wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
I det här inlägget i Genesis minikröniketråd så beklagar jag mig över att spelstilar krockade när vi spelade, och lovade att starta en egen tråd om saken.
Det här är en tråd om krockande/kombinerade spelstilar.
Jag är inte intresserad av att reda ut vilken spelstil som är bäst, eller hur man konverterar folk till olika spelstilar. Jag är intresserad av att höra hur det har gått för er när ni hamnat i liknande situationer. Andra närliggande ämnen är också välkomna i tråden så länge de inte är spelstilsmissionerande.
Situationen vi stötte på i spelet var:
Rollpersonerna har under en tid undersökt mystiska försvinnanden, och har kommit så långt i sin utredning att de funnit att personerna som försvunnit har rövats bort av en naturande som ätit deras själar. Rollpersonerna antas vara "goda" eller möjligen "neutrala". Naturanden är "neutral", SL har varit tydlig med att framställa att den inte är ond i sig, utan att den bara är, lite som att en människa inte nödvändigtvis är ond bara för att den trampar på ett litet djur, det är bara saker som händer.
Efter biblioteksefterforskning och förberedelser så formulerar rollpersonerna en plan: De skall bluffa naturanden att de tänker bränna ner skogen för att på så vis förgöra den om den inte ändrar sig. De boostar sig med en massa Death-mana för att verka extra stygga och tänder eld på platsen där naturanden brukar visa sig.
Här är det tydligt samförstånd mellan deltagarna på metaplanet:
* Vi har inte för avsikt att döda naturanden, det kan ställa till värre kaos än det vi redan är i.
* Vi kan inte låta den springa lös och fortsätta röva bort människor eftersom vi är "goda".
* Vi kommer att vara riktigt badass för att skrämma den till att godta en "vapenvila" tills vi hinner forska mer i saken och kan finna en för alla parter acceptabel långsiktig lösning.
Scenen börjar med att rollpersonerna anländer till naturandens hemvist, varpå det följer en orgie av badassery under vilken rollpersonerna går runt och häller ut bensin i skogen, viftar med blåslampor och pumpar in dödsmagi i elden för att den skall bli ännu grymmare.
Naturanden uppenbarar sig, och i egenskap av gruppens förhandlare så drar jag lös mitt förberedda tal (in character) om hur stygga vi är och hur naturanden bara har att underkasta sig min vilja för annars bränner vi ner rubbet. Jag, som lever för snygga scener och vill att saker skall bli "som på film", ryser över min awesomeness. Det var jävelcoolt.
Och här blev det en tågolycka av spelstilskrockar. SL som är karaktärsspelare får sitt awesome ur långa dialoger där de deltagandes motiv utforskas. Det är en slutstrid, ergo skall naturanden förklara vår dåraktighet och våra motiv skall prövas, håller vår argumentation? Agerar vi rättfärdigt?
Det hela blir ett bildligt plågsamt tandläkarbesök där jag bara försöker få diskussionen att ta slut och stundtals blir helt stum av andens sällsynt "fåniga" åsikter. Andra spelare, som är mer lika SL i spelstilspreferenser försöker hugga och ta upp tråden, men hela scenen är fokuserad till den viljornas kamp som är mellan min rollperson och skurken, så det blir inge bra.
SL vill att det skall bli coolt så han fyller på med fler argument och ju längre det drivs desto mer dör scenen. Tillslut konstateras att vi vinner och vi kan dra en lättnadens suck, inte för att vi vann, utan för att scenen äntligen är slut.
Vad kan man göra för att förena sådana vitt spretande spelstilar på ett vettigt sätt?
Vi var medvetna om stilskillnaderna när vi började spela, men eftersom vi är goda vänner så vill vi försöka överbygga dem så vi kan spela tillsammans.
Notera att jag inte menar att SL gjorde "fel", han agerade helt korrekt enligt sin spelstil, och den stilen är han inte ensam om vid bordet. Men här blev det katastrof.
Hur skall vi göra för att striden mot nästa slutboss skall bli en cool upplevelse för alla deltagarna?
Det här är en tråd om krockande/kombinerade spelstilar.
Jag är inte intresserad av att reda ut vilken spelstil som är bäst, eller hur man konverterar folk till olika spelstilar. Jag är intresserad av att höra hur det har gått för er när ni hamnat i liknande situationer. Andra närliggande ämnen är också välkomna i tråden så länge de inte är spelstilsmissionerande.
Situationen vi stötte på i spelet var:
Rollpersonerna har under en tid undersökt mystiska försvinnanden, och har kommit så långt i sin utredning att de funnit att personerna som försvunnit har rövats bort av en naturande som ätit deras själar. Rollpersonerna antas vara "goda" eller möjligen "neutrala". Naturanden är "neutral", SL har varit tydlig med att framställa att den inte är ond i sig, utan att den bara är, lite som att en människa inte nödvändigtvis är ond bara för att den trampar på ett litet djur, det är bara saker som händer.
Efter biblioteksefterforskning och förberedelser så formulerar rollpersonerna en plan: De skall bluffa naturanden att de tänker bränna ner skogen för att på så vis förgöra den om den inte ändrar sig. De boostar sig med en massa Death-mana för att verka extra stygga och tänder eld på platsen där naturanden brukar visa sig.
Här är det tydligt samförstånd mellan deltagarna på metaplanet:
* Vi har inte för avsikt att döda naturanden, det kan ställa till värre kaos än det vi redan är i.
* Vi kan inte låta den springa lös och fortsätta röva bort människor eftersom vi är "goda".
* Vi kommer att vara riktigt badass för att skrämma den till att godta en "vapenvila" tills vi hinner forska mer i saken och kan finna en för alla parter acceptabel långsiktig lösning.
Scenen börjar med att rollpersonerna anländer till naturandens hemvist, varpå det följer en orgie av badassery under vilken rollpersonerna går runt och häller ut bensin i skogen, viftar med blåslampor och pumpar in dödsmagi i elden för att den skall bli ännu grymmare.
Naturanden uppenbarar sig, och i egenskap av gruppens förhandlare så drar jag lös mitt förberedda tal (in character) om hur stygga vi är och hur naturanden bara har att underkasta sig min vilja för annars bränner vi ner rubbet. Jag, som lever för snygga scener och vill att saker skall bli "som på film", ryser över min awesomeness. Det var jävelcoolt.
Och här blev det en tågolycka av spelstilskrockar. SL som är karaktärsspelare får sitt awesome ur långa dialoger där de deltagandes motiv utforskas. Det är en slutstrid, ergo skall naturanden förklara vår dåraktighet och våra motiv skall prövas, håller vår argumentation? Agerar vi rättfärdigt?
Det hela blir ett bildligt plågsamt tandläkarbesök där jag bara försöker få diskussionen att ta slut och stundtals blir helt stum av andens sällsynt "fåniga" åsikter. Andra spelare, som är mer lika SL i spelstilspreferenser försöker hugga och ta upp tråden, men hela scenen är fokuserad till den viljornas kamp som är mellan min rollperson och skurken, så det blir inge bra.
SL vill att det skall bli coolt så han fyller på med fler argument och ju längre det drivs desto mer dör scenen. Tillslut konstateras att vi vinner och vi kan dra en lättnadens suck, inte för att vi vann, utan för att scenen äntligen är slut.
Vad kan man göra för att förena sådana vitt spretande spelstilar på ett vettigt sätt?
Vi var medvetna om stilskillnaderna när vi började spela, men eftersom vi är goda vänner så vill vi försöka överbygga dem så vi kan spela tillsammans.
Notera att jag inte menar att SL gjorde "fel", han agerade helt korrekt enligt sin spelstil, och den stilen är han inte ensam om vid bordet. Men här blev det katastrof.
Hur skall vi göra för att striden mot nästa slutboss skall bli en cool upplevelse för alla deltagarna?