Nekromanti Klyschig högnivåfantasy

[Eksem]

Jag har sedan ett tag tillbaka (är det rentutav flera år nu?) velat spela en riktigt härligt klyschig högnivåfantasykampanj, men aldrig kommit längre i mitt huvud än känslan jag vill förmedla. Jag vet dock inte alls hur det ska gå till, så jag behöver er hjälp.

Vad jag letar efter är saker som bra publicerade äventyr, läpmligt regelsystem, rätt spelvärld och sådant. Även idéer, kampanjupplägg och struktur är intressant. Kanske förslag på SLPer och häftiga miljöer. Länkar. Böcker. Allt ni kan komma på alltså.

För att ni ska förstå vad jag är ute efter använder jag inte ord, utan länkar till lite konceptuell konst (oj, det blev en haltande översättning ) från Final Fantasy:

Det är precís sådana här ingredienser och precis den här känslan jag letar efter.


EDIT: Okej, ser folk bilderna, eller? De är där när jag tittar på inlägget i alla fall. Annars kan ni väl titta på den här sidan, om ni vill:

Squares Final Fantasy Art på FantasyAnime.com

 

[Dimfrost]

Alltså, så fort du nämner högnivåfantasy tänker jag på D&D, så är det bara. Själv gillar jag inte alls högnivåspel utan mer lågmälda och stämningsfyllda grejer, men som en stunds avkoppling kan det väl vara bra, så jag fattar hur du tänker. Jag har inte så bra koll på de olika D&D-världarna men det finns säkert åtskilliga som kan tänkas passa.

Klichéer är viktigt: den onde magikern, den unge hjälten, den oskyldiga hjältinnan med flera hör alla hemma här.

Fantastiska miljöer är en möjlighet som inte finns i så många andra genrer. Nu talar jag om saker som flygande städer, flygande öar, undervattenssamhällen, fullkomligt ENORMA grottkomplex, och så vidare.

Böcker: Eddings, Jordan och resten av packet borde väl funka (egentligen gillar jag faktiskt Jordan, på den tiden det fortfarande hände något i hans böcker, men du fattar idén).

Rent allmänt så är det väl nästan för enkelt att göra något i högnivåfantasy; det är att avvika från normen som tar tid och kraft. Det svåra är väl att få något unikt när man utforskar en genre så baserad på klichéer som denna.


/Dimfrost, måste återigen passa på att rekommendera Den nya solens bok av Gene Wolfe för er som har lyckats missa den. Världens bästa fantasyverk, utan tvekan, och finns på de flesta bibliotek.

 

[Eksem]

"Rent allmänt så är det väl nästan för enkelt att göra något i högnivåfantasy; det är att avvika från normen som tar tid och kraft."

Det kanske är därför jag inte kommer någonvart. Det finns helt enkelt för mycket att välja och vraka mellan!
Att avvika från normen är nästan lite lättare. Det är för mig mycket enklare att skriva grunderna till ett temascenario till Nobilis än att designa ett grottkomplex med en drake som ska få däng till D&D.


"Eddings, Jordan och resten av packet borde väl funka "

Fast, eh, jag är fan inget fan av de lirarna alltså. Nej, så vill jag inte alls att det ska kännas. Det ska inte vara töntigt, liksom. Fast jag tycker ju också att rollspelskampanjer har mycket högre tålighet än litteratur (som i sin tur har högre tålighet än film och TV).


"Det svåra är väl att få något unikt när man utforskar en genre så baserad på klichéer som denna. "

Mmm, jo. Frågan är om jag vill ha det unikt. Jag menar, för mig blir det faktiskt en unik upplevelse eftersom jag - om det inte rör sig om Final Fantasy-spelen och Record of the Lodoss War-animen - skyr den typen av fantasy som pesten. På något sätt måste jag försöka reda ut varför Xena är skitkass och råtöntigt medan Lodoss är stentufft och mäktigt. Skillnaderna är inte sååå stora, liksom.


"men som en stunds avkoppling kan det väl vara bra"

Fast jag vet inte riktigt om det är avkoppling jag vill ha. Jag vill att hjältens älskade ska dö och ha gråtande spelare. Jag vill fortfarande att de ska bry sig, att de verkligen ska känna att de vill rädda världen.



"så fort du nämner högnivåfantasy tänker jag på D&D, så är det bara"

Samma här, och då skall erkännas att det närmsta jag kommit att spela D&D i praktiken är några sessioner Everquest. Så har jag läst en del i AD&D 2nd Edition-reglerna, och skummat lite i D&D 3rd. Men visst, det var det system som jag kom att tänka på först (eller egentligen kom jag att tänka på Drakar och Demoner, men sen kom jag på att DoD suger, man kan inte slå ihjäl drakar i DoD ens om man är typ fyra-fem stycken. Kass!).

 

[Dimfrost]

Jag kollade runt lite och hittade art-sidan för Dragonlance, där det fanns många bilder som jag tycker borde passa. Inte så vackert som FF-bilderna du postade men å andra sidan taget från en befintlig rollspelsvärld.

Jag vill att hjältens älskade ska dö och ha gråtande spelare. Jag vill fortfarande att de ska bry sig, att de verkligen ska känna att de vill rädda världen.

För att jag ska bry mig vill jag ha en värld jag kan engagera mig i, och då krävs det något extra utöver standardmall 1b. (Och zeppelinare, men det kan vi bortse ifrån för ett ögonblick. )

Samma här, och då skall erkännas att det närmsta jag kommit att spela D&D i praktiken är några sessioner Everquest.

Jag också, egentligen: det enda d20 jag äger är Wheel of Time RPG (som visserligen är ganska trevligt, men lider av ofantligt mycker regler och tabeller) och jag har aldrig läst igenom någon D&D-regelbok.

Men jag tror på något sätt att jag inte riktigt har fattat hur du vill ha det, egentligen. Det är nog för sent på kvällen, jag ska sova på saken och kanske återkomma med ett vettigare svar imorgon.


/Dimfrost

 

[Eksem]

Efter att ha tittat på Dragonlance-bilderna vet jag precis vad felet är. Töntiga jävla amerikaner som sabbar allting. "Mobile bookshelf with selector arm", vad tusan är det? Jag menar, luftskepp är givna (där har du dina zeppelinare ). Men en mobile bookshelf? What the hell?

De har goda idéer, men de gör allting alldeles för töntigt.

Tricket är alltså att köra klyschorna, försöka bryta mallen på något sätt (glöm att jag tänker köra på konceptet med svag bonnapåg som blir superhjälte, mina spelares RP ska vara best of the best redan från början, som exempel) men att inte hamna i töntighetsfällorna.

Så, med er hjälp förstås, är det dags att plocka fram alla våra favvoklyschor, syna dem i rockärmarna, och sålla ut de som är töntiga och tråkiga och spara de som är coola och bra (kort sagt, bonnpojkar ska bort, flygande öar stannar kvar). Men det sparar jag tills imorgon

 

[Eksem]

Litet mer hjälp på traven

Okej, jag satte mig att snabbt skissa upp lite hur jag tänker mig en typisk RP i den här typen av spel. Titta på bilden, och bestäm sedan vilken spelvärld den snubben hör hemma i, och skriv det här. Laborera gärna även lite på vem han är, och vad han pysslar med. Och varför inte i vilket regelsystem han gör det?


Nåja, här är han:

 

[Dimfrost]

Drakdödande [OT]

DoD suger, man kan inte slå ihjäl drakar i DoD ens om man är typ fyra-fem stycken. Kass!

Jag kom på att jag glömde att svara på det jag egentligen kom att tänka på först: kan du inte dina Sinkaduser, pojkvasker? Läst Drakdödaren i Sinkadus nr 7, där Gadrim Dödsfurste redogör för hur han dräpte Garaum den uråldrige, ensam förutom sina tama odöda. Och allas vår favorit (även om Gadrim är hård har han aldrig lekt Max von Sydow) Arn Dunkelbrink högg ju svansen av Blatifagus den oblekte på alldeles egen hand.


/Dimfrost, drakkännare av andra rangen

 

[Eksem]

Re: Drakdödande [OT]

Äh, Sinkadus 7 har jag aldrig läst, och Arn Dunkelbrink är regelvidrig. Dessutom skulle jag vilja se hur den fajten gick till rent regelmässigt. Nej, Drakar och Demoner har helt enkelt en förvånansvärt liten andel drakar och demoner i sig.

 

[Staffan]

OK, så du vill ha ett spel där man har riktigt tuffa rollpersoner redan från början, där det finns zeppelinare, och med en viss Final Fantasy-känsla? Det finns ett spel som verkar som skräddarsytt för dina syften: Exalted.

I Exalted spelar man en av solgudens utvalda, där man blivit utvald för att man är ett legitimerat badass - och eftersom man blivit utvald/upphöjd blir man givetvis ännu mer badass genom att man får lite magiska förmågor och sånt.

I tilläggsböcker finns det möjlighet att spela folk utvalda av mångudinnan (Lunars, med förmåga att byta hamn till olika djur och sånt), dödsherrarna (Abyssals, allmänt bra på att ha ihjäl saker och folk, samt till att vara skurkar) och snart ödesgudinnorna (Sidereals, specialister på att fäppla med Ödet). Dessutom finns det Dragon-blooded vars förfäder blev utvalda av Elementardrakarna, och eftersom deras magiska krafter är relativt små i jämförelse med de andra så går de i arv (Det finns ungefär 100 gånger fler Dragon-blooded än de andra sorterna, och de styr världens största imperium).

 

[Eksem]

Finns det drakar (uttrycket Dragon-blooded tycks ju indikera det) och flygande öar också så har de hittat sig en köpare. Iväg till white-wolf.com med mig! Jag älskar att de har gratis quickstart-regler till alla sina spel, det är en så jävla bra idé.

Att omslaget till boken dessutom är fördömt snyggt är knappast till deras nackdel.

 

[Staffan]

Klassiska västerländska drakar är det lite dåligt med. Kraftfulla elementarandar har en tendens att anta draklika former, och de fem kraftfullaste (en per element, "bonuselementet" är trä) kallas helt enkelt för "The Elemental Dragons". Det är dessa som gett upphov till Dragon-blooded.

Dessutom finns det ett djur som kallas floddrake (River Dragon), men det är mest en stor reptil som lever i floder.

Men å andra sidan, Exalted är rätt flexibelt på så sätt. Världen är rätt öppen - det finns stora delar som inte är beskrivna annat än i de mest allmänna ordalag.

 

[Phelan]

Inte för att det hjälper dig så mycket med standardfantasyn, men om du vill ha en variant som ger möjlighet till gråtande hjältar i slutet osv så kan du ju använda dig av "Problemet som inte har en lösning". Se t ex Barbara Hamblys "The Darwath Trilogy" där har världen, återigen, blivit invaderad av the Dark Ones och mänskligheten flyr till sina urgamla superfästen för att söka skydd och för att finna svaret och/eller de hemliga vapen med vilken man lyckades besegra fienden tidigare. För den blev ju besegrad innan... Som det visar sig så ligger det dock bara enkla klimatförändringar bakom attacken, för när det blir kallt dör fiendens vanliga boskapshjordar och då tvingas de söka rätt på människor istället, och nu är man på väg in i en ny istid. Egentligen besegrades aldrig the Dark Ones utan de retirerade bara då det blev varmare, men något sådant kan ju ingen tänka sig. (I böckerna löser de tyvärr det hela genom att skicka iväg the Dark Ones till en annan dimension, vilket är lite trist.)

Vad jag ville komma till är just twisten att ha något som ser ut som Fall 1A av "Hitta supervapnet/lösningen, rädda världen" men som kanske inte har någon enkel lösning. Life is pain...

Mvh / Phelan

 

[Quadrante]

kolla upp talislanta rpg

talislanta

 

[Evil Peter]

Re: Drakdödande [OT]

På vilket sätt är Arn Dunkelbrink regelvidrig? Tycker heller inte att fighten känns som den inte skulle kunnat hända enligt reglerna (förutom att jag inte kommer på någon regel för hur mycket skada man tar om man bara blir delvis träffad av en eldkvast pga skydd, dvs där skulle SL behövt improvisera). Fast det är ju alltid så att man bör ha turen på sin sida i DoD om man möter en drake och det får man ju säga att Arn hade trots att han nästan dog.

Tittar man på Brand i Kardien fick han väl säkert in en perfekt träff med sitt spjut som penetrerar drakfjäll som det vore smör, något som draken i sitt högmod inte trodde kunde hända. Inte ens en drake överlever ett stick genom hjärtat.

Jag ser det inte som någon omöjlighet att en grupp ska kunna dräpa en drake om man gör mäktiga rollpersoner enligt Hjältarnas Handbok (som är för mäktig enligt hur vi oftast spelar). Tillsammans med lite fräck utrustning kan en hjälte med mycket höga stridsfärdigheter och taktisk list klara sig rätt bra mot en drake. Tittar man på de mäktigaste magiska föremålen i DoD är de ju riktigt über. Detta till trots kommer det nog att krävas en del tur (eller en snäll SL) om det ska gå riktigt bra i en öppen strid mot en drake om man använder sig av DoD då de faktiskt är enormt farliga i det spelet, oavsett hur bra man är, men det är som sagt inte omöjligt på något sätt.

Dock har jag samma tankar som tidigare kommit upp i tråden, dvs att D&D är det jag tänker på mest när jag hör talas om extrem high fantasy. Där kan ju en krigare så vitt jag vet fortsätta strida även om draken får in en eldkvast med riktigt hög skada. Eftersom att inte ens en drake med stor sannolikhet kan få in en "one hit one kill"-träff på en mäktig motståndare känns det som det dryper av high fantasy regelmässigt. Fast segern kommer ju alltid att kännas större ju svårare det var. Det beror ju på hur man vill ha sina drakar.

 

[Eksem]

Re: Drakdödande [OT]

"Jag ser det inte som någon omöjlighet att en grupp ska kunna dräpa en drake om man gör mäktiga rollpersoner enligt Hjältarnas Handbok "

Fast Hjältarnas Handbok suger ännu hårdare eftersom DoD har skitkassa regler för höga FV vilket bara sabbar allting. Vilken idiot som helst fattar väl att fler BP leder till bättre RP, det behöver man inte en handbok på 40 sidor för att tala om. Usch vad jag ogillar den.

 

[Evil Peter]

Re: Drakdödande [OT]

Håller med om att HH får fram onödigt lite på onödigt mycket sidor. Speciellt om man är en erfaren spelare då man kan anpassa saker ganska enkelt själv. Boken känns som den riktar sig till stor del till nybörjare som vill spela mäktiga personer. Dock innehåller den några guldkorn som man kan utveckla ifrån själv. Men anledningen till att jag nämnde den är att med den skapas de mäktigaste rollpersonerna (och kanske med besvärjelserna i Magikerns Handbok vilka också är väldigt über) och då blir man garanterat bra nog för att kunna fundera på att besegra en drake. Poängen var ju att visa att drakar går att döda även i DoD och att legenderna inte behöver vara regelvidriga.

 

[Mattis]

Problemet med DnD som system är att det tar ett tag att bli så pass höglevlad så att man kan batta en drake själv. Och inte fan är det kul att börja på level 15. Man vill ju levla. Och man vill ju inte levla för fort.

Knepigt.

(tack för ditt tips om system till DoD6, btw. har byggt ett eget system nu, med hjälp av reglerna du tipsade om)

 

[Feuflux]

Klyschig högnivåfantasy? Wiigii!

Klyschor säger du, är det samma sak som klichéer månntro?

Den här länken fick jag av [color:\\"green\\"]Han[/color] den gången jag behövde hjälp med inspiration till det här äventyret.

Alla har klichéerna inom sig, du behöver inte exempel på klichéer, du behöver bara finna din inre glöd.

Det där med flygande öar som Dimfrost nämnde måste jag bara få in i d12 nån gång.

 

[Dimfrost]

Re: Drakdödande [OT]

Nej, Drakar och Demoner har helt enkelt en förvånansvärt liten andel drakar och demoner i sig.

Ja, drakarna lyser väl oftast med sin frånvaro, men jag tycker det kryllade av demoner i vart och vartannat äventyr. Vilket är ganska trist, för demoner blir tjatiga i längden. Alla har inte lika mycket karaktär som Ebharing.


/Dimfrost

 

[walium]

Nemesis

Ska du spela episka höglevelkampanjer så är ju en riktigt ond och välkonstruerad skurk A och O. En hal rackare som hela tiden drar rollpersonerna vid näsan vad de än gör ända fram till den avgörande slutstriden. Denna ärkeskurk ska ju dessutom omge sig med färgstarka hantlangare, gärna personer som har band till rollpersonerna sedan tidigare, typ onda syskon, svartsjuka före detta älskare/älskarinnor, gamla mästare osv.