Tell
Hero
- Joined
- 21 Feb 2008
- Messages
- 1,083
Och jag undrar på något plan vad det beror på. För närvarande har jag rivit ned allt gammalt kampanjmaterial, och bygger från grunden; sparar det som går slänger det mesta.
Effekten är att jag har tagit fasta på delar av historien i Consaber och Thalamur, och återuppväckt Colonan som ett slags diadochervälde. Consaber har jag gjort spansktfärgat och expenderat, men minus stora delar av det rika Danabreann, som blivit egna riken. Jag vidmakthåller min bild av Thalamur som inspirerat av medeltidens frankrike, och framförallt då av förmyndarregeringarna under 1400-talet. Därför är det nu uppbrutet i ett frankrike inspirerat av revolutionsåren (med Racorier som skyddar folket mot den elaka aristokratin, allt styrt av ätten Zadas), och ett frankrike inspirerat av burgund, där jag skapat vad som i realiteten är en personalunion med Camara som florerade på forumet som idé för ett par år sedan. Detta Camara att förstå som ett pseudosarmatien.
Asharien, Soldarn och Västmark har slagits samman, till ett slags 26edynasti-inspirerad federation, med samma ras-klasskomplex som polen kring 1100 och med konsthantverk från Nepal. Tirakerna har blivit lite mer civiliserade, och fungerar som ett kontinuum av stadsstater upp till melorion. Cirefalierna där är mer renässansitalien, tirakerna är mer hansan-möter-irans-klanvälden. Caserion har rakt av blivit Casarion, enligt rassemytologin, med byzansförtecken. Upplever sig som mycket bättre än de andra falierna.
Ebhron har jag bråkat mycket med, och hamnat i situationen att jag lånat nästan all politisk struktur från Yoruba och Lubafolken, samt därefter lagt över ett slags indoariskt sken. Detta ger ett par nordliga stater som är klara, fler som jag känner behövs. Med Yorubas hemliga sällskap och konfederala struktur kan man ändå behålla regeringen, och dessutom skapa en roll för Kaballaorden, utan att behöva bli för fantastisk.
Norr om Ebhron har tocon-alarinn fått växa österut, och har återvänt till min originalidé från barbarer och människofolk (innan den skrotades av dåvarande neogames som för radikal, och ersattes med nuvarande). Tocon = Zulu+Han+Aztec+Babylon5:s Narn Regime, allt utklätt till wales. Detta ger många småstater, och några starka, som förklarar varför handel ditåt blir användbart.
Problemet är nu... Jag känner mig klar. Jag har en vag idé om att stärka de Saxisk-Vogtlandska dragen i Jargien, att övärlden befolkas av sjöperso-indonesier med smak för sötsaker, och jag gillar idén om Raunlänningar med pekingopera, men det går inte längre än så. Jag har använt Consaber, Thalamur, Cazimhalvön och Ebhron, och har ingen idé om varför jag ändrat allt, och ingen idé om varför jag inte tycker mig behöva resten. Jag gillar inte detta - existerande resultat är ok-ish, men för annorlunda, och för litet. Jag vet inte var jag skulle expendera med bibehållen fascination.
Vad göra?
Effekten är att jag har tagit fasta på delar av historien i Consaber och Thalamur, och återuppväckt Colonan som ett slags diadochervälde. Consaber har jag gjort spansktfärgat och expenderat, men minus stora delar av det rika Danabreann, som blivit egna riken. Jag vidmakthåller min bild av Thalamur som inspirerat av medeltidens frankrike, och framförallt då av förmyndarregeringarna under 1400-talet. Därför är det nu uppbrutet i ett frankrike inspirerat av revolutionsåren (med Racorier som skyddar folket mot den elaka aristokratin, allt styrt av ätten Zadas), och ett frankrike inspirerat av burgund, där jag skapat vad som i realiteten är en personalunion med Camara som florerade på forumet som idé för ett par år sedan. Detta Camara att förstå som ett pseudosarmatien.
Asharien, Soldarn och Västmark har slagits samman, till ett slags 26edynasti-inspirerad federation, med samma ras-klasskomplex som polen kring 1100 och med konsthantverk från Nepal. Tirakerna har blivit lite mer civiliserade, och fungerar som ett kontinuum av stadsstater upp till melorion. Cirefalierna där är mer renässansitalien, tirakerna är mer hansan-möter-irans-klanvälden. Caserion har rakt av blivit Casarion, enligt rassemytologin, med byzansförtecken. Upplever sig som mycket bättre än de andra falierna.
Ebhron har jag bråkat mycket med, och hamnat i situationen att jag lånat nästan all politisk struktur från Yoruba och Lubafolken, samt därefter lagt över ett slags indoariskt sken. Detta ger ett par nordliga stater som är klara, fler som jag känner behövs. Med Yorubas hemliga sällskap och konfederala struktur kan man ändå behålla regeringen, och dessutom skapa en roll för Kaballaorden, utan att behöva bli för fantastisk.
Norr om Ebhron har tocon-alarinn fått växa österut, och har återvänt till min originalidé från barbarer och människofolk (innan den skrotades av dåvarande neogames som för radikal, och ersattes med nuvarande). Tocon = Zulu+Han+Aztec+Babylon5:s Narn Regime, allt utklätt till wales. Detta ger många småstater, och några starka, som förklarar varför handel ditåt blir användbart.
Problemet är nu... Jag känner mig klar. Jag har en vag idé om att stärka de Saxisk-Vogtlandska dragen i Jargien, att övärlden befolkas av sjöperso-indonesier med smak för sötsaker, och jag gillar idén om Raunlänningar med pekingopera, men det går inte längre än så. Jag har använt Consaber, Thalamur, Cazimhalvön och Ebhron, och har ingen idé om varför jag ändrat allt, och ingen idé om varför jag inte tycker mig behöva resten. Jag gillar inte detta - existerande resultat är ok-ish, men för annorlunda, och för litet. Jag vet inte var jag skulle expendera med bibehållen fascination.
Vad göra?