Nekromanti Kort, taktik och Basenanjis lilla hjärna

[Basenanji]

Jag funderar lite på poker och Monsterkortleken (som min femåring kallar den) och hur man skulle kunna använda sig av taktikkort.

Alltså, Monsterkortleken innehåller massa olika monster och varelser bla Zombien, Demonen, Skelettet, Bonden etc.
Alla dessa har fyra egenskaper: 'Skräckfaktor', 'Styrka', 'Magisk Kraft' och 'Begåvning'. Barnen på dagis använder kortleken för att lära sig tiotal. Att sjuttio är mer än fyrtio alltså. Eller rättare sagt, de fattar inte att de lär sig det där, det sker automagiskt, för de spelar spelet och lär sig samtidigt.
Rätt coolt. Dessutom misstänker jag att förskolläraren som introducerade Monsterkortleken, är gammal rollspelare.
Bergis kompis med Gunilla Jonsson, rollspelens Greta Garbo.

Jaha, tillbaka till ämnet:

Varje monster har olika värden i de olika egenskaperna, typ:
Zombien
Styrka: 20
Skräckfaktor:40
Begåvning:10
Magisk Kraft: 0

Spelet går ut på att man delar upp kortleken mellan sig (utan att se vilka kort man får) varpå man sedan jämför värdena mot varandra, högst är bäst. Frågan som infinner sig (och som jag inte är riktigt säker på att barnen har förstått... ) är vilken egenskap man ska använda när.

Nu till min lilla hjärna.

Jag skulle vilja använda mig av taktikkort i strid, men med pokerns fiffighet, nämligen att man slår vad om vem som har bäst förutsättningar inför striden. Ipraktiken skulle man alltså kunna välja en egenskap som man är sämre på än motståndaren, men ändå lyckas för att man på något sätt lyckas dupera motståndaren att man är grym på just den tekniken.
Tänk er att jag skulle utmana Muggas/Herr Nils/Selethil/valfri slagskämpe på duell och så lyckas jag få in en riktig pärla bara för att jag sekunden innan lurade min duellant att tro att jag hade tränat typ, iaido i tjugo år med en japansk mästare.

Sedan skulle jag vilja använda mig av Monsterkortlekens fiffighet, nämligen att man får vissa taktiska val men inte riktigt är säker på vad motståndaren har. Dessutom ska kortstriden inte avgöras förrän sista kortet är lagt.
Alltså ska det vara frågan om det är
A) ...bättre att satsa på sina höga egenskaper så att man behåller initiativet till nästa runda;
eller om
B)...det är bättre att avvakta sina bra egenskaper tills slutet så att man sitter på det sista bra kortet.

Det här är väl barnmat för er makare, men för mig känns det nytt, spännande och fräscht.

Sedan finns det här förstås redan.

Men kan inte ni som har koll hjälpa mig i någon riktning?

/Basenanji, förstås myyycket, mycket tacksam!

 

[Rising]

Alltså, Monsterkortleken innehåller massa olika monster och varelser bla Zombien, Demonen, Skelettet, Bonden etc.
Alla dessa har fyra egenskaper: 'Skräckfaktor', 'Styrka', 'Magisk Kraft' och 'Begåvning'.

Det där spelet har jag spelat så mycket att... tja, jag har spelat det grymt mycket, helt enkelt, även om det var länge sedan nu. Grymmast är den lilla skogsälva som jag just har glömt namnet på, som har crappiga stats i allt utom Begåvning där hon har 89, och så har Dvärgen, Alven och en massa andra varelser 90 i Begåvning, så det blir asofta att man loosar med en ynka poäng ifrån.

Det är rätt klurigt också. Det finns så många varelser som har höga värden i Styrka, så man tjänar ofta på att välja något annat. Jag tror det är en varelse som heter "Skogstroll" som har typ 70 i Styrka men bara 55 i Skräckfaktor, men det är ändå mycket bättre att välja Skräckfaktor (särskilt om det redan gått många varelser med hög styrka). Sånt gillar jag. Monsterspelet är ett riktigt häftigt spel.

Bilden på Anden var grymt coolast, kommer jag ihåg.

---

Det fanns typ tusen varianter på dessa spel när jag var liten. Trumfspel, kallades de, har jag för mig. Jag har gjort massor av olika varianter själv, med alltifrån He-mangubbar och olympiska idrottare till brudar (med attributen Kropp, Utseende och Lusta (det var i högstadiet jag gjorde spelet, och korten hette saker som "Heta Henrietta", "Söta Sussie" och "Pilska Pernilla") yeah, jag var sååå mogen).

Jag skulle vilja använda mig av taktikkort i strid, men med pokerns fiffighet, nämligen att man slår vad om vem som har bäst förutsättningar inför striden.

Boing! Ja, helt plötsligt öppnar sig ett helt universum av ny spelmässighet.

Om jag förstår vad du tänker dig så drar alltså båda kombatanter upp omkring tre-fem kort som de får lägga i valfri ordning, sedan kör man kortjämförelser fram och tillbaka - där man enbart kan vinna fördelen att få välja kategori i nästa omgång - tills man slutligen är nere på det sista kortet, då man gör en satsning som handlar om hur mycket skada som ska utdelas, och därefter kör man om från början.

I så fall: Det är skitbra i princip. Dock! Själva poängen med trumfkort är att man kan göra bättre och bättre kategorival ju fler kort som har spelats (om man är bekant med korten i leken), så trumfkort behöver nog spelas rätt länge för att bli riktigt taktiska. Det kan vara så att det här med trumf bara är onödigt i ditt spel och att du lika gärna kan ha kort märta med siffrorna 1-9 bara för att lägga mer fokus på pokerfinessen och skära bort momentet med val.

Eller så gör du så att trumfspelet liras som vanligt, då man håller i hälften av korten vardera, men då ska man nog inte få välja i vilken ordning korten ska ligga, va? och då borde man nog satsa i varenda enskild omgång och helt enkelt spela tills någon är död, oavsett om han har kort kvar eller inte.

Ett tips: Låt ett attribut heta "snabbhet" eller något, och när man möts i ens första duell så tar man alltid och jämför dessa värden mot varandra. Ingen får alltså fördelen av att själv välja kategori i den första omgången. Det gör det hela mer jämnt.