Nekromanti Konventsrapport : Knytkonvent med NordNordOst

[wilper]

NordNordOst har knytkonvent, igen, det är det tredje i ordningen så vi börjar få upp rutinen nu. Det har växt ytterligare lite i storlek.

I går kväll spelade jag i ett Panty Explosion-arr. Jag är inte helt övertygad om att det är världens bästa rollspel som DeBracy brukar säga, men bra var det. Jag grät i regnet.

Härnäst på schemat står speltest av Kadettspelet med den nya regelmotorn. Det blir spännande.

 

[wilper]

Snart blir det samling för att spela Castle Ravenloft-brädspelet. Just nu hör jag hur de övernattande gästerna har börjat vakna ur sin dvala i spelrummet.

I går var en bra dag. Vi spelade Kadettspelet, Archipelago II och Den Yttersta Domen. Spelrapporter följer, jag måste gå och trolla ihop frukost.

 

[GnomviD]

Vi avslutade just Polaris på tre - och även konventet - hos mig, med lingonte och ett ljus som doftade månedans. Tre riddare sökte, och fann, den mytomspunna Stjärnljuskammarens skatter. Och så kom det sig att riddar Rana, medan stjärnregnet vedergjorde världen, förintade demonen som lurat henne att döda sin älskade.

Mina höjdpunkter var fredagens Panty Explosion och dagens Polaris. Det hände en massa awesome när vi spelade Den yttersta domen, men jag var för sliten för att verkligen komma igång på det då.

Ett hedersomnämnande går till kycklinggrytan på fredag, som i sig gjorde det värt att konventa. Tack för KnytKon III!

 

[wilper]

Sådär. För en stund sen hoppade DeBracy på bussen söderut efter att ha käkat burgare med mig och Enhörning.

Castle Ravenloft-brädspelet var oväntat kul, men hade lite för lite djup för min smak. Undrar om det inte bor en liten powergameande dungeonbashare nånstans inom mig ändå.

Iaf, det var ett fantastiskt trevligt konvent. Jag skall pusta ut lite, sedan kommer nog lite spelrapporter.

 

[Enhörning]

Har också spelat!

Beväpnad med en ljusstake, skiftnyckel och en väska full av hello kitty-plåster, bankade jag ner en massa zombiesar och rastlösa statyer.

Vi vann naturligtvis. Fast spelet var lite enformigt och det tog lång tid innan man fick göra något, och inte en endaste chokladkaka fanns i skattkistorna. Så jag fick gå och köpa en själv på mataffären.

Borde krävas vapenlicens för
att köpa en sån här.

 

[wilper]

Panty Explosion

Det första jag spelade var PE - världens bästa rollspel. DeBracy var spelledare.

Vi spelade japanska skolflickor, och det var coolt. Det var en skola med kampsportsprofil vilket var hejdlöst roligt eftersom alla kring bordet utom SL var kampsportare.

Den enda riktiga striden i spelet var dessutom en utdragen duell mellan naginata-läraren och Gnomvids rollperson Ai-chan. Det var första gången på flera år som jag var genuint intresserad av en rollspelsstrid, och ändå var min roll bara åskådare. Ickeforumiten Henrik hoppade in och spelade läraren, facktermerna haglade över bordet, men spelarna gestikulerade så ivrigt att vad jag förstår så hängde DeBracy med i handlingen ändå.

Coolast i äventyret tyckte jag var Tomoko-chans (? Tusan, DeBracy fick med sig rollformulären så jag kan inte kolla namnen.) förälskelse i sin klassföreståndare och alla scenerna som spelades kring det.

 

[GnomviD]

Polaris-rapport; addendum

Icke-forumiten Elin delade med sig av sin epilog:

Och så kom det sig att riddar Orion tog den fallna kronan, satte sig på tronen och såg sitt kungariket slås i spillror.

Vår sista riddares historia är också värd att minnas:

Och så kom det sig att riddar Avior, som tomhänt lämnade Stjärnljusets kammare, såg hur stjärnorna slocknade och månen splittrades och insåg det meningslösa i sin kamp.

 

[DeBracy]

Castle Ravenloft + Hello Kitty = win!

Beväpnad med en ljusstake, skiftnyckel och en väska full av hello kitty-plåster, bankade jag ner en massa zombiesar och rastlösa statyer.

Varför sa du inte att det var hello kitty-plåster medan vi spelade? Det hade ju blivit dubbelt så bra då!

Det var trevligt att ha dig med i alla fall. Eventuellt gör jag en egen uppsättning kort till Luna* för framtida bruk.


*= för den som intresserad av detaljer var Luna namnet på den cleric som hängde med ner i grottan istället för dvärgen Thorgrim, dvs. den vanliga clericen i Castle Ravenloft. Luna hade samma stats och förmågor som Thorgrim, men representerades av D&D minis-figuren Combat Medic (aka »Hon som dansar«):

 

[Enhörning]

Re: Castle Ravenloft + Hello Kitty = win!

Men jag sa att det var hello kitty-plåster! Det var vad katen brevid mig fick när hon hade skurit sig på en eldboll eller nåt.

De ser ut så här:

Jag har ett paket sådana, men har tyvärr bara fått använda två plåster än så länge. Du kan få plåster att använda istället för de där fula "healing surge"-brickorna. Tror säkert att spelet blivit mycket finare och bättre då!

Det var ändå inte det tråkigaste spel jag någonsin spelat.

 

[wilper]

Archipelago II - De fyra vindarnas Europa

Archipelago II, rollspelens slow food. Man skall ta det lungt och låta saker växa fram i lugn och ro.

Inte världens bästa spel att klämma ner i ett fyratimmars konventspass. Jag såg definitivt potentialen i spelet, men vi hann helt enkelt inte tillräckligt långt.

DeBracy hade förberett lite och hade ett startkitt med en spelvärld kallad De fyra vindarnas Europa. Ett alternativt 1800-tal styrt av fyra magiska vindar.

Nästan halva passet hade gått innan vi hade fyllt i luckorna i beskrivningen och byggt rollpersoner. Själv var jag bara nöjd med två av rollernas historier. De andra borde ha fått ytterligare några scener för att komma till liv.

Coolast var Gnomvids norrman, medborgare i det Storsvenska riket, som hade som öde att hamna på den Norska Republikanska Föreningens dödslista.

Vi skickade runt alla rollformulären och man fick skriva en ödesfråga på alla utom sitt eget. De kom sedan att sätta riktningen för rollernas berättelser.

NRF var min ide, och det var jättekul att Gnomvid valde att spela på den. Det förstärkte min tro på att man skall blanda sig i sina medspelares rollpersoner. Om jag har gett din rollperson någon detalj eller egenskap är jag plötsligt investerad i den rollen också, och inte bara min egen. Något som ger engagerade spelare måste vara en bra sak.

-

Archipelago II:s system dyker upp i något tweakad form i Love in the Time of Seid som jag pratat om förr. Det är verkligen ett spel som passar på konvent. A2 självt får vänta tills jag får en stående grupp som vill spela riktigt slow burning kampanjspel.

 

[wilper]

Den Yttersta Domen

Gnomvids arr till Den Yttersta Domen, gick som förväntat, dvs riktigt bra.

Jag hade spelat äventyret tidigare, en snårig historia om en knarkuppgörelse mellan en marsiansk adelsfamilj och en smugglare från Kalifatet. Precis som Lady Blackbird är det mer av en situation än ett äventyr, och precis som förra gången jag spelade blev det intriger och dolkstötar för hela slanten. Men allt skedde öppet på mellan spelarna, så man fick följa hur alla konspirationerna gick, och kunde våndas rejält när ens roll drack ur den förgiftade bägaren.

Coolast var den ryska gumma av konspirationer i konspirationer som Korpas ekonom byggde för att hämnas på sin herre, knarkhandlaren. Och hon var ack så nära att lyckas, och lyckades till och med vilseleda den nitiska inkvisitionen, men blev till slut skjuten av sin älskare.

Den Yttersta Domen fortsätter att vara det coolaste som är på gång på den svenska rollspelsmarknaden, reglerna har blivit polerade och det flyter riktigt bra. Spelvärlden är som tidigare helt underbar.

 

[wilper]

Planera knytkonvent i Google doc

Om någon till äventyrs tycker att det låter trevligt och vill göra något liknande själv skrev jag lite om saken i går:

http://wilper.wordpress.com/2011/03/07/diy-potluck-minicon/

Jag svarar gärna på frågor, men bjuder inte in ickedeltagare i dokumentet eftersom det finns en del personlig information där.

 

[wilper]

Speltest av Kadettspelet

I går skrev jag ihop en liten snutt om speltestet av Kadettspelet på min blog.

Spelet blir mitt första som skrivs direkt på engelska, och jag har direktöversatt arbetsnamnet till just The Cadet Game. Det rinner ju inte direkt ur munnen, så jag får gå på jakt efter ett stunsigare namn.

Speltestet gick iaf bra, och var mitt prioriterade arrangemang på konventet så det var kul. Nu skall jag tweaka reglerna efter responsen jag fick så det skall gå att spela mer eller mindre efter den slutgiltiga regeluppsättningen i Indierummet på GothCon där jag hoppas göra massor med speltestande för att få till spelbalansen.

 

[Korpa]

Desolation

Jag fick möjlighet att spelleda ett äventyr som utspelade sig i Desolationvärlden. Den korta beskrivningen är post-apokalyptisk fantasy, den långa beskrivningen är på tok för lång. Det är en spelvärld jag är otroligt förtjust i och jag såg fram emot att få visa upp den för personer som förmodligen aldrig hört talas om den förut.

De personer vi fick följa under äventyret var Thessara al'Vento, Pau Veng och Korrith. Thessara var en mänsklig ädling med en lungsjukdom som sakta men säkert tog hennes liv. Pau Veng var en rover med hjärtat på det rätta stället som desperat sökte efter ett botemedel och Korrith var en mongrel som lika desperat sökte efter sin själsfrände och deras dotter.

Thessara uppnådde sitt mål, hon kom hem till familjens herrgård och upptäckte där sin far och en av sina bröder vid liv. Modern och övriga kvinnor var kidnappade och försvunna. Pau Veng fann aldrig ett botemedel, men när äventyret slutade var Thessara fortfarande vid liv så det finns ännu hopp. Korrith fann att både dotter och själsfrände var bland de kidnappade, men för första gången på över ett år hade han ett spår att följa.

Det här var första gången jag spelledde på engelska och jag upptäckte att det blev mycket svårare att hitta rätt ord, men det gick bra nog för att äventyret skulle flyta på. Det jag gillade mest med äventyret var Paus desperata försök att få Thessara att gå tillbaka till den Eviga Eldens Kyrka och försöka ta del av deras "botemedel", Korriths kärleksfulla beskrivningar av sin förlorade familj, att Thessara vann en plats i en by genom sin musikaliska talang och äventyrets slut. De uppnådde äventyrets mål (kom fram till Pike Manor), men det var olyckligt (många döda och alla kvinnor kidnappade) samtidigt som det fanns hopp om att kunna rädda de kidnappade. Blandningen av att lyckas, av olycka och hopp är väldigt mycket Desolation för min del.

 

[DeBracy]

Re: Archipelago II - De fyra vindarnas Europa

Archipelago II, rollspelens slow food. Man skall ta det lungt och låta saker växa fram i lugn och ro.

Inte världens bästa spel att klämma ner i ett fyratimmars konventspass. Jag såg definitivt potentialen i spelet, men vi hann helt enkelt inte tillräckligt långt.

Det känns som att jag bara ska skriva under på det här. Archipelago känns som ännu ett spel där det är väldigt viktigt att man är engagerad och investerad i allt som pågår, och då blir förberedelserna väldigt viktiga.

Jag tror att en fri spånarsession är allra bäst, eller att man samlats kring en färdig setting. Halvfabrikatet som jag kom med hade nog behövt en starkare situation för att verkligen ge nåt att stå på, även om man gott kan bena ut lite detaljer på plats. Den tiden vi la ner på att diskutera sånt hade nog varit bättre investerad i några rundor »I see you/See me« (en övning där man turas om att säga nåt om någon annans rollperson) för att man skulle intressera sig mer för figurerna och ha fler krokar för att spela mot dem.

Sen var vi nog lite väl snälla och passiva mot varandra. Bara för att man inte kastar sig mot strupen i varje scen så behöver det ju inte betyda på att man ska trippa på tå runt heller. Nästa gång jag får chansen att spela så ska jag trycka mer på att man bör blanda sig i de andras historier, knuffa dem in i situationer där de är i fokus. Utmana rollpersonerna lite.

Nå, det var intressant att testa och jag hade trevligt. Jag hade gärna sett mer av stackars herr Richter och alla de andra, men det fanns det ju inte utrymme för. Det är verkligen inte ett spel för fyra timmar. Kanske tre gånger fyra timmar. Då händer det nog mycket roligare saker.

 

[DeBracy]

Re: Panty Explosion

Den enda riktiga striden i spelet var dessutom en utdragen duell mellan naginata-läraren och Gnomvids rollperson Ai-chan. Det var första gången på flera år som jag var genuint intresserad av en rollspelsstrid, och ändå var min roll bara åskådare. Ickeforumiten Henrik hoppade in och spelade läraren, facktermerna haglade över bordet, men spelarna gestikulerade så ivrigt att vad jag förstår så hängde DeBracy med i handlingen ändå.

Haha, ja jag fick faktiskt en rätt god bild av vad som pågick — jag tror inte någon sa en enda manöver utan att visa den. Jag fick en helt ny förståelse för att man ropar vad man gör (eller snarare gör vad man ropar!) i serierna.

Nå: jag har tappat tyglarna lite på att det är världens bästa spel, men det innehåller så mycket som jag verkligen känner för: cool övernaturlig skit, folk som är irrationella, jävliga och snälla, och känslor som svallar högt. Det brukar liksom bara bli så.

Vår omgång var riktigt schysst och kändes som om det hade varit en ashäftig kampanjstart. Jag hann knappt nosa på demonen men det kändes som att det hade blivit för mycket att försöka stoppa in sånt också mitt bland allt annat.

Jag hade riktigt skoj och kände att jag baske mig borde spela Panty Explosion mer. Dags att ragga upp några hugade umebor!

 

[wilper]

Re: Panty Explosion

Jo, det hade nog känts krystat att ösa på med demonen där, vi var rätt upptagna med våra egna agendor.

Jag håller med om att det hade varit en juste kampanjstart, även om jag nog hade hållit igen på mitt mål ytterligare några spelmöten om jag hade haft mer tid till förfogande.

Det var helt enormt bra i alla fall. Nästan så jag borde ruska om i buskarna och se om det inte döljer sig några intresserade internetspelare till PE där.