Okej. Det gäller nog inte för min berättelsekonsumtion, men kanske i allmänhet, beroende på definition. Den senaste boken jag läste handlade om en författare som hatade den nederländska bokbranschen, fick tag på en handgranat, tänkte spränga en bokhandel med den, men sedan blev av med handgranaten (men en annan person, som bara dykt upp i en kort scen, fick tag på den och sprängde en bokhandel ändå). Min erfarenhet av teorier om att alla berättelser handlar om konflikter är att man definierar konceptet såpass brett att det blir meningslöst. Men det är rätt OT, och i vilket fall som helst är det ett bra tips att om man ska ha ett scenario där spelarna ska lösa ett problem så är det bäst om de spelar rollpersoner som vill lösa problemet.
I och för sig låter det som ett intressant upplägg att göra tvärtom, och det skulle nog fungera utmärkt om alla var med på det och man hade lite spelarmakt, men det är nog också bortom den här trådens ämne, gissar jag.