Nekromanti Konventsrapport Dancon XI

[krank]

Det var ett alldeles förträffligt Dancon för min del. Jag kommer att dela med mig av några av de bilder jag tog så snart jag orkat ladda över dem och kanske sorterat lite, men här kommer några saker jag gärna minns:

-- En riktigt trevlig omgång Boss Monster med Eksem och... två till vars namn undslipper mig. Visst sa jag under partiet att jag har kasst namnminne, va? =) Hursomhelst, det var tight på slutet mellan mig och mr. E, men jag tog hem vinsten. Eksems dungeon -- med spa och bordell specifikt designade att locka präster -- var fantastisk.

-- Jag fick ÄNTLIGEN titta på de mytomspunna pärmarna som Magnus Seter och jag pratat om i flera år. Designdokument, anteckningar och skisser till Mutant Chronicles. Tyvärr lockades jag av annat så jag hann inte lusläsa texterna så mycket jag skulle vilja, men jag hittade en hel del rolig kuriosa. Till exempel att författarna instrueras att de MÅSTE byta namn på "muawije" för att det är för krångligt och för många bokstäver. I slutprodukten har han ett extra h... Sånt tycker jag är roligt. Och jag är glad över att en del saker skrotades, t.ex. idén att Cybertronic skulle ha som en AI vars uppgift var att hitta svaret på frågan om livet, universum och allting... Eller de där Muawhje-självmordsbombarna. Det saknades bara ett "allahu akhbar". Det var kul att se bilder och designer som inte fick komma med i slutänden.

-- Det här var ett bra Dancon på så vis att det kändes som att de allra flrsta gjort samma insikt som jag fick redan efter min första konventsvistelse: Det är mycket roligare att snacka skit med nördar än att spela spel. Spela spel kan vi ju göra med våra vanliga grupper; hur ofta träffas det här gänget face to face? Jag var inte personligen engagerad i alla diskussioner (som Pathfindergnället och OSG/OSR-diskussionerna) men det var roligt att prata marvel och serier, och det var roligt att under en kort stund få utlopp för min alldeles för stora transformerskunskap...

-- Jag köpte böcker av Anth som jag ser fram emot att önska att jag hade tiden och orken att läsa.

Om jag glömt något så återkommer jag väl...

 

[Rymdhamster]

Ja, jäsiken vilken dag.

Jag brukar ta Dancon som ett tillfälle att pröva på lite spel jag annars normalt inte skulle spela. Den här gången blev det Svart av kval och Utpost (mer om dessa längre ner). Det här åt tyvärr i princip hela konventet, så i fortsättningen skall jag nog vara bättre på att föreslå någon form av "time limit". Jag vill ju trotts allt hinna med lite av dessa diskussioner som alltid pågår i stora vardagsrummet också. Men framför allt vill jag bredda mina rollspelsvyer, och pröva att spela med nya personer som har andra spelstilar.

Jag passade också på att handla för alldeles för mycket pengar. Jag köpte Dark Heresy och The one ring (Spel jag spelar) samt Mongooses Judge Dredd och ett spel som heter Rocket Age som jag inte har någon som helst erfarenhet av, men jag gillar Dredd och Sci Fi så jag tänkte att de kunde bli intressant läsning. Jag passade också på att plocka på mig Äventyr ur en hög som det stod "gratis" på, mest för att jag blev fascinerad av formatet (hur kan man klämma in ett rollspel i en sån liten bok!). Sen, som direkt resultat av saker som hände på Dancon, gick jag följande dag till SFbokhandeln och köpte Forgive Us till Lamentations of the Flame Princess. Och när jag ändå var där köpte jag Monster till Äventyr för att, well, gulligt! Jag köpte även lite gubbar jag inte kunde leva utan av Vitulv.

Sedan pustade jag ut i soffan ett tag och lyssnade på lite allmänna diskussioner om allt möjligt.

Svart av kval
Dancon inleddes med en session av detta vampyrspel tillsammans med Vicotnik, Bunny, Recca, Cicci och Übereil. Platsen var New Orleans under Amerikanska inbördeskriget. Vampyrer är sårbara för bly, så den tekniska utvecklingen av skjutvapen som kriget driver fram är ett stort problem. Dessutom fanns det många inre spänningar mellan de olika voodoprästerna och Lucifer som gjort sin entre på scenen för att utmana den rådande voodookulten med sina västerländska influenser.
För att göra en lång historia kort, Lucifer vann. Alla andra dog antingen, eller så förlorade de helt sin mänsklighet och blev monster. När krutröken så småningom la sig stod det klart att allt som hänt var endast till Lucifers gagn. Det var riktigt roligt!

Utpost
Utpost utlovades ha ett ännu bättre system för att ta fram relationerna så detta prövades tillsammans med Vicotnik, Recca, Zimith, Hakanlo och Pippelpoppel. Scenen blev till slut ett värdshus i mitten av en snöstorm i ett ickenamngivet land i en icke namngiven värld. Men det skulle ha kunnat vara rumänien. Många interna spänningar som resulterade i mordförsök, faktiskt mord och fler mordförsök. Vi hade en trubadur som giftmördat en ung flicka. En fältskär som egentligen var slaktare. En soldat som mest ville ha sex med kocken och dricka vin. En utkastare som mest ville ha sex med soldaten. En ägare som mest ville att folk skulle sluta bråka och ge honom alla sina pengar. En jägare som ville att alla skulle vantrivas och slutligen en stallmästare som ingen någonsin såg till. Alla dog. Det var riktigt roligt!

Så, handen på hjärtat: sagostundsvammel är inte riktigt min grej. Jag är en traddtrammsare. Men det sagt så hade jag riktigt kul och jag skulle nog kunna tänka mig att spela den här typen av spel igen i rätt sällskap. Dock ska det sägas att man nog får räkna med en lite lättsammare stämning om jag ska vara med. Ångest, missär och lidande är saker jag får nog av i mitt vardagliga liv. Jag vägrar befatta mig med sånt runt spelbordet (well, förutom möjligen som ren flavour).

Jag planerar att recensera åtminstånde Forgive us under veckan, och kanske de andra spelen som jag inte har någon erfarenhet av allt eftersom jag läser dem.