Nekromanti Konventsrapport - Knytkonvent XIII med Nordnordost

[wilper]

Det trettonde konventet var väldigt litet. Bara åtta anmälda deltagare, och därifrån en del bortfall på grund av sjukdom.

Men det var trevligt ändå. På söndagens eftermiddag träffades vi för att dricka en kopp te och fira WRNUs 15:årsdag.

 

[wilper]

Pookafiktum

På söndagen spelade jag Risings Pookafiktum.

Det sög.

Eller snarare, spelupplevelsen passade inte alls mina preferenser. Jag har länge varit rätt intresserad av Changeling, och är nog fortfarande det, men de tramsiga pookornas upptåg i Pookafiktum gav suget en rejäl törn.

Dock skall det sägas att jag gillade hur reglerna funkade och var listigt utklurade.

 

[wilper]

Summerland

På lördagen spelade jag i Korpas Summerland-arrangemang.

Jag har varit sugen på Summerland sedan jag första gången såg omslaget (sannolikt rollspelsvärldens snyggaste omslag). Om Apocalypse World är postapokalypsen enligt HBO, är Summerland postapokalypsen enligt BBC. Lågmäld, krypande och med rollpersonernas inre som fokus för berättandet.

Jag spelade Susanne. Som var på praktik i slutfasen av sina sjuksköterskestudier när katastrofen kom. Ett tag bodde hon kvar i resterna av en vårdcentral tillsammans med några överlevande. En dag kom det landstrykare dit och krossade hennes tillvaro. Den senare incidenten var hennes Trauma.

Body 4 - Ständigt sjuk (negativ) 2
Finesse 6 - Yxa 3
Mind 7 - Sjuksköterska 3, Överlevnad 3
Empathy 3 - Livlös blick (negativ) 1

--

Vi spelade en ganska försiktig historia om ett gäng landstrykare som kom till Umeå för att sondera läget inför vintern. Och jag spelade stort sett bara scener som gick ut på att jag tvättade och torkade mina kläder vid en kamin. Det var awesome.


Reglerna var enkla, verkade lite omständiga, men varje regel verkade ha ett väldigt genomtänkt syfte. Jag hoppas att det blir att Nordnordost återkommer till Summerland.

 

[GnomviD]

Re: Pookafiktum

På söndagen spelade jag också Risings Pookafiktum.

Det var fruktansvärt trevligt. Jag fick dra på med det stora överspelet, och även om min berättelse blev ett ända waller hade jag snudd på hejdlöst roligt när jag berättade den.

Just den här söndagen passade det som hand i handsken, och det var kul att testa på hippiespeldesign från en svunnen tid. Jag kan helt klart tänka mig att återuppliva spelet för kortare konventspass.

 

[wilper]

Re: Summerland

NNO äter middag och spelar Summerland.

 

[GnomviD]

Kagematsu

Konventet inleddes på lördagsmorgonen med ett pass Kagematsu. Den hotade byn låg på en ö ute i havet, och befolkningen var huvudsakligen fiskare och pärldykare. Den hotades av å ena sidan pirater och å andra sidan en oni som bodde i den övergivna helgedomen på det enda bergets topp.

Kagematsu var en ganska öm själ, gladlynt med trött på strid. Min Nyoko fick en fin relation med honom, som växte fram genom scener som då han följde mig upp till helgedomen för att lämna matoffer åt onin, och då han intresserat lyssnade till min familjs historia om hur de kom till ön och planterade de risfält som gav dem sin identitet. Han lovade mig att försvara byn, men skurkarna var för mäktiga. När Nyoko huggits ner av piraterna tappade Kagematsu koncentrationen och höggs ner av pirathövdingen One-Eye. Därefter fick onin upp doften av blod och gav sig ner för att äta sig mätt.

 

[DeBracy]

Re: Kagematsu

Han lovade mig att försvara byn, men skurkarna var för mäktiga. När Nyoko huggits ner av piraterna tappade Kagematsu koncentrationen och höggs ner av pirathövdingen One-Eye. Därefter fick onin upp doften av blod och gav sig ner för att äta sig mätt.

Det här låter awesome. Var det det? De gånger jag varit med och spelat har jag rätt snart glömt spänningen inför avgörandet, och nu i efterhand känns det som om det aldrig var så värst nervigt alls (fast det kanske var det?). Hur kändes Kagematsus nederlag?

 

[GnomviD]

Re: Kagematsu

Det här låter awesome. Var det det? De gånger jag varit med och spelat har jag rätt snart glömt spänningen inför avgörandet, och nu i efterhand känns det som om det aldrig var så värst nervigt alls (fast det kanske var det?). Hur kändes Kagematsus nederlag?

Hyfsat! Inte i början av striden eller så, men efter att den andra spelaren hade slagit sina tärningar började det kännas rätt nervigt. När den tredje spelaren hade slagit sina var det jävligt nervigt, och jag kände mig tvungen att offra mig själv bara för att ge Kagematsu någon chans ö.h.t. Att höra att min död distraherade Kagematsu såpass att han blev nedhuggen däremot, det kändes ganska olustigt. Att byn gick under kändes inte heller speciellt kul, efter att vi hade fått bekanta oss med byborna och jag lärt mig att tycka om dem.

Det blev ett sorgligt slut som faktiskt kändes sorgligt, sådär att jag kände att någonting gick förlorat. Och det får väl anses ganska awesome.