Nekromanti Kommande äventyr

[Nkari]

Äventyr till eon säger du.. jag vill ha något som ligger mellan high fantasy o grisoldare.. jag gillar öken, jag gillar muck med jargien (nobles i mühad som muckar med jargien, några vill hindra mühad från att gå i krig med jargien, någon galen furste i drunok får för sig att han ska raida lite i jargien osv osv.. ) använd spänningarna som finns inbyggt i världen, det behöver inte bara vara xinu kulter eller domedags profetsior.. det räcker oftast med det som alla människor strävar efter.. jordlig _makt_.

och det hela bör vara centrerat på jargien imho.

 

[walium]

Jag har länge velat se mer kampanjmoduler i stil med "Jarla", alltså en fördjupad platsbeskrivning i kombination med ett eller flera äventyrsuppslag. Rent allmänt så tycker jag att det är en bra idé att förpacka världsinformation och äventyr tillsammans eftersom modulen då behåller ett värde även efter att äventyret har spelats.

De äventyr som har publicerats till Eon hittills har varit tämligen konventionella och inte särskilt orginella. Därmed inte sagt att de har varit dåliga, bara lite tråkiga. Jag skulle vilja se äventyr som utspelade sig på en enda plats, istället för sådana som förutsatte att rollpersonerna var villiga att vandra över halva Mundana. Vilket talar för äventyr knutna till stora städer, sådana saknas inte i Mundana. Jag föredrar nog genomtänkta intriger och mycket socialt spel, eller i alla fall möjligheterna till detta.

 

[Ezping Orm]

Re: En riktigt fet kampanj

Jag har alltid velat se en riktigt fet världsomvälvande kampanj till Eon. En kampanj som bygger på någon av de befintliga konflikterna som finns presenterade i tidigare moduler och som rör om rejält i det nuvarande Mundana.

Helst av allt skulle jag vilja ha en äventyrskampanj som bygger på det stundande kriget mellan Consaber och Thalamur. Det ska börja med smygande och intriger. Konflikter och allianser. Tokon som vägrar ställa sig under Kronan. Alarinn som alltid är ett osäkert kort. Cirefalierna som intrigerar i söder. Osämjan mellan legio colonan och kyrkan. Lönnmord på viktiga personligheter osv. osv. Det ska senare trappas upp, med uppdrag bakom fiendens linjer, oväntade vändningar, och annat spännande, för att sedan eskalera i en jättefinal där kriget brytit ut och där rollpersonerna har vuxit till viktiga generaler eller liknande.

En viktig ingrediens som jag skulle vilja ha med är att rollpersonernas val och handlingar hela tiden påverkar äventyret. Lyckas dom inte medla fred mellan tokonhövdingarna och consabers konung i äventyrets första del, så kommer heller inte tokon ställa upp på consabers sida i slutstriden. Klarar dom inte av att rädda Hertigen av Uriens från Rhakoris fästning så förlorar Consaber viktiga strategipoäng i de efterföljande fältslagen. Misslyckas de med att bränna upp thalamurs skeppsarsenal så blir det bra mycket svårare att stå emot invasionen av Calnia. På detta sätt kan äventyret fortsätta trots att rp:na misslyckas i några av deläventyren och slutet blir inte lika självklart. Ni förstår säkert vad jag menar.

Vad jag absolut INTE vill ha med i en sådan kampanj är mörkret, Xinu och demonhorder. Sånt tjafs finns redan för mycket av till andra spel.

Allra, allra bäst vore om äventyrsböckerna dessutom innehöll en mängd intressant kampanjmaterial, som kan komma till användning även vid andra tillfällen (ungeför som med "Undergångens arvtagare" till Mutant).

 

[Evil Peter]

En sak jag skulle vilja se är ett äventyr som utspelar sig i, och om, det forna Colonska imperiet. I "nutid" alltså, ifall jag uttryckte mig luddigt. Jag finner det området riktigt intressant då Consaber och Thalamur är viktiga länder och dessutom mycket väl och intressant beskrivna i sina respektive moduler. Det finns många motsättningar och intriger att bygga på så material lär inte saknas. Dock ser jag gärna att även en episk sådan kampanj håller sig relativt jordnära utan direkta mörkerinblandningar (kulterna i sig och rädslan för mörkret räcker gott och väl).

Det andra jag skulle vilja se är ett äventyr som helt kretsar kring en stor stad, dvs mycket intriger och stort fokus på det sociala framför strid. Det fungerar såklart också i ovan nämnda område, även om ett land som Thalamur lätt låser upp möjligheter för folks redan existerande rollpersoner.

 

[Ymir]

Jag tror förbannat hårt på en kombination av världsinformation och äventyr; såsom många redan nämnt. Jag är nämnligen helt ointresserad av färdigskrivna äventyr (som konsument, inte som författare), och det tror jag många andra också är. Genom att göra äventyren till kombinerade äventyr/platsbeskrivningar/intriguppslag, eller något liknande, ger man dem ett bestående värde även efter att de spelats igenom; och därigenom blir de långt mer prisvärda. Det är den vägen Neogames kommande äventyr borde gå, imo. Jag tror Mundana har fantastiska möjligheter till dylika koncept.

- Ymir, tror

 

[Regmolar]

Som många andra ser jag gärna äventyr med mycket världsinformation och beskrivningar som kan användas till annat, dels för att det kan ge behållning även efter (eller till och med utan) äventyret, och dels för att det blir lättare att bygga om och anpassa äventyren då om man inte vill ha dem som de är. Om Neogames går på det här temat vill jag gärna se äventyr i första hand på platser som saknar stora publicerade beskrivningar som landsmoduler och inte är prioriterade att få sådana, som områden i Colonan, Pereine och Damarien, eller olika "bortglömda" platser (tauperna kan gärna få sig en beskrivning på ett eller annat sätt). Det är också trevligt med lite omväxling, så placera dem i första hand inte på sådana platser som redan fått många publicerade äventyr (Asharina).

Jag gillar personligen utforskande och upptäckande (olika "mystiska" saker från annat material får gärna tas med, som Pereines häxor eller tauperna) och diverse olika miljöer i samma äventyrmen uppskattar framför allt variation; ska ni göra äventyr så gör framför allt den typ som saknas i sortimentet. Stridande ska inte vara obligatoriskt om inte äventyret baseras på det.

Nivån tar jag gärna till något lägre än "standardfantasy" annat än äventyr som uttryckligen ska vara just high fantasy, men jag tycker återigen att det är bra att det finns något på alla nivåer.

Så mitt drömäventyr skulle alltså utspela sig i Rhung-alari, involvera utforskande av gamla ruiner i Colonan och det nya landet Pereine resa i Thalmur/Consaber och eventuellt norr om det civliserade området, innehålla tre-fyra magiker och involvera två magiska artefakter på lägre nivå som inte har en alltför stor del av äventyret, eller så.

 

[Marukusu]

Grisar! (Revised)

Efter lång och mogen kontemplation så har jag i min outsägliga vishet beslutat mig för att följa strömmen och säga att äventyr med stor fokus på beskrivningen av omgivningen och med en helvetes massa fakta.

Jag håller dock fast vis att Mundana har gett sig in på en alltför farlig och omstörtande high fjantasy-väg med alla paddmumier och drakar överallt, och ser helst att Mundana återfår sin gamla betoning på realism och blir mer low-fantasy. Alternativet är anarki!

Den ultimata modulen vore Alkharzan, en fet stadsmodul med kartor, tabeller, fakta, intriger och äventyrsuppslag á la Jarlaboken, bara mycket nyare, bättre och ballare.

 

[LordTengel]

Re: Grisar! (Revised)

Off-Topic: Är jag ensam om att tycka att Eon alltid har varit väldigt episkt till sin natur? Må vara att det har funnits mer "under ytan", men jag har svårt att se det som helt nytt...

On-Topic: Jag gillar Alkharzan-tanken. Mycket. Har aldrig själv läst Jarla (blev avskräckt efter att ha spelat ett bra tråkigt äventyr baserat på den), men det där låter spännande...

 

[LordTengel]

Mörkret

Jag tvivlar på att så många skulle hålla med mig, men personligen skulle jag gärna se en kampanj byggd på det "officiella" mörkret... Eller matchar den bilden Hörnings bok exakt?

 

[marcuslinder]

Re: En riktigt fet kampanj

Håller med Ezping och många av de andra med följande undantag:

- jag vill att Mörket ska vara inblandat på något sätt

- jag vill ha utpräglade äventyrsmoduler där världsbeskrivningar bara finns med för att de är relevanta för äventyret, men man bör kombinera med ett par världsmoduler, ungefär som Snösaga funkar med Osthem + Jorges, eller DFSH med A&S + Tiraker

 

[Nkari]

Re: En riktigt fet kampanj

ja.. Jarla var en riktigt bra modul.. mer av den sorten eller den sorten jag önskade förut (finns för övrigt inget hinder att kombinera de båda)

Men nej till high fantasy med drakar o demoner och apocalypsen run hörnet om man inte fixar äventyret.

 

[Marukusu]

Episkhet kontra DoDighet [OT]

"Är jag ensam om att tycka att Eon alltid har varit väldigt episkt till sin natur? Må vara att det har funnits mer "under ytan", men jag har svårt att se det som helt nytt..."

Jag gör skillnad på episkt och direkt "DoD-igt". Vår egen värld har genom historien varit mycket episk och är det fortfarande med alla stormakter som kämpar om olja och med en supermakt (behöver jag säga vilken?) som i Guds namn förklarar krig mot alla "terrorister". Men mig veterligen så finns det inga drakar, inga vandöda och ingen magi i vär värld.

Jag ser Mundana i mångt och mycket som en parallell till vår egen värld och tycker att Eons styrka som rollspel ligger i betoningen av realism både rent regelmässigt och rent geografiskt i världen (rent kulturellt och demografiskt finns det dock ett antal missar, skapade p.g.a. att flera olika skribenter med olika tankar och idéer har skapat Mundanas länder genom åren), trots att den övergripande fantasy-settingen ligger kvar.
Jag säger inte att det är fel att drakar, gudar och demoner som är mycket kraftfulla väsen lägger sig i de dödligas politik men jag tycker bara att det är töntigt att de skulle nedlåta sig till att styra typ "en utvald hjälte" eller lägga sig i en människobefolkad småstads förehavanden, eller att det lurar en mäktig Lisch i varje gammalt mausoleum som bara väntar på att bli triggad av några äventyrare.

Det är knappast vad jag skulle kalla epik när rollpersonerna slaktar monster i en dungeon och när de har levlat tillräckligt stiger en mäktig drakgud ner från skyarna för att räcka över RP "Sword of Daemonsmiting +5" och en fet enchanted armor till dem.
Det var inte för monsterslaktandets skull som jag lärde mig gilla Eon, även om striderna är jävligt roliga, utan för att Mundana för omväxlingens skull gick att relatera till och kändes levande.

 

[Nkari]

Re: Episkhet kontra DoDighet [OT]

Tänkte skriva ett liknande inlägg som marukusu skrev, men nu har han gjort det så nu slipper jag det..

High fantasy och episka rädda världen historier hör till AD&D och DoD.. inte Eon imho.. Eon är i mina ögon och marukusu's mycket mer jordnära, absolut inte grisodling, men mindre over the top och mindre ologisk (lichar i var o varannat gravkammare och skatter i alla ruiner osv.. ) Det finns naturligtvis.. men är extremt ovanliga.. =)

 

[Ingtar]

Mina tankar...

Jag skulle nog helst vilja se någe med inslag av allt möjligt...lite grisodlarkampanj men har ändå någe typ av lite "High fantasy".

Någe i still med maktkamp på Asharinahalvön som startar med Soldarns inbördeskrig vilket leder till att de andra länderna på asharinahalvön blandar sig in då det har betydelse för dem.
Som sagt någe med lite lite high fantasy men ändå mycket intriger och grisodlar spel.

Själv är jag en liten beundrare av Vrimzikiel "upprorshären" vilket jag också skulle kunna se som ett kommande äventyr.
Det finns ju möjligheter som man kan göra ett äventyr utav, mer och mer soldater ansluter sig till hans här och de får/tar allt mer makt/mark och så vidare.

Lite små tankar sådär... men neogames brukar göra det så bra ändå så.

 

[Craygh]

Re: Episkhet kontra DoDighet [OT]

Dessutom är ju EONs regelsystem av den typen som gör att det behövs inget mer avancerat än en lagom tung sten i skallen för att man ska kola vippen, till skillnad från typ DnD där en tillräckligt mäktig hjälte skulle kunna Dodge:a ett helt jämarns berg.

 

[Fahnen_UBBT]

Re: Episkhet kontra DoDighet [OT]

Jag ser Mundana i mångt och mycket som en parallell till vår egen värld och tycker att Eons styrka som rollspel ligger i betoningen av realism både rent regelmässigt och rent geografiskt i världen (rent kulturellt och demografiskt finns det dock ett antal missar, skapade p.g.a. att flera olika skribenter med olika tankar och idéer har skapat Mundanas länder genom åren)

Glöm inte att Mundans klimat är väldigt väldigt mystiskt. Djungler och öknar blandas friskt på samma breddgrader och det finns fler ännu fler lustigheter. Det värsta är nog området där ödlefolket bor jämfört med områden på samma breddgrader (Vilket förvisso har förklarats men den förklaringen sög. Ödlefolket borde inte bo där alls). Jag tittade i Atlas Karthäfte nu och det gjorde mig verkligen inte klokare. Jag skulle gärna se Neogames reda ut denna röra med bra och vettiga förklaringar, eller ännu bättre: fixa till klimatet helt och hållet.

Tillägg: Jag håller med om att Eon blivit för "DoDigt" och stämmningen verkar gå och mer och mer åt det hållet. En utveckling jag personligen tror vi kommer få se mer av, tyvärr.

 

[Organ]

Re: Episkhet kontra DoDighet [OT]

Dessutom är ju EONs regelsystem av den typen som gör att det behövs inget mer avancerat än en lagom tung sten i skallen för att man ska kola vippen, till skillnad från typ DnD där en tillräckligt mäktig hjälte skulle kunna Dodge:a ett helt jämarns berg.

Ja och nej. För det är ju så att hela spektrat existerar i D&D (jag antar att det är D&D som avses, dvs Dungeons & Dragons, och inte DoD som i Drakar och demoner). En höglevlad figur är visserligen mer eller mindre en superhjälte och kan tåla mer stryk än en mindre armé, men inte alla spelarfigurer är sådana. En nybakad sådan kan mycket väl tas av daga av en halvdebil bonddräng med en gammal högaffel och det krävs en hel del tid och XP innan denne kan ta sig an ett folkilsket troll med bara en gäspning och ett par slöa vispningar med sitt vapen.

/Anders

 

[Craygh]

Re: Episkhet kontra DoDighet [OT]

Jovisst, men det är MÖJLIGT. I DnD så KAN man få högvis med HP osv så att man kan överleva exempelvis ett stenras medans man ligger och sover. I mundana går det inte, du är DÖD!

 

[Boldtaar]

Tycker det är synd att det aldrig kommer äventyr som följer upp lands-modellerna.

#1:
Ett mer storslagen äventyr i Consaber med intriger i adeln, riddarspel o.s.v och några mindre sido äventyr. Äventyret kan ha sin början i ett mindre baroni som kan beskrivas mer i detalj tillsammans med någon av de större städerna. Behöver inte vara något högmagisk kampanj utan magin kan vara något som ligger i bakgrunden och bara att liten förekomst av enskilda magiker.

#2
Ett äventyr som urspelar sig i samhällets undrevärld med tjuvar och giriga köpmän. Det kan fungera som en liten modul/äventyr som ger en djupare insyn i undrevärlden.
Kan utspelar sig i Khatarsis eller Gnar-Muur med en mer komplett beskrivning av staden och dess olika element

 

[Wickz]

Nu har jag bara spelat en del av diamantäpplet (inte färdig spelat än pga av avstånd och numer även barn), men däremot har jag gjort några egna.
Min uppfattning är att det alldeles för lätt drar iväg mot highend äventyr.

Det jag tyckte var svårast att göra var ett adels äventyr utan någon nämnvärd mängd våld utan istället ledarskap. Så helt simpelt är det vad jag helst skulle vilja ha, ett oblodigt adelsäventyr!
Gärna ett i både hög och låg klass (rollpersonerna bör vara adliga) för att få lite variation.
I det tordes intriger och konflikter vara en stor del.

Grisodling är alltid populärt hos mig, det känns som sagt som om mörkret och demonerna tar en allt större plats.