Nekromanti Katter och hundar

[Genesis]

Med så mycket diskussion om hundar här nedan, så kom jag att tänka på uppsatsen Cats and Dogs av H. P. Lovecraft. Det var länge sedan jag läste den, och nu letade jag upp den igen på Wikisource. Den är så äckligt bra att jag var tvungen att dela med mig av den för dem som ännu inte har läst den. Aldrig har någon så konstfullt förolämpat alla som tycker om hundar. Jag hade en preferens för katter redan innan jag läste uppsatsen (fast jag äger ingetdera; jag är allergiker), men jag kunde inte riktigt säga varför. Nu vet jag, och kan stödja mina åsikter med Lovecrafts vackra retorik varje gång någon frågar varför jag inte gillar hundar.

Dessutom gjorde det mig väldigt sugen på att spela något viktorianskt. Lovecraft får tidsåldern att låta så fantastiskt spännande när han i slutet skriver:

The star of the cat, I think, is just now in the ascendant, as we emerge little by little from the dreams of ethics and conformity which clouded the nineteenth century and raised the grubbing and unlovely dog to the pinnacle of sentimental regard. Whether a renaissance of power and beauty will restore our Western civilisation, or whether the forces of disintegration are already too powerful for any hand to check, none may yet say, but in the present moment of cynical world-unmasking between the pretence of the eighteen-hundreds and the ominous mystery of the decades ahead we have at least a flash of the old pagan perspective and the old pagan clearness and honesty.

 

[Storuggla]

"Dessutom gjorde det mig väldigt sugen på att spela något viktorianskt."

Nu har jag inte läst uppsatsen i fråga, men jag har klappat på katter och hundar så jag vågar mig på en fråga: hur har kommer viktorianska saker in i bilden?


Storuggla, hänglås på tanken

 

[Genesis]

Nu har jag inte läst uppsatsen i fråga, men jag har klappat på katter och hundar så jag vågar mig på en fråga: hur har kommer viktorianska saker in i bilden?

Jag trodde att jag motiverade det i nästa mening, och citatet som följer? Den biten om hur han beskriver tidsåldern. Framtidsoptimismen, om hur de kastat artonhundratalets oupplysta tid bakom sig (okej, då, det är väl post-viktorianskt) och ser fram emot det nya århundradet, men också osäkerheten om huruvida framtiden kommer att bli så ljus som man föreställer sig, eller om man är på väg in i en ny dystopi. Gränslandet mellan två tidsåldrar, liksom. Jag fick en varm känsla i bröstet av hans beskrivning.

 

[Storuggla]

"Framtidsoptimismen, om hur de kastat artonhundratalets oupplysta tid bakom sig (okej, då, det är väl post-viktorianskt) och ser fram emot det nya århundradet"

Okej, för jag undrade hur en snubbe som skrev på tjugiotalet kunde vara viktoriansk (när han skrev i pulptidningar dessutom), men då var det bara våra linjer som vart korsade, nemas problem då.


Storuggla, nitypicky

 

[Dewil]

Okej, för jag undrade hur en snubbe som skrev på tjugiotalet kunde vara viktoriansk

Det är väl allom bekant att Lovecraft levde i fel århundrade (eller möjligen årtusende)?

Dewil