Nekromanti Kortknas

[Nightowl]

Jo alltså, yet another combat system, YACS.

Man har en kortlek - en vanlig kortlek. Det får gärna vara lingonris på den.

Ur kortleken tar man en bunt kort, säg 10 stycken. Man väljer dem själv som spelare, men han har vissa regler.

Ens *vapen* anger två kort som man *måste* ha. Har man ett sekundärt vapen, en sköld och/eller en rustning på sig ger de vardera ett till kort. Ens stridsstil (anger ens färdighet) anger också två kort man måste ta.

Allt som allt är det alltså fyra till sex kort som är obligatoriska. Säg att yxa kräver korten spader tvåa och klöver sexa, att stilen Skallklyvning kräver hjärter ess och ruter femma, och att min plåtrustning kräver spader kung. Resten väljer jag själv ur leken.

Jag har sedan korten på hand. Varje runda spelar jag ett kort och min motståndare spelar ett. Precis när jag spelar säger jag om det är "anfall" eller "försvar"

Ett anfallskort måste vara lägre än min Färdighet i den där stridsstilen jag pratade om, och högre än eventuella försvarskort motståndaren spelar.

Om jag lyckas lägga ett sådant kort, så gör jag skada på motståndaren. Denna skada har ett fast värde som inte helt händelsevis är lika med det lägsta av de två korten som jag måste ha i min "lek" eftersom jag slåss med ett visst vapen. Till detta får jag lägga en bonus: för varje kort i samma färg som jag spelat innan jag spelat kortet som träffade gör jag +1 i skada.

Om jag lyckades lägga ett Försvarskort som är högre än hans anfallskort, så träffar han, men jag tar mindre skada: värdet av eventuellt kort jag är tvungen att ha med i leken på grund av sköld eller rustning, vilket som nu är lägst. Till detta får jag lägga en bonus: för varje kort i samma färg som jag spelat innan jag spelat kortet som parerade tar jag 1 poäng mindre skada.

Om bägge lägger Försvarskort händer ingenting. Om bägge lägger anfallskort spelar bägge ett andra kort, och den som lägger det lägsta träffar den andre. Det är dock färgen på *det* kortet som avgör om man får bonus på grund av många kort i samma färg eller inte, och man använder *värdet* på det kortet för att avgöra grundskadan, inte skadan på vapnet.

När man har spelat alla 10 korten tar man upp dem på hand och börjar om. Man får byta ut ett kort om man vill (inte ett obligatoriskt).

Om man går in förberedd i en strid (och denna mentala förberedelse tar inte lång stund) har man förberett en 10-kortselk. Om man blir *överraskad* tar man de obligatoriska korten och drar resten på slump.

Knektar är värda 5, damer är värda 11 och kungar är värda 0, men de tillåter en också att uppnå en specialeffekt. Vilka specialeffekter man kan uppnå varierar, men varje vapen och varje stridsstil har vanligtvis en vardera, och sedan finns det en särskild för varje färg man kan uppnå offensivt och en man kan uppnå defensivt, och denna kan man alltid uppnå oavsett vapen/stridsteknik.

Jag tänkte mig det i ett fantasysammanhang; monster har kortkombos, och trollkarlar använder sin *magi* såhär; alla besvärjelser associeras med ett visst kort, och man kan bara lägga den om man spelar det kortet (som anfall eller försvar, skit samma). Dessutom hindrar trollkarlars magiskola deras rörelsemönster (det är så de samlar in magisk energi), så den tvingar dem att ha ett specifikt kort i leken.

Tja, vad innebär det här nu?

*Låga kort är bra för anfall.
*Höga kort är bra för försvar.
*Vapen som tvingar en att använda höga kort är alltså effektivast defensivt, medan de som tvingar en att använda låga kort är effektivast offensivt.
*Å andra sidan gör vapen som associeras med höga kort mer skada om man faktiskt träffar.
*Rustningar/sköldar har samma effekt som vapen.
*Dessutom är sköldar/rustningar som associeras med höga kort bättre på att ta skada genom Försvarskort.
*Det finns inget argument för att inte bara ha kort av samma färg, men de två kort som associeras med ett vapen är oftast av olika färg, och desto större spännvidd på korten (=flexibelt vapen) desto oftare är de av olika färg. Detsamma gäller stridsstilar. Sekundära vapen, sköldar och rustningar tvingar ju också att använda vissa kort, och det är ett taktiskt grepp att välja kombinationer som passar ihop. Jag kommer att välja kortfärger så att kombinationer jag tycker ser snygga ut visuellt blir effektiva.

Äh, jag vet inte. Det här har vi väl snackat om förr.

Erik

 

[Zadrith]

Det kan kanske bli ett kul kortspel av det men jag skulle inte vilja spela ett rollspel med sådana regler. Det känns som tillkrångling för tillkrånglingens skull enligt mig.

 

[Rising]

Vad är poängen med försvar, egentligen? Det bästa man kan hoppas på verkar vara att inte ta skada. Det är som att delta i ett lotteri där man som bäst kan få pengarna tillbaka.

Det verkar vara låga kort som är grejen. Att först lägga ens höga anfallskort och därefter (om motståndaren också anfallit) lägga det lägsta man har, det verkar vara en taktik som spöar precis allt. Okej, det tar väldigt lång tid att vinna på det viset, men man tar ju garanterat inte och förlorar på det viset, så varför skulle man låta bli?

---

Jag gjorde en gång ett spel som balanserade låga och höga kort på detta vis: Spela med UNO-kort, ta bort alla specialkort, låt alla spelare ha en personlig lek med tjugo valfria kort.

1. Man tar upp hur många kort man vill. Tittar inte på dem förrän man har valt färdigt hur många man ska ta.

2. Man tvingas kassera alla kort med en valör som återkommer två eller fler ggr. Alltså; har man 0 2 4 4 9 så måste man slänga de båda fyrorna.

3. Den med flest kort (singla slant om det är jämnt) börjar med att lägga ett kort innan turen går över till motspelaren,

4. Nu måste man lägga ett lägre kort än senast lagda kort i en annan färg för att sedan lämna över turen till motståndaren, ända tills någon lagt en nolla (=försvar) eller väljer att passa.

5. Den som passar får lika mycket skada som senast lagda kort. Därefter lägger han valfritt kort och börjar en ny omgång. Om man passar för att man har slut på kort så får motståndaren straffa en med en gratisskada med valfritt kort på handen. Därefter slängs alla spelade kort och man fortsätter med en ny omgång från punkt 1. Man tål typ tio skador.

Där var låga kort grymma, precis som det var bra med åtminstone ett högt kort. Ändå ville man ju absolut inte ha några dubletter, så det blev bra att blanda i en massa av mellankort i ens lek även om de i sig kunde te sig sämre än de låga och de höga korten. Sedan kom min polare på att det var skitbra att sprida färger över ens låga kort, medan de höga korten kunde vara bättre att lägga i en och samma färg. Det var rätt ballt.

Kanske skulle ett par av momenten i det spelet (eller liknande) kunna bredda ditt spel också? Eller är det jag som missuppfattat något från grunden?

 

[gråhök]

Jag knåpade ihop ett litet kortspel för att simulera "cage fights". I princip drar man fyra kort (slumpmässigt) och spelar ut två med baksidan upp (det funkar, tror jag, bara en-mot-en) och den som attackerar vänder sitt vänsta kort och den som försvarar vänder sitt högra. Rött är lågt och svart är högt. Om attack och parad är i olika höjd torskar försvaret, annars flippar försvararen sitt vänstra kort och ttackeraren parerar riposten. Vinnaren tar det sticket. Sedan drar b&auoml;gge tv&aringl; nya kort och det snurrar vidare.

Kanske inte *alls* vad du vill ha, men vid en snabb speltest i Hyde Park verkar det ha funkat, även om det sög en smula taktiskt vid första speltesten (det ska nog, kanske, vara personligt byggda lekar, jag vet inte).