Nekromanti Konventet - ett lite annorlunda spel.

[Satorin]

Inledning
Det var sista dagen på rollspelskonventet i Falkenberg och många av de ditresta spelarna hade börjat att packa ihop sina saker. Runt om i lokalen, som var gymnasieskolans idrottshall, stod bord och stolar uppställda där man runt vissa fortfarande spelade. In i salen stegade en lång man med en frsyr som såg ut som en brinnande fackla. Hans blick var genomträngande och kylan från dem kunde få vattnet i ett glas att frysa till is på nolltid. Under armen bar han en kista som såg ut att vara mycket gammal och den uppmärksamme kunde svära på att det kom små kvidande ljud från den. När han paserade ett bord där det satt en liten pojke stannade han till och båda spännde blicken i varandra som om de kände varandra sedan tidigare. Men det var ingen vänskap som strålade från de båda utan mer en känsla av hat som var så påtaglig att hade man gått emellan de bådas blickar hade det varit som att gå in i en vägg. Runt om i lokalen så började alla ovetande att skruva på sig av oro men utan att riktigt först vad känslan berode på.
Mannen med den brinnande frisyren blottade sina tänder i ett leende och vände den lilla pojken ryggen. Med stadiga steg gick han och satte sig längst ner i ett av rummets hörn och började plocka upp tärningar ur sin kista.

Pendgim
Den lille hoben Pendgim följde sin fiende med blicken och såg hur denne slog sig ner vid ett av de lediga borden. Själv hade han dukat upp sina tärningar och lagt fram de uråldriga reglerna till rollspelet "Kaosonia".
Nu väntade han bara på sin första spelare medan han tyst för sig själv sa:
-Satorin, vi får väll se vem som vinner denna gången.

OFF/Skriv målande vad du ser och hur du känner dig mm när du slår dig ner vid ett av borden./OFF

 

[Bunny]

Bearn
Med en avmätt blick bedömer mörkeralven Bearn de som delar idrottssalen med hans upphöjda figur.

Fy fan, vilket pack.

Den bleke och långhårige mannen har dedikerat betydande delar av sitt 25-åriga liv med att hamra in underlägsenheten i medvetanden likt deras; först genom att knäcka linjaler och sno suddigummin, sedan genom krossade näsor och blåklockor. Numera har han testat det mesta - drunkningsterapi, ledbrytning, häftpistoler... så länge de kvider och lider, och betalar Bearn med sina skrämda blickar.

Synd bara att många av dessa kryp delar hans hobby med honom. Det är nedvärderande, men nödvändigt, att emellanåt sänka sig till deras nivå. Det är enda sättet för Bearn att få sin fix - rollspel. En värre last finns inte, så vitt han har förstått det. Illaluktande. Orakade. Feta. Tidigare under dagen skar han en av dem över ryggen med ett rakblad bara för att få utlopp för sin avsmak.

En ful och löjlig hob har fixerat Bearn med blicken. Han gestikulerar mot en tom plats vid sitt bord. Den gästfriheten ska tönten få ångra, är mörkeralvens första tanke. Sedan slår han sig ner med ett snett leende spelande över läpparna. Strax därefter har han hunnit fascineras av det rollpel som ligger uppslaget mellan dem.

- Vad vill du spela? Hoben iakttar honom med en fast blick.

- Ja, jag har alltid varit lite av en antagonist. Bearn pekar på en av spelets arketypbilder...

 

[Craygh]

Ille

Hehe... Hehe...

En lång välbyggd filur med brun kalufs kommer instegande i salen med världens största hånflin på läpparna. Det ser ut som om allting roar honom, och han tittar litegranna på allihopa. Killen med en majbrasa på skallen förtjänar ett extra stort flin och lite hånfnitter, medans den sjukt passiv-aggresiva negerfjollan som sitter vid gnombordet får honom att dra på smilbanden extra mycket. Han slår sig raskt ner hos den lilla personen och den svarta saken och slänger upp fötterna på bordet.

"Tja! Vad spelas? vad göres? vad, om jag får fråga, är eran skostorlek?"

 

[Satorin]

Pendgim

"Det säger du ja", den lille spelledaren sätter ihop sina fingrar ler finurligt mot långhårige mannen som slagit sig ner framför honom, "det är också glädjande att du valde mitt bord och inte min konkurent där borta i hörnet. Han brukar få ta hand om de med ett mörkt sinne." Han bryr sig inte riktigt om den ohyfsade med de illaluktande fötterna.
Ur sin box plockar han upp varsit pergament som han räcker över bordet tillsammans med ett bläckhorn och en gåspenna.
"Har du möjligen spelat tidigare? Du verkar nämligen redan inne i.........förändingsprocessen?"
Först nu ler han mot fotmannen.
"Min längd är kanske inte så mycket att orda om men mina fötter är av det större formatet. Vilken storlek jag brukar ha på skor vet jag ej eftersom jag föredrar att vara utan." Han gör en konstpause och drar på näsan lite.
"Skor har den förmågan att stänga in saker så de inte mår riktigt bra."

Några tärningar skjuter han över till den mörke mannen.

 

[Avidyasattva_UBBT]

Lotus

I en annan del av den ymniga gymnastiksalen släpades en gammal träplint ut ur förrådet i början av konventet och sedermera agerat bas av ett gäng småtonåringar. I deras färgglada snedluggar och spretiga kalufser påminner de lite om en skock tropiska fåglar prydligt uppradade på en pinne. Under större delen av konventet har de mest hållit sig för sig själva, och säkerligen har var och varannan konventspelare undrat vad tusan de egentligen haft här att göra. Lugna och introverta som de är har de dock fått vara ifred. Tills nu.

På avståndet är det svårt att skönja vad som försiggår, men det är fullt inbördeskrig på plinten. Den ena fjortisen kastar glåpord och viftar med sin mobil så plastpandan i snöre slår frivolter. Den andra, som vid närmare beskådan kanske var av hankön trots allt, gestikulerar ymnigt med sina avklippta fingervantar. Oj oj oj.

Eftersom FN uppenbarligen ignorerat detta krisområde eskalerar katastrofen och splittringen är ett faktum. Lika plötsligt som de kom har nu den sälla skaran emo-kids lämnat salen åt olika håll. Alla utom en.

Den sista som står kvar, en jänta knappast äldre än femton, är en lustig skapelse helt kliniskt fri från färgtoner. Hennes uniform av Cheap Monday, Converse, munkjacka och en udda slips går i svart och vitt, hennes hår glänser metalliskt av platina, och hennes väska är tung av metallkedjor och billig koreansk Manga.
Givetvis ser hon lika irriterad ut som alla de andra, men av någon anledning stannar hon kvar. Fram och tillbaka, blicken höger och vänster över golvet - Aha! Hon tycks ha klantat bort något.

Till sist, med övertydlig motvilja, rör hon sig till det bord som råkar vara närmast, där just den suspekte Satorin sitter och lastar upp sina tärningar. Socialt inkompetent som hon är står hon och velar ett tag innan hon förmår sig bryta tystnaden, kliandes med handen bakom sin enorma blekvita snedlugg.

"Öh... tja," lyckas hon få ur sig till sist. "Öj, schysst hår, du. Anyhow, har du typ sett min mobil? Jag måste ha tappat den typ här någonstans..." hon böjer sig ner för att kolla under bordet, "Får man, typ, sätta sig en sväng, medan jag lånar din mobil och ringer upp min?"

 

[Satorin]

Satorin

"Om du tror att detta är vaktmästeriet har du kommit helt fel flicka lilla." Det gick inte att ta miste på att något gjorde honom irriterad vid sin sida hade han ställt upp en flaska med ett bärnstensfärgat innehåll. På etiketten stod det "Mortlach" och det hördes ett högt Fjömpf när han drog ur korken och hällde upp ett glas till sig.
"Fy fan vad ni ungdommar ser ut nu för tiden. En orch är ju rena snobben i jämnförelse. Vad vill du egentligen mer än att snylta på min mobil?" Han trummade på telefonen som var av ett ovanligt märke som hette Brora vilket Lotus aldrig tidigare sett.
Längre än så kom de inte i sitt samtal innan en av konventets funktionärer dök upp och la sina armar i kors.
"Du vet att det är strängeligen förbjudet att dricka alkohol här!"
Helt oberörd stirrade spelledaren med den märkliga frisyren på funktionären och höjde sit ena finger och sa.
"Jag ska inte störa och ska genast gå!"
Trotts detta satt han lugnt kvar med ett leende på sina läppar. Funktionären däremot hade fått en tom blick och sa med märklig röst.
"Jag ska inte störa och ska genast gå!"
Förvånat såg Lotus hur den tidigare så upprörda mannen som i trance gick därifrån. Det hela var som ur en film men hon kunde inte riktigt komma ihåg vilken.
"Var var vi?"

 

[Craygh]

Ille

"Whoah dude! Pergament!"

"Also, du verkar inte ha märkt mig"

han tar ner fötterna från bordet och sträcker fram handen

"Ille heter jag, trevligt att råkas. Hit med skrivdon och slumpkuber så ska jag spela skiten ur det här!"

 

[Avidyasattva_UBBT]

Lotus

"Asså vafan," utbrister Lotus uppgivet, "Vad -tror- du egentligen? Jag vill bara ha min mobil, är det så mycket beg... åh." Hon tystnar när hon får syn på den präktiga skotska flaskan lite, och ännu mer när konventspolisen är snabb att kommentera på dess olämplighet som förfriskning. Inte mindre tyst blir hon sedan när densamme plötsligt vandrar iväg, ursäktandes sig. Vänta lite nu...

Lotus står och stirrar efter den gående funktionären, smått gapandes. Många tankar tycks surra genom hennes huvud i detta ögonblick, antagligen för första gången på ett bra tag som något sådant händer. Sedan, helt sonika, ler hon lite och vänder sig tillbaka till Satorin. "Du... om jag spelar med dig, bjuder du på lite av, du vet," och så nickar hon lite försynt mot flaskan som om det inte var uppenbart nog redan. "Vi brukar hälla det i Powerking-burkar; ingen märker något. Okej?" Genast slår sig Lotus ned vid bordet och börjar blicka ut över alla rollspelsattiraljer som fint är utlagda på bordet likt rituella objekt.

Då slår det henne. "Öh... hur -spelar- man egentligen sådant här?"

 

[Satorin]

Pendgim

"Ta det lugnt Ille. Det som står framför dig är ett stort val som du kommer att få leva länge med. Tärningarnas dom kommer såsmåningom, välj först vad för ras och yrke som kommer att bli ditt ok för en tid framöver."
Han skjuter över en skinninbunden bok som ser uråldrig ut med små guld tecken ingraverade i sig. Tecknena verkar stråla som om de bar på en djup hemlighet, något som får de båda gamla rollspelarna att rucka lite på sina självsäkra attityder.
"Var försiktig med det du skriver för bläcket går inte att radera."

Satorin
"Jag har inga skrupler med att fylla småbrudar som dig med sprit men det här är min favorit whisky och inget jag bjuder på, såvida du inte kan bevisa dig värdig dessa dyra droppar"
Han dammar av flaskan och Lotus ser nu att det även står 19 framför de tidigare bara synliga 18.
"18-årig Mortlach är en dyrgrip men den här flaskan från 1918 fick jag för en insats under kriget. Då var den fortfarande jummen från destilleringen och etiketten luktade fortfarande klister." Han smakar med nöjd min på det som finns i glaset. Det var sista gången som Lotus såg något som kunde likna kärlek i de ögonen.
"Nog talat om whisky även om det är trevligt, vad fan vill du spela för något. Du kan välja precis vad du känner för men fan ta dig om du är som veklingarna som strök med i förra veckan."
Han vänder på en stor bok inbunden i ett grönt skinn och visar stolt den för Lotus.
"Jag har gjort omslaget själv", han skrattar högt för sig själv och tillägger,"fan vad grönskinnet skrek."

En bit därifrån spanar en högrest man med fina drag på de båda. Trotts att det är varm i lokalen bär han en svart långrock i skinn. På vänster sida ser den uppmärksamme att det buktar ut en aning som om han gömde något. Han lyfter upp rockslaget och pratar i något som ser ut som en knapp som sitter ihop med en liten sladd som leder till en hörmussla i det vänstra spetsiga örat.

 

[Craygh]

ille

Tar in situationen igen och rågarvar åt allt.

"Håh! Ojoj! En alv, och en mörkeralv, och en bitter liten gnomsate! Och en såndär i hörnet och... ojoj "

"jag tror jag tar och gör nån jokeraktig typ, en kille som kan hävda sig fysiskt men får majoriteten av sin kraft från psioniska krafter som han hämtar ur sitt eget kaotiska beteende... skitbra! Vars hittar jag info för det?"

Börjar bläddra i boken

 

[Satorin]

Pendgim

"Att vara en narr har väl livets långa skola redan lärt dig min unge man", Pendgim ler åt sin gliring,"´vill du däremot uppgradera din profesion så finns det flera möjligheter. En Tricksterpräst, narr, gycklare, Harmonistmagiker, ja raden är många tror du hittar dem samlade på sidan 3252 om inte mitt minne sviker mig."
Ille rycker till efter att ha plockat upp en av tärningarna. Den var så kall att den hade ett tunt lager av rimfrost över sig.

Satorin
"Ursäkta mig men är det här din mobiltelefon?" Obemärkt hade en lång person vars ansikte var dolt i munkjackans luva. Rösten var av det där obehagliga slaget som lät som när man drog med naglar över en griffeltavla (ja jag är uppvuxen på den tiden ja så jag minns)
"Han som snott den är inte längre något problem fröken.....var så säker."

 

[Avidyasattva_UBBT]

Lotus

När Satorin tycks vara så obenägen att dela med sig av sina rusdrycker kör Lotus ner fingertopparna - det går inte längre än så - i fickorna på sina snortajta jeans och ser lite butter ut. "Hmpf. Men, eh... har du inget billigare att bjuda på istället, då? Jag är inte så kräsen." Då börjar kvädandet om gammal Whiskey och krigfyllda årtal, och det är uppenbart ingenting som imponerar henne särskilt mycket. "Ameh shit, nu låter du typ som min lärare. Har du inte typ, en kruka vin från Grekland också när du ändå håller på med allt det där gamla tjafset?" Det faktum att han explicit nämnde sin egen närvaro där vid det skotska destilleriet anno 1918 tycks inte ens ha fastnat i hennes huvud.

Vid frågan vad hon vill spela sätter hon ett finger i munnen och smakar lite drömskt på sin egen fantasi, ögonen himlandes upp bland de romerska ringarna som så försynt dinglar halvvägs upp i gymnastiksalens tak. "Jag vill, typ... något coolt. Med krafter. Typ Harry Potter, fast utan att se ut som en jävla loser med glasögon. Öh... vänta en sväng," utbrister hon och börjar gräva i sin väska, producerandes en idel hög av manga. Genast börjar hon bläddra runt med en vana som vittnar om att de där volymerna blivit läst -alldeles- för många gånger.

"Här," säger hon, "Hon är ascool. Hon var typ en urgammal häxa från forntida Persien eller nå't, som tog en liten tjej och överförde sin hjärna till henne typ, så nu är hon femton men egentigen typ tusen och supersmart och håller på med gammal trollkonst. Är inte det en -grymt- sak att spela? Och sen kan hon typ blabla blabla och blabla..."

Medan Lotus förlorar sig själv i att beskriva sin supernördiga drömkaraktär dyker den skumme figuren upp i långrock bakom henne och hon rycker till som om hon sett det spöke som spökar för andra spöken... eller nå't. "Shit," hoppar hon ur sin trans och flämtar tillbaka sitt hjärta ner från halsregionen. "Du skrämde fan livet ur mig, är du helt cp?!? Vafan vill du anyw... oh." Mobiltelefonen. "Va? Hade någon snott den...? Uh, -what- is going on, hello? Fast... snygg rock."

 

[Bunny]

Bearn

Våran antagonist-aspirant har för ett tag nöjt sig med att vara åhörare till Pendgim och Illes konversation. Försjunken i djupa, och troligtvis mörka, tankar, har han ponerat vad hoben sagt. Nu böjer han sig fram över bordet, lutad mot vitnande knogar, och spänner ögonen i den lilla varelsen:

- Du pratar om en förvanlingsprocess, men en sådan har jag inte märkt av. Jag är annorlunda, och det har jag alltid varit. Det har jag vetat sedan jag först la ögonen på min så kallade fosterfamilj, och då var jag inte mer än 2 år gammal. Ynkliga och svaga människor - jag har aldrig hört hemma bland dem!

Bearn blinkar till.

- Jag vet inte varför jag berättar det här för dig, men mitt rollspelande har alltid känts som försök för mig att finna mig själv, vart jag kommer ifrån. Därför spelar jag alltid mig själv. Så här är jag, take it or leave it. Jag är lång, smidig, skarpögd och har en naturlig talang för att utdela våld och smärta.

Han tar ett djupt, nästan lustfullt andetag, och fortsätter:

- Mitt främsta rollspelminne är när jag duellerade min sire i Vampire på Notre Dames tak; jag har aldrig gått upp i min roll så som när jag sög hennes vittrande kropp torr på blod. En annan gång var jag en intrigerande romersk senator, och skådade från mitt palats hur eld och barbarer förvandlade det ståtliga Rom till rykande ruiner. Jag gillar teman laddade med undergång och död.

 

[Satorin]

Satorin

Spelledaren skakar på sitt huvud och himlar med ögonen.
"Vilken jävla pissdag det här verkar bli. Snorungar som vill spela påskkärringar och till råga på allt så börjar man få huvudvärk också."
Han räcker över ett gäng tärningar av det mer ovanliga slaget och ett pergament med tillhörande skrivdon.
"Manga, MANGA.....ehh det sådana där figurer med jättehuvuden och störa ögon?"
Hans bundsförvant med luvan går därifrån och lämnar dem åter ensamma.

Pendgim
"Intressant med en av den sanna blodet. Låter dock som du hellre väljer de förleddas sida och inte oss ljusbringare?" En alvlik lajvare i långrock kommer fram till spelledaren och viskar i dennes öra.

 

[Avidyasattva_UBBT]

Lotus

"Hörru Hothead," säger Lotus och gör sitt bästa för att se sådär stroppigt uppstutsig ut - något hon gör mycket bra. "Om du inte vill att jag skall spela med dig kan jag ju bara sitta här och typ grilla marshmallows över huvudet på dig... eller kanske gå till andra bordet?" hon nickar över till bordet där Pendrim, den gladlynte drasuten och misantropalven pokulerar som bäst. Sedan åker pergamentet fram. "Nähä, trodde väl det." Hon ler, äckligt nöjd med sig själv, slår sig ned vid bordet och tittar på sitt pergament.

"Jaaa, vill du ha lite exempel? Vänta, shit... jag har värsta idén..." hon börjar rota i sin väska och slänger fram en pocket prydd av skrikiga koreanska skrivtecken och diverse anorektiska androgynfigurer. "Den här är -sååå- cool! Asså, den handlar typ om den här tjejen som en dag blir typ tränad i fäktning, och... ÅH! Ännu bättre!" Hon slänger fram en annan, med en ungefär lika smaklös framsida. "Och den här! Den handlar typ om blabla blablabla och blabla, och så blablabla bla bla blablabla bla bla..." och så fortsätter det så, helt skoningslöst.

 

[Satorin]

Satorin

Han tror inte sina öron och tittar sig runt om någon driver med honom. Tjejen är ju sanslös. Han reser sig upp från sitt bord och går runt bordet och tar tag i Lotus stolsrygg och börjar släpa henne på den tvärs över gymnastiksalen. När han når fram till sin fiende Pendgims bord verkar Lotus ännu inte ha förstått vad som hänt utan bablar glatt vidare om sina löjliga serier.
"HON ÄR DIN!" Han stöter ihop med den svartmuskige alvlike mannen innan han rosenrasande lämnar rummet.

Pendgim
Förvånad och mållös ser den lille spelledaren på sin fiende och den lilla tjejen som han släpat dit. När Satorin vänder dem ryggen frågar han Lotus:
"Hur lyckades du med detta? Det är första gången jag sett honom ur balans....."
Samtidigt rusar några av konventets funktionärer mot ett av gymnastiksalens omklädningsrum.
"PIP PIP!", ljuder en SMS-signal från Bearns ficka. Ingen av de de församlade reagerar över dagens samhälles största irritationsobjekt utom Bearn själv eftersom han inte hade någon mobiltelefon med sig.

 

[Avidyasattva_UBBT]

Lotus

"...men sedan i kapitel 27 så tar ninjaklanen och förklara kri... Vafan?!?" Lotus märker hur hon helt sonika släpas iväg av en rasande Satorin. "Vad gör du... hallå, du lovade fan mig en Whiskey, flammfejs!" Men sedan blir hon dumpad vid det "goda" bordet. På något vis tycks hon fatta ändå att hennes chanser att spela med ondingen är totalt körd.

Hon tittar till Pendgim och ser irriterad ut på det där dryga tonårssättet, "Vilken jävla loser, den där typen! Berätta sagor går bra, men när han själv måste vika sina jävla flärpöron," hon råkar titta åt Bearn och märker hur hans vingmuttrar sträcker sig likt gotiska spiror, hennes ord tar stopp. "Öh, förlåt."

Hon samlar sig. "Vad, eh... har ni för er då?"

 

[Satorin]

Pendgim
"Vi ska snart sätta igång det hela jag väntar bara på att herrarna här ska bestämma sig för vad för roller de vill spela och vilken ras om de nu vill bli förädlade."
En av tärningarna på bordet glänser som om den vore en rubin men det vore ju befängt tänker Lotus. I sin hand håller hon fortfarande Satorins rollformulär när hon snabbt blickar tillbaka på bordet där hon tidigare suttit ser hon hur två personer med luvjackor samlar ihop den tjurige spelledarens saker.
"Gastar!", säger Pendgim som om det var det naturligaste i världen, men han måste menat dem mer bokstavligt som en beskrivning på deras dåliga karraktärer.
En av funktionärerna som tidigare rusat in i omklädningsrummet kommer ut kritvit i ansiktet och börjar snabbt knappa på sin mobiltelefon.

 

[Avidyasattva_UBBT]

Lotus

Jaja, skitsamma, rollformuläret är ju kvar och Satorin verkade vara en sådan jädrans crybaby ändå. Lotus tittar på de båda andra herrar som anmält sig till spektaklet, lite fundersamt som att hon inte riktigt vet vad hon skall göra av dem. Lite lågmält säger hon "Jaja, okej, men jag hade typ en idé som jag kan köra på..." hon lutar sig ner, plockar upp en tuschpenna ur fickan på sin hoodie och går lös på det till synes så värdefulla pergamentet.

Men... vad gör hon? Det råkade ju finnas ett rätt stort tomrum på det där formuläret, och, ja... sådana där som hänger ner näsan i asiatiska serier hela dagarna brukar alltid förr eller senare försöka sig på själv att sprida det artistiska giftet vidare. Och det gör hon. Ymnigt med svart blir det när hon skissar upp den übergotiska svarta långklänning som hennes karaktär bär. En svartmagiker som på sin ålders höst tog kroppen av en avliden tonårsflicka, gav kroppen livet åter och besatte sin egen själ i den för att leva vidare när hennes egen kropp sakta förmultnade för tidens tand.

När hon är färdig med bilden vänder hon på formuläret och visar det för Pendgrim med ett brett leende. "Färdig!"

 

[Satorin]

Pendgim

Spelledaren blir först glad av att de äntligen händer något så de snart kan sätta igång att spela. När han väl ser vad Lotus ritat blir han dyster och hans ansikte fylls av en form av orolig sorg.
"Varför är ni ungdommar av idag så fyllda mörka känslor? Ni har hela livet för er och aldrig tidigare har man haft så stora chanser att göra något bra av livet."
Han tar tag i hennes vänsterhand och tittar på linjerna i hennes handflata och nickar för sig själv.
"Du är en ungflicka med en stor styrka inom dig, så om någon ska klara av detta så kanske det är du." Han håller kvar hennes hand och plockar upp gåspennan.
"Var inte rädd det kommer att göra lite ont." Innan Lotus hinner fundera på vad han håller på med sticker han gåspennans spets i hennes handflata.
Hon genomfars av en smärta men hon stålsätter sig för att inte skrika. När hon tittar ner igen ser hon hur gåspennan sugit upp lite av hennes blod och att Pendgim släppt hennes hand.
"Såja, nu ska du bara skriva under kontraktet med din namnteckning.....öhhh jag menade rollformuläret." Han räcker henne gåspennan.

In i lokalen rusar några sjukvårdare som möts upp av funktionären som tidigare ringt i sin mobiltelefon. Sjukvårdarna följer med honom till omklädningsrummet där nyfikna spelare slutit upp för att se vad som står på.