Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,659
Troberg ser från annat håll
Jag funderade lite på det här kring vad som bör beskrivas om olika kulturer. Min slutsats?
Det spelar inte så stor roll vad man beskriver.
Det viktiga är att man ger varje kultur några distinkta kännetecken som spelarna kan relatera till och komma ihåg. Dessa kännetecken bör INTE vara i form av en checklista med saker som beskrivs för varje kultur, utan bör i stället fokuseras på det som är distinkt för en varje kultur. För en kultur kanske man beskriver att de är vegetarianer och att maken alltid förväntas mata hustrun, för en annan kanske man beskriver deras underliga äktenskapsseder, för en tredje kanske man beskriver hur en persons status i samhället kan utläsas av hur stor hatt de har, för en fjärde kanske man beskriver deras barnuppfostran.
Man ger alltså ett antal små godbitar som spelledaren kan droppa in för att ge lite lokal färg, men man försöker inte i detalj att kartlägga hela kulturen.
Det är också viktigt att inte ha för mycket beskrivningar. Då blir det fort mycket att hålla reda på och man rör ihop det.
Det kanske låter lite simplistiskt, men det funkar väldigt bra. Ett exempel på hur sådana små stämningsdetaljer kan fungera finns i gamla scenariot Dimön (eller om det var tvillingbergern, kommer inte ihåg) till DoD. Vid något tillfälle där så är det något som rör sig i gyttjan, vilket naturligtvis gör spelarna försiktiga. Spelarna har med sig en halvsenil gubbe. I scenariot beskrivs det som "en valnlig flodkräfta som man kan koka med dill och äta". Detta står ju inte för att tala om att man kan koka den med dill och äta, utan för att gubben ska kunna skratta åt karaktärerna och säga "Det är ju en vanlig flodkräfta som man kan koka med dill och äta.". Genast har en liten kräfta tillfört något till känslan och beskrivningen av gubben.
Jag funderade lite på det här kring vad som bör beskrivas om olika kulturer. Min slutsats?
Det spelar inte så stor roll vad man beskriver.
Det viktiga är att man ger varje kultur några distinkta kännetecken som spelarna kan relatera till och komma ihåg. Dessa kännetecken bör INTE vara i form av en checklista med saker som beskrivs för varje kultur, utan bör i stället fokuseras på det som är distinkt för en varje kultur. För en kultur kanske man beskriver att de är vegetarianer och att maken alltid förväntas mata hustrun, för en annan kanske man beskriver deras underliga äktenskapsseder, för en tredje kanske man beskriver hur en persons status i samhället kan utläsas av hur stor hatt de har, för en fjärde kanske man beskriver deras barnuppfostran.
Man ger alltså ett antal små godbitar som spelledaren kan droppa in för att ge lite lokal färg, men man försöker inte i detalj att kartlägga hela kulturen.
Det är också viktigt att inte ha för mycket beskrivningar. Då blir det fort mycket att hålla reda på och man rör ihop det.
Det kanske låter lite simplistiskt, men det funkar väldigt bra. Ett exempel på hur sådana små stämningsdetaljer kan fungera finns i gamla scenariot Dimön (eller om det var tvillingbergern, kommer inte ihåg) till DoD. Vid något tillfälle där så är det något som rör sig i gyttjan, vilket naturligtvis gör spelarna försiktiga. Spelarna har med sig en halvsenil gubbe. I scenariot beskrivs det som "en valnlig flodkräfta som man kan koka med dill och äta". Detta står ju inte för att tala om att man kan koka den med dill och äta, utan för att gubben ska kunna skratta åt karaktärerna och säga "Det är ju en vanlig flodkräfta som man kan koka med dill och äta.". Genast har en liten kräfta tillfört något till känslan och beskrivningen av gubben.