Nekromanti Kort rapport om ett halvlyckat experiment.

[krank]

Mina spelare får INTE läsa...

Spoiler

I inlägg 631165 och efterföljande diskuterar jag och Rising hur man ska kunna göra grejer i CoC mer läskiga på riktigt.

Problemet är alltså, för den som inte orkar läsa, att varelsen som dyker upp beskrivs i äventyrtexten på ett väldigt torrt och trist sätt, samtidigt som jag absolut inte känner mig redo att kasta rollpersonerna in i konkret mythos än. Jag vill behålla skräcken för det okända; jag vill ha en gradvis introduktion av det okända och konstiga.

I boken är encountern såhär, typ:

RP kommer nära monoliter, blir störda av den inavlade bonde som äger marken. Han är hotfull och tror att de är kultister, typ "Ja har tage erat guld länge nog! Ta stenjävlarna och dra ditt pepparn växer". Här slår de ett Fast Talk-slag. Om de misslyckas så skjuter bonden ett varningsskott, skottet träffar stenarna, Byakjeerna som hittills flugit runt ovanför anfaller och äter upp honom, alla får 1/1d6 sanity loss. Om de lyckas med slaget gnäller den inavlade bonden lite på att inget växer på kullen sen stenarna kom, och så blir han så worked up att han skjuter mot stenarna. Och då kommer Byakheerna och käkar opp honom.

Och monstrena beskrivs såhär:

"Byakhees stand more than six feet high with a wingspan of fifteen fet or more; they have ribbed exoskeletons, long toothed heads something like a horse's skull, and chitinous claws on all four limbs. They are a mottled green/black color with pinkish brown wing surfaces

(..)

The Byakhee is an interstellar being composed of conventional matter. The body of the Byakhee has two major portions, the Thorax and the opisthosoma. From the thorax stretch two wings, two limbs, and a head. Two additional manipulator limbs grow from the forepart of the opisthosoma, while the hune, a unique paramagnetic organ, occupies the opisthosoma's remainder. It is a noisy, active entity. At rest and in flight it screetches and croaks, except when stalking prey. Though its limbs are sturdy enough, the byakhee rarely walks, flying whenever possible"

Plus en bild. Helt värdo.


Hur jag gjorde

Först och främst lassade jag på en tecken på att nåt var fel; underliga lukter, vändande vindar, obearbetade fält, mystiska inskriptioner på stenar, bitande kyla, skällande hundar, nervös bonde, rollpersonerna var precis på väg att fly från platsen när bonden komm fram, raljerade en smula, och sköt på stenarna.

Där hade jag tänkt köra igång en förinspelad ljudfil som består av först 10 sekunder jobbigt vitt brus med viss modulering som ger intryck av "tryckfall" eller att plötsligt hamna under vatten, och sedan 10 sekunder av samma brus fast med en irriterande ringa-i-öronenton. Jag hade timat min beskrivning av händelsen så att den tog exakt de 20 sekundrar ljudet varade. Tyvärr krånglade ljuduppspelningen så jag fick spendera ett par jobbiga sekundrar med att konstatera att skiten inte ville och sedan köra utan, och det jag sade var:

"Och sedan kommer (någonting stort och svart) ner och (det har stora, svarta) vingar (och vassa) käkar (fast kanske också) mandibler (och varelsen tar tag i bonden och) sliter (sönder honom och sedan blir allt) mörkt och tyst."

Eller ja, inte exakt, men ungefär. Grejen är att det som är inom parentes inte sades högt, utan bara med läpprörelser.

Det var en teknik jag sagt att jag skulle testa, och lovat Rising att jag skulle berätta hur det gick.

Tja, det gick. Jag skulle ha förberett tekniken bättre, nu var ljudet ett infall samma morgon så jag hade inte tid att testa ordentligt. Spelarna verkade i varje fall påverkade av händelsen.

Spontant vill jag nog experimentera mer med såna här grejer; något liknande nästa gång de stöter på något konstigt, kanske. Nån grej kommer jag nog att beskriva med, som vi diskuterade, att man staplar adjektiv påbvarandra tills de säger emot varandra, och gradvis låter beskrivningen utmynna i glossolalia och gutturala läten... Jag tror att det kan bli apballt.

 

[Rickard]

Varför spoilermärka? Dina spelare har ju liksom redan spelat detta.

Den tekniken du använder brukar användas i tankeläsning, hypnos och även av försäljare. Fast man brukar normalt betona vissa ord istället: "Och sedan KOMMER någonting stort och svart NER oc hdet har stora, svarta VINGAR och vassa KÄKAR fast kanske också MANDIBLER".

Betoningen kan ske av att ... ha ... pauser i meningen, av att dra uuut på ordet eller HÖJA rösten. Det här känns som en kombination av detta och en annan teknik (som Rising nämnt) där man bara säger vissa ord och låter spelarna pussla ihop informationen för att få en enhetsbild: "Ner kommer vingar, käkar och någon av er skymtar kanske mandibler". Där utnyttjar man människans förmåga att alltid vilja se samband i saker och ting.

/Han som inte orkade slå upp ordet "mandibler"

 

[Gurgeh]

Meningslöst svar

Nån grej kommer jag nog att beskriva med, som vi diskuterade, att man staplar adjektiv på varandra tills de säger emot varandra

Det var väl så Lovecraft gjorde?

Det är ett generellt problem i Call of Cthulhu att beskrivningarna av varelserna passar bättre i en biologibok än i ett skräckrollspel. Lovecrafts egen beskrivning av en byakhee lämnar lite mer till läsarens fantasi: "There flapped rhythmically a horde of tame, trained, hybrid winged things... They were not altogether crows, nor moles, nor buzzards, nor ants, nor decomposed human beings, but something I cannot and must not recall."

Det har egentligen inte så mycket med ditt inlägg att göra, men jag kände att jag ville säga det. Generellt när det gäller skräck tror jag på att beskriva så lite som möjligt, eftersom spelarna alltid hittar på otäckare saker än spelledaren klarar av att beskriva.

/tobias

 

[krank]

Varför spoilermärka? Dina spelare har ju liksom redan spelat detta.

För att de inte vet att det är en Byakhee de stötte på eller hur beskrivningen av dem egentligen är.

/Han som inte orkade slå upp ordet "mandibler"

Insektskäkar.

 

[krank]

Re: Meningslöst svar

Det var väl så Lovecraft gjorde?

Japp. men jag vill inte tjata ut tekniken.

Det är ett generellt problem i Call of Cthulhu att beskrivningarna av varelserna passar bättre i en biologibok än i ett skräckrollspel. Lovecrafts egen beskrivning av en byakhee lämnar lite mer till läsarens fantasi: "There flapped rhythmically a horde of tame, trained, hybrid winged things... They were not altogether crows, nor moles, nor buzzards, nor ants, nor decomposed human beings, but something I cannot and must not recall."

Japp, jag vet. Funderar på att använda en liknande beskrivning som hans nästa gång, när de blivit lite mer avtrubbade.

 

[Rising]

Askul att få höra om dina erfarenheter.

Intressant att höra om dina idéer att blanda en ljudfil med uppläsning. Vad var det för tekniskt strul som sket sig?

Hoppas att du inte har givit upp om den här idén, för jag skulle vara nyfiken på att höra om det här är något som man kan fortsätta experimentera och utforska.

Coolt med tricket att bara forma en del ord utan att riktigt uttala dem. Vi har ju pratat om det tidigare, men det var häftigt att du faktiskt provade det, och att det gjorde intryck på spelarna. Den viktigaste behållningen med sådana här trick tror jag kan komma att visa sig på lång sikt, eftersom man som spelare snabbt förstår att de måste höra upp och vara uppmärksam på vad som sägs på ett helt annat sätt än i en mer traditionell rollspelsform.

Jag märker en del motsträvighet till detta i vår (väldigt traditionella) spelgrupp just nu, där försök till bildligt språk ofta möts med oförstånd eller rent motstånd. För några spelsessioner sedan så fick vi spelare ett klassiskt mafia-liknande "erbjudande som vi inte kunde motstå" om att lämna staden och glömma allt vad vi luskat ut om skurken, för tusen spänn. Eftersom spelet var mutant så skulle en resa ut ur staden innebära en del kostnader i dyrbart bränsle. Jag argumenterade för att om skurken var villig att betala oss tusen spänn, så måste det betyda att hon hade mer än det tredubbla att förlora om vi skulle offentliggöra uppgifterna, och att vi istället skulle kunna överväga att råna henne. För att formulera mig lite mer målande sade jag "jag tar ju hellre tre tusen till priset av en kula, än blott tusen till priset av bensin", och möttes av totalt oförstående blickar. "Vad då kula?", liksom. Suck.

Men jag tror det är viktigt att man inte backar tillbaka till ett fantasilöst språk så fort man möter på motstånd, utan att man istället ligger i och fortsätter att ställa höga krav på ens medspelare, för i längden så medför det ju ett mer engagerat och givande spel. Så word up, krank! Fortsätt att hålla oss underättade.

Mer berättarteknik på forumet! Systemsnacket är så djäkla trist i längden, och dessutom så utvecklas man inte som spelledare (eller spelare!) av att bara fokusera på det ena dumma systemet efter det andra. Det är berättarteknik som är kärnan.

 

[krank]

Intressant att höra om dina idéer att blanda en ljudfil med uppläsning. Vad var det för tekniskt strul som sket sig?

Jag körde ljudet via min EEE, alltså min minilaptop. Problemet var att jag valt ett instabilt program för att spela upp ljudet, så när jag diskret tryckte på tangentbordskombinationen som skulle starta ljudet hördes typ... "vissel, hhhhhhh, sprak, hhhhh" och inte så mycket mer. Och det var inte ens coola sprakanden, utan ganska trista. Jag lackade ur och sparkade på bordet och körde ändå.

Hoppas att du inte har givit upp om den här idén, för jag skulle vara nyfiken på att höra om det här är något som man kan fortsätta experimentera och utforska.

Givit upp? Absolut inte. Jag spelade upp ljudet ganska direkt efter händelsen (dvs medan spelarna reagerade och spelade ut sina rollpersoners ångestpanikhelvetenudrarvigrabbar så fixade jag in filen i ett annat program) och jag kommer att använda samma ljud, eller ett liknande, nästa gång en Byakhee dyker upp. Jag tror mycket på signaturljud. Kanske kör jag liknande ljud med andra, relaterade varelser också.

Den viktigaste behållningen med sådana här trick tror jag kan komma att visa sig på lång sikt, eftersom man som spelare snabbt förstår att de måste höra upp och vara uppmärksam på vad som sägs på ett helt annat sätt än i en mer traditionell rollspelsform.

Absolut. Jag diskuterade saken med spelarna efteråt, och de kände lite så, de också.

Men jag tror det är viktigt att man inte backar tillbaka till ett fantasilöst språk så fort man möter på motstånd, utan att man istället ligger i och fortsätter att ställa höga krav på ens medspelare, för i längden så medför det ju ett mer engagerat och givande spel. Så word up, krank! Fortsätt att hålla oss underättade.

Jag kommer att fortsätta; jag tycker att CoC är den perfekta arenan för såna experiment också. Liksom, ett spel där man bokstavligt talat ska bli knäpp bara av att se det konstiga bara skriker ju efter kreativa berättartekniker. Under själva undersökningarna och så är ju CoC ganska torrt; det ligger något obehaglig i luften och det finns en del skumma typer och böcker och så; men det är ändå mer intellektuell skräck än något annat - att då bryta av detta med sådant som egentligen inte passar i en rationell världsbild genom att rent bokstavligt jävlas med spelarnas huvuden...

Jag kom just på en annan idé, förresten, som kräver medhjälpsam teknik och lite tajming: Jag spelar in mig själv när jag ger en beskrivning av något, och så över jag in an lika lång beskrivning, och så spelar jag upp samtidigt som jag beskriver...

Antagligen beskriver jag då också helt olika saker. Det vore coolt. Eller ännu coolare om jag haft surroundsystem: Fem olika beskrivningar, som läses upp i olika sidor av rummet...

Mer berättarteknik på forumet! Systemsnacket är så djäkla trist i längden, och dessutom så utvecklas man inte som spelledare (eller spelare!) av att bara fokusera på det ena dumma systemet efter det andra. Det är berättarteknik som är kärnan.

Ja låda!