på grunden av en fantastisk idé.
5 av 5
Ett fruktansvärt Lovecraftianskt vidunder flyter i land i Essex 1921 och störtar mänsklighetens hela världsbild. Den här döda och ruttnande kroppen som inte ens gör något bevisar att alla religioner har fel, vetenskap inte fungerar egentligen, mänsklighetens roll i skapelsen är inte den vi trodde den var och allt är omstörtat. Det här är utgångspunkten för hela mysterielandskap och de fyra äventyr som finns i boken.
Första delen av boken beskriver kadavret och hur världen hanterar vetskapen om det. Den här delen är enormt stark! Det finns inga svar om var kadavret kommer ifrån, varför det dog eller något annat. Fuck you! Här finns information om hur individer och samhället i stort reagerar, och slutsatsen är att allt rör sig vidare men på en mycket skakigare, mindre stabil grund. För kadavret FINNS! Det här är så bra. Det sätter också upp en ton som kan tolkas som lätt komisk ELLER som existentiellt förödande som återkommer genom hela boken. Här etableras också att vi inte egentligen kommer hantera något om kadavret, bara följderna av att det ligger där.
Den andra delen av boken är en beskrivning av staden där kadavret har flutit i land, Clacton-On-Sea. Så den riktigt bra biten här är NPC:erna som alla är vagt vridna av att de utsatts för att veta att kadavret finns. William Butler Yeats (!) dyker upp här och ska hålla en seans. Vi har en seriemördande pastor. Och en engelsklärare som insett att kadavret är bortomgramatiskt och nu lär ut saker som förvrider hennes elever. Problemet är att resten av staden är en väldigt generisk stad på 1920-talet. Det är inte på något sätt dåligt, det bara tillför inget. Det hade varit bättre med mer utrymme för NPC:erna. Liksom, en NPC är lugn över kadavret för hon har ”samröre” med andra monster redan, men hon beskrivs under strandpromenadsektionen. Den texten hade kunnat användas för mer information om den här coola antydda monster fuckern.
Nästa sektion handlar om hur och varför spelarkaraktärerna utreder saker i Clacton-On-Sea. Det finns ingångar för normala människor ”Yrkesutövare” och specialiserade utredare ”Ockultister”. Alla ingångarna är bra och ger olika ton/vinklar till spel i mysterielandskapet.
Mer än halva boken utgörs sedan av fyra äventyr. Dessa håller alla väldigt hög kvalité och har lite olika ton. På första sidan i sektionen presenteras alla äventyren med en mening lång beskrivning och tre nyckelord.
Kadaverklubben: Den allra bästa delen i boken för det här är äventyret mest kopplat till bokens grundteman. Det gör dessutom ett meta-Lovecraftiansk äventyr jättebra. Inget övernaturligt pågår alls men en grupp unga män har blivit besatta av tanken på att kadavret betyder att de pulphistorierna de läst måste vara sanna. De tror att om de offrar varandra och kastar kropparna i vågorna vid kadavret kommer de att bli odödliga. De bygger detta på inget äkta övernaturligt, äventyret kretsar istället kring galenskap hos en karismatisk person och kult liknande beteende hos grupper av unga män, ett tema som är mer aktuellt än någonsin. 5 av 5 i betyg.
Möglet från Yuggoth: Okej, så utomjordingar som är ett mögel dyker upp för att äta en restprodukt från att kadavret bryter ner. De bryr sig inte om Clacton-On-Sea, Jorden, mänskligheten eller någon annan skit. De är här för att göra sitt jobb bara, okej, men de här halv-intelligenta primaterna ställer till en massa skit. Så de stackars utomjordingarna dras in i att göra lite lätt Invasion of the Body Snatchering. Här är boken mest tydlig med sin ”Gudarna måste vara tokiga” inspiration och sin komedi. Den bästa lösningen är att bli mutad av utomjordingar för att lämna dem ifred. Helt fantastiskt. 5 av 5 i betyg.
Bjudningen på Moot Hall: Det här äventyret är skrivet av medförfattaren Samuel Lowejko. Det märks inte så mycket att det är en annan författare för tonen och språket är väldigt likt. En rik galning får en trollkarl att karva loss en bit kött från kadavret för hennes fina middag. De som äter köttet börjar avge feromoner som driver andra till kannibalistiskt vansinne. Jag behöver inte gå igenom detaljerna utan ni kommer få ett citat från texten: ”På kvällen anordnas en offentlig grillning där flertalet invånare långsamt rostas över elden. Alla är inbjudna på ett sätt eller annat.”. Det här är kul, lite lätt apokalyptiskt och actionfyllt. Äventyret lutar sig ganska mycket på spektakel… Men wow vilket spektakel det är! 4 av 5 i betyg.
Våra Fäders Synder: Är skrivet av medförfattaren Deniz Solborg. Det är tyvärr det svagaste äventyret i boken vilket är jättesynd för det är nästan det bästa. Spelarkaraktärerna är medlemmar i en familj som får skulden för att kadavret dykt upp. Det är väldigt The Crucible, Dogville och Shirley Jacksson noveller. Biten där familjen sakta förskjuts och utsätts av samhället är väldigt bra, men inte utbyggt nog. Och anledningen till att det inte är utbyggt, och anledningen till att äventyret inte fungerar, är en Selkie. Liksom, en sälkvinna. Det fungerar inte alls. Hade det här äventyret bara varit att människorna i staden blir grymma mot familjen och det spåret som etableras här hade följts hade det här kunnat vara helt otroligt. Nu är det tyvärr inte det. 2 av 5 i betyg.
Sammanfattningsvis är Kaskelot en fantastisk grund för egna äventyr, flera toppenbra äventyr och en möjlighet att jobba med flera olika toner utan att byta genre. Det håller en klass och nivå som ärligt talat är skrämmande hög byggt på grunden av en fantastisk idé.
5 av 5
