Inledning
Det var sista dagen på rollspelskonventet i Falkenberg och många av de ditresta spelarna hade börjat att packa ihop sina saker. Runt om i lokalen, som var gymnasieskolans idrottshall, stod bord och stolar uppställda där man runt vissa fortfarande spelade. In i salen stegade en lång man med en frsyr som såg ut som en brinnande fackla. Hans blick var genomträngande och kylan från dem kunde få vattnet i ett glas att frysa till is på nolltid. Under armen bar han en kista som såg ut att vara mycket gammal och den uppmärksamme kunde svära på att det kom små kvidande ljud från den. När han paserade ett bord där det satt en liten pojke stannade han till och båda spännde blicken i varandra som om de kände varandra sedan tidigare. Men det var ingen vänskap som strålade från de båda utan mer en känsla av hat som var så påtaglig att hade man gått emellan de bådas blickar hade det varit som att gå in i en vägg. Runt om i lokalen så började alla ovetande att skruva på sig av oro men utan att riktigt först vad känslan berode på.
Mannen med den brinnande frisyren blottade sina tänder i ett leende och vände den lilla pojken ryggen. Med stadiga steg gick han och satte sig längst ner i ett av rummets hörn och började plocka upp tärningar ur sin kista.
Pendgim
Den lille hoben Pendgim följde sin fiende med blicken och såg hur denne slog sig ner vid ett av de lediga borden. Själv hade han dukat upp sina tärningar och lagt fram de uråldriga reglerna till rollspelet "Kaosonia".
Nu väntade han bara på sin första spelare medan han tyst för sig själv sa:
-Satorin, vi får väll se vem som vinner denna gången.
OFF/Skriv målande vad du ser och hur du känner dig mm när du slår dig ner vid ett av borden./OFF
Det var sista dagen på rollspelskonventet i Falkenberg och många av de ditresta spelarna hade börjat att packa ihop sina saker. Runt om i lokalen, som var gymnasieskolans idrottshall, stod bord och stolar uppställda där man runt vissa fortfarande spelade. In i salen stegade en lång man med en frsyr som såg ut som en brinnande fackla. Hans blick var genomträngande och kylan från dem kunde få vattnet i ett glas att frysa till is på nolltid. Under armen bar han en kista som såg ut att vara mycket gammal och den uppmärksamme kunde svära på att det kom små kvidande ljud från den. När han paserade ett bord där det satt en liten pojke stannade han till och båda spännde blicken i varandra som om de kände varandra sedan tidigare. Men det var ingen vänskap som strålade från de båda utan mer en känsla av hat som var så påtaglig att hade man gått emellan de bådas blickar hade det varit som att gå in i en vägg. Runt om i lokalen så började alla ovetande att skruva på sig av oro men utan att riktigt först vad känslan berode på.
Mannen med den brinnande frisyren blottade sina tänder i ett leende och vände den lilla pojken ryggen. Med stadiga steg gick han och satte sig längst ner i ett av rummets hörn och började plocka upp tärningar ur sin kista.
Pendgim
Den lille hoben Pendgim följde sin fiende med blicken och såg hur denne slog sig ner vid ett av de lediga borden. Själv hade han dukat upp sina tärningar och lagt fram de uråldriga reglerna till rollspelet "Kaosonia".
Nu väntade han bara på sin första spelare medan han tyst för sig själv sa:
-Satorin, vi får väll se vem som vinner denna gången.
OFF/Skriv målande vad du ser och hur du känner dig mm när du slår dig ner vid ett av borden./OFF