Krank kollar på Buffy the Vampire Slayer

[krank]

Jag har dragit på det ett tag, men nu har jag sett Angel S03E04 – Carpe Noctem.

Det är det värsta avsnittet. Det finns ingen anledning att se det överhuvudtaget, och det är helt fruktansvärt. Så som nästa alla body swap-avsnitt är, alltså.

Så, Angel och gänger undersöker ett gäng kroppsbyggar-sporttyper som dött och förvandlats till högar av hud och ben på lyxiga hotellrum, efter att ha varit personlighetsförändrade. Det visar sig att de alla gick på samma gym, som ligger precis bredvid ett ålderdomshem. Angel besöker det, träffar gubben som ligger bakom allt, och gubben använder en formel för att byta kropp med honom.

Sedan spenderar avsnittet alldeles för lång tid med att gubben går runt och är superduper-pinsam som Angel, medan hans vänner och bekanta verkligen är dumma som spån. Alltså på riktigt, de vet vilken sorts värld de lever i, och en av deras vänner minns plötsligt inte självklara saker, och beter sig som en helt annan person? Då är han antagligen en helt annan person. Doppelgänger, shapeshifter, body swapper – något är det. Herregud, vad trött jag blir på dem.

Till slut, efter att Angel nästan legat med Lilah på Wesleys skrivbord, inser de vad som hänt. De spöar ner "Angel" och ser till att de byter kroppar igen.

B-plotten är att Fred är nerkärad i Angel och Angel inte fattar det alt. inte klarar av att ha Konversationen™ med henne. Hon blir ledsen när hon ser Inte-Angel hångla med Lilah, och i slutänden lyckas Angel ha Konversationen™ med henne.

Eller nej. För eftersom Angel är en jättestor värdelös mansbebis så måste kvinnorna runt honom göra precis allt emotionellt arbete så att han kan pendla mellan broody och awkward. Så Cordelia har redan haft samtalet med Fred, så att Fred kan vara den som säger allt viktigt och ANgel bara kan sitta och humma och säga "ja, precis".

Det finns en typ C-plot också, antar jag, där Lilah saboterar sin kollegas anti-Angel-planer genom att ge honom allt pappersarbete han behöver för att kunna behålla hotellet etc.

Kontinuitet:

• Fred vet nu att Angel bara tänker vara kompis med henne.
• Angel vet nu att Buffy lever, för Willow ringde precis i slutet av avsnittet. Däremot är de ju på olika nätverk, så de kommer aldrig att träffas igen, han och Buffy.

Annars tror jag inte att det här avsnittet påverkar ett endaste dugg, faktiskt.

 

[krank]

Jag har sett Buffy S06E04 – Flooded.

Buffy har det jobbigt, och förväntas axla vuxenrollen. Det är jobbigt när man har typ klinisk depression – för det är ju det som åtminstone jag ser som den solklara grejen den här säsongen. Buffy har en depression samtidigt som det blir den där jobbiga skärningspunkten mellan skoltid och vuxenliv – plötsligt blir andra saker viktiga, man tvingas hantera vuxenhetens alla motgångar och utmaningar och göra det utan skyddsnät. Även om stakesen säkert var högre förra säsongen – gudar och världens undergång etc – så är de högre rent personligen nu. Det är riktiga stakes, inte high-school-stakes. Jag tycker att det här är helt rätt och ett så jäkla bra sätt att skildra just den livsupplevelsen, såklart genom övernaturlig lins.

Hur som helst, Buffy är deprimerad, folk omkring henne är orolig eftersom hon inte är så emotionellt expressiv (vilket är rätt vanligt vid depression – det bästa man kan uppbåda är apati och att ta sig genom dagen), hon tycker att vikten av andras förväntningar och oro är jobbiga. Framför allt eftersom de (mest Willow) tycker att hon borde vara tacksam och glad för hon har ju räddats från helvetet medan Buffy i själva verket slitits ut från… himlen…

Vänta, kan man se det som att Willow tänker sig att hon räddat Buffy från helvetet att hon – som nörd – antagligen inte upplevde sin skoltid som speciellt kul utan snarare nu känner sig befriad? Och att Buffy, som ju ändå trots allting var lite normie/popular girl, mer upplevde sin skoltid som en skyddande kokong? Jag hade ju själv en skoltid som ofta var ett helvete, men jag vet ju också folk som stormtrivdes och tyckte det var jobbigt när det tog slut… Hm, det är ett perspektiv jag inte tänkt på tidigare.

Huuuuuuursomhelst. Rent konkret handlar avsnittet om att Buffy är pank och det är vattenläcka i källaren som hon gör värre genom att försöka fixa själv. När hon försöker ansöka om ett lån attackeras banken av en demon. Hon dödar demonen men får ändå inte lånet. Demonen är skickad av Trion – den här säsongens initiala Big Bads, alltså Jonathan, Warren och Andrew. De är bland mina favoritskurkar i serien någonsin, just för att de passar så jävla bra in på säsongens tema – de är nördar som inte kan släppa skoltiden eller sin barnsliga grabbighet. De har något slags Peter Pan-syndrom där de vägrar växa upp eller mogna. Självklart kan man mogna och ändå typ gilla Star Wars och så – men det här är verkligen tre super-omogna dudes som också råkar ha nördiga intressen. Och att tre dudes som vägrar släppa gymnasietiden och växa upp kontrasteras mot en livskrisande, deprimerad slayer som tvingas växa upp skitsnabbt och ta en massa ansvar… Delikat! Perfekt!

Hur som helst, de skickar demonen för att döda Buffy, under striden blir huset ännu mer förstört, och i slutänden får Buffy telefonsamtal om att Angel hört att hon lever och vill träffa henne (det får vi aldrig se, för serierna är på olika kanaler numera). Så hon smiter och låter Giles ta hand om allting.

Det händer såklart en del andra grejer också, men förutom Giles' återvändande tror jag inte det var så mycket viktigt.

Kontinuitet:

• Buffy är pank och det ser inte ut att bli bättre.
• Trion introduceras.
• Giles kommer tillbaka, kramar Buffy och skäller ut Willow efter noter.
• Willow i sin tur biter tillbaks med typ "jag är en kraftfull häxa och kanske är det en dålig idé att göra mig arg". Mer Darth Willow-foreshadowing.
• Buffy åker iväg för att träffa Angel, och låter Giles ta vuxenansvaret hon inte orkar med.

 

[krank]

Jag har också sett Buffy S06E05 – Life Serial.

Buffy försöker styra upp sitt liv litegrann, genom att skaffa ett jobb – eller iaf någon form av aktivitet. Hon testar att hänga med Willow och Tara på lite lektioner (vilket inte funkar så bra för att hon missat jättemycket och därmed hoppar in mitt i ganska avancerade kurser), hon testar att jobba på Xanders byggarbetsplats (vilket inte funkar så bra för att hon är för entusiastisk och jobbar för fort – de får betalt per timme) och hon testar på att jobba i magibutiken (vilket inte funkar så bra för att det är dödstråkigt och jobbigt att ha med kunder att göra). Till slut ger hon sig ut och dricker med Spike istället, men det går inte heller så bra för att hon inte vill spela poker om kattungar.

Till slut sitter hon mest och är ledsen, tills Giles ger henne pengarna hon behöver för att överleva ett litet tag till. Han blir dock bekymrad över hur beroende av honom hon är.

Samtidigt som det här så försöker Trion sabotera för Buffy. Svepskälet är att de vill "testa sig" och se vem som kan irritera henne mest – och förhoppningsvis få lite data de kan använda mot henne i framtida duster. Warren ser till att hon hamnar i något slags rums-tidsförvrängning när hon är i skolan med Willow och Tara, så att tiden ibland går jättesnabbt omkring henne (avsnittet säger inget om hur omgivningen upplever det). Andrew skickar ett gäng demoner mot henne på byggarbetsplatsen, och Jonathan gör att hennes butikserfarenhet blir Måndag hela veckan.

Jag tycker som sagt om den här säsongens övergripande teman och så, men det finns element jag tycker känns… lite märkliga. Jag menar okej, Buffys "kompisgäng" har alltid varit riktigt usla kompisar och jag fattar att det här avsnittet vill överdriva "alla har sitt eget liv och har inte tid", men… okej, vi kan bortse från det. Men hon kom ju tillbaka från de döda nyss. Nyss. Det gör det för mig lite svårt att greppa deras dåliga tålamod, att de inte lyssnar på henne eller tar henne på allvar, etc.

Det gör det särskilt svårt att acceptera Giles inställning. Han kom tillbaka förra avsnittet och redan tycker han att det är dumt att Buffy lägger över vuxenansvar på honom. I en rimlig värld hade han kunnat tänka sig att vara stöttande längre än bara några dagar. Ska inte han föreställa något slags empatisk fadersfigur? Och det är han väl, till viss del, men jag tycker gott att han kunnat vänta lite med att vilja ta bort stödhjulen från Buffy. Vi vet ju också att det här kommer att accelerera… Hur kan Giles redan om ett par avsnitt tycka att det är en bra idé att låta Buffy sköta saker helt själv?

In-world är det också lite svårt för mig att greppa hur de inte bara kan lösa det med Rådet. Visst, hon gillar inte Buffy men nog borde de kunna styra upp så att hon får lön för sitt dräpande? Betalar de fortfarande Giles lön så borde de ju kunna göra detsamma med Buffy. Och betalar de inte Giles lön så borde de börja göra det. Herregud, de lär ju ha en budget som räcker för att betala en 20-somethings basala räkningar åtminstone.

Men ja, man får svälja att en del grejer blir lite krystade för att det ska bli den där schyssta och skarpa "nu är Buffy ute i verkligheten och förväntas bli vuxen bums"-känslan, vilken ju är säsongens kärna.

Kontinuitet:

• Andrew, som senare i serien klart gaykodas (och tydligen kommer ut som gay i den officiella serietidnings-fortsättningen som jag fortfarande inte läst), uttrycker skepsis mot att hålla händerna med de andra under en ritual, och Jonathan säger åt honom att "du vet vad homofobi egentligen säger om en va?"
• Jag tror att det här är första gången vi träffar demonen Clem. Han är ju rätt trevlig, när han inte spelar poker om kattungar.

 

[Übereil]

Roligaste är när Anya föreslår att hon tar betalt för sitt dräpande och folk runt omkring bara "nämen näe! NEJ! Helt bissarr idé ärligt talat. Ta betalt för att skydda samhället från demoner så att man kan ägna sig åt det helhjärtat istället för att behöva göra det som en hobby vid sidan av ett vanligt jobb? Helt bissarr idé. Och oetisk! Nej! Verkligen nej!"

Übereil

 

[krank]

Roligaste är när Anya föreslår att hon tar betalt för sitt dräpande och folk runt omkring bara "nämen näe! NEJ! Helt bissarr idé ärligt talat. Ta betalt för att skydda samhället från demoner så att man kan ägna sig åt det helhjärtat istället för att behöva göra det som en hobby vid sidan av ett vanligt jobb? Helt bissarr idé. Och oetisk! Nej! Verkligen nej!"

Ja, jo. Sedan kan jag tycka att det väl är lite märkligt att just ta betalt av de man räddar på det sätt hon föreslår, men hon skulle helt klart kunna starta firma likt Angel och göra en del arbete pro bono. Eller bara jobba åt Rådet.

 

[krank]

Buffy S06E06 – All the way är inte ett jätteintressant avsnitt, men jag antar att det skapar lite schysst kontrast för nästa avsnitt som ju är typ det bästa som finns.

Nå; avsnittet utspelar sig på Halloween och har lite olika trådar. Först och främst har vi tråden att Xander äntligen repar mod nog att berätta för resten av gänget att han och Anya ska gifta sig. Han blir ganska omedelbart överväldigad av oro och ångest inför det hela, framför allt när folk pratar om förberedelser för bröllop, hus, barn och så vidare.

Det är lite svårt att vara glad för deras skull när man sett hela serien och vet hur det går med det här.

Men! Avsnittet handlar inte bara om att Xander är kass. En annan tråd är att Willow vill använda magi för att göra typ varje situation lite roligare och party-party och göra så livet känns lite enklare. Vi är med andra ord helt klart inne i perioden där häxeri inte används som metafor för lesbianism längre utan huvudsakligen för knark. Tara är orolig, de grälar, Willow använder en glömske-spell för att Tara ska glömma grälet.

Men, förutom att Xander och Willow är kassa så har vi också Dawn, som lurat Buffy och gänget att hon ska sova över hos en kompis medan de båda egentligen smiter ut för att hångla med pojkar som visar sig vara vampyrer. Dawn dödar i slutänden vampyren som gav henne hennes första kyss.

Dawn borde verkligen ha bättre vamp-radar vid det här laget. Och alltid gå runt med kors runt halsen. Herregud, har hon inte lärt sig någonting? Dejtingscenen i Sunnydale är väl typ minst 30% vampyrer.

Så: handlar avsnittet bara om att Xander och Willow och Dawn är kassa? Ja, typ. Det finns lite snygga scener där Buffy är deppig över saker, och Spike är hjälpsam. Och en kul scen där Spike föreslår lite "rough-and-tumble" och hon först tror att han menar sex men det visar sig att han menar att patrullera och kanske starta slagsmål nånstans. "He was so much easier to talk to when he wanted to kill me".

Jag blir fortfarande lite trött på Giles här. Jag fattar att det är jobbigt för honom att Buffy avlastar allt jobbigt med t.ex. Dawns uppfostran på honom men… Nånstans är han ändå Den Vuxne i situationen. De andra är tekniskt sett myndiga, men han är den med lite livserfarenhet och grejer, och har länge positionerat sig själv som fadersfigur. Om han vill att det ska funka på något annat sätt så borde han ta ett snack med Buffy, och med gänget i stort. Jag menar, det är inte som att Buffy bär ansvar för att hennes mamma dog – det ÄR rätt orimligt att hon ska ges det hela ansvaret för sin lillasysters uppfostran när hon själv antagligen fortfarande har obearbetad sorg (plus depression).

Det här känns, för mig, som typexempel på "it takes a village"-dags. Nu är ju tyvärr just den här byn uppbyggd av kassa idioter i olika åldrar, men idealiskt sett skulle de hjälpas åt mer – inklusive med Dawns uppfostran. Jag hajjar att det finns familjer där ingen avlastning finns och där storasyster måste ta det fär ansvaret men… åtminstone på ytan påstås ju det här vara ett rätt nära kompisgäng. Det borde kunna finnas avlastning. Framför allt om folk fattade att Buffy är deprimerad, vilket borde vara uppenbart för var och en med… ögon.

Kontinuitet:

• Xander och Anyas förlovning avslöjas för resten av gänget.
• Willow använder på det hela taget för mycket knark magi.
• Willow använder glömske-besvärjelse mot Tara för att få henne att glömma ett gräl.
• Giles får än en gång ta jobbet att skälla ut Dawn.

 

[krank]

Jag har också sett Angel S03E06 – Billy.

Avsnittet handlar i princip om att snubben som Angel befriade från helvetet för ett par avsnitt sen är en senators-son som genom att vidröra eller spotta på män kan få dem att bli våldsamt misogyna. Alltså, misogynt våldsamma. Han ska egentligen hålla sig hemma, men smiter gärna. Först får han Lilah misshandlad av kollegan Gavin. Senare smiter han igen, och det slutar med att Wesley och Gunn jagar Fred inne på hotellet och vill skada/döda henne, samtidigt som Angel och Cordelia konfronterar Billy. Angel visar sig vara immun, men i slutänden är det Lilah som dödar Billy.

Det här avsnittet försöker sig på den här typiska angel/buffygrejen att det diskuterar/undersöker ett verkligt problem (kvinnomisshandel, misogyna män) genom en övernaturlig lins. Men jag tycker att det skjuter bredvid målet rätt ordentligt. Jag har flera problem, men jag tror att det viktigaste är att det finns ett problem i att låta den här typen av misogyni vara något som påtvingas utifrån via magi. För mig speglar det lite för mycket den här typiska "jag visste inte vad jag gjorde, jag blev bara så arg"-klyshan som kvinnomisshandlare ibland häver ur sig.

Det finns vad jag kan se bara en enda icke-magiskt aktivt misogyn man i avsnittet; jag hade velat se fler. Eller ja, ni förstår hur jag menar. Det hade kunnat vara ett villospår eller vad som helst. Bara något som tydliggjorde att det här är ett verkligt problem och att de här männen som påverkats av Billys krafter egentligen inte gjort något som inte massvis med helt vansliga män gör varje dag.

Sedan ogillar jag väldigt mycket hur Fred används i avsnittet. Hon har nu precis slutat tråna efter Angel, och så kommer Wesley och tänker att han ska ragga på henne? Kan hon får vara utan romantiska entanglements i åtminstone några avsnitt? Och sedan att hon får göra allt emotionellt arbete i slutet, för att Wesley ska kunna brooda fåordigt i ett hörn. Jag hade mycket hellre sett att Gunn kommit och hämtat honom. Att låta en kvinnlig karaktär vara den som gör allt känslosnack är så jäkla trist. Jag hade gärna sett en annan utveckling för Fred.

Men det var kul att hon körde en Ensam Hemma-fälla iaf, och inte behövde räddas när Wesley försökte döda henne.

Kontinuitet:

• Cordy lär sig slåss.
• Cordys relation till Angel fördjupas. Woop!
• Framför allt Wesley försöker aktivt döda Fred. Jag minns inte hur mycket det här påverkar deras relation framöver, men förhoppningsvis tog det död på hans planer på att ragga på henne.
• Lilah har återigen gått emot företagets vilja.

Är det något mer som påverkar? Jag tror inte det, men jg kan ha missat nåt.

 

[God45]

Jag har också sett Angel S03E06 – Billy.

Avsnittet handlar i princip om att snubben som Angel befriade från helvetet för ett par avsnitt sen är en senators-son som genom att vidröra eller spotta på män kan få dem att bli våldsamt misogyna. Alltså, misogynt våldsamma. Han ska egentligen hålla sig hemma, men smiter gärna. Först får han Lilah misshandlad av kollegan Gavin. Senare smiter han igen, och det slutar med att Wesley och Gunn jagar Fred inne på hotellet och vill skada/döda henne, samtidigt som Angel och Cordelia konfronterar Billy. Angel visar sig vara immun, men i slutänden är det Lilah som dödar Billy.

Det här avsnittet försöker sig på den här typiska angel/buffygrejen att det diskuterar/undersöker ett verkligt problem (kvinnomisshandel, misogyna män) genom en övernaturlig lins. Men jag tycker att det skjuter bredvid målet rätt ordentligt. Jag har flera problem, men jag tror att det viktigaste är att det finns ett problem i att låta den här typen av misogyni vara något som påtvingas utifrån via magi. För mig speglar det lite för mycket den här typiska "jag visste inte vad jag gjorde, jag blev bara så arg"-klyshan som kvinnomisshandlare ibland häver ur sig.

Det finns vad jag kan se bara en enda icke-magiskt aktivt misogyn man i avsnittet; jag hade velat se fler. Eller ja, ni förstår hur jag menar. Det hade kunnat vara ett villospår eller vad som helst. Bara något som tydliggjorde att det här är ett verkligt problem och att de här männen som påverkats av Billys krafter egentligen inte gjort något som inte massvis med helt vansliga män gör varje dag.

Sedan ogillar jag väldigt mycket hur Fred används i avsnittet. Hon har nu precis slutat tråna efter Angel, och så kommer Wesley och tänker att han ska ragga på henne? Kan hon får vara utan romantiska entanglements i åtminstone några avsnitt? Och sedan att hon får göra allt emotionellt arbete i slutet, för att Wesley ska kunna brooda fåordigt i ett hörn. Jag hade mycket hellre sett att Gunn kommit och hämtat honom. Att låta en kvinnlig karaktär vara den som gör allt känslosnack är så jäkla trist. Jag hade gärna sett en annan utveckling för Fred.

Men det var kul att hon körde en Ensam Hemma-fälla iaf, och inte behövde räddas när Wesley försökte döda henne.

Kontinuitet:

• Cordy lär sig slåss.
• Cordys relation till Angel fördjupas. Woop!
• Framför allt Wesley försöker aktivt döda Fred. Jag minns inte hur mycket det här påverkar deras relation framöver, men förhoppningsvis tog det död på hans planer på att ragga på henne.
• Lilah har återigen gått emot företagets vilja.

Är det något mer som påverkar? Jag tror inte det, men jg kan ha missat nåt.

Det här är verkligen ett uselt avsnitt, inte för att någon skådespelar dåligt eller att sidogrejerna inte är bra, men huvud handlingen fungerar bara inte.

 

[Gamiel]

Nå; avsnittet utspelar sig på Halloween och har lite olika trådar. Först och främst har vi tråden att Xander äntligen repar mod nog att berätta för resten av gänget att han och Anya ska gifta sig. Han blir ganska omedelbart överväldigad av oro och ångest inför det hela, framför allt när folk pratar om förberedelser för bröllop, hus, barn och så vidare.

Är den här ångesten över framtiden och ansvarstagande något nytt för Xander eller något som har förekommit tidigare i serien?

Framför allt eftersom de (mest Willow) tycker att hon borde vara tacksam och glad för hon har ju räddats från helvetet medan Buffy i själva verket slitits ut från… himlen…

Vänta, kan man se det som att Willow tänker sig att hon räddat Buffy från helvetet att hon – som nörd – antagligen inte upplevde sin skoltid som speciellt kul utan snarare nu känner sig befriad? Och att Buffy, som ju ändå trots allting var lite normie/popular girl, mer upplevde sin skoltid som en skyddande kokong? Jag hade ju själv en skoltid som ofta var ett helvete, men jag vet ju också folk som stormtrivdes och tyckte det var jobbigt när det tog slut… Hm, det är ett perspektiv jag inte tänkt på tidigare.
[...]

• Giles kommer tillbaka, kramar Buffy och skäller ut Willow efter noter.
• Willow i sin tur biter tillbaks med typ "jag är en kraftfull häxa och kanske är det en dålig idé att göra mig arg". Mer Darth Willow-foreshadowing.

Kan den här utvecklingen för Willow ses som en omedveten allegori över hur vissa nördar (som kan ha blivit mobbade under skolgången och därmed har vår sympati) blir väldigt otrevligt folk när de får viss makt/liknande?

 

[krank]

Är den här ångesten över framtiden och ansvarstagande något nytt för Xander eller något som har förekommit tidigare i serien?

Jag upplever det som relativt nytt. Först hade han generellt dåligt självförtroende och så, men det var mer "jag är dålig och fyller ingen funktion" och "jag är för dum för college", inte så mycket fokuserat på framtiden. Sedan blev han ju hantverkare och byggarbetare och verkar där verkligen ha hittat en plats där han trivs, upplever att han är bra på det han gör, att han gör nytta etc. Han har ibland varit lite grinig över att resten av scoobies inte alltid tänker så praktiskt, och inte gillat när världarna möts så att säga, men han har inte haft riktigt den sortens ångest.

Jag tycker att man absolut kan tänka sig att han nog faktiskt inte tänkt sådär supermycket på framtiden. Inte haft någon tioårsplan direkt, utan mest agerat utifrån vad som verkar bra här och nu. Följt med strömmen. Så det här kan vara bland de första gåmnger han ställs inför liksom ett livsförändrande beslut med permanenta konsekvenser och som behöver lite långsiktig planering.

Kan den här utvecklingen för Willow ses som en omedveten allegori över hur vissa nördar (som kan ha blivit mobbade under skolgången och därmed har vår sympati) blir väldigt otrevligt folk när de får viss makt/liknande?

Jag vet inte ens om den är omedveten, faktiskt. Det sägs nästan rätt ut. I det här avsnittet påminner ju Willow oss specifikt om att hon brukade vara en nörd i highschool, och det är tydligt att hon ser hela magigrejen som att hon mognar och blommar ut och äntligen liksom är någon och har självförtroende etc. Men ja, det speglar ju också vissa nördars otränade empati; hon är urusel på att ta kritik när det gäller det här nya, tar allting som personligt påhopp etc. Det är i grunden ett väldigt skört och artificiellt självförtroende hon har skaffat sig. Allt som inte är okritiskt hyllande, all oro från omgivningen, upplevs som anfall. Och det ser man ju i just inbundna nördar som får ledarskapsroller eller hittar situationer där de kan "blomma ut" för första gången – den otränade empatin och ovanan att ta kritik gör att man reagerar starkt på kritik etc. och blir ganska defensiv och otrevlig.

Kanske. Tänker jag.

(Och jag tänker att det är OK att jag stereotypiserar lite ovan eftersom jag gör det baserat på mig själv och att jag varit en sådan nörd.)

 

[krank]

Och i och med att jag nu sett Buffy S06E07 – Once More, with Feeling så är jag äntligen ikapp Alleybox också.

Det här är ett helt Ok avsnitt. Lite småtrist, ett helt vanligt filler-avsnitt. Tre av fem, ingen större effekt på kontinuiteten.

Spoiler

Nä, jabaskojja. Det är lite kliché att säga det som Buffy-fan. men det här är nog det enskilda avsnitt av någon TV-serie någonsin jag tycker är allra, allra bäst. Och det jag sett om flest gånger. Och det enda jag suttit med på en allsångs-singalong för…

Så, det här är musikalavsnittet. Det finns väldigt mycket att säga om det, och jag kommer inte att få med hälften här så… det får bli som det blir. Jag kanske fyller på senare.

Huvudplotten… eller jag kanske ska säga "ramberättelsen" för den är ganska tunn, är att Xander frammanat en "lord of the dance"-demon som gör allting till musikal. Det är såklart ett genidrag att göra så att ens musikalavsnitt erkänns som sådant i själva plotten och av karaktärerna. Demonen, "Sweet", tror att det är Dawn som frammanat honom eftersom hon bär ett smycke hon snott i magibutiken, och tänker ta med sig henne ner till helvetet för att bli hans 15-åriga barndrottning ("but I've seen some of these underworld child bride deals and, and they never end well. Well, maybe once"). När det visar sig vara Xander istället så är han inte lika intresserad – han är peddo, inte homo – och försvinner; nöjd med det kaos han skapat.

Sedan har vi som vanligt ett gäng bihandlingar; i det här fallet sjungs de alla fram och handlar på ett eller annat sätt om alla de här hemligheterna folk haft för varandra.

- Buffy sjunger först om att hon bara "walking through the part", att hon känner sig disconnected och har svårt att komma in i saker och ting igen. Det är en kul låt som sätter en bra ton på avsnittet. I slutet sjunger hon sedan om att livet är jobbigt och svårt, och avslöjar för de andra att det är himlen de drog ut henne ur, och så till slut kommer Spike och hindrar henne från att dansa tills hon brinner upp. Och säger åt henne att "life's not a song. Life is just this – it's living" och att man bara kan komma in i det genom att fortsätta och inte hålla på och förvänta sig att allt ska vara så himla bra.

- Xander och Anya sjunger om hur de båda är nervösa och har kalla fötter inför äktenskapet. De har ju jättemånga småsaker de stör sig på hos varandra; ska de verkligen spendera resten av livet ihop? Thank god I'll never tell. Emma Caufield är fucking briljant som vanligt. Helt klart den i gänget med bäst komisk timing, och det funkar verkligen apbra i det här avsnittet. Stackars Nicholas Brendon; han kör verkligen så gott han kan men han är den av de som sjunger mycket som också sjunger… sämst. Och jämfört med Caufield är han verkligen dassig, tyvärr.

- Tara sjunger om hur kär hon är i Willow och hennes sång är lite trist sådär… Men den övergår lite senare supersnyggt i scenen där hon upptäcker att Willow använt glömskemagi på henne. Vi får också en påminnelse om att Tara faktiskt gått igenom ett helvete när det gäller just mentala grejer, när Glory stal hennes koherens. Men ja, den här låten spice:as upp lite av att den mot slutet inte använder magi som symbolik för lesbianism så mycket som att den använder… lesbianism som symbolik för lesbianism. "You make me com… plete", sure. Osubtilt men inte dåligt. Sedan är Amber Benson också jävla bra. Hon sjunger bra, och hon spelar bra. Jag menar, Allyson Hannigan är bra men i den här serien tycker jag att Benson visar betydligt större range.

- Giles sjunger om hur jobbigt det är att Buffy lutar sig på honom, och att det är dåligt att hon inte är redo att möta världen. Han är helt enkelt kass – han har fått för sig att han "håller henne tillbaka". Det där känns som en sån där tough love-klyscha, att man ska sparka ungarna ur boet för att de ska lära sig flyga etc. Det är såklart bullshit.Senare kastar han också mycket riktigt ut Buffy – hon skickas iväg för att ta hand om Sweet på egen hand. Han ger ingen riktig förklaring och resten av schoobies bara gör som han säger. Har jag sagt att schoobies är en rätt toxisk jävla kompisgrupp? Det är de. De är värdelösa. Om dina kompisar är såhär, skaffa bättre kompisar. Den ende som vill hänga på Buffy är Spike, och honom schasar Buffy bort själv vilket också är lite knepigt. Det här är nog avsnittets konstigaste och mest krystade grej, näst efter hur konstigt det är att Xander lyckades hitta och genomföra och tycka att det var en bra idé att utföra en sådan här frammanings-besvärjelse.

- Alla tillsammans sjunger två sånger: först en rolig i början där de lägger fram olika teorier för varför det här händer, och sen en dramatisk i slutet där de sjunger medan Buffy går ensam för att möta Sweet. Båda är riktigt bra.

- Spike… För att vara helt fair mot Spike så försökte han faktiskt slippa. Han försökte få iväg Buffy innan han började sjunga. Låten är en riktig banger, men också rätt patetisk; typisk manlig semi-stalker-obsessive låt där han typ skyller på Buffy för att han inte kan hålla sig i styr. Och det är inte ens rättvist, för ända sedan Buffy kom tillbaka HAR han hållit sig i styr. Han har inte gjort några pinsamma framstötar, han har bara… funnits där. Varit en kompis. Mestadels iaf. Men ja, det märks att Marsters är sångare, på samma sätt som det märks att Anthony Stewart Head är det.

- Respekt till Michelle Trachtenberg och Allyson Hannigan som lyckades slippa sjunga mer än någon enstaka rad var. Under årens lopp har det ju framkommit att bakom kulisserna så var Buffycasten allt annat än lycklig stora delar av tiden – Whedon var en äcklig idiot som andra såg till att han inte fick vara ensam med Trachtenberg, det var konflikter och långa timmar och märklig arbetsmiljö överlag. Och det här avsnittet var tydligen superstressigt för flera av skådespelarna, som inte alls var bekväma med att sjunga – that's not what they signed up for. Men samtidigt ville de inte vara "tråkiga" och vägra för… hey, jobb är jobb och för skådespelare finns ingen anställningstrygghet.

Så… Ja.

Kontinuitet:

• Väldigt många referenser till tidigare avsnitt. Som när Anya sjunger om Xander att "his penis got diseases from the Chumash tribe" så är ju Chumash de indianer som användes i S04E08 – indian-avsnittet alltså. Där han fick en massa sjukdomar inklusive syfilis.
• Tara vet att Willow använde glömskemagi.
• Xander och Anya vet att båda har kalla fötter och dessutom en massa småsaker den andre stör sig på. Man kan få komplex för mindre.
• Dawns snattande är nu offentligt.
• Giles' funderingar är fortfarande inte offentliga trots att han sjöng dem i ansiktet på Buffy, men oh well.
• Sen var det väl inget mer, va?
• …
• …inget viktigt?
• …
• Ah, jo, okej. Buffy och Spike kysser varandra på slutet. Men det är lugnt, va? Har ju hänt förr. Två gånger till och med.

Förresten, på temat "Buffys vänner är dåliga vänner": Här är det väldigt tydligt att Tara och Willow bor i Buffys hus. Betalar de hyra? Hur stor del av maten betalar de? Slantade de in sin andel för rörmokar-jobbet som behövde göras för ett par avsnitt sedan? Eller är de helt enkelt ett par parasiter som egentligen inte bidrar med något utan bara står och tittar på? Det finns en snälltolkning att göra här, och den kan jag tänka mig köra för Tara men inte Willow.

Men det här är som sagt typ Det Bästa Avsnittet. Samtidigt är det ett fullständigt värdelöst avsnitt att använda för att introducera folk till serien – anledningen till att så många av scenerna och sångerna funkar är ju för att de har 5+ säsongers kontinuitet och karaktärsutveckling och historia bakom sig. Det är det som ger dem tyngd.

Så ja, nä, nothing to see here, move along.

 

[krank]

Efter många om och men har jag nu äntligen sett Buffy S06E08 – Tabula Rasa.

Det är inte ett favoritavsnitt, men jag tyckte mindre illa om det än jag mindes. För att vara ett minnesförlustavsnitt är det rätt dugligt, faktiskt.

Så. Storyn är ganska enkel: Spike är skyldig en bokstavlig lånehaj lite kattungar. Samtidigt berättar Giles för gänget att han tänker dra till England, för att han är dum i huvudet. Samtidigt mår Buffy dåligt. Samtidigt konfronterar Tara Willow med att hon använt glömske-besvärjelse på henne, och Willow säger att hon minsann ska visa att hon klarar sig utan att använda magi en hel vecka och att hon inte har ett problem.

(Vi är nu 100% inne i perioden där magi inte är en metafor för lesbianism utan en metafor för knark. Medan lesbianism är den nya symbolen för lesbianism – tydligen, enligt James Marsters inspelade meddelande till Alley, så bytte de networks den här säsongen och nya nätverket hade ingen struktur på plats för att hindra dem från att göra grejer. Så de gjorde en massa "naughty stuff" den här säsongen. Det märks.)

I alla fall, Willow kan hålla sig i skinnet typ fem minuter on a good day och det här är inte en sån dag, så ganska omedelbart efter det där löftet så använder hon först magi för att klä på sig och sedan för att få Tara och Buffy att glömma allt "bad stuff". Hon har alltså inte lärt sig någonting av utskällningen hon just fick av Tara. Har jag sagt att de här människorna är dåliga människor? Ett helt värdelöst toxiskt skitgäng? Framför allt original-schoobies? Det är de. Men den nya glömske-besvärjelsen går snett (såklart) och hela gänget glömmer… allt.

Okej, enkel för att vara Buffy.

Resten av avsnittet är typ hilarity ensues. De antar roliga personligheter utifrån missuppfattningar av namn och sådär, och det är lite kul. Bäst är nog när Spike upptäcker att han är en vampyr och bestämmer sig för att han är en nobel och ädel vampyr, som "helps the helpless"; en vampyr med själ. Vilket Joan (som Buffy döpt sig till) tycker är urtöntigt. Vilket är roligt, pga Angel.

Annars vet jag inte om det händer så mycket viktigt, faktiskt. De kutar runt, tills en magisk kristall trillar ur Willows ficka och krossas av klumpeduns-Xander, varpå alla får tillbaka sina minnen… och inser vad Willow just gjort. Obra. Sen är avsnittet slut.

Kontinuitet:

• Willow fortsätter med sin nedåtgående spiral. Det är fortfarande bra gjort. Och rätt mycket i linje med hennes tidigare karaktär ändå, den här utvecklingen känns inte konstig på något sätt.
• Tara konfronterar Willow med glömskebesvärjelsen, så nu är den katten ur säcken.
• Tara, och typ alla, är nu arga på Willow.
• Idiot-Giles har avslöjat att han tänker dra pga mycket idiotiska "tough love"-skäl typ.
• Tara fortsätter vara bäst i serien. Min favoritgrej i det här avsnittet är när alla typ himlar med ögonen och suckar och tycker att Anya är urpinsam och dum när hon frågar om Buffy spelade harpa och gick runt i birkkenstocks i himlen, och hon säger att "det är inte dumt att undra hur hon hade det i himlen". Tara är BÄST. Den ENDE av dem med lite empati och som faktiskt försöker vara en vän, på riktigt, och då framför allt lite extra till de i gruppen som behöver en vän. Tara är den som är minst dömande, den som är en kompis. Tara är typ den enda av alla de här jag faktiskt skulle vilja umgås med regelbundet.

Det tror jag var allt, va?

Nu är det tyvärr Angel emellan. Bleh.

 

[krank]

Jag har strykt tvätt och sett på Angel S03E07 – Offspring, S03E08 – Quickening och S03E09 – Lullaby.

Så… Okej, det finns en profetia om att världen ska gå under (igen). En massa saker händer samtidigt – Holtz, en vampyrjägare från Angels förflutna som transporterats genom tiden av en demon dyker upp för att hämnas mordet på sin familj samtidigt som Darla dyker upp och är gravid. Holtz vill mest döda Angel och Darla, men barnet i Darlas mage finns det många intressenter på – vampyrkulter, Wolfram & Hart och så vidare.

Jag tänker inte försöka sammanfatta alla turer, för ärligt talat är inte play-by-play så intressant. Julie Benz gör sitt yttersta i sin (vad jag tror är) sista vända som Darla, och det blir ändå mycket mindre dåligt än jag mindes det som. Darla är gravid i tre avsnitt och går från sitt vanliga hänsynslösa vampyrjag som mest vill bli o-gravid, till att i slutänden ha "smittats" av barnets själ (som det tydligen har) till att få moderskänslor och hela faderuttan. I slutänden offrar hon sig – stoppar en påle i sitt hjärta så att barnet ska kunna "födas"; en normal födsel var inte möjlig tydligen.

Medan Darla förvandlas till en morsa (jag är lite trött på kvinnoroller som prompt ska mammifieras, men fine. Angel blir också rätt pappig så snart det börjar stå klart att det är ett människobarn med hjärta och själ och grejer) så har alltså Holtz gjort en deal med en demon för att transporteras från 1700-talet till nutid. Det är ganska oklart varför demonen vill ha Angel död, men han är tydligen delvis ickekroppslig så han kan inte göra jobbet själv. Exakt vad den här demonens plan är får vi se framöver, för i slutänden bestämmer sig Holtz för att dra ut på det hela lite när han ser Angel med barnet.

På Wolfram & Hart får Lilah veta att Gavin har kameror överallt på Angels hotell, och får den vägen veta att Darla är tillbaka. Det här leder till att de kastar folk på problemet, i ett försök att få tag på barnet. Det går sådär. I slutänden säger Lilahs överordnade att han tvår sina händer, och Lilah ser till att få tag på profetian i ett försök att rädda sitt bacon.

Kontinuitet:

• Darla är död
• Angel är en pappa
• Angel inser också tidigt i E07 att han börjat få känslor för Cordy. Han är otroligt pinsam och awkward kring det. Turligt nog avbryts den grejen av Darlas entré.
• Caritas är sprängd. Igen.
• Holtz är i nutid, och vet nu att Angel har en själ och är pappa
• Ny skurk; demonen Sahjan

Så; det här är början av Connor-plotlinen. Som sagt, mindre dåligt än jag mindes det. Inte superbra, men… duger.


Jag ser också att jag verkar ha glömt att skriva något om Angel S03E05 – Fredless. Som jag såg nån gång mellan Carpe Noctem och Flooded.

Korta versionen. Freds föräldrar kommer på besök. De är helt normala människor. Fred flyr undan, för om hon träffar dem så måste hon hantera att det som hände henne i demondimensionen faktiskt hände på riktigt, eller nåt. Så givetvis löser det sig på slutet, föräldrarna får veta att det övernaturliga finns och hanterar det helt OK, Fred väljer att stanna med Angel Investigations, och… tja, det var väl det.

Kontinuitet:

• …inget viktigt, tror jag?

 

[krank]

OK, så Buffy S06E09 – Smashed.

Här är en sak jag nu känner att jag behöver veta: Började "smash" betyda "ha sex" före eller efter att det här avsnittet sändes? Jag har hittat att det finns belagt "från tidigt 2000-tal" och det här avsnittet sändes 20:e november 2001. Så… Hittade Buffy the Vampire Slayer på det?

Nå, det här avsnittet har två tydliga plots:

Först och främst Willow, som absolut inte lärt sig något och inte tänker ta in något av andras oro kring hennes användande av droger magi. Istället fortsätter hon som vanligt, och lyckas även äntligen förvandla Amy till människa igen. Det ÄR väldigt coolt att Amy dyker upp igen – hon introducerades ju way back i S01E03 liksom. Direkt efter two-partern som var hela seriens pilitavsnitt. Hon är fucking old school Buffy cast. Och här funkar hon utmärkt i rollen som kompis till Willow som, till skillnad från hennes mer fyrkantiga gnäll-kompisar också är fett inne på knark magi. En motvikt, någon som drar ner henne mer i träsket. I det här avsnittet kulminerar det i att hon kör en fet knarkmagibender med Amy på en nattklubb – inte helt out of control, bara good vibes och schysst och kul.

(I en relaterad scen framförs, av Anya, teorin att uppstyrda människor är värst för när de väl flippar så – boom! Och jag vet inte om det stämmer generellt men ja, för Willow gör det ju det.)

Den andra plot linen är att Spike tjatar på Buffy om att de måste snacka eftersom de där upprepade gångerna de kysst varandra borde betyda något. Han har en poäng, men hans sätt att säga det är såklart ganska whiny och drygt. Till slut hamnar de i slagsmål, och Spike upptäcker att han kan slå Buffy utan att få ont i skallen. Han går till Warren, som såklart är superlätt att hitta eftersom trions evil lair är typ hans källare, och får bekräftat att chippet funkar – det är Buffy det är något fel på. Så han går och muckar gräl med henne, de slåss en stund, och sedan knullar de sönder ett hus.

I en sidoplot använder trion en frysstråle för att stjäla en diamant som de tänker använda i något slags plan. De är verkligen rena cartoon villains nu, på Batmannivå. "Stjäla en diamant för att använda till något slags stråle eller tech eller whatever" känns 100% som barnprogramsskit. Men det är ju också poängen med dem: att de står för det barnsliga, den sårade manligheten, the everlasting man-child. Omognade, de som Peter Pan:ar sig genom livet och inte kan släppa gymnasiet. De är töntar, och just det gör dem perfekta.

Kontinuitet:

• Tara är bäst. Hon är den enda som faktiskt tar sig tid att umgås med Dawn och scenerna med dem är supersöta.
• Willow är sämst, och spiralar ner i problematiskt missbruk. Nu med Amy.
• Amy är inte en råtta längre.
• Buffy är inte helt och hållet människa längre.
• Buffy och Spike har knullat sönder ett hus. Många, många år innan Bella och Edward gjorde det.

Jag kan väl säga att "Buffy och Spike knullar sönder ett hus" inte fanns på så mångas bingobricka när det här avsnittet sändes. Även Alleys reaktion var också "wtf fick de visa det här på teve?" Och ja, enligt James Marsters, som spelat in ett meddelande till henne som hon inte fick titta på innan det här avsnittet, så hade nätverket de bytt till för säsong 6 tydligen inga rutiner för att granska det som sändes för typ sexighet och så. Såatte… Buffy och Spike knullar sönder ett hus. De har rätt mycket kläder på sig, men det här är proffs och när de vill att något ska se personligt och ömt och porrigt ut så… gör det det.

 

[Übereil]

I en sidoplot använder trion en frysstråle för att stjäla en diamant som de tänker använda i något slags plan. De är verkligen rena cartoon villains nu, på Batmannivå. "Stjäla en diamant för att använda till något slags stråle eller tech eller whatever" känns 100% som barnprogramsskit. Men det är ju också poängen med dem: att de står för det barnsliga, den sårade manligheten, the everlasting man-child. Omognade, de som Peter Pan:ar sig genom livet och inte kan släppa gymnasiet. De är töntar, och just det gör dem perfekta.

Det är också rätt uppenbart att skurkarna är valda för att vara en kontrast till allt annat jävla skit som händer i säsongen. Buffy är superdeprimerad, Willow knarkar ner sig totalt men skurkarna beter sig som att de kommer rakt från en cartoon riktad till sjuåringar.

Jag kan väl säga att "Buffy och Spike knullar sönder ett hus" inte fanns på så mångas bingobricka när det här avsnittet sändes.

För att inte tala om under säsong 2.

Übereil

 

[Anchorman]

Jag undrar om Buffy själv, dvs Sarah Michelle Gellar pushade för att få in mer sex och liknande för att sudda bort ”duktiga tjej stämpeln”. Hon gjorde väl även den där filmen strax efter som handlar om att hon slår vad om sex (kommer inte ihåg titel nu).

Tänker lite samma taktik som Britney Spears gjorde en gång i tiden, eller Miley Cyrus för ett mer nutida exempel

 

[God45]

Jag undrar om Buffy själv, dvs Sarah Michelle Gellar pushade för att få in mer sex och liknande för att sudda bort ”duktiga tjej stämpeln”. Hon gjorde väl även den där filmen strax efter som handlar om att hon slår vad om sex (kommer inte ihåg titel nu).

Tänker lite samma taktik som Britney Spears gjorde en gång i tiden, eller Miley Cyrus för ett mer nutida exempel

Du menar Cruel Intentions? High school remaken av Les Liaisons dangereuses? Filmen där hon är en rovlysten bisexuell som också har ett incestuöst förhållande med sin bror för att de är så uttråkade av att vara rika?

Det är ju en sannerligen usel film baserad på en fantastisk förlaga som de slaktar. Men Gellar är amazing i den:

 

[Anchorman]

Japp den ja

 

[krank]

Jag undrar om Buffy själv, dvs Sarah Michelle Gellar pushade för att få in mer sex och liknande för att sudda bort ”duktiga tjej stämpeln”. Hon gjorde väl även den där filmen strax efter som handlar om att hon slår vad om sex (kommer inte ihåg titel nu).

Tänker lite samma taktik som Britney Spears gjorde en gång i tiden, eller Miley Cyrus för ett mer nutida exempel

Jag vet såklart inte, men hon framstår i intervjuer etc som en rätt jordnära person snarare än vare sig "duktig tjej" eller något annat. Så jag skulle gissa att hennes val av Cruel Intentions helt enkelt var ett… jobb.


När det gäller sexet etc här så skulle jag säga att det känns som ett resultat av typ 1) mindre regleringar och begränsningar från deras nya network och 2) vafan de skulle alltså försöka toppa säsongen som avslutades med att Buffy besegrade en gud och offrade livet för att rädda världen? Att göra det här till en mörkare och generellt mer vuxen säsong var så jävla smart. Det är ju inte som att sexet kommer från ingenstans – hela säsongen är ju Buffy leveled up. En gammal trött observation är ju att den här säsongens Big Bad är livet – så Buffy slåss mot depression och hanterar den dåligt genom att hoppa in i ett destruktivt förhållande, Willow kämpar mot drogmagiberoende och så vidare. Det är en så jävla blek säsong och jag älskar det. Men det är ju inte bara SMG som får spela mörkare/mer vuxet, utan typ hela casten.

 

[krank]

Buffy S09E10 – Wrecked är en perfekt fortsättning på föregående avsnitt.

That escalated quickly… eller nä egentligen inte, för det här har baskemig eskalerat sedan S01E03, så även om det vad ska man säga gick väldigt fort på slutet så tycker jag ändå det funkar asbra och känns förtjänat.

Storyn tar vid precis där vi slutade, eller iaf morgonen efter. Willow och Buffy kommer båda hem bortåt morgonkvisten och inser att om det inte vore för Världens Bästa Tara så had Dawn varit ensam hela natten. Båda går sedan och lägger sig. Willow har helt magiat ut sig och måste vila ordentligt och Buffy är…

…lite sliten.

(Tara är också på plats när Amy och Willow kommer hem, och det är fan tragiskt att se hur hon börjar stamma och mest vill fly situationen när Amy börjar prata om vilken balla häxa Willow är numera…)

Nå, Amy har ett skitbra recept på att Willow är trött: de går till warlocken Rack, som har schyssta grejer: Knark Spells som håller på i flera dagar med typ ingen burnout. Och allt han vill ha i utbyte är en avsugning att ta en tur genom folks huvuden, vilket tydligen också gör dem helt vimsiga och euforiska. Efteråt mår Willow dåligt i duschen. Och så är hon ledsen över att hennes liv blivit så uppfuckat (av henne) och saknar Tara jättemycket.

Medan Buffy är ute och patrullerar föreslår Willow sedan att hon och Dawn ska gå på bio. Willow ska dock bara göra ett litet ärende först, hon behöver en liten pick-me-up hos Rack. Hon förlorar tid och när hon väl kommer ut är hon helt zonkad och det är alldeles för sent för film. På väg därifrån anfaller en demon som hon tydligen råkat frammana henne och Dawn, varpå de flyr i en bil Willow styr via magi och "gesturing emphatically" typ. WIllow tappar kontrollen, på fler sätt än ett, och de krockar och både hon och Dawn skadas.

Typ samtidigt kommer Buffy hem till tomt hus, och konfronterar Amy som brutit sig in för att stjäla typ magiska örter och grejer, för nu är vi verkligen helt klara med att vara subtila med knarkmetaforen. Hon får veta att Willow och Dawn gått till Rack (hur Amy nu vet det), varpå hon går för att hämta Spike som ska hjälpa henne hitta Willow och framför allt Dawn. De hittar dem precis i tid; demonen har hunnit ikapp dem och anfaller; Dawn är nu ännu mer skadad. Willow dödar demonen, men alla inser vad som hänt. Det här får Willow att nå något slags botten, hon bryter ihop och ber om hjälp, något en väldigt stoisk Buffy såklart hjälper henne med. Men jävlar vad hon inte gillar det.

Sidogrej är väl att Buffy återigen försöker distansiera sig från Spike trots att de just knullat sönder ett hus tillsammans. Hon är äcklad över sig själv och skäms, och tycker att hela grejen är skitjobbig.

Avsnittet försöker likställa, eller åtminstone jämföra, de här två grejerna. Alltså å ena sidan Willow som hamnat i en ond knarkmagispiral, ballat ur fullständigt, och kört bil in i en bro när hon var helt zonkad och hade Dawn med sig. Och å andra sidan… Buffy som haft sex med en kille som är kär i henne.

Alltså jag vet att deras förhållande kanske inte är det mest hälsosamma i historien, och en del av grejerna Spike säger är helt klart fucked up. Men ärligt talat känns det rätt mycket som att stora delar av Buffys problem här handlar om hennes egna uppfattningar om Spike. Hon har en bild av honom som avskräde, och… jag får känslan av att hon mest skäns för hon vet hur resten av gänget kommer att reagera. Och det här gänget är ju som bekant ett gäng toxiska jävla rövhål som ingen sund människa borde omge sig med eller ta på allvar. Vem bryr sig om vad fucking Xander tycker om vem man ligger med liksom?

Vem, exakt, skadas av att Buffy ligger med Spike? Utom huset då. Jag kan gå med på att huset mådde dåligt efteråt. Men ärligt talat önskar jag i det här läget mest att Buffy kunde komma över sina hangups om Spikes dålighet och bara… ha ett jävla förhållande med honom.

Men å andra sidan är jag en hopplös romantiker och Buffy-Spike-shipper. Sorry not sorry, jag gillar Spike.

Kontinuitet:

• Willow har nått ett slags botten. Inte riktigt botten-botten, den kommer senare, men hon bottnar åtminstone.
• Knark, knark, mera knark, mera knark så blir du stark, säger Amy.
• Dawn är skadad. Jag minns inte hur länge, men jag tänker att det är en sån grej som borde leva vidare.
• Vi ser… mycket av Spike. Hubba hubba. Good looking male specimen right there.

Jag vet inte, missade jag något viktigt? Jäkla bra avsnitt hur som helst. Marsters, Gellar och Hannigan gör verkligen riktigt bra ifrån sig här, vilket säljer in avsnittets starkaste/viktigaste ögonblick på ett väldigt bra sätt.