Välkommen in i den oändliga sagan om ett drömspel
[/i]
En tragisk berättelse i skymningslandet mellan natt och dag, dröm och verklighet.
Sök svaren på mörka gåtor bland Krakows mörka gränder, låt räddande änglar hugga en väg ut ur mardrömmars mörka väv.[/i]
<table width="80%" border="0" cellspacing="0" cellpadding="0" align="center"><tr><td bgcolor="svart">/images/hr.gif</td></tr></table>
[/i]Ängel,
Nattens fånge!
Är ljuset ditt mörker,
din mardröms skuggor din räddning,
inatt?[/i]
Krakow, 29 November, 1559
Orden flyter ihop på dagbokspappret. Förvirrar och skrämmer, söker sig nedåt i ert inre och gömmer sig i de mörka djupen i era hjärtan. Den stinkande kammaren är full av högar med pappersark, alla nedklottrade med denna enkla text med dunkel innebörd.
Er gamle vän broder Marius är försvunnen. I det brev hans förtvivlade mor sänt er berättas om hur han sedan sommaren blivit folkskygg och sjunkit djupt ned i ett skärrat vansinne inlåst i sin kammare. Grannarnas nattsömn har störts av det maniska nynnandet av en vaggvisa och andra oljud.
Ni har svårt att förstå vad som föranlett denna förvandling. När ni senast träffade er gamle vän på sommarens skördefest här i Krakow var han lycklig och på gott humör.
Så vad är det som händer hösten 1559 som driver den lugne munken Marius till vansinne? Var är han nu? Är han levande eller död?
Vem är nattens fånge?
Och vilka är de skuggor som skall rädda henne?
Dikten ni hittat i hans dagbok lämnar fler frågor än svar.
Och de svar ni ger er ut i den polska vinternatten för att finna, kommer ni för alltid att önska att ni aldrig försökte få besvarade.
<table width="80%" border="0" cellspacing="0" cellpadding="0" align="center"><tr><td bgcolor="svart">/images/hr.gif</td></tr></table>
Han kastade sig handlöst nedför kyrktaket och landade hårt mot kullerstenarna. Kulan i hans ben brände. Men han måste springa vidare, jagad nedför de smala gränderna, i det röda skymningsljuset kastade mardrömmens skuggor sina långa armar efter honom.
Hur hamnade han här? Vem var han? Vem hade han blivit? ”Vakna! Du drömmer!”, hann han skrika åt sig själv innan häststamp längre nedåt den mörka gränden tvingade honom vidare.
<table width="80%" border="0" cellspacing="0" cellpadding="0" align="center"><tr><td bgcolor="svart">/images/hr.gif</td></tr></table>
Så vad är då detta?
Jo en tragisk historia som utspelar sig i Krakow år 1559. Bakgrundshistorien är denna. Sommaren 1559 samlas sex barndomsvänner för helgonfirandet av St Christina i hemstaden Krakow. Dessa gamla barndomsvänner utgör huvudpersonerna. De ska passa på att besöka en gammal barndomsvän, munken broder Marius, som arbetar i en av stadens församlingar i samband med att St Christinas Karnival firas i slutet av sommaren.
Berättelsen börjar med att de karnivalklädda vännerna samlas i en lund utanför stadens murar för en måltid i det fria. Marius har fått sina gamla vänner att lova att hjälpa till vid en parad för stadens barn, i en presentutdelning som stadens borgare har sponsrat med lek- och godsaker. De är alla utklädda till sagoväsen och forntida hjältar i svulstiga och pråliga kläder.
Här introduceras viktiga bitar i plotten. Rollpersonerna ges alla varsin säck med presenter att dela ut på stadens torg. Bland dessa leksaker finns en liten speldosa (som råkar låta precis som speldosan i spår 1 av soundtracket till Edward Scissorhands) som jag som SL kommer se till att någon rollperson får upp ögonen för - kanske börjar han veva lite i den och minns barndomens glada stunder...
Samtidigt som de står utklädda där i karnivalen och delar ut presenter omringade av skrattande och lekande barn kommer en liten flicka fram gråtandes och kastar sig i famnen på en av rollpersonerna. Hon gråter och skriker förtvivlat och personen med speldosan som råkar hålla den i handen, ger den till henne för att trösta henne. Hon tittar tacksamt upp mot honom och sen kommer plötsligt en grupp beväpnade män rusande nedför gatan och plöjer en väg genom folkhopen. Rollpersonerna ser skräcken i flickans ögon och hon börjar springa i panik. Männen sliter upp flickan och drar henne in i en rikt utsmyckad diligens som kommit i hög fart nedför gatan.
Det sista rollpersonerna hör är flickans gråt och skrik när vagnen sätter fart över kullerstenarna.
Denna flicka är en reinkarnation av St Christina som har hamnat i onda människors våld. Tidigt har hon blivit tagen från sin familj och den grupp som vill använda hennes krafter utnyttjar och misshandlar henne på de mest fruktansvärda sätt man kan behandla ett barn, de vet vem hon är och hon lever i skräck och tortyr. Så en dag lyckas hon kasta sig ur diligensen och hamnar i den drömvärld hon minns från barndomens sagor i moderns famn - omgiven av sagoväsen och skrattande barn - hon tror för en stund att hon är i himmelen. (det flickan ser är karnevalen). Så ser hon framför sig de sagans hjältar hennes mor berättat om (rollpersonerna i utklädnad) och springer mot dem i den fasta tron att hennes Gud sänt dem att hjälpa henne.
Men hon slits snart ur deras räddande armar, men de hinner ge henne en gåva, en speldosa... En påminnelse om en drömvärld där hoppet lever, i hennes mörker.
Speldosan blir flickans första mirakelförmåga. Omedvetandes börjar hon spinna drömbilder när hon vevar i den och det är denna galenskap som drabbar rollpersonernas vän broder Marius under hösten. Han som råkar bo i samma stad som flickan fylls av intryck från hennes liv, den källare hon hålls fången i, tortyren hon utsätts för. I vilda drömmar och kämpar han mot mörka makter i ett skymningsland bortom stjärnorna. Vaggvisan som speldosan spelar ekar i hans huvud och förstör hans nattsömn. Till slut blir han galen och omhändertas i ett dårhus.
Rollpersonerna kommer sedan för att nysta i hans försvinnande och börjar snart dras in i flickans drömvärld de med. I denna drömvärld är de de sagohjältar hon såg dem som under karnevalen och kämpar mot mörka makter i en drömstad som påminner mycket om staden i indie-rollspelet Stranger Things.
Spelarna kommer det vill säga få spela
-dels rätt vardagliga polacker under 1500-talet som ställs inför ett svårt mysterium att lösa
och
-dels magiska andeväsen i en drömvärld där mörka skuggor hotar
Det kommer alltså vara ett äventyr som dels har väldigt jordnära element i mysteriet kring Marius försvinnande, där rollpersonerna spelar rätt alldagliga personer och dels väldigt episka drag där rollpersonerna får spela mäktiga sagohjältar i en drömvärld lika udda som något hämtat ur Spirited Away.
Puh, inte alltid lätt att sätta i pränt en idé som är väldigt tydlig i ens huvud.
Jag är nu väldigt tacksam för era idéer och tips, t.ex vilka de "onda" är? Stämningstips för Krakow och Polen, eller östeuropa i allmänhet? Är det fräckt eller lökigt med lite änglatro i rollspel? På tal om lök, hur bör jag låta spelarna få skala löken/mysteriet och i vilken takt?
Skickar med länk till en karta jag kommer låta varje spelare ha som handout så att de kan peka och säga vi vill gå till den kyrkan! och peka på papperet, alla viktigare byggnader ska få ha sin egen backstory som i en äkta fisktank. På så sätt blir kartan en resurs i spelandet, men jag vet inte hur bra idé det är att använda en handout så tydligt i spelandet. Själv gillar gammaldags kartor och deras vackra sidovy: Krakow
[/i]
En tragisk berättelse i skymningslandet mellan natt och dag, dröm och verklighet.
Sök svaren på mörka gåtor bland Krakows mörka gränder, låt räddande änglar hugga en väg ut ur mardrömmars mörka väv.[/i]
<table width="80%" border="0" cellspacing="0" cellpadding="0" align="center"><tr><td bgcolor="svart">/images/hr.gif</td></tr></table>
[/i]Ängel,
Nattens fånge!
Är ljuset ditt mörker,
din mardröms skuggor din räddning,
inatt?[/i]
Krakow, 29 November, 1559
Orden flyter ihop på dagbokspappret. Förvirrar och skrämmer, söker sig nedåt i ert inre och gömmer sig i de mörka djupen i era hjärtan. Den stinkande kammaren är full av högar med pappersark, alla nedklottrade med denna enkla text med dunkel innebörd.
Er gamle vän broder Marius är försvunnen. I det brev hans förtvivlade mor sänt er berättas om hur han sedan sommaren blivit folkskygg och sjunkit djupt ned i ett skärrat vansinne inlåst i sin kammare. Grannarnas nattsömn har störts av det maniska nynnandet av en vaggvisa och andra oljud.
Ni har svårt att förstå vad som föranlett denna förvandling. När ni senast träffade er gamle vän på sommarens skördefest här i Krakow var han lycklig och på gott humör.
Så vad är det som händer hösten 1559 som driver den lugne munken Marius till vansinne? Var är han nu? Är han levande eller död?
Vem är nattens fånge?
Och vilka är de skuggor som skall rädda henne?
Dikten ni hittat i hans dagbok lämnar fler frågor än svar.
Och de svar ni ger er ut i den polska vinternatten för att finna, kommer ni för alltid att önska att ni aldrig försökte få besvarade.
<table width="80%" border="0" cellspacing="0" cellpadding="0" align="center"><tr><td bgcolor="svart">/images/hr.gif</td></tr></table>
Han kastade sig handlöst nedför kyrktaket och landade hårt mot kullerstenarna. Kulan i hans ben brände. Men han måste springa vidare, jagad nedför de smala gränderna, i det röda skymningsljuset kastade mardrömmens skuggor sina långa armar efter honom.
Hur hamnade han här? Vem var han? Vem hade han blivit? ”Vakna! Du drömmer!”, hann han skrika åt sig själv innan häststamp längre nedåt den mörka gränden tvingade honom vidare.
<table width="80%" border="0" cellspacing="0" cellpadding="0" align="center"><tr><td bgcolor="svart">/images/hr.gif</td></tr></table>
Så vad är då detta?
Jo en tragisk historia som utspelar sig i Krakow år 1559. Bakgrundshistorien är denna. Sommaren 1559 samlas sex barndomsvänner för helgonfirandet av St Christina i hemstaden Krakow. Dessa gamla barndomsvänner utgör huvudpersonerna. De ska passa på att besöka en gammal barndomsvän, munken broder Marius, som arbetar i en av stadens församlingar i samband med att St Christinas Karnival firas i slutet av sommaren.
Berättelsen börjar med att de karnivalklädda vännerna samlas i en lund utanför stadens murar för en måltid i det fria. Marius har fått sina gamla vänner att lova att hjälpa till vid en parad för stadens barn, i en presentutdelning som stadens borgare har sponsrat med lek- och godsaker. De är alla utklädda till sagoväsen och forntida hjältar i svulstiga och pråliga kläder.
Här introduceras viktiga bitar i plotten. Rollpersonerna ges alla varsin säck med presenter att dela ut på stadens torg. Bland dessa leksaker finns en liten speldosa (som råkar låta precis som speldosan i spår 1 av soundtracket till Edward Scissorhands) som jag som SL kommer se till att någon rollperson får upp ögonen för - kanske börjar han veva lite i den och minns barndomens glada stunder...
Samtidigt som de står utklädda där i karnivalen och delar ut presenter omringade av skrattande och lekande barn kommer en liten flicka fram gråtandes och kastar sig i famnen på en av rollpersonerna. Hon gråter och skriker förtvivlat och personen med speldosan som råkar hålla den i handen, ger den till henne för att trösta henne. Hon tittar tacksamt upp mot honom och sen kommer plötsligt en grupp beväpnade män rusande nedför gatan och plöjer en väg genom folkhopen. Rollpersonerna ser skräcken i flickans ögon och hon börjar springa i panik. Männen sliter upp flickan och drar henne in i en rikt utsmyckad diligens som kommit i hög fart nedför gatan.
Det sista rollpersonerna hör är flickans gråt och skrik när vagnen sätter fart över kullerstenarna.
Denna flicka är en reinkarnation av St Christina som har hamnat i onda människors våld. Tidigt har hon blivit tagen från sin familj och den grupp som vill använda hennes krafter utnyttjar och misshandlar henne på de mest fruktansvärda sätt man kan behandla ett barn, de vet vem hon är och hon lever i skräck och tortyr. Så en dag lyckas hon kasta sig ur diligensen och hamnar i den drömvärld hon minns från barndomens sagor i moderns famn - omgiven av sagoväsen och skrattande barn - hon tror för en stund att hon är i himmelen. (det flickan ser är karnevalen). Så ser hon framför sig de sagans hjältar hennes mor berättat om (rollpersonerna i utklädnad) och springer mot dem i den fasta tron att hennes Gud sänt dem att hjälpa henne.
Men hon slits snart ur deras räddande armar, men de hinner ge henne en gåva, en speldosa... En påminnelse om en drömvärld där hoppet lever, i hennes mörker.
Speldosan blir flickans första mirakelförmåga. Omedvetandes börjar hon spinna drömbilder när hon vevar i den och det är denna galenskap som drabbar rollpersonernas vän broder Marius under hösten. Han som råkar bo i samma stad som flickan fylls av intryck från hennes liv, den källare hon hålls fången i, tortyren hon utsätts för. I vilda drömmar och kämpar han mot mörka makter i ett skymningsland bortom stjärnorna. Vaggvisan som speldosan spelar ekar i hans huvud och förstör hans nattsömn. Till slut blir han galen och omhändertas i ett dårhus.
Rollpersonerna kommer sedan för att nysta i hans försvinnande och börjar snart dras in i flickans drömvärld de med. I denna drömvärld är de de sagohjältar hon såg dem som under karnevalen och kämpar mot mörka makter i en drömstad som påminner mycket om staden i indie-rollspelet Stranger Things.
Spelarna kommer det vill säga få spela
-dels rätt vardagliga polacker under 1500-talet som ställs inför ett svårt mysterium att lösa
och
-dels magiska andeväsen i en drömvärld där mörka skuggor hotar
Det kommer alltså vara ett äventyr som dels har väldigt jordnära element i mysteriet kring Marius försvinnande, där rollpersonerna spelar rätt alldagliga personer och dels väldigt episka drag där rollpersonerna får spela mäktiga sagohjältar i en drömvärld lika udda som något hämtat ur Spirited Away.
Puh, inte alltid lätt att sätta i pränt en idé som är väldigt tydlig i ens huvud.
Jag är nu väldigt tacksam för era idéer och tips, t.ex vilka de "onda" är? Stämningstips för Krakow och Polen, eller östeuropa i allmänhet? Är det fräckt eller lökigt med lite änglatro i rollspel? På tal om lök, hur bör jag låta spelarna få skala löken/mysteriet och i vilken takt?
Skickar med länk till en karta jag kommer låta varje spelare ha som handout så att de kan peka och säga vi vill gå till den kyrkan! och peka på papperet, alla viktigare byggnader ska få ha sin egen backstory som i en äkta fisktank. På så sätt blir kartan en resurs i spelandet, men jag vet inte hur bra idé det är att använda en handout så tydligt i spelandet. Själv gillar gammaldags kartor och deras vackra sidovy: Krakow
