forum_romanum
Veteran
Hej
Det är så att jag har ett någorlunda hemskt problem här. När jag spelar så lyckas jag alltid överdriva allt som händer och alla fiender och så. Och när jag sen får skylla mej själv för att spelarna dör på ett litet skitmonster så försöker jag alltid (omedvetet) att rädda dem genom att en fantastisk sak händer t.ex: När rollpersonerna skulle bryta en belägring så fick en av dem huvudet avhugget av en goblin, men ojsan!
Då kommer en blixt från muren för nån har fått snetändning och blixten helar skadan så att det blir en störd morfning och gubben får bära huvet under armen resten av livet(som visade sej alldrig ta slut eftersom gubben hamnade i en tids paradox och bara gick runt som straff för att han vägrade ta ett uppdrag som jag hade förberret jättemycket(för en gångs skull)).
holy guru
Det är så att jag har ett någorlunda hemskt problem här. När jag spelar så lyckas jag alltid överdriva allt som händer och alla fiender och så. Och när jag sen får skylla mej själv för att spelarna dör på ett litet skitmonster så försöker jag alltid (omedvetet) att rädda dem genom att en fantastisk sak händer t.ex: När rollpersonerna skulle bryta en belägring så fick en av dem huvudet avhugget av en goblin, men ojsan!
Då kommer en blixt från muren för nån har fått snetändning och blixten helar skadan så att det blir en störd morfning och gubben får bära huvet under armen resten av livet(som visade sej alldrig ta slut eftersom gubben hamnade i en tids paradox och bara gick runt som straff för att han vägrade ta ett uppdrag som jag hade förberret jättemycket(för en gångs skull)).
holy guru